State of the Art Covid-19 abstracts

Klicka på abstractsnumret för att hoppa till texten.

  • P1 – COVIDENZA – en randomiserad multi-center läkemedelsprövning (fas II) av enzalutamide vid allvarlig covid-19
  • P2 – Effekten av Covid-19-pandemin på planerade knä- och höftprotespatienter i Sverige
  • P3 – Enkel Kognitiv Uppgift efter Trauma under COVID-19 – sjukvårdspersonal ’EKUT-P’ – en randomiserad kontrollerad studie
  • P4 – Ingen skillnad avseende kardiella biomarkörer hos patienter med Covid-19 som behandlades med klorokinfosfat jämfört med de som inte behandlades
  • P5 – Kan kväveoxid (NO) vara en behandling vid COVID-19?
  • P6 – Lägre mortalitet hos kritiskt sjuka Covid-19-patienter med fulldos antikoagulantia
  • P7 – Otillräcklig profylaktisk effekt av lågmolekylärt heparin hos patienter kritiskt sjuka i COVID-19
  • P8 – RECOVER studien, kan ARB mildra COVID-19?
  • P9 – Rekombinant human DNase I (pulmozyme) som behandling av NETs (Neutrophil Extracellular Traps) vid COVID-19 med allvarlig respiratorisk svikt
  • P10 – Syrgasbehandling till sjukhusvårdade Covid-19-patiener, empiriskt underlag för livsviktig kapacitetsplanering
  • P11 – The usage of high-flow nasal oxygen (HFNO) for patients with Covid-19 outside intensive care units
  • P12 – Biomarkörer i plasma indikerar CNS-påverkan vid svår covid-19
  • P13 – Cardiac involvement in patients with COVID-19 – a prospective observational echocardiographic study
  • P14 – Heparinbindande protein och endotelglykocalyx som biomarkörer för svår COVID-19 – en prospektiv, observationell kohortstudie
  • P15 – Kan intensivvårdsläkare upptäcka djup ventrombos med ultraljudsscreening av kritiskt sjuka covid-19-patienter?
  • P16 – Kemometrisk metabolitanalys som beslutsstöd vid handläggning av Covid-19
  • P17 – Låg förekomst av bakteriemi och hög andel föroreningar i blododlingar hos patienter med COVID-19
  • P18 – Modellering och prediktion av COVID-19 patienter med hög risk
  • P19 – Nersystemspåverkan vid COVID-19
  • P20 – Prehospital identifiering av Covid-19: En observationell studie
  • P21 – Pålitlig och känsligt direkt-RT-qPCR för SARS-CoV-2 detektion för kostnadseffektiv storskalig analys samt fältbruk
  • P22 – Robust humoralt immunsvar mot SARS-CoV-2 i individer med asymtomatisk, mild eller svår COVID-19.
  • P23 – Serumprover från patienter med kroniska inflammatoriska sjukdomar kan ge falskt positivt resultat i serologiska tester för SARS-CoV-2
  • P24 – Strukturerad visuell gradering av DT thorax vid inläggning förutsäger vårdtid och IVA-inläggning vid covid-19
  • P25 – Minskat antal hjärtinfarkter som remitteras för invasiv behandling under COVID-19 pandemin – inblick från SCAAR registret
  • P26 – A framework for estimating the case fatality ratio (CFR) early in an epidemic applied to COVID-19
  • P27 – Allvarlig psykisk sjukdom och risk för död i COVID-19
  • P28 – Angiotensin converting enzyme 2 (ACE2) nivåer i blod och riskfaktorer för COVID-19 infektion
  • P29 – Antikoagulantiabehandling före pandemin och risk för död i covid-19.
  • P30 – Dödligheten för sjukhusvårdade patienter med covid-19 minskade under första vågen
  • P31 – Finns det risker för barn som föds av SARS-CoV-2-positiva mödrar?
  • P32 – Hur har incidensen av höftfrakturer påverkats under COVID-19 pandemin?
  • P33 – Interaktioner mellan säsongscoronavirus och implikationer för SARS-CoV-2-pandemin
  • P34 – Lägre SARS-CoV-2 IgG seropositivitet hos personal i kommunal vård och omsorg än sjukvårdspersonal i Region Värmland
  • P35 – Låg belastning på barnsjukvården i Stockholm av Covid-19-infektioner under pandemins första två månader med öppna för- och grundskolor
  • P36 – Patientkaraktäristika, klinisk presentation och kliniska utfall för patienter med COVID-19 i jämförelse med andra respiratoriska virus
  • P37 – Prevalens av SARS-CoV-2 antikroppar på Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet
  • P38 – Rörelsemönster, aktivitetstrender och incidensen av akut koronart syndrome
  • P39 – SARS-CoV-2-testning hos patienter vid låg klinisk misstanke om COVID-19 vid Karolinska Universitetssjukhuset
  • P40 – SCIFI-PEARL – en bred nationell studie av covid-19 med en kontinuerligt uppdaterad databas för att studera en pandemi i fortsatt utveckling
  • P41 – Sjunkande andel intensivvårdade samt minskad användning av invasiv respiratorbehandling bland sjukhusvårdade covid-19 patienter i Sverige
  • P42 – Självrapporterade symtom på covid-19 bland unga vuxna
  • P43 – Stora skillnader i testning för covid-19 i olika postnummerområden i Uppsala län
  • P44 – THE SWEDISH COVID-19 INTENSIVE CARE COHORT: RISK FACTORS OF ICU ADMISSION AND ICU MORTALITY
  • P45 – Antikroppsutveckling under COVID-19- infektion och korrelation med utfall
  • P46 – Cirkulerande cytokiner och cytokinproduktion av leukocyter vid hyperinflammatorisk COVID-19
  • P47 – Cytokiner i urin och dess korrelation till akut njurskada hos kritiskt sjuka COVID19-patienter
  • P48 – Fallbeskrivning: Kan man bli smittad av SARS-CoV-2 igen fast man har antikroppar mot SARS-CoV-2?
  • P49 – Imiquimod: ett nytt potentiellt läkemedel för COVID19?
  • P50 – Karolinska KI/K COVID-19 Immunatlas
  • P51 – Kraftigt specifikt T-cells svar mot SARS-CoV-2 vid X-bunden hypogammaglobulinemi.
  • P52 – SARS-CoV-2 exposition, symptom och antikroppssvar hos Barn i Stockholm under COVID-19 pandemin
  • P53 – Trombocytfenotyp och immuncellsaktivering; betydelse och progression vid COVID-19
  • P54 – Utveckling av SARS-CoV-2-specifika antikroppar efter mild respektive allvarlig/kritisk covid-19
  • P55 – COPE – Covid-19 under graviditet och i tidig barndom, en multicenter biobank och databas
  • P56 – Covid-19 hos patienter som genomgått hematopoietisk stamcellstransplantation; en allvarlig sjukdom med hög mortalitet.
  • P57 – COVID-19 in transplanted patients: the Swedish experience
  • P58 – Cytokinuttryck i plasma och dess korrelation till organsvikt och 30-dagars mortalitet hos Covid-19 patienter med intensivvårdsbehov
  • P59 – Duration av viremi och associerade kliniska parametrar hos sjukhusvårdade patienter med Covid-19
  • P60 – Erfarenheter från Uppföljning av Covid-19 vårdade intensivvårdspatienter
  • P61 – Frekvens av bakteriella infektioner hos sjukhusvårdade patienter med COVID-19
  • P62 – Förhållandet mellan vitalparametrar och allvarliga komplikationer vid COVID-19
  • P63 – Förlossningsutfall i Sverige under Covid-19-pandemin
  • P64 – Hjärtdysfunktion hos patienter med kritisk sjukdom orsakat av COVID-19
  • P65 – Hälsa, funktion och aktivitetsförmåga hos patienter med COVID-19 Infektion
  • P66 – Klinsikt utall och koagulationsaktivering hos 217 patienter testade för SARS-CoV-19- en jämförelse mellanPCR – positiva och PCR-negativa patienter
  • P67 – SARS-CoV-2 RNA i serum förutsäger hög risk för död och IVA-vård i COVID-19
  • P68 – Serum-neopterin som prognostisk markör vid covid-19
  • P69 – Severe acute kidney injury is associated with progression of chronic kidney disease after critical COVID-19
  • P70 – The impact of viremia on organ failure, biomarkers and mortality in a Swedish cohort of critically ill COVID-19 patients
  • P71 – Trendanalys av D-dimernivå och trombocytantal vid svår COVID-19 och association till död, trombos och trombosprofylax på Karolinska Universitetssjukhuset
  • P72 – Triagering av covid-19-patienter efter utskrivning– kvarvarande symtomatologi som avgör uppföljning inom specialistsjukvården
  • P73 – Uppföljning av intensivvårdade med Covid-19
  • P74 – Dödsorsaker bland SARS-CoV2-positiva pandemioffer i S:t Petersburg: genomgång av 799 oselekterade kliniska och rättsmedicinska obduktioner i en storstad
  • P75 – Intensivvårdade patienter med COVID-19 utvecklar övervägande oligurisk akut njurskada
  • P76 – Intrauterin transmission av SARS-CoV-2 – ett bekräftat fall
  • P77 – Kvarstående nedsatt lungfunktion är vanligt efter intensivvårdskrävande COVID-19
  • P78 – Rotational Thromboelastometry results are associated with care level in COVID-19.
  • P79 – Shrunken pore syndrome vid svår COVID-19; förekomst och dödlighet
  • P80 – Plasma hyaluronan decreases during ICU stay in COVID-19 survivors but not in non- survivor
  • P81 – Uttalad immunaktivering i cerebrospinalvätska hos patienter med covid-19 och neurologiska symtom: en fallserie
  • P82 – Ålders- och könsskillnader i cirkulerande ACE2 kan ge insikter för COVID-19
  • P83 – Att vara barn i Sverige under coronapandemin: en enkätstudie med barn i åldrarna 6-14 år och deras vårdnadshavare
  • P84 – Dramatisk minskning av infektionsrelaterade akutbesök på Stockholms barnakuter under Covid-19 pandemin – betydelsen av allmänna basala hygienrutiner
  • P85 – Effekten av COVID-19-pandemi på perinatal mental hälsa: En multinationell studie
  • P86 – Färre fotledsfrakturer under första vågen av Covid-19 pandemin – en studie baserad på data från Svenska Frakturregistret
  • P87 – Gravid under pandemin: en longitudinell studie av gravida och deras partners hälsorelaterade oro före och under COVID-19 pandemin
  • P88 – Kraftigt minskat behov av sjukhusvård för vanliga infektionssjukdomar under pågående coronaviruspandemi.
  • P89 – Kvarstående post-covid-19 symtom efter vårens pandemi
  • P90 – Mitt i informationsflödet om Covid-19 pandemin, en internationell webenkätstudie till föräldrar och barn 7-12 år
  • P91 – Närståendes upplevelse av livets sista tid under Covid-19 pandemin
  • P92 – Prevalens av genomgången Covid-19 och påverkan på sjukfrånvaro hos personal inom cancervård
  • P93 – Detektion av luftburet SARS-CoV-2 i sjukhusmiljöer
  • P94 – Ny digital utbildning i Basala hygienrutiner – en REN patientsäkerhetsfråga i tiden!
  • P95 – Omfattande smittspridning med hög dödlighet vid utbrott av Covid-19 på geriatrisk enhet
  • P96 – Respiratoriska droppar och aerosoler från tal och sång
  • P97 – Yrkesrelaterad risk och antikroppar mot coronaviruset hos anställda i Region Västerbotten
  • P98 – SARS-CoV-2 RNA nivåer och duration av virusutsöndring från övre luftvägar skiljer sig inte åt mellan patienter med mild respektive allvarlig/kritisk covid-19
  • P99 – Återinsjuknande i covid-19 och persistent infektion – resultat från databasgenomsökning och helgenomsekvensering av SARS-CoV-2
  • P100 – COPE Staff – En utvärdering av den psykosociala arbetsmiljön och upplevelsen av att arbeta nära gravida, födande och nyfödda under COVID-19-pandemin
  • P101 – Den nationella Covid-19-dataportalen – Snabbare forskning genom datadelning under Covid-19 pandemin
  • P102 – Erfarenheter hos patienter inom palliativ vård och deras närstående med anledning av den pågående Covid-pandemin
  • P103 – Fallbeskrivning: Kan man bli smittad av SARS-CoV-2 igen fast man har antikroppar mot SARS-CoV-2?
  • P104 – Förändringar i primärvården under COVID-19-pandemin: erfarenheter från professionella yrkesutövare i åtta europeiska länder

Abstracts

1. Behandling

P1 – COVIDENZA – en randomiserad multi-center läkemedelsprövning (fas II) av enzalutamide vid allvarlig covid-19

1. Behandling

Andreas Josefsson1, 2, 3, 4,Anna Överby Wernstedt1, Magnus Gisslén3, 5, Daniel Bremell3, 5, Johan Stranne3, 5, Åse Östholm Balkhed6, 7, Katarina Niward6, 7, Johan Styrke1, 8, Johanna Repo8, Anna Jonsson Henningsson7, 9, David Robinsson7, 9, Martin Angelin1, 2, Elisabeth Lindquist1, 2, Anders Bjartell10, Anna Nilsson10, Camilla Thellenberg Karlsson1, Clas Ahlm1, 2, Karin Welén3

1 Medicinska fakulteten, Umeå Universitet , Umeå, Sverige
2 Norrlands universitetssjukhus, Region Västerbotten, Umeå, Sverige
3 Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
4 Wallenberg Center för Molekylär Medicin, Umeå, Sverige
5 Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen, Göteborg, Sverige
6 Medicinska fakulteten, Linköpings Universitet, Linköping, Sverige
7 Universitetssjukhuset i Linköping, Region Östergötland, Linköping, Sverige
8 Sundsvalls sjukhus, Region Västernorrland, Sundsvall, Sverige
9 Ryhovs sjukhus, Region Jönköping, Jönköping, Sverige
10 Medicinska fakulteten, Lunds Universitet, Skånes universitetssjukhus, Region Skåne, Malmö, Sverige

Bakgrund: I den pågående covid-19-pandemin drabbas män generellt allvarligare och utgör en majoritet av de patienter som är i behov av intensivvård. Testosteron har effekter på immunförsvaret och reglerar uttrycket av två proteiner, TMPRSS2 och ACE2, som är centrala för SARS-CoV-2 vid infektion av lungceller. Studien syftar till att utreda om ett antiandrogent läkemedel, enzalutamide, som blockerar signalering via androgenreceptorn och som används vid metastaserad prostatacancer, kan mildra sjukdomsförloppet av covid-19.

Metod: Patienter med covid-19-symptom som kräver sjukhusvård (män och kvinnor äldre än 50 år) tillfrågas om deltagande i studien. Några av de viktigaste exklusionskriterier är pågående hormonbehandling, allvarlig hjärtsjukdom, samt behandling med interagerande läkemedel. Inkluderade patienter lottas (2:1) till behandling med 160 mg enzalutamide i 5 dagar plus ”standard of care”, eller till ”standard of care”. Uppföljning sker med SARS-CoV-2 detektion samt kliniska prover under behandlingstiden och klinisk uppföljning under 45 dagar. Biobanking sker vid inklusion, efter 6 dagar, samt efter 6 månader. 
Primära end points är tid till intubering alternativt utskrivning från sjukhus.
Studien inleds med en säkerhetsfas med 45 patienter (30 som fått enzalutamide) med utökat provtagningsprotokoll och tät utvärdering. Efter godkännande av en data safety and monitoring board fortsätter studien tills 100 patienter inkluderats då en power-analys utförs, varefter upp till 600 patienter kan inkluderas.

Resultat: Sedan första patienten inkluderades 27 juli har nu (2020-11-15) totalt 30 patienter inkluderats i Jönköping, Linköping, Göteborg, Sundsvall, och Umeå.

Slutsats: Inga allvarliga biverkningar har observerats, men det är ännu för tidigt att utvärdera en eventuell behandlingseffekt.

P2 – Effekten av Covid-19-pandemin på planerade knä- och höftprotespatienter i Sverige

1. Behandling

Anneli Hallberg1, 2,Per Jolbäck1, 3, Gunilla Limbäck Svensson1, 4, Ola Rolfson1, 2, 5, Maziar Mohaddes1, 2, 5

1 1.Avd. för ortopedi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
2 2.Verksamhet Ortopedi, Område 3, Sahlgrenska universitetssjukhuset
3 3.Verksamhetsområde Ortopedi, K4, Skaraborgs Sjukhus
4 4.BOA-registret, Registercentrum Västra Götaland, Göteborg
5 5.Svenska Ledprotesregistret, Registercentrum Västra Götaland, Göteborg

Bakgrund: För att skydda individer från smitta och frigöra resurser i sjukvården, har Covid-19-pandemin inneburit en drastisk minskning av icke-akut hälso- och sjukvård. Enligt preliminära data från Svenska Ledprotesregistret minskade antalet höftprotesoperationer med 54 % under mars-maj 2020 jämfört med samma period 2019. Det finns en oro inom professioner, bland patienter och beslutsfattare för konsekvenserna av de uppskjutna operationerna. Det är därför centralt att ett bredare patientperspektiv inhämtas och synliggörs inför kommande regionalt och nationellt arbete. Syftet med projektet är att 1) beskriva hur Covid-19-pandimin har påverkat produktionen av knä- och höftproteskirurgi i Sverige, 2) undersöka sambandet mellan uppskjuten operation, förlängd väntetid och patientrapporterade utfallsmått före och ett år efter operation samt 3) utforska patienters upplevelse efter operation av förlängd väntetid och uppskjuten operation.

Metod: Data från Svenska Ledprotesregistret från 2017 och framåt kommer att användas för att analysera hur pandemin påverkat produktionen av planerade höft- och knäprotesoperationer. Information om uppskjuten operation kommer att inhämtas från operationsplaneringssystem vid sjukhus i Västra Götalandsregionen och patienter som fått operationen uppskjuten under 2020 kommer att identifieras. Med hjälp av enkätutskick kommer patienternas upplevelser av uppskjutna operationer och väntetid att studeras och patientrapportad höftsmärta, funktion och hälsorelaterade livskvalitet att analyseras.

Resultat: Betydelse (ersätter resultat):Studien bidrar till en ökad förståelse för hur operationsstoppet av planerade knä- och höftprotesoperationen med anledning av Covid-19-pandemin påverkat patientrapporterat utfall och upplevelser.Förhoppningen är att studien bidrar med kunskap om hur patienterna bör få stöd under väntetiden och hur återupptagandet av operationsverksamheten för dessa patienter bör ske.

Slutsats: Studien är planerad och pågående.

P3 – Enkel Kognitiv Uppgift efter Trauma under COVID-19 – sjukvårdspersonal ’EKUT-P’ – en randomiserad kontrollerad studie

1. Behandling

Katarina Göransson1, 2,Marie Kanstrup3, 4, Laura Singh5, Oili Dahl6, 7, Veronica Lindström8, 9, Ann-Charlotte Falk9, Ann Rudman4, 10, Emily Holmes5

1 Tema Akut och Reparativ Medicin, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
2 Institutionen för Medicin Solna, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
3 FO Medicinsk Psykologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
4 Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
5 Institutionen för Psykologi, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
6 Funktion Perioperativ Medicin och Intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
7 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
8 Samariten ambulans AB, Stockholm, Sverige
9 Institutionen för Hälsofrämjande vetenskap, Sophiahemmet Högskola, Stockholm, Sverige
10 Högskolan Dalarna, Falun, Sverige

Bakgrund: Behovet av interventioner för att främja psykiskt välmående hos sjukvårdspersonal under COVID-19 är av högsta prioritet [1].

Vi presenterar här en pågående studie med möjlighet för sjukvårdspersonal att delta.

Stressfyllda, traumatiska händelser på arbetet, t.ex. en patients tragiska eller traumatiska dödsfall, eller situationer där vården av en patient misslyckats eller inte fungerade som planerat, kan orsaka posttraumatiska stressymptom i form av ’påträngande minnen’. Detta innebär att bilder eller scener återkommande dyker upp för ens inre syn, fast man inte vill. Påträngande minnen kan vara mycket störande, obehagliga, och inverka negativt på funktionsförmågan.

I projektet EKUT-P utvecklas en ny, enkel metod för att förebygga och reducera påträngande minnen. Vi har sett lovande resultat i tidigare studier med patienter i akutsjukvård [2, 3]. Vi vänder oss nu till sjukvårdspersonal som har påträngande minnen från händelser på arbetet under COVID-19. Studieproceduren är enkel och helt digitaliserad.

Metod: Randomiserad kontrollerad studie (RCT).

Primärt utfallsmått: Antalet påträngande minnen (primärt utfallsmått). Sekundära utfallsmått inkluderar t.ex. koncentrationsförmåga, sömn, och arbetsrelaterad funktionsförmåga.

Resultat: Studieproceduren för interventionen har pilot-testats med n=3 sjuksköterskor. RCTn är pågående.

Slutsats: Interventionen är särskilt lovande för sjukvårdspersonal då den går snabbt och enkelt att genomföra (ett interventionstillfälle om ca 20 minuter) och utan smittrisk. Man behöver ej prata om den traumatiska händelsen i detalj vilket minskar obehaget för personen, jämfört med andra existerande interventioner.

Dnr EPM: 2020-03085

CTR: NCT04460014

Referenser:

  1. Holmes et al, 2020, Lancet Psychiatry
  2. Iyadurai et al, 2018, Molecular Psychiatry
  3. Kanstrup, Singh et al, in press, Translational Psychiatry

P4 – Ingen skillnad avseende kardiella biomarkörer hos patienter med Covid-19 som behandlades med klorokinfosfat jämfört med de som inte behandlades

1. Behandling

Josefine Beck-Friis1,Susannah Leach2, 3, Elmir Omerovic4, 5, Rickard Zeijlon6, Magnus Gisslen1, 7, Aylin Yilmaz1

1 Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
2 Avdelningen för mikrobiologi och immunologi, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
3 Klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
4 Kardiologkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
5 Avdelningen för molekulär och klinisk medicin, Medicinska institutionen, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
6 Medicinkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
7 Avdelningen för infektionssjukdomar, Biomedicinska institutionen, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.

Bakgrund: Infektionskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset var bland de första att sluta använda klorokinfosfat vid Covid-19 i slutet av mars 2020 på grund av bristande evidens avseende nyttan i kombination med risken för allvarliga biverkningar. Idag rekommenderar varken det europeiska eller det amerikanska läkemedelsverket att klorokin används vid Covid-19 och de flesta kliniska studier har stoppats. Det primära målet med den här studien var att undersöka huruvida patienter med Covid-19 som behandlats med klorokinfosfat har en ökad risk för kardiotoxicitet avseende akut ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt och arytmier jämfört med patienter som erhållit standardbehandling.

Metod: Retrospektiv granskning av journaler, laboratoriefynd och EKG hos patienter med Covid-19 som behandlats med klorokinfosfat och matchade kontroller som inte erhållit klorokinfosfat.

Resultat: Vi inkluderade 20 patienter som behandlats med klorokinfosfat och 40 kontroller, matchade i ålder och svårighetsgrad av sjukdom. Mediantiden för klorokinbehandling var fem dagar med dosen 500 mg två gånger dagligen. Grupperna var jämförbara avseende demografi, tidigare hjärtsjukdom, läkemedel som påverkar QT-tiden, och biokemiska analyser inklusive CRP, leukocyter, lymfocyter, trombocyter, kalium och kreatinin. Vi fann inga statistiska skillnader avseende kardiellt troponin T, N-terminal pro b-type natriuretic peptide, eller EKG (Tabell 1).

Slutsats: Vi såg inga skillnader avseende akut ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt eller QT-tid hos sjukhusvårdade patienter med Covid-19 som behandlats med klorokinfosfat jämfört med de som inte behandlats med klorokin. Trots detta rekommenderar vi inte att klorokin används som behandling av Covid-19 utanför kliniska studier med tanke på bristen på evidens av nyttan i kombination med den ökade risken för arytmi och plötslig hjärtdöd.

>

P5 – Kan kväveoxid (NO) vara en behandling vid COVID-19?

1. Behandling

Marieann Högman1,Francesca Bertolini2, Vitina Carriero2, Fabio Ricciardolo2

1 Inst medicinska vetenskaper: Lung-, allergi- och sömnforskning, Uppsala universitet
2 Dept of Clinical and Biological Sciences, University of Turin, Rare Lung Disease Unit and Severe Asthma Centre, San Luigi Gonzaga University Hospital, Orbassano, Turin, Italy

Bakgrund: Symtomen vid COVID-19 varierar stort. Vissa är asymtomatiska, andra har hög mortalitet med dyspné, koagulationsproblem och multiorgansvikt. NO är en multifunktionell molekyl som har en fundamental roll för den mänskliga organismen.

Metod: En litteraturstudie genomfördes med mål att ta reda på verkningsmekanismer av NO som skulle vara till nytta vid behandling av patienter med COVID-19. 

Resultat: Vid en infektion med SARS-CoV-2 binder viruset till vävnaden via en receptor (ACE2) och tar sig in i cellen. NO kan hämma bindning och därmed hindra kopieringen av viruset inne i cellen. ACE2 finns i många organ, speciellt i lungan (85 % av alveolernas celler typ 2), i mag-tarmkanalen och i blodkärlen. Se figur 1. Detta kan förklara de många olika symtomen vid virusinfektionen.

Hos KOL patienter och rökare finns en högre grad av ACE2 mRNA. Många rökare drabbades av en svårare grad av COVID-19. Rökare har en låg halt av endogent NO.

Högre halter av egenproducerat NO kan ge skydd för viruset, så som vid allergisk astma med högt antal eosinofiler. Av de som dog av SARS-CoV-2 var det en hög andel som hade låga eosinofiltal. Vilket gör eosinofiler till en potentiell markör för en sämre prognos.

Behandling av astmatiker med höga halter av inhalerade kortikosteroider visade sig ge en minskad mängd ACE2, vilket skulle kunna bidra till en minskad smittorisk.

Slutsats: Forskningen har inte visat om det finns en brist på NO, men man har diskuterat att tillföra NO genom inhalation. iNO-behandling är komplicerat och det är viktigt vilken dos som ges för att undgå bieffekter.

>

P6 – Lägre mortalitet hos kritiskt sjuka Covid-19-patienter med fulldos antikoagulantia

1. Behandling

Sandra Jonmarker1, 2,Jacob Hollenberg3, Martin Dahlberg1, 4, Otto Stackelberg1, 4, 5, Jacob Litorell2, Åsa H. Everhov1, 4, Hans Järnbert- Pettersson1, Mårten Söderberg1, 6, Jonathan Grip7, 8, Anna Schandl2, 9, Mattias Gunther1, 2, Maria Cronhjort1, 2

1 Institution för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
2 Verksamhetsområde Anestesi och Intensivvård, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige
3 Hjärtstoppscentrum, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
4 Verksamhetsområde Kirurgi, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige
5 Enhet för Kardiovaskulär och Nutritionsepidemiologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
6 Verksamhetsområde Internmedicin, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige
7 Funktion Perioperativ Medicin och Intensivvård, Karolinska sjukhuset, Stockholm, Sverige
8 Institutionen för Klinisk vetenskap, Intervention och Teknik (CLINTEC), Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
9 Institutionen för Molekylär medicin och Kirurgi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: En betydande del av kritiskt sjuka COVID-19-patienter utvecklar tromboemboliska komplikationer, men det är oklart om högre dos trombosprofylax är förknippad med lägre mortalitet. Syftet med studien var att utvärdera samband mellan initial dosering av trombosprofylax hos kritiskt sjuka COVID-19-patienter och risk för död, tromboembolism och blödning.

Metod: Intensivvårdskrävande COVID-19-patienter kategoriserades i tre grupper efter initial dos trombosprofylax; låg (2500–4500 E tinzaparin eller 2500–5000 E dalteparin), medium (>4500 E men <175 E/kg kroppsvikt tinzaparin eller >5000 E men <200 E/kg kroppsvikt dalteparin), och högdos (≥175 E/kg kroppsvikt tinzaparin eller ≥200 E/kg kroppsvikt dalteparin). Tromboprofylaxdosen baserades på lokala riktlinjer, inte på sjukdomsgrad eller risk för trombos. Cox proportionell riskregression användes för att uppskatta riskförhållanden för död inom 28 dagar från inskrivning på IVA.

Resultat: 152 patienter inkluderades; 67 fick lågdos, 48 mediumdos och 37 högdos trombosprofylax. Grupperna skiljde sig inte åt vid inskrivning. Dödligheten var lägre i gruppen med högdos (13,5%) jämfört med mediumdos (25,0%) och lågdos trombosprofylax (38,8%), p=0,02. Riskförhållandet för död var 0,33 (95% konfidensintervall 0,13-0,87) för högdos respektive 0,88 (95% konfidensintervall 0,43-1,83) för mediumdos, jämfört med lågdosgruppen. Resultaten var stabila i sensitivitetsanalyser när patienterna med sänkt dos jämfört med den initiala dosen (3,3%) respektive någon förändring i dos (45,4%) exkluderades. Det var färre tromboemboliska händelser i grupperna med hög (2,7%) jämfört med medium (18,8%) och lågdos trombosprofylax (17,9%), p=0,04, men ingen skillnad i andelen blödningshändelser, p=0,16.

Slutsats: Hos kritiskt sjuka COVID-19-patienter var högdos trombosprofylax associerat med lägre risk för död och färre tromboemboliska komplikationer utan att risken för blödning ökade.

>

P7 – Otillräcklig profylaktisk effekt av lågmolekylärt heparin hos patienter kritiskt sjuka i COVID-19

1. Behandling

Karl Stattin1,Miklos Lipcsey1, 2, Hanna Andersson1, Emma Pontén1, Sara Bülow Anderberg1, Anna Gradin1, Anders Larsson3, Norbert Lubenow4, Magnus von Seth1, Sten Rubertsson1, Michael Hultström1, 5, Robert Frithiof1

1 Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Anestesi och intensivvård, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige.
2 Hedenstiernalaboratoriet, CIRRUS, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Anestesi och intensivvård, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige.
3 Institutionen för medicinska vetenskaper, Klinisk kemi, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige.
4 Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Klinisk immunologi, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige.
5 Institutionen för medicinsk cellbiologi, Integrativ fysiologi, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige.

Bakgrund: COVID-19 är ett protrombotiskt tillstånd associerat med såväl arteriella som venösa tromboser vilka orsakar betydande morbiditet och mortalitet. Syftet med denna studie var att undersöka koagulationsstatus hos patienter kritiskt sjuka i COVID-19.

Metod: Trettioen (31) konsekutiva patienter med COVID-19 inlagda på centrala intensivvårdsavdelningen vid Akademiska sjukhuset Uppsala 13:e mars till 14:e april 2020 inkluderades i studien och undersöktes med upprepade konventionella koagulationsprover, trombelastografi (TEG) och anti-faktor Xa-aktivitet. Patienterna fick trombosprofylax i form av subkutant dalteparin 75-100 U/kg.

Resultat: Fem patienter (16 %) utvecklade symtomatisk trombos. D-dimer var högre hos patienter som utvecklade trombos jämfört med de som inte gjorde det (median 3,7 mg/L (kvartilavstånd 2,0-6,6) vs 1,1 (kvartilavstånd 0,7-2,8), p=0,039 referensintervall<0,67 mg/L). D-dimer steg under vårdtiden. På TEG hade alla patienter Maximum Amplitude (MA) >65 mm, och 42 % hade MA >72 mm vid något tillfälle under intensivvården. Anti-faktor Xa-nivåer var under profylaktiskt intervall hos 23 % av patienterna och över profylaktiskt intervall hos 46 % av patienterna vid något tillfälle. Det fanns ingen statistiskt signifikant korrelation mellan dalteparindos och anti-faktor Xa-aktivitet.

Slutsats: Patienter som är kritiskt sjuka i COVID-19 har hög D-dimer och hög MA på TEG vilket tyder på hyperkoagulabilitet. Associationen mellan lågmolekylär heparindos, trombos, koagulation mätt med TEG och anti-faktor Xa-aktivitet var variabel och svår att förutsäga. Detta antyder att standarddoser lågmolekylärt heparin kan vara otillräckligt för adekvat trombosprofylax vid COVID-19. Det är viktigt att monitorera koagulation och trombosprofylax hos patienter med COVID-19, men vår studie pekar på svårigheterna att tolka provresultaten i förhållande till trombosrisken.

>

P8 – RECOVER studien, kan ARB mildra COVID-19?

1. Behandling

Anders Hedman1

1 Alice Götberg VO Int Med, SöS

Bakgrund: COVID-19 liknar ingen annan infektion. Patienterna som drabbas mest kritiskt har metabola syndromet som gemensam faktor framförallt hypertoni samt bålfetma. Covid-19 går in i cellen via ACE2 receptorn vilket leder till en nedreglering av ACE 2 och skapar en ombalans i Angiotensin systemet med en övervikt mot Angiotensin II mot Ang 1-7. Denna obalans leder till ett flertal av de kliniska manifestationer vi ser hos det svårt sjuka Covid-19 patienterna, lungpåverkan, trombos benägenhet, cytokinstorm, hypernatremi, etc. Angiotensin recetor blockad(ARB) eller ACE hämmare har i retrospektiva undersökningar visat att sjukdomsförloppet bmlir ildare samt har en lägre dödlighet. Detta måste verifieras i randomiserade kontrollerade studier.

Metod: Vi har startat en RCT där patienter över 18 år, med positiv PCR för Covid 19(CV-19), sjukhusvårdas på vårdavdelning för CV-19 . De randomiseras till behandling med Losartan eller standardbehandlinge. Detta oberoende om man har hypertoni eller inte. Utfallsmåttet är överföring till intensivvård eller död. Vi kommer även att kontrolllera inflammationsmarkörer samt koagulationsmarkörer. Vi kommer att utvärdera om behandligen är säker i denna patientgrupp. Powerberäkningen är på 750 patienter. Läkemedelsverket har som krav att vi monitorerar alla adverse events på de första 100 patienterna.

Resultat: Till dags datum har vi randomiserat 19 patienter på Södersjukhuset. Inga patienterna har visat några nya biverkningar av Losartan. Inkludering pågår.

Slutsats: Det finns både en patofysiologisk bakgrund samt retrospektiva data som talar för att ARB eller ACE-hämmare kan ha en mildrande effekt av CV-19 infektion och eventuellt minskar mortaliteten. Liknande studier av ARB samt ACE-hämmare pågår i världen, b. Inga data finns ännu publicerade.

P9 – Rekombinant human DNase I (pulmozyme) som behandling av NETs (Neutrophil Extracellular Traps) vid COVID-19 med allvarlig respiratorisk svikt

1. Behandling

Adam Linder1,Jane Fisher1, Tirthankar Mohanty1, Christopher Karlsson1, Hossein Khademi1, Attila Frigyesi2, Pontus Nordenfelt1, Johan Malmström1

1 Lund University, Faculty of Medicine, Department of Clinical Sciences Lund, Division of Infection Medicine, Lund, Sweden
2 Lund University, Faculty of Medicine, Department of Clinical Sciences Lund, Division of Anaesthesia and Intensive Care, Lund, Sweden

Bakgrund: Neutrophil Extracellular Traps (NETs) är framför allt associerade med bakterieinfektioner och orsakar segt slem, hyperinflammation och tromboser vilket är tre kardinalsymtom vid allvarlig COVID-19. Rekombinant humant DNase I (rhDNase, Pulmozyme) är ett välbeprövat läkemedel som används bl.a. vid cystisk fibros och som kan lösa upp NETs. Vår hypotes var att NETs finns i luftvägarna vid allvarlig COVID-19 och att behandling med pulmozyme kan vara en effektiv behandling vid COVID-19 med allvarlig respiratorisk påverkan.

Metod: Vi använde flourescensmikroskopi för att analysera sputum på 3 patienter med allvarlig COVID-19 och fann stora mängder NETs. Därefter behandlade vi 5 patienter med allvarlig Covid-19 med nebuliserat Pulmozyme och följde deras syrgasbehov och kliniska utfall. Samtidigt visualiserade och kvantifierade vi NETs i sputum med immunofluorescens och mätte pulmozymeeffekten på sputum- samt plasma-proteomet med hjälp av avancerad masspektrometri.

Resultat: Vi kunde påvisa signifikant högre mängd NETs i sputum vid COVID-19 jämfört med kontroller. Pulmozymebehandling inleddes när fyra patienter krävde hög-flödes syrgasbehandling (Optiflow). Mängden NETs i sputum reducerades signifikant efter rhDNase-behandling (Figure 1). Syrgasbehovet för alla patienter började minska signifikant inom tre dagar efter rhDNase-behandlingen då alla var utan Optiflow-behov och inga patienter behövde IVA-vård. Sputum- och plasmaproteomanalys indikerade att inflammatoriska markörer, kärlläckage och virusmängd minskade efter behandling.

Slutsats: NETs kan bidra till patofysiologin vid allvarlig COVID-19 och behandling med rhDNase (pulmozyme) kan minska syrgasbehovet och den proinflammatoriska, protrombotiska komponenten och därmed vara en effektiv och säker adjuvant behandling vid allvarlig COVID-19. En randomiserad, placebokontrollerad multicenterstudie pågår.

>

P10 – Syrgasbehandling till sjukhusvårdade Covid-19-patiener, empiriskt underlag för livsviktig kapacitetsplanering

1. Behandling

Anna Hvarfner1, 2,Hampus Ekström3, 4, Ahmed Al-Djaber3, 5, Markus Castegren3, 6, Carl Otto Schell3, 5, 7, Tim Baker7

1 Malungs vårdcentral, Region Dalarna
2 Centrum för klinisk forskning Dalarna, Uppsala universitet
3 Centrum för klinisk forskning Sörmland, Uppsala universitet
4 Nyköpings Lasarett, Region Sörmland
5 Medicinkliniken, Nyköpings Lasarett, Region Sörmland
6 CLINTEC, Karolinska Instititutet
7 Institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet

Bakgrund: Covid-19 fortsätter ställa stora krav på världens sjukvård Mycket fokus har legat på respiratorbehandling av svårt sjuka patienter med andningssvikt till följd av viruset. Mindre uppmärksamhet har ägnats basala behandlingar såsom syrgas, vars tillgång är begränsad i stora delar av världen. Optimerad kapacitetsplanering av syrgas är avgörande för att rädda liv.  WHO har estimerat syrgasbehovet hos Covid-19-patienter utanför intensivvård till 10 liter/minut, men empiriskt underlag för denna uppskattning saknas ännu. Syftet med föreliggande studie är att beskriva genomsnittlig syrgasbehandling till sjukhusvårdade Covid-19-patienter utanför intensivvård baserat på en svensk kohort. Här presenteras några preliminära resultat.

Metod: Nyköpings lasarett var bland de första svenska sjukhusen att vårda ett stort antal Covid-19-patienter.  I kvalitetsförbättringssyfte upprättades en databas med alla vuxna Covid-19 patienter som lades in på medicinkliniken mellan 13/3 och 22/5. Etikprövningsmyndigheten godkände studien (diarienummer 2020-04012). Data hämtades från den elektroniska journalen: vitalparametrar vid triage, patientkaraktäristika och alla registrerade saturationsvärden och syrgasflöden. Given syrgasvolym mellan varje kontroll beräknades. Intensivvårdade patienter exkluderades från analysen av syrgasbehandling.

Resultat: 206 patienter inkluderades, varav 58% män och 42% kvinnor. Medianåldern var 65 år  och 26% hade BMI >30. Andelen hypoxiska vid triage var 23%. Preliminära resultat baserade på 30 av patienterna visar en genomsnittlig syrgasbehandling över vårdtiden på 1,8 liter/min.

Slutsats: Nyköpingskohorten av Covid-19-patienter liknar andra beskrivna patientkohorter avseende kön, ålder och BMI. Preliminära resultat indikerar att syrgasbehovet hos sjukhusvårdade Covid-19-patienter utanför intensivvård kan vara lägre än WHO:s estimat. Vidare analys av kohortens syrgasbehandling pågår och resultat från fler patienter väntas under de kommande veckorna.

P11 – The usage of high-flow nasal oxygen (HFNO) for patients with Covid-19 outside intensive care units

1. Behandling

Issa Issa1,Mårten Söderberg1

1 Verksamhetsområde Internmedicin, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige.

Bakgrund: Högflödesgrimma (HFNO) har traditionellt använts på intensivvårdsavdelningar (IVA). Då Covid-19 pandemin är en utmaning för hela världen fortsätter vårdgivarna lösa problemet med ökande behov av platser på intensivvården. HFNO är välstuderat för akut respiratorisk stressyndrom (ARDS). Vi försökte studera användningen av HFNO hos patienter med måttlig till uttalad ARDS relaterad till Covid-19 pneumoni utanför IVA och dess fördelar för patienter och för att avlasta IVA.

Metod: Vi började en projekt för att använda HFNO på infektionsavdelning på Södersjukhuset. Patienter med Covid-19 som behövt HFNO flyttades till denna avdelning efter bedömning av narkosläkare eller intensivist. Patienterna observerades med frekventa kontroller för att bedöma behovet av IVA-vård vid försämring. Målet var att avlasta intensiven.

Resultat: Vi studerade 41 patienter med Covid-19 som haft behandling med HFNO antingen primärt (Step-Up) eller efter stabilisering på IVA (Step-Down). Vi studerade patienternas kännetecken och resultatet av behandlingen, och jämfört med en subgrupp som inte överlevt behandlingen.Varje patient har i snitt haft 5,6 dagars behandling med HFNO. 55% av patienterna skrevs ut till hemmet eller till geriatriken. 10% har undvikit IVA helt och 15% som haft samtidigt 0-HLR beslut överlevt och flyttat till geriatriken. Användning av HFNO sparade totalt 229 dagar på IVA. Mortailitet var högre hos äldre patienter som hade andra sjukdomar (huvudsakligen hypertoni och fetma).

Slutsats: HFNO behandling är genomförbar och effektiv för patienter med Covid-19. Den spararresurser på IVA när behovet är uttalat. Den har ytterligare fördelar som vaket magläge och mindre IVA-komplikationer. Däremot krävs det mer frekventa kontroller då försämring är vanligt.

2. Diagnostik

P12 – Biomarkörer i plasma indikerar CNS-påverkan vid svår covid-19

2. Diagnostik

Nelly Kanberg1, 2,Nicholas Ashton3, 4, 5, 6, Lars-Magnus Andersson1, 2, Aylin Yilmaz1, 2, Magnus Lindh1, 2, Staffan Nilsson7, Kaj Blennow3, 8, Henrik Zetterberg3, 8, 9, 10, Magnus Gisslén1, 2

1 Infektionskliniken, Institution för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige.
2 Västra Götalandsregion, Sahlgrenska Universitetssjukhus, Infektionskliniken, Göteborg, Sverige.
3 Institution för Psykiatri och Neurokemi, Institutet för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet, Mölndal, Sverige
4 Wallenbergcentrum för molekylär och translationell medicin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
5 King’s College London, Institute of Psychiatry, Psychology & Neuroscience, Maurice Wohl Clinical Neuroscience Institute, London, UK
6 NIHR Biomedical Research Centre for Mental Health & Biomedical Research Unit for Dementia at South London & Maudsley NHS Foundation, London, UK
7 Matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska universitet, Göteborg, Sverige.
8 Klinisk Neurokemiska Laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhus, Mölndal, Sverige
9 Department of Neurodegenerative Disease, UCL Institute of Neurology, London, United Kingdom
10 UK Dementia Research Institute at UCL, London, United Kingdom

Bakgrund: Neurologiska och neurokognitiva symptom är vanligt förekommande vid covid-19, ex förlust av lukt- och smaksinne, konfusion, kramper och ibland medvetandepåverkan. I den här studien undersökte vi plasmakoncentrationerna av två biomarkörer för CNS-påverkan: neurofilament light chain protein (NfL; en markör för neuronskada) och gliafibrillärt surt protein (GFAp; en markör för astrocyt- aktivering/skada) hos patienter med mild, måttlig respektive svår covid-19.

Metod: Vi rekryterade 47 patienter med mild (ej i behov av inneliggande vård) (n = 20), måttlig (sjukhusvårdade, syrgaskrävande) (n = 9) eller svår (intensivvårdade) (n = 18) covid-19. NfL och GFAp analyserades i plasma med single molecule array, Simoa. Prover togs i samband med första besöket och uppföljande prover efter i medel (SD) 11,4 (5,06) dagar. Resultaten jämfördes med data från 33 åldersmatchade friska kontroller.

Resultat: Patienterna med svår covid-19 hade högre plasmakoncentrationer av GFAp (p = 0,001) och NfL (p <0,001) än ålderskorrelerade kontroller (fig 1). GFAp var även förhöjt hos måttligt sjuka patienter (p = 0,03). Plasma-GFAp sjönk vid uppföljning efter en initial tidig topp (p <0,01), medan NfL ökade från första till sista provtagningen (p <0,01), vilket indikerar tidig astrocytpåverkan följt av senare axonal skada hos svårt sjuka patienter med covid-19.

Slutsats: Tecken på neuron- och astroglia-påverkan kunde påvisas hos patienter med måttlig och svår covid-19 men inte hos patienter med mild sjukdom som inte krävt sjukhusvård. Orsaken till, och den kliniska betydelsen av, CNS-påverkan vid covid-19 är fortfarande till stora delar oklar.

>

P13 – Cardiac involvement in patients with COVID-19 – a prospective observational echocardiographic study

2. Diagnostik

Keti Dalla1,Bengt Nellgård1

1 Avd för Anestesiologi och intensivvård, Sahlgrenska Sjukhuset, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet

Bakgrund: Cardiac involvement in COVID-19-patients is an important complication affecting both ICU-admissions and mortality. This observational study evaluated right (RV) and left ventricular (LV) function with echocardiography (UCG) correlating these to biomarker levels of  hs-TNT, Nt-pro-BNP, D-dimer and Fibrinogen. A subgroup of patients received milrinone-inhalations in whom we evaluated its effect on RV-overload and systolic function.

Metod: ICU-patients with COVID-19 (n=31) in need of mechanical ventilation were prospectively included. Hemodynamic and respiratory variables were measured at the time of the UCG-examination and biomarkers were obtained on arrival to ICU and then followed routinely. A subgroup of patients (n=8) received Milrinone inhalation 5 mg x 12 due to respiratory derangement. The effects of Milrinone on RV-function and hemodynamics were followed by UCG.

 

 

Resultat: On UCG we most commonly found a RV overload +/- systolic dysfunction. RV dilation was found in 62% of patients. Pulmonary acceleration time (AT) < 100 msec in 55 % of patients and  indices of RV systolic function as FAC, RV-strain, were abnormal in 30% and 31% of patients, respectively. Cardiac index was < 2.5 l/min*m 2 in 58% of patients. Left ventricular ejection fraction and global left ventricular strain were impaired in 10 % and 16 %. The correlation between UCG variables and biomarkers was poor. Milrinone-inhalation failed to improve RV-function and hemodynamics.

Slutsats: RV-overload was commonly found, but he poor correlation to Nt-proBNP and hs-TNT argues against severe myocardial involvement. Milrinone-inhalation failed to improve RV-function, reinforceing the hypothesis that most likely the  RV-overload is caused by lung vascular damage and hypercoagulation rather than by vasoconstriction.

P14 – Heparinbindande protein och endotelglykocalyx som biomarkörer för svår COVID-19 – en prospektiv, observationell kohortstudie

2. Diagnostik

Lisa Mellhammar1, 2,Louise Thelaus2, Sixten Elén2, Jane Fisher2, Adam Linder1, 2

1 Vo Infektion, Skånes Universitetssjukhus, Lund
2 Medicinska fakulteten, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lund

Bakgrund: Heparinbindande protein (HBP) är ett neutrofilt protein med en nyckelroll vid bakteriell sepsis som har visats vara en lovande biomarkör vid svåra infektioner. Syndecaner och glypicaner är delar av glykocalyx, vilket fälls från endotel vid sepsis, de är därmed potentiella biomarkörer för endoteldysfunktion.

Syftet med denna studie var att studera huruvida HBP, syndecaner eller glypicaner är delaktiga i patofysiologin vid svår COVID-19 och om så är fallet, huruvida de kan användas för att förutsäga allvarlig sjukdom med hjälp av ett snabbtest.

Metod: En prospektiv studie av biomarkörer hos patienter som läggs in på sjukhus med en bekräftad COVID-19-diagnos. Plasmaprover och kliniska data samlades in vid inskrivning, under vårdtid och vid utskrivning. Prover analyserades med enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) samt ett nytt immunofluorescensmätande snabbtest (Joinstar) för analys av HBP-koncentration.

Resultat: Trettiofem COVID-19-patienter inkluderades i studien. HBP var signifikant förhöjt hos COVID-19-patienter med organdysfunktion (n = 23) jämfört med de utan organdysfunktion (n = 6), 24,7 ng / ml (95% KI 17,3-48,4) jämfört med 10,6 ng / ml (95% KI 6,2-17,1 ng / ml), p = 0,03. Syndecan-1 och Glypican-4 var inte signifikant förhöjda hos patienter med organdysfunktion. HBP-snabbtest visade god korrelation med standard ELISA (R = 0,83). HBP mätt med snabbtest förutspådde utveckling av COVID-inducerad organdysfunktion inom 72 timmar med area under curve (AUC) 0,88.

Slutsats: Neutrofilderiverat HBP är förhöjt i snabbtestanalys före organdysfunktion hos patienter med svår COVID-19. HBP kan därför användas kliniskt som en prognostisk markör i COVID-19.

P15 – Kan intensivvårdsläkare upptäcka djup ventrombos med ultraljudsscreening av kritiskt sjuka covid-19-patienter?

2. Diagnostik

Sarah Galien1,Michael Hultström1, 2, Miklós Lipcsey1, Robert Frithiof1, Jacob Rosén1

1 Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Anestesiologi och intensivvård, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige
2 Institutionen för medicinsk cellbiologi, Integrativ fysiologi, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige

Bakgrund: Tromboembolier är en vanlig och allvarlig konsekvens av det inflammatoriska svaret på svår infektion med SARS-CoV-2. Ultraljudsscreening för djup ventrombos (DVT) kan upptäcka och möjliggöra behandling av tromboser i ett tidigt skede. I april 2020 infördes screening med bilateralt proximalt ultraljud av nedre extremiteterna som rutin på patienter med Covid-19 på intensivvårdsavdelningen (IVA) på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Intensivvårdsläkare med begränsad tidigare erfarenhet av DVT-ultraljud erhöll en kort utbildning i kompressionsultraljud av vena femoralis communis och vena poplitea. Patologiska screeningfynd remitterades till bild- och funktionsmedicinskt centrum för bekräftelse. Vår hypotes var att DVT kunde upptäckas hos kritiskt sjuka Covid-19-patienter i denna kontext.

Metod: Detta var en retrospektiv kohortstudie. Skriftligt informerat samtycke hade inhämtats från samtliga patienter. All data extraherades från patientjournalen. Negativa screeningundersökningar följdes upp i tre månader för att identifiera DVTer som hade missats.   

Resultat: Mellan den 10e april och 14e juli 2020 vårdades 124 patienter med bekräftad Covid-19 på IVA på Akademiska sjukhuset i Uppsala varav 56 screenades. Åtta intensivvårdsläkare utförde undersökningarna. Fyra (7%) patienter bedömdes ha DVT varav tre (5%) bekräftades vid formell undersökning (positivt prediktivt värde (PPV) – 75%). Ingen av de 52 patienterna med negativ screening fick DVT-diagnos inom den tre månader långa uppföljningen eller fram till dess att de avled.

Slutsats: Intensivvårdsläkare kan, med kort föregående träning, upptäcka DVT hos patienter med svår Covid-19. Patologiska screeningfynd bör verifieras med formell undersökning eftersom PPV var lågt. Ingen av patienterna med negativ screening diagnosticerades med DVT under uppföljningstiden.

P16 – Kemometrisk metabolitanalys som beslutsstöd vid handläggning av Covid-19

2. Diagnostik

Alicia Edin1,Andrea Puhar2, Camilla Brorsson1, Mattias Forsell3, Clas Ahlm3, Sara Cajander4, Johan Normark3

1 Institutionen för Kliniska vetenskaper, Umeå Universitet, Umeå, Sverige
2 Institutionen för Molekylärbiologi, Umeå Universitet, Umeå, Sverige
3 Institutionen för Klinisk Mikrobiologi, Umeå Universitet, Umeå, Sverige
4 Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Örebro Universitet, Örebro, Sverige

Bakgrund: Metabolomik är en del av systembiologin och innebär relativ eller absolut kvantifiering av ett globalt metabolt svar på specifika stimuli. Det inbegriper analys av hundra till tusentals molekyler med låg vikt i exempelvis blod eller urin. En stor mängd evidens gör gällande att sammansättningen av metaboliter i kroppsvätskor kan korrelera till olika sjukdomsfenotyper. Det finns inget specifikt test i nuläget som säkert kan prediktera för svår Covid-19 sjukdom eller risken för sequaele. Detta är en ansats att undersöka möjligheterna att finna stabila biomarkörer som kan prediktera detta.

Metod: Vi har studerat en kohort patienter som ingår i CoVUm studien som bedrivs i Umeå och Örebro. Detta är en prospektiv uppföljningsstudie där patienter med mild till svår sjukdom följs upp till fem år efter insjuknande med regelbunden provtagning, klinisk fysiologisk och neuropsykologisk uppföljning. I nuläget är strax över 200 patienter inkluderade i studien. En första intrerrimsanalys är genomförd där ett subset patienter analyserats i konsekutiva prover avseende global metabolitsamansättning i plasma. Två masspektrometriska analyser med UHPLC-TOF-MS och GC-TOF-MS av prover från de första sjukdomsveckorna där 217 annoterade metaboliter har kvantifierats i samtliga prover.

Resultat: Resultaten av den första analysen visar, vid jämförelse med en kontrollgrupp av friska individer och patienter sjuka i mycoplasmapneumoni med samma ålders och könsfördelning, ett mönster som skiljer sig från de övriga.

Slutsats: Covid-19 sjukdom har en egen metabol fenotyp. Vidare arbete pågår med att utöka analysen med fler patienter över längre tid och att korrelera akuta och kroniska sjukdomsfenotyper till metabola mönster.

P17 – Låg förekomst av bakteriemi och hög andel föroreningar i blododlingar hos patienter med COVID-19

2. Diagnostik

David Yu1,Karolina Ininbergs2, Karolina Hedman2, Christian G. Giske2, Kristoffer Strålin3, Volkan Özenci2

1 Medicinsk Enhet Akut, Tema Akut Och Reparativ Medicin, Karolinska Universitetssjukhuset
2 Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetslaborato­riet; Karo­lins­ka universitetssjukhuset, Stockholm
3 Patientområde infektionssjukdomar, Tema inflammation och infektion, Karo­lins­ka Universitetssjukhuset, Stockholm

Bakgrund: Sekundära bakterieinfektioner  är viktiga vid allvarliga virala infektioner. I den här studien analyserades förekomst av bakteriemi hos patienter med COVID-19.

Metod: Med hjälp av en retrospektiv kohortstudiedesign jämfördes SARS-CoV-2-positiva patienter från 1 mars till 30 april 2020 (COVID-19-gruppen) med patienter utan bekräftad SARS-CoV- 2 under samma period (kontrollgrupp 2020) och med patienter urval 1 mars till 30 april 2019 (kontrollgrupp-2019). Data om andelen blododlingspositivitet, kliniskt relevant växt och kontaminant växt analyserades.

Resultat: Totalt 15 103 patienter och 17 865 bakteriemi episoder studerades. Kliniskt relevant växt detekterades i 197/3027 (6,5%) bakteriemi episoder i COVID-19-gruppen jämfört med 717/6663 (10,8%) i kontrollgrupp-2020 (p <0,0001) och 850 / 8,175 (10,4%) i kontroll grupp-2019 (p <0,0001). Förorening observerades i 255/3027 (8,4%) bakteriemi episoder i COVID-19-gruppen jämfört med 330/6663 (5,0%) i kontrollgrupp-2020 (p <0,0001) och 354 / 8,175 (4,3%) i kontrollgrupp- 2019 (p <0,0001).

Slutsats: Den här studien visar att förekomsten av bakteriemi hos COVID-19-patienter är låg medan kontamineringsgraden av blododlingar är hög. Denna kunskap bör påverka riktlinjer för provtagning av blododling och empirisk antibiotikabehandling hos COVID-19-patienter.

P18 – Modellering och prediktion av COVID-19 patienter med hög risk

2. Diagnostik

Robert Feldt1,Richard Torkar1, Marina Axelson-Fisk2, Lars-Magnus Andersson3, Magnus Kjellberg4

1 Inst. för Data- och Informations-teknik, Chalmers | Göteborgs Universitet
2 Inst. för Matematik, Chalmers
3 Avd för Infektionssjukdomar, Inst. för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet
4 Centrum för Digital Hälsa, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Bakgrund: Forskning kring modellering av COVID-19 har fokuserat huvudsakligen på inflödet av patienter. Detta förenklar planering men hjälper inte vid diagnostik/behandling. Istället behövs patient-specifika modeller för kritiska utfall såsom mortalitet. Om statistik/maskininlärning kan ta fram dessa modeller automatiskt kan klinisk erfarenhet stämmas av mot dem. Detta kräver att modellerna kan förstås och tolkas av medicinsk expertis.

Metod: Vi replikerade två studier som föreslagit modeller för mortalitets-prediktion hos COVID-19 patienter, 4C mortality score (Knight et al, BMJ, Sept2020) samt CovEWS (Schwab et al, pre-print, Aug2020). Cohort var patienter (N=5289) med misstänkt/konstaterad COVID-19 i slutenvård i Västra Götalandsregionen våren 2020 (mortalitet 8.4%). Som komplement till den enkla (4C) och den komplexa (CovEWS) modellen använde vi metoder med potentiella fördelar: optimala beslutsträd och riskmodeller (hög tolkbarhet, garanterad prestanda) och bayesiansk modellering (kvantifierad osäkerhet).

Resultat: Inte alla faktorer som ingår i 4C eller CovEWS fanns tillgängliga i materialet så replikeringen är partiell. Vinsten med komplexa modeller är liten och mindre modeller enklare att förstå. Metoder som garanterar optimalitet kostar beräkningskraft men kan ge modell-spektrum där medicinsk expertis sedan kan göra avvägningar mellan modell-prestanda och -komplexitet.

Slutsats: Metoder för att automatiskt ta fram patient-specifika modeller för prediktion av risk vid COVID-19 kan tillföra insikter och påverka klinisk praktik. Kvaliteten på data är centralt snarare än vilken modellerings-metod som väljs. Generalisering av metoder för att automatiskt ta fram optimala beslutsmodeller av olika storlek bör studeras även för andra infektionssjukdomar och mer generellt (för andra diagnoser/tillstånd). Detta kräver utökat samarbete mellan klinisk expertis och experter på statistik, maskininlärning, visualisering och programvaruteknik.

P19 – Nersystemspåverkan vid COVID-19

2. Diagnostik

Stefanos Klironomos1, 2,Antonios Tzortzakakis1, 3, Annika Kits1, 2, Claes Öhberg1, 2, Evangelia Kollia1, Amir Ahoromazdae4, Håkan Almqvist1, 2, Åsa Aspelin1, Heather Martin1, Russell Ouellette1, 2, Jonathan Al-Saadi1, 2, Mikael Hasselberg1, 2, Mansour Haghgou1, Mitra Pedersen1, Sven Petersson3, 5, Johannes Finnsson1, 2, Johan Lundberg1, 2, Anna Falk Delgado1, 2, Tobias Granberg1, 2

1 Neuroradiologi, Bild och Funktion, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
2 Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
3 Institutionen för Klinisk Vetenskap, Intervention och Teknik, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
4 Neurologi, Tema Hjärta Kärl och Neuro, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
5 Medicinsk Strålningsfysik och Nuklearmedicin, Bild och Funktion, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Neurologiska symtom och komplikationer har uppmärksammats vid COVID-19 men har oklar underliggande patofysiologi. Denna studie syftade till att studera de neuroanatomiska och bildfunktionsmässiga korrelaten av neurologisk dysfunktion vid COVID-19.

Metod: I denna retrospektiva studie inkluderades alla vuxna sjukhusvårdade patienter med positivt PCR-test för SARS-CoV-2 som undersöktes neuroradiologiskt vid Karolinska Universitetssjukhuset 2020-03-02–05-24. Totalt undersöktes 185/2611 patienter (7,1%, 62±14 år, 138 män) med 222 DT hjärna, 47 MR hjärna, 7 MR rygg.

Resultat: DT påvisade makrovaskulära händelser i vissa fall men ofta förekom patologi som enbart detekterades med MR. Mikroblödningar/mikrotromboser var det vanligaste MR-fyndet (29/39, 74%), med en predilektion till corpus callosum och juxtakortikala områden; MR-perfusion påvisade dock ingen overt blodflödesstörning. Vidgade synnervsskidor (20/36, 56%) kan tala för inslag av ökat intrakraniellt tryck i vissa fall. 

Inflammatoriska fynd var också vanligt förekommande med leukoencefalopati (18/41, 44%) och signalförändringar i luktbulberna (7/37, 19%). Då njurfunktionen tillät administration av MR-kontrastmedel sågs kontrastuppladdning i hjärnparenkymet (3/20, 15%), kranialnerver (2/20, 10%), spinala nervrötter (2/4, 50%, med klinisk bild förenlig med Guillain-Barrés syndrom) samt leptomeningealt (3/20, 15%). Vid uppföljande MR sågs partiell regress av leukoencefalopatin hos en patient samt progress av leptomeningeal kontrastuppladdning hos en annan patient, talande för dynamiska sjukdomsprocesser. 

Slutsats: Vid COVID-19 ses ett brett spektrum av vaskulär och inflammatorisk påverkan av det perifera och centrala nervsystemet. MR med hög fältstyrka och susceptibilitetsviktade (blödningskänsliga) bilder bör, i möjligaste mån, vara förstahandsvalet av bildmodalitet för adekvat sensitivitet och minimera antalet patientförflyttningar. Histopatologiska studier bör utreda om MR-fynden utgörs av mikroblödningar eller mikrotromboser eftersom det kan påverka risk-nytta-analysen för antikoagulantia.

>

P20 – Prehospital identifiering av Covid-19: En observationell studie

2. Diagnostik

Douglas Spangler1, 2,Hans Blomberg1, 2, David Smekal1, 2

1 Akademiska Sjukhuset
2 Uppsala Universitet

Bakgrund: Det nya coronaviruset har påverkat akutvårdsystem världen över, men de kliniska egenskaperna hos patienter drabbade av Covid-19 i det prehospitala stadiet är inte välbeskrivet. Denna studie kartlägger egenskaperna hos Covid-19 patienter i det prehospitala staidet, och utvärderar vårdgivarnas förmåga att identifiera dessa prehospitalt.

Metod: Data för samtliga patienter i kontakt med den prehospitala vården i en region mellan 1:a Januari – 31:a Augusti, 2020 hämtades. En deskriptiv statistisk analys av patienter med och utan sjukhusbekräftad Covid-19 genomfördes. I en subgrupp av patienter från 14:e April framåt utvärderades det prediktiva värdet av dokumenterad misstanke om smitta med Covid-19 hos sjuksköterskor vid larmcentralen och på ambulansen.

Resultat: Sammanlagt 11 894 vårdkontakter inkluderades, varav 481 bekräftades vara smittade av Covid-19 enligt sjukhusets diagnoskoder alternativt PCR-testning. Covid-19 patienter had betydligt sämtre utfall än patienter som testade negativt, (30-dagarsmortalitet på 24% respekive 11%) men hade inte motsvarande högra nivåer av bedömd prehospital akuthet (andel transporetrade med blåljus 14% respektive 22%). Cirka hälften (46%) sökte vård av en orsak tydligt relaterad till Covid-19. 6 776 patienter inkluderades i utvärderingen av vårdgivarnas prediktiva förmåga. Känsligheten var 76% (95% CI 71-80) och 82% (78 – 86) för sjuksköterskor vid larmcentralen respektive ambulansen, och specificiteter var 86% (85 – 87) respektive 78% (77 – 79)

Slutsats: Prehospital misstanke var starkt prediktiv för bekräftad Covid-19, men baserat på känskilgheten som upptäcktes i denna studie bör det ej användas för att utesluta behovet av smittspridningsåtgärder för enskilda patienter. Datan som presenteras kan nyttjas för att utveckla förbättrade riktlinjer för identifiering av Covid-19 patienter i det prehospitala kontextet.

P21 – Pålitlig och känsligt direkt-RT-qPCR för SARS-CoV-2 detektion för kostnadseffektiv storskalig analys samt fältbruk

2. Diagnostik

Mozhgan Ghiami1,Robert Sjöback1, Jens Björkman1, Jonna Eriksson1, Mikael Kubista1, 2

1 TATAA Biocenter, 411 03 Göteborg, Sverige
2 Department of Gene Expression, Institute of Biotechnology, Czech Academy of Sciences

Bakgrund: RT-qPCR är den föredragna metoden för SARS-CoV-2 analys, men användningen begränsas av kostnad, analystid och nödvändigheten att utföra analysen i ett säkerhetsklassat (BSL2) laboratorium.

Metod: En direkt-RT-qPCR metod har utvecklats för SARS-CoV-2 detektion i nasopharynxprover för provtagna i virusinaktiverande medium med TATAA GrandPerformance SARS-CoV-2 Detection kit (CE-IVD) och Compound T. Den aktuella metoden inkluderas inte i kittets aktuella CE-IVD märkning.

Resultat: Den nya direkt-RT-qPCR-metoden validerades mot rutinmetod med en LoD (Limit of Detection) att påvisa 5-10 kopior av RdPR RNA baserad på extraktion av 576 nasopharynxprover tagna av olika kliniker. Samtliga prover testades också för inhibition i RT-qPCR med intern kontroll. Endast ett prov uppvisade oacceptabel nivå av inhibition i direkt-RT-qPCR och alla prover med Cq < 35.89 cykler i rutinanalysen var positiva även med direkt-RT-qPCR. Känsligheten i direkt-RT-qPCR begränsas av att endast 5 ml av primärprovet analyseras i en 20 ml PCR, medan 25 ml bearbetas och förs över till PCR i rutinmetoden. Det bör således vara möjligt att öka direkt-RT-qPCR-metodens känslighet vid behov genom att använda större PCR-volym.

Slutsats: Den nya direkt-RT-qPCR-metoden kan utföras på betydligt kortare tid, till betydligt lägre kostnad, och bör även kunna utföras i vanliga laboratorier utan BSL2-laboratorium och potentiellt även ute i fält.

>

P22 – Robust humoralt immunsvar mot SARS-CoV-2 i individer med asymtomatisk, mild eller svår COVID-19.

2. Diagnostik

Julia Wigren Byström1,Alicia Edin2, Anna Kauppi1, Ummehan Avican1, Remigius Gröning1, Ebba Rosendal1, Camilla Brorsson2, Bert Blomkvist1, Therese Thunberg3, Sara Cajander4, Anna Överby Wernstedt1, Anders Johansson1, Clas Ahlm1, Gunilla Persson3, Tor Monsen1, Johan Normark1, Mattias Forsell1

1 Klinisk Mikrobiologi, Umeå Universitet, Umeå, Sverige
2 Kliniska Vetenskaper, Umeå Universitet, Umeå, Sverige
3 Smittskyddsenheten, Region Västerbotten,Umeå, Sverige
4 Medicinska Vetenskaper, Örebro Universitet, Örebro, Sverige

Bakgrund: Känslig metodik för detektion av virus-specifika antikroppar är ett viktigt komplement till PCR-baserad metodologi för att uppskatta exponering samt vid studier om immunsvaret utvecklas mot SARS-CoV-2.

Metod: Här demonstrerar vi utveckling och implementering av en ”in-house”-metod vid Region Västerbotten (RVB-S) för detektion av anti-SARS-CoV-2 spikeprotein-IgG från venös och kapillär provtagning. Korrelation med in vitro SARS-CoV-2-neutralisation samt serologiska data från små- och storskalig provtagning visas i jämförelse med två vanligt förekommande kommersiella metoder. Vidare demonstrerar vi hur antikroppar utvecklas longitudinellt i individer diagnostiserade med mild till svår Covid-19 (inkluderade i CoVUm – Umeå / Örebro).

Resultat: RVB-S har hög känslighet, korrelerar med in vitro-neutralisation och kan med stor säkerhet identifiera individer som exponerats för SARS-CoV-2 10-20 dagar tidigare. Detta inkluderar individer med avsaknad av symptom efter exponering. Vidare, RVB-S påvisar en 25-40% högre serokonverteringsgrad än när desamma uppskattas via metodik som mäter anti-SARS-CoV-2 nukleokapsidprotein IgG. Slutligen demonstrerar vi att majoriteten av SARS-CoV-2+ individer utvecklar robusta nivåer av anti-S IgG som upprätthålls över mer än 3 månader, oavsett symptombild vid diagnos.

Slutsats: Vår studie demonstrerar att en majoritet av individer utvecklar anti-SARS-CoV-2 spikeprotein IgG efter exponering för SARS-CoV-2 och att antikroppsnivåer upprätthålls över tre månader utan indikation att avmattas. Vår data tyder på att val av metodik för att mäta virusspecifika antikroppar spelar en avgörande roll för de slutsatser som kan dras från studier som behandlar seroprevalens och immunsvar mot SARS-CoV-2.

P23 – Serumprover från patienter med kroniska inflammatoriska sjukdomar kan ge falskt positivt resultat i serologiska tester för SARS-CoV-2

2. Diagnostik

Nastya Kharlamova1, 2,Nicky Dunn1, 2, Sahl K Bedri1, 2, Svante Jerling1, 2, Malin Almgren1, 2, Francesca Faustini3, Iva Gunnarsson3, Johan Rönnelid4, Rille Pullerits5, 6, Inger Gjertsson5, Karin Lundberg2, 3, Anna Månberg7, Elisa Pin7, Peter Nilsson7, Sophia Hober7, Katharina Fink1, 2, Anna Fogdell-Hahn1, 2

1 Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
2 Centrum för Molekylär Medicin (CMM), Karolinska Universitetssjukhuset Solna, Stockholm, Sverige
3 Insitutionen för Medicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
4 Institutionen för Immunologi, Genetik och Patologi, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
5 Institutionen för Medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
6 Avdelningen för Klinisk Immunologi och Transfusionsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
7 Institutionen för Proteinvetenskap, KTH, SciLifeLab, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Patienter med kroniskt inflammatoriska sjukdomar behandlas ofta med immunomodulerande läkemedel och de är särskilt oroliga under SARS-CoV-2 pandemin. Med serologiska tester kan vi förbättra vår förståelse för immuniteten i denna population, såvida inte testerna ger falskt positiva resultat. Syftet med denna studie var att utvärdera specificiteten för SARS-Cov-2 serologiska tester med prover från patienter med kroniska inflammatoriska sjukdomar som samlats in före april 2019, vilka per definition är negativa.

Metod: Prover från patienter med multipel skleros (MS, n=10), reumatoid artrit (RA, n = 47) med eller utan reumatoid faktor (RF) och/eller anti-cyklisk citrullinerad peptid antikropp (anti-CCP2) och RF +/- systemisk lupus erythematosus (SLE, n=10) testades med 17 kommersiellt tillgängliga laterala flödesanalyser (LFA), två ELISA-kit och en internt utvecklad bead-baserad multiplex analys för IgG.

Resultat: Sex LFA och den interna IgG-analysen gav de korrekta negativa resultaten för alla prover. Resterande serologitester (n = 13) gav falskt positiv signal med prover från patienter med RA och SLE, speciellt i de som var RF-positiva. MS-prover gav inga falskt positiva svar i någon av analyserna.

Slutsats: Majoriteten av de serologiska testerna är känsliga för interfererande antikroppar i serum från patienter med kroniska inflammatoriska sjukdomar och kan därför orsaka reducerad specificitet. Man bör därför vara medveten om att det kan finnas en risk för falskt positivt resultat och tolka resultaten med försiktighet när testerna utförs i dessa patientgrupper. 

P24 – Strukturerad visuell gradering av DT thorax vid inläggning förutsäger vårdtid och IVA-inläggning vid covid-19

2. Diagnostik

Erik Ahlstrand1,Sara Cajander2, Per Cajander3, Edvin Ingberg2, Erika Löf4, Matthias Wegener5, Mats Lidén6

1 Avdelningen för Medicin, Fakulteten för Medicin och Hälsa, Örebro Universitet, 701 82, Örebro, Sverige
2 Avdelningen för Infektionssjukdomar, Fakulteten för Medicin och Hälsa, Örebro Universitet, 701 82, Örebro, Sverige
3 Avdelningen för Anestesi och Intensivvård, Fakulteten för Medicin och Hälsa, Örebro Universitet, 701 82, Örebro, Sverige
4 Infektionskliniken, Örebro Universitetssjukhus, Region Örebro län, PO Box 1613, 701 16, Örebro, Sverige
5 Radiologiska kliniken, Örebro Universitetssjukhus, Region Örebro län, PO Box 1613, 701 16, Örebro, Sverige
6 Avdelningen för Radiologi, Fakulteten för Medicin och Hälsa, Örebro Universitet, 701 82, Örebro, Sverige

Bakgrund: Den visuella utbredningen av lungförändringarna på datortomografibilder av thorax (DT thorax) har ett prognostiskt värde vid covid-19, men konsensus för bedömningen saknas. Ett koncist scoring-system för strukturerad rapportering av DT thorax vid covid-19, Örebro covid-19-skala (ÖCoS), togs fram och implementerades i klinisk rutin 1 april 2020 i Region Örebro län. ÖCoS-severity score graderar utbredningen av lungförändringarna medan ÖCoS-temporal stage beskriver karaktären på infiltraten. Syften med den aktuella studien var att retrospektivt utvärdera ÖCoS-graderingarna i relation till kliniskt utfall hos patienter med covid-19.

Metod: Populationsbaserad studie som inkluderar data från alla sjukhusvårdade patienter med covid-19 i region Örebro län från mars till juli 2020. ÖCoS-gradering av DT thorax utförd vid sjukhusinläggning och vid flytt till intensivvårdsavdelning (IVA) analyserades i relation till vårdtid på sjukhus, vårdtid på IVA, tid till inläggning på IVA samt i relation till utfallet inläggning på IVA eller död.

Resultat: Hos de 381 inkluderade patienterna fanns en tydlig korrelation mellan ÖCoS-severity score vid inläggning på sjukhus och vårdtid på sjukhus. ÖCoS-severity score vid inläggning på sjukhus var en stark prediktor för både allvarligt utfall i form av IVA-inläggning eller död och tid till IVA-inläggning. Vid inläggning på IVA var både ÖCoS-severity score och ÖCoS-temporal stage korrelerade till IVA-vårdtid.

Slutsats: DT thorax vid sjukhusinläggning med strukturerad bedömning enligt ÖCoS förutsäger det kliniska förloppet vid covid-19.

>

3. Epidemiologi

P25 – Minskat antal hjärtinfarkter som remitteras för invasiv behandling under COVID-19 pandemin – inblick från SCAAR registret

3. Epidemiologi

Moman A.Mohammad1,Sasha Koul1, Göran K. Olivecrona1, Matthias Götberg1, Patrik Tydén1, Erik Rydberg1, Fredrik Scherstén1, Joakim Alfredsson2, Peter Vasko3, Elmir Omerovic4, Oskar Angerås4, Ole Fröbert5, Fredrik Calais5, Sebastian Völz4, Anders Ulvenstam6, Dimitrios Venetsanos7, Troels Yndigegn1, Jonas Oldgren8, Giovanna Sarno8, Per Grimfjärd9, Jonas Persson10, Nils Witt11, Ellen Ostenfeld12, Bertil Lindahl8, Stefan James8, David Erlinge1

1 Department of Cardiology, Clinical Sciences, Lund University, Skane University Hospital, Lund, Sweden
2 Department of Cardiology, Linköping University, Linköping, Sweden
3 Department of Medicine, Växjö Hospital, Växjö, Sweden
4 Department of Cardiology, Sahlgrenska University Hospital Institute of Medicine, Department of Molecular and Clinical Medicine Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg
5 Department of Cardiology, Faculty of Health, Örebro University , Örebro
6 Department of Cardiology, Östersund Hospital, Östersund
7 Department of Cardiology, Karolinska University Hospital, Stockholm
8 Department of Medical Sciences and Uppsala Clinical Research Center, Uppsala University, Uppsala
9 Department of Internal Medicine, Västmanlands Sjukhus, Västerås
10 Division of Cardiovascular Medicine, Department of Clinical Sciences, Karolinska Institutet, Danderyd University Hospital, Stockholm, Sweden
11 Dep of Clinical Science and Education, Karolinska Institute, division of Cardiology, Södersjukhuset, Stockholm, Sweden
12 Department of Clinical Physiology, Clinical Sciences, Lund University, Skane University Hospital, Lund, Sweden

Bakgrund: Under COVID-19 pandemin har rapporter om minskat antal hjärtinfarkter förekommit på flera håll i världen. De flesta rapporter har dock varit anekdotiska, enkätstudier eller från geografiskt begränsade till områden med så kallade lockdowns. Vi studerade incidensen av hjärtinfarkter som remitteras för akut/subakut kranskärlsröntgen under COVID-19 pandemin i Sverige.

Metod: Vi inkluderade alla hjärtinfarkter som remitterades för kranskärlsröntgen i Sverige mellan första mars till sjunde maj 2020 med hjälp av det svenska koronarangiografi och angioplastik registret SCAAR. Vi beräknade incidensfrekvensen och incidenskvoten i förhållande till en designerad referensperiod (samma datum år 2015–2019) med hjälp av Poisson regressionsmodell. Överlevnad beräknades vid 7 dagar med hjälp av Kaplan-Meier och Cox-regression.

Resultat: Totalt inkluderades 2443 hjärtinfarkter under studieperioden vilket motsvarade incidensfrekvens på 36 hjärtinfarkter per dag (204 hjärtinfarkter/100000 invånare/år) jämfört med 15213 hjärtinfarkter under samma datum åren 2015-2019, motsvarande 46 hjärtinfarkter per dag (254 hjärtinfarkter /100000 invånare/år) resulterande i en incidenskvot på 0.80, 95%CI [0.74-0.86], p<0.001. Liknande resultat noterades för samtliga subgrupper som studerades vilket talar emot ändrat sökbeteende i specifika subgrupper. Dödlighet vid 7 dagar beräknades till 439 (2.3%) under referensperioden jämfört med 37 (2.9%) under pandemin, [HR: 0.81, 95%CI [0.58-1.13], p=0.21. Tid till kranskärlsröntgen och PCI var kortare under pandemin och frekvensen av PCI behandling under kranskärlsröntgen var oförändrat jämfört med tidigare år talande för bibehållen vårdkvalitet under pandemin.

Slutsats: COVID-19 pandemin har påverkat incidensen av hjärtinfarkter som remitteras för invasiv behandling. Ingen skillnad noterades avseende korttidsöverlevnad eller indikatorer av vårdkvalitet.

>

P26 – A framework for estimating the case fatality ratio (CFR) early in an epidemic applied to COVID-19

3. Epidemiologi

Zia Farooq1,Henrik Sjödin1, Åke Bränström2, Joacim Rocklöv1

1 Department of Public Health and Clinical Medicine, Umeå University, Umeå, Sweden
2 Department of Mathematics & Mathematical Statistics, Umeå University, Umeå, Sweden

Bakgrund: The infection fatality rate (IFR) is a key parameter to assess the severity of any novel infectious disease such as Covid-19. Having a robust early-phase IFR estimate, however, is challenging.  Alternatively, CFR (direct-CFR)  is a more commonly used and understood metric among researchers and health-experts. A precise CFR estimate early in an epidemic is also a challenging task due to the data collection process and reporting bias.
We propose here a new framework of distributed-delays for early-phase CFR estimate of any epidemic accounting for the reporting delays by assuming a distribution of time from infection to death of the confirmed cases instead of a fixed time-lag as assumed previously (Baud's, for example).

Metod: The presented model with parameters- mean time from infection-to-death μ,  the standard-deviation of the probability distribution σ and the CFR (cfr)  predicts the deaths based on probability of dying conditioned on μ and σ  for the observed cases ( casesd ) on a day d, as follows:
predicteddeaths= cfr*prob(dead | d,μ,σ) *casesd
We then setup a cost function F(cfr,μ, σ) of the model and observed deaths by applying the particle swarm optimisation algorithm to estimate the parameter cfr.
F(cfr,μ, σ) = sum (observeddeaths – predicteddeaths)2

Resultat: Our model estimates the CFR more precisely when applied to simulated data. The model estimates for Covid-19 empirical data of four selected countries are superior to the other two estimates (FigureA&B)

Slutsats: Our model improves upon the direct CFR and Baud's CFR of 14-days delay. It suggests that having individualized data can further improve the early phase CFR estimates.

>

P27 – Allvarlig psykisk sjukdom och risk för död i COVID-19

3. Epidemiologi

Martin Maripuu1,Marie Bendix1, 2, Louise Öhlund3, Micael Widerström4, Ursula Werneke3

1 Department of Clinical Sciences, Division of Psychiatry, Umeå University, Umeå, Sweden
2 Department of Clinical Neuroscience, Karolinska Institutet, Centre for Psychiatry Research & Stockholm Health Care Services, Stockholm County Council, Stockholm, Sweden
3 Department of Clinical Sciences, Division of Psychiatry, Sunderby Research Unit, Umeå University, Umeå, Sweden
4 Department of Clinical Microbiology, Umeå University, Umeå, Sweden

Bakgrund: Individer med svår psykisk sjukdom har en förhöjd risk för tidig död i kroppslig sjukdom jämfört med normalbefolkningen. Vi ville undersöka om personer med svår psykisk sjukdom också har en förhöjd risk att dö i COVID-19.

Metod: Registerstudie av hela den svenska befolkningen över 20 års ålder. Studien är baserad på Socialstyrelsens diagnosregister och dödsorsaksregister och täcker de första månaderna av COVID-19 pandemin i Sverige (11 mars-15 juni). Vi jämförde antal COVID-19 relaterade dödsfall i gruppen med allvarlig psykisk sjukdom med antal COVID-19 relaterade dödsfall i övriga befolkningen. Vi beräknade odds ratios (OR) för hela studiepopulationen samt separat för enskilda åldersgrupper och för de fyra riskfaktorerna diabetes, hjärtkärlsjukdom, hypertoni och kronisk lungsjukdom.

Resultat: Totalt ingick 7,923,859 individer i studien, 103,999 med allvarlig psykisk sjukdom och 7,819,860 kontroller. Det var 130 (0,1%) COVID-19 associerade dödsfall i gruppen med allvarlig psykisk sjukdom och 4945 (0.06%) i kontrollgruppen. Detta motsvarade en OR på 1.98 (CI 1.66-2.35; p <0,001). I åldersgruppen 60 till 79 år var risken för COVID-19 associerad död i gruppen med allvarlig psykisk sjukdom nästan fyra gånger högre än i normalbefolkningen. Individer med allvarlig psykisk sjukdom men utan någon känd somatisk riskfaktor hade ca  3 gånger högre risk för COVID-19 associerad död jämfört med motsvarande grupp i normalbefolkningen.

Slutsats: Våra resultat tyder på att personer med allvarlig psykisk sjukdom är en grupp med förhöjd risk att dö i COVID-19. Detta kan ha betydelse för riskbedömning vid vård och inför eventuella vaccinations prioriteringar.

P28 – Angiotensin converting enzyme 2 (ACE2) nivåer i blod och riskfaktorer för COVID-19 infektion

3. Epidemiologi

Lars Wallentin1,Johan Lindbäck1, Niclas Eriksson1, Ziad Hijazi1, Jonas Oldgren1, Agneta Siegbahn1

1 Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Uppsala Universitet och Uppsala Kliniska Forskningscenter, Uppsala

Bakgrund: Coronaviruset SARS-CoV-2 binder sig till proteinet angiotensin converting enzyme 2 (ACE2) på cellers yta varigenom viruset tar sig in i och sedan multipliceras i cellerna. ACE2 är en molekyl som finns i många celler, särskilt i kärlväggen, och som deltar i regleringen av blodtryck. ACE2 frigörs från cellerna och cirkulerar i blodströmmen.

Metod: Studien baserades på kemiska analyser av ACE2 och många andra proteiner i blodplasma från två grupper med respektive 3999 och 1088 patienter med förmaksflimmer vilka ingick i två stora internationella kliniska prövningar av nya läkemedel mot stroke (ARISTOTLE och RELY) som genomfördes 2006 – 2011. Blodproverna har sedan studiernas avslutande förvarats i Uppsala Biobank. De aktuella biokemiska analyserna har genomförts vid Uppsala Kliniska Forskningscentrums (UCR) laboratorium och Science for Life-laboratoriet i Uppsala. Proteinet growth differention factor 15 (GDF-15), som tidigare visats vara en bra indikator på biologiskt åldrande och risken för åldersrelaterade sjukdomar, mättes med en elektroimmunoassay från ROCHE Diagnostics. ACE-2 bestämdes med en metod utvecklad av OLINK, Uppsala. Associationer mellan ACE2 nivå och andra varabler utvärderades i multivariata statistiska modeller.

Resultat: Nivån av ACE2 i blodplasma ökade med ålder, manligt kön, diabetes och hjärt-kärlsjukdom.  Vid multivariata analyser var nivån av GDF-15 och manligt kön de faktorer som var starkast associerade till ACE2-nivån.

Slutsats: ACE2-nivån i blodplasma kan avspegla en ökad ACE2-nivå i cellerna och en ökad risk för COVID-19 infektion. Detta överensstämmer med att ökande biologisk ålder och manligt kön är förenat med en ökad risk för COVID-19 infektion. (Publicerat i Eur Heart J online 27 september, 2020)

>

P29 – Antikoagulantiabehandling före pandemin och risk för död i covid-19.

3. Epidemiologi

Johan Fastbom1, 2,Kristoffer Strålin3, Sten Walther4, Håkan Hanberger5, Maria State1, Natalia Borg1, Anna M Bennet1, Mona Heurgren1, Thomas Lindén1, Erik Wahlström1, Johanna Holm1, Gudrun Bergman1, Anastsaia Nyman Iliadou1, 6

1 Socialstyrelsen, Rålambsvägen 3, Stockholm, Sverige
2 Aging Research Center, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
3 Medicinsk Enhet Infektionssjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
4 Thorax–kärlkliniken, Universitetssjukhuset, Linköping, Sverige
5 Institution för biomedicinska och kliniska vetenskaper (BKV), Medicinska Fakulteten, Linköpings Universitet, Linköping, Sverige
6 Inst medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Kliniska data har visat att covid-19 är förknippad med en ökad risk för trombotiska komplikationer, från mikrovaskulär trombos till venös tromboembolisk sjukdom och stroke. Dessa trombotiska komplikationer är associerade med en ökad risk för multiorgansvikt och död. Antitrombotisk behandling rekommenderas idag vid insjuknande i Covid-19 men det är oklart om förekomst av antitrombotisk behandling före insjuknandet påverkar sjukdomsförloppet. Syftet med denna analys var att studera dödlighet i covid-19 hos individer med olika antitrombotiska läkemedel jämfört med en population av icke-behandlade med antitrombotiska läkemedel.

Metod: En prospektiv kohortstudie genom länkning av nationella register. Populationen består av alla folkbokförda i Sverige per 2019-12-31, som var vid liv vid 2020-03-06 och är över 50 år. Det studerade utfallet är död fram till 2020-07-31, med underliggande dödsorsak covid-19 enligt dödsorsaksintyg. Exponeringen definieras som minst en expediering av direkta orala antikoagulantia (DOAK), warfarin, acetylsalicylsyra (ASA), och övriga trombocythämmare som löper över indexdatumet 6 mars, med en antagen dygnsdos om 1 DDD. Cox-proportional hazards regression används för att analysera utfallet och justerades för störningsfaktorer kön, ålder, födelseland, län, boende i storstad, utbildning, inkomst, samsjuklighet, boendeform, förekomst av hemtjänst, antal hemtjänsttimmar, antal övriga läkemedel.

Resultat: Efter justering för störningsfaktorer är hazardkvoten (HK) för DOAK var 0,96 (95% konfidens interval- KI 0,87-1,05, för warfarin 1,05 (95% k.i 0,87-1,25), för ASA 1,01 (95% k.i 0,94-1,09) och för övriga trombocythämmare 1,02 (95% k.i 0,89-1,16), jämfört med icke-behandlad population.

Slutsats: Ingen förhöjd eller sänkt risk för död i covid-19 för personer med antitrombotisk behandling, före pandemins start, kunde konstateras jämfört med en icke-behandlad population.

>

P30 – Dödligheten för sjukhusvårdade patienter med covid-19 minskade under första vågen

3. Epidemiologi

Kristoffer Strålin1, 2,Erik Wahlström3, Sten Walther4, 5, Anna Bennet Bark3, Mona Heurgren3, Thomas Lindén3, Johanna Holm3, Håkan Hanberger6

1 Medicinsk enhet Infektionssjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
2 Nationellt programområde Infektionssjukdomar, Nationellt system för kunskapsstyrning, Sveriges Regioner i Samverkan
3 Socialstyrelsen
4 Svenska intensivvårdsregistret
5 Thorax–kärlkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, Linköping
6 Avdelningen för infektionsmedicin, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Medicinska fakulteten, Linköpings universitet, Linköping

Bakgrund: Enstaka studier har indikerat att covid-19-patienter på intensivvårdsavdelningar (IVA) haft sjunkande dödlighet under pandemins första våg. Syftet med den aktuella studien var att studera hur dödligheten förändrades hos hela den svenska sjukhusvårdade covid-19-populationen under den första vågen.

Metod: Genom Socialstyrelsens sammanställning av relevanta nationella register identifierades 15 761 patienter som lades in på svenska sjukhus 1 mars – 30 juni 2020 med covid-19, definierat som positivt PCR-test för SARS-CoV-2 14 dagar före – 5 dagar efter inläggning, kombinerat med slutdiagnos covid-19.  

Resultat: Andelen patienter som dog inom 60 dagar från inläggning på sjukhus var 17,8% i hela populationen, denna andel sjönk från 24,7% för de som lades in i mars till 13,3% för de som lades in i juni, se figuren. Efter justering för ålder, kön, kroniska sjukdomar, hjälpbehov och sjukvårdsregion var den relativa risken för död 0,56 (95% konfidensintervall; KI, 0,51-0,63) i juni, med mars som referens. Motsvarande relativa risk för död var 0,60 (95% KI, 0,53-0,67) för de som inte vårdades på IVA och 0,61 (95% KI, 0,48-0,79) för de som vårdades på IVA. Skillnaden i mortalitet var mest uttalad i två av sex sjukvårdsregioner.

Detaljerade resultat av studien finns som preprint-publikation, ännu ej vetenskapligt granskad: https://www.medrxiv.org/content/10.1101/2020.10.27.20220061v1.

Slutsats: Dödligheten av sjukhusvårdad covid-19 minskade successivt under pandemins första våg. Kompletterande studier behövs för att förklara minskningen. Den sjunkande dödligheten bör beaktas när pandemins hantering och forskningsstudier från pandemins första våg utvärderas.   

>

P31 – Finns det risker för barn som föds av SARS-CoV-2-positiva mödrar?

3. Epidemiologi

Mikael Norman1, 2, 3,Lars Navér1, 2, Jonas Söderling4, Mia Ahlberg4, 5, Helena Hervius Askling6, Bernice Aronsson7, Emma Byström7, Jerker Jonsson7, Verena Sengpiel8, Jonas F. Ludvigsson9, 10, Stellan Håkansson3, 11, Olof Stephansson4, 5

1 Institutionen för Klinisk vetenskap, Intervention och Teknik, Karolinska Institutet
2 Medicinsk Enhet Neonatologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
3 Neonatalregistret
4 Institutionen för Medicin, Solna, Enheten för Klinisk Epidemiologi, Karolinska Institutet
5 Medicinsk enhet gynekologi och reproduktionsmedicin, Karolinska Universitetssjukhuset
6 Institutionen för Medicin, Solna; Enheten för Infektionssjukdomar, Karolinska Institutet
7 Folkhälsomyndigheten
8 Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Avdelningen för obstetrik och gynekologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet
9 Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet
10 Barn-och ungdomskliniken, Örebro Universitetssjukhus
11 Institutionen för kliniska vetenskaper, pediatrik, Umeå Universitet

Bakgrund: I Sverige har barnet varit kvar hos en SARS-CoV-2 positiv mor och rekommenderats att amma, om båda har varit friska. Kunskap saknas om det finns risker för barnet med denna rekommendation. Denna studie utfördes för att kartlägga risken för neonatal sjuklighet hos barn som föds av SARS-CoV-2 positiva mödrar.

Metod: Länkning mellan registret för anmälningspliktiga sjukdomar (SmiNet), Graviditetsregistret och Neonatalregistret SNQ. Studieperioden innefattade alla levande födslar i Sverige mellan 11/3-10/8 och neonatala diagnoser och åtgärder fram till 7/10 2020. Barn till SARS-CoV-2 positiva respektive icke-test-positiva mödrar matchades först med avseende på maternella faktorer och i steg två avseende graviditetsutfall t.ex prematuritet, förlossningssätt, Apgar-poäng och vilken region barnet föddes i. Antal SARS-CoV-2 positiva barn under neonatalperioden registrerades.

Resultat: Under studieperioden föddes 43 870 barn varav 646 av SARS-CoV-2 positiva mödrar. Maternell SARS-CoV-2 infektion var associerat till ökad risk för neonatal mortalitet (OR=6.00 [95%CI:1.00-35.91]. När vi tog hänsyn till prematuritet och andra förlossningsvariabler fanns det ingen association med neonatal sjuklighet eller mortalitet (OR för mortalitet =0.77 [95%CI:0.20-3.05]). Tid på sjukhus och andel som ammade skiljde sig inte åt beroende på om modern var SARS-CoV-2 positiv eller inte. Tio barn (1.6%) till test-positiva mammor testade själva positivt för SARS-Cov-2 i neonatalperioden, 7 utan annan neonatal diagnos och inget barn med pneumoni.

Slutsats: Den ökade risken för neonatal morbiditet och mortalitet förklaras av prematuritet och andra förlossningsrelaterade orsaker än SARS-CoV-2 positivitet hos modern. Resultaten stärker rekommendationen att SARS-CoV-2-positiva mödrar och barn samvårdas och ammas enligt normala rutiner.

P32 – Hur har incidensen av höftfrakturer påverkats under COVID-19 pandemin?

3. Epidemiologi

Erik Malchau1, 2, 3,Emilia Möller Rydberg1, 2, 3, Maziar Mohaddes1, 2, 3, David Wennergren1, 2, 3, Olof Wolf3, 4, 5, Mikael Sundfeldt1, 2, 3, Michael Möller1, 2, 3

1 Avdelningen för ortopedi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet.
2 Ortopedi, Område 3, Sahlgrenska universitetssjukhuset
3 Svenska Frakturregistret, Registercentrum Västra Götaland, Göteborg
4 Institutionen för kirurgiska vetenskaper, ortopedi, Uppsala Universitet
5 VO Ortopedi & Handkirurgi, Akademiska Sjukhuset, Uppsala

Bakgrund: I Sverige drabbas ca 18000 personer årligen av höftfraktur och antalet har de senaste åren varit långsamt ökande. Majoriteten av frakturerna orsakas av fall i hemmet varför det inte ses någon årstidsvariation. Under COVID-19 pandemins första våg rapporterade flera sjukhus i Sverige att antalet patienter med höftfraktur hade minskat. Eftersom de flesta höftfrakturer orsakas av fall i hemmet är det mindre sannolikt att minskningen skulle bero på minskad aktivitet i befolkningen. Att minskningen skulle bero på att patienterna inte sökte sjukvård är också osannolikt. Man kan spekulera i att patientgrupper som löper risk för att drabbas av höftfrakturer kan ha avlidit av andra sjukdomar såsom COVID-19.

Syftet med studien är att undersöka om höftfrakturincidensen under COVID-19 pandemin skiljer sig från tidigare år. I en förlängning av projektet skall data jämföras mellan Sverige och Danmark för att se om COVID-19 strategi korrelerar med antalet höftfrakturer.

Metod: Data extraheras från Svenska Frakturregistret (SFR) för alla patienter som drabbats av höftfrakturer mellan 2012-01-01 till 2020-12-31 och analys görs om det finns en skillnad i höftfrakturincidensen våren 2020 jämfört med tidigare år. Data mellan Sverige och Danmark skall jämföras på aggregerad nivå för att se om en eventuell skillnad i incidens förelegat i både Sverige och Danmark.

Resultat: Studien väntar på godkännande från Etikprövningsmyndigheten. Preliminära resultat från SFR:s utdatamodul talar för en minskad incidens av höftfrakturer för året 2020 jämfört med tidigare år.

Slutsats: Preliminära data talar för ett minskat antal höftfrakturer i Sverige 2020. Dessa data behöver analyseras för att se om bakomliggande orsak kan identifieras.

P33 – Interaktioner mellan säsongscoronavirus och implikationer för SARS-CoV-2-pandemin

3. Epidemiologi

Robert Dyrdak1, 2,Emma B. Hodcroft3, 4, Martina Wahlund1, 5, Richard A. Neher3, 4, Jan Albert1, 2

1 Klinisk mikrobiologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
2 Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi (MTC), Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
3 Biozentrum, University of Basel, Basel, Schweiz
4 Swiss Institute of Bioinformatics, Basel, Schweiz
5 Institutionen för medicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: De fyra säsongscoronavirusen 229E, NL63, OC43 och HKU1 är vanliga orsaker till luftvägsinfektioner och har års- och säsongsvariationer. Ökad förståelse om dessa mönster kan vara värdefullt för SARS-CoV-2:s pandemiplanering.

Metod: Resultat från rutindiagnostiken av coronavirus och andra luftvägsvirus erhölls för 55190 kliniska prover som analyserades vid Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, mellan den 14 september 2009 och den 2 april 2020.

Resultat: Säsongscoronavirus (sCoV) upptäcktes i 2130 prover (3,9%). OC43 detekterades oftast (28,4% av sCoV), följt av NL63 (24,0%), HKU1 (17,6%) och 229E (15,3%). Den totala andelen positiva prover var relativt lika över åren. Däremot fanns det på artsnivå tydliga alternerande tvåårscykler för både Alfacoronavirus (229E och NL63) och Betacoronavirus (OC43 och HKU1). Toppen för Betacoronavirus inföll tidigare under vintersäsongen (dec-jan) än för Alfacoronavirus (feb-mars). Coronavirus fanns i alla åldrar men diagnostik begärdes oftare hos barn än hos vuxna och äldre. Arterna visade olika åldersfördelningar, med relativt lika förekomst av OC43 och 229E över åldrar, medan förekomsten av NL63 och HKU1 minskade med åldern.

Slutsats: Incidensen för både Alfacoronavirus och Betacoronavirus visade alternerande tvåårscykler, vilket talar för någon typ av immunförmedlad interaktion. Symtomatiska reinfektioner hos vuxna och äldre med säsongscoronavirus är relativt vanliga. Båda fynden har relevans för epidemiologin av SARS-CoV-2 och åtgärder för att begränsa pandemins effekter

>

P34 – Lägre SARS-CoV-2 IgG seropositivitet hos personal i kommunal vård och omsorg än sjukvårdspersonal i Region Värmland

3. Epidemiologi

Lukas Frans Ocias1, 2,Anna Skogstam3, Torbjörn Kjerstadius1, Fredrik Lundin2, Staffan Tevell2, 4, 5

1 Avdelningen för klinisk mikrobiologi, Centralsjukhuset i Karlstad
2 Centrum för Klinisk forskning och Utbildning, Region Värmland, Karlstad
3 Smittskydd Värmland
4 Infektionskliniken, Centralsjukhuset i Karlstad
5 Institutionen för medicinska vetenskaper, Fakulteten för medicin och hälsa, Örebro universitet

Bakgrund: Covid-19-pandemins första fas våren 2020 drabbade Sverige ojämnt, med lokala och regionala klusterutbrott. Publicerade data från högprevalensområden påvisar ökad risk för covid-19-infektion hos hälso- och sjukvårdspersonal jämfört med befolkningen i allmänhet. Målet med denna studie var att undersöka faktorer associerade med förekomst av IgG-antikroppar mot SARS-CoV-2 hos vård- och omsorgspersonal i Värmland.

Metod: Samtliga medarbetare inom vård och omsorg i värmländska kommuner och Region Värmland erbjöds mellan vecka 27–42 serologisk provtagning för IgG-antikroppar mot SARS-CoV-2. Av 11914 som genomgick provtagning valde 4955 att delta i studien genom att besvara en enkät med självrapporterade data om symtom och arbetsplats.

Resultat: Av studiedeltagarna var 2829 anställda i kommunal vård och omsorg, medan resterande 2126 var anställda i Region Värmland. Medelåldern var 46 år (SD 12,8) och 89,6% var kvinnor.
Seroprevalensen (IgG) i hela studiepopulationen var 5,7%, men Region Värmlands anställda hade en signifikant högre seroprevalens (8,4% vs. 3,7%, p <0.001) än kommunanställda. Övriga faktorer associerade med högre sannolikhet för IgG-positivitet var yrke (undersköterska), arbete på covid-19 enhet samt självrapporterad exponering (både privat och från personal på egna arbetsplatsen).

Slutsats: En seroprevalens hos kommunanställda jämförbar med den hos administrativ personal indikerar en begränsad smittspridning inom äldreomsorgen, vilket kan ha varit betydelsefullt för Värmland under första pandemifasen. Alla studerade typer av exponering för covid-19 var associerad med högre prevalens av IgG-antikroppar, med högst association när personal på egna arbetsplatsen varit sjuk. Att snabbt identifiera och isolera smittsamma individer, både patienter och personal, är av yttersta vikt för att hantera nästa fas av covid-19-pandemin.

>

P35 – Låg belastning på barnsjukvården i Stockholm av Covid-19-infektioner under pandemins första två månader med öppna för- och grundskolor

3. Epidemiologi

Helena Hildenwall1, 2,Joachim Luthander2, Samuel Rhedin3, 4, Olof Hertting2, 5, Selma Olsson-Åkefeldt2, Erik Melén3, 4, Tobias Alfvén1, 3, Eric Herlenius2, 5, Malin Ryd Rinder2, 5

1 Institutionen för Global Folkhälsa, Karolinska Institutet, Stockolm
2 Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
3 Sachska Barnsjukhuset, Södersjukhuset, Stockholm
4 Institutionen för Klinisk Forskning och Utbildning, Karolinska Institutet, Södersjukhuset, Stockholm
5 Institutionen för Kvinnor och Barns Hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm

Bakgrund: Sveriges strategi med öppna grundskolor under SARS-CoV-2 pandemin står i kontrast till landsomfattande skolstängningar globalt. Vi analyserade vilken inverkan Sveriges strategi haft på förekomsten och svårighetsgraden av slutenvårdade barn.

Metod: Vi sammanställde slutenvårdsdata (SLV) för barn 0-17 år med positivt SARS-CoV-2-test under pandemins två första månader i Stockholmsregionen, där 24% (n≈514.000) av alla svenska barn bor. Patientfiler granskades för bakgrundsdata, symtom, samtidig sjukdom och komplikationer.

Resultat: Totalt 63 sjukhusvårdade barn i åldern 0-17 år testade positivt för SARS-CoV-2 under perioden. Trettio barn hade primär Covid-19-diagnos, motsvarande 0,7% av alla SLV-tillfällen på grund av Covid-19 i regionen. Fjorton barn vårdades för annan huvuddiagnos med Covid-19 som bidiagnos.  Nitton av barnen uppvisade inga infektionssymptom. Den kumulativa incidensen för SLV var 9/100 000 jämfört med 233/100 000 slutenvårdade och 99/100 000 dödsfall på grund av Covid-19 bland vuxna i Stockholm under samma tidsperiod. 62% (39/63) av inkluderade hade feber och 32/63 (51%) andningssymtom. Fyra barn (6%) krävde syrgasbehandling och en immunsupprimerad patient fick intensivvård. Hyperinflammation inträffade hos ett barn. Ett spädbarn med ett allvarligt underliggande tillstånd anlände till sjukhuset med irreversibelt hjärtstillestånd efter kort sjukdomshistoria. Då andra patogener identifierades post-mortem är det oklart hur SARS-CoV-2 påverkade utfallet.

Slutsats: Sammantaget var det låg förekomst av svår sjukdom under pandemins första fas på grund av SARS-CoV-2 bland barn, trots öppna skolor. Fortsatt uppföljning avseende hyperinflammation och andra senkomplikationer behövs.  Resultaten bör beaktas i förhållande till de begränsade bevisen beträffande den totala nyttan av skolstängningar på smittspridning och de potentiella risker som stängda skolor innebär.

P36 – Patientkaraktäristika, klinisk presentation och kliniska utfall för patienter med COVID-19 i jämförelse med andra respiratoriska virus

3. Epidemiologi

Pontus Hedberg1,John Karlsson Valik2, 3, Suzanne Ruhe van der Werff2, Hideyuki Tanushi2, Ana Requena Mendez2, Fredrik Granath2, Max Bell4, 5, Johan Mårtensson4, 5, Robert Dyrdak1, 6, Olof Hertting7, Anna Färnert2, 3, Nils Anders Ternhag2, 3, Pontus Naucler2, 3

1 Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet
2 Institutionen för medicin Solna, Karolinska Institutet
3 ME Infektionssjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset
4 Institutionen för Fysiologi och Farmakologi, Karolinska Institutet
5 Funktion Perioperativ Medicin och Intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset
6 ME Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetssjukhuset
7 Barninfektion, Karolinska Universitetssjukhuset

Bakgrund: COVID-19-pandemin kommer sammanfalla med den stundande säsongen för andra respiratoriska virus såsom influensa och RS-virus. För att optimera klinisk handläggning är det viktigt att förstå skillnader mellan olika respiratoriska virus. Syftet med denna studie var att jämföra patientkaraktäristika, klinisk presentation samt utfall för SARS-CoV-2 i förhållande till övriga luftvägsvirus, med särskilt fokus på influensavirus och RS-virus.

Metod: En retrospektiv kohortstudie av inneliggande patienter på Karolinska Universitetssjukhuset från oktober 2011 till oktober 2020 testade positivt för SARS-CoV-2, influensavirus, RS-virus, adenovirus, bocavirus, icke-SARS-CoV-2 coronavirus, metapneumovirus, parainfluensavirus, rhino- eller enterovirus i luftvägsprov. Barn (<15 år) och vuxna (>16 år) analyserades separat. Deskriptiv statistik användes för jämförelse av patientkaraktäristika och utfall för alla virusgrupper samt logistiska regressionsanalyser för SARS-CoV-2, influensa- och RS-virus för den vuxna kohorten. Principiell komponentanalys användes för analys av skillnader i klinisk presentation.

Resultat: 6071 vuxna och 6410 pediatriska vårdepisoder uppfyllde inklusionskriterierna. Antalet SARS-CoV-2-positiva vårdepisoder var 1706 för vuxna och 98 för den pediatriska kohorten. Vuxna SARS-CoV-2-patienter hade en signifikant ökad risk för 30-dagars- och 90-dagarsmortalitet, intensivvård, akut hjärtmuskelskada, akut njursvikt, lungembolism samt vårdrelaterad bakteremi i förhållande till influensa- och RS-virus-patienter i justerade analyser. RS-virus och influensavirus var signifikant associerade med en förhöjd samsjuklighet och ålder, medan SARS-CoV-2 var signifikant associerat med manligt kön, övervikt och diabetes.

Slutsats: Preliminära analyser från denna studie belyser en signifikant riskökning för mortalitet och flera kliniska utfallsmått hos SARS-CoV-2-patienter i förhållande till övriga respiratoriska virus. Detta trots att SARS-CoV-2-patienter är signifikant yngre och har mindre samsjuklighet än vid övriga respiratoriska virus.  

>

P37 – Prevalens av SARS-CoV-2 antikroppar på Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet

3. Epidemiologi

Jonas Norén1,Magnus Rasmussen2, 3, Anna Holmberg2, 3, David Nygren2, 3, Yang de Marinis4

1 Läkarprogrammet, Lunds universitet
2 Avdelning för infektionsmedicin, Lunds universitet
3 Skånes Universitetssjukhus, SUS
4 Lunds Universitets diabetescenter

Bakgrund: Sjukvårdspersonal kan löpa ökad risk att drabbas av covid-19 genom ökad exponering för virus och svårigheter att arbeta distansierat. Vi jämför prevalensen av SARS-CoV-2 antikroppar hos sjukvårdspersonal och en kontrollgrupp samt om arbete på olika avdelningstyper och självskattad SARS-CoV-2-exponering kan förutsäga förekomsten av IgG-antikroppar.

Metod: Erbjudande om deltagande skickades med e-post till anställda på nio medicinska vårdavdelningar på SUS och två avdelningar på Lunds universitet. Blodprov samt enkätundersökning med självskattning av covid-exponering samlades in mellan september och november. Serum analyserades för förekomst av antikroppar med ZetaGene Covid-19 Rapid IgM IgG Test och SPSS användes för statistisk analys.

Resultat: Seroprevalensen för IgG-antikroppar var 6,6% hos sjukvårdspersonalen (n=272) och 5,7% hos universitetsanställda (n=192) (OR 1.1, CI 95% 0.5-2.5). För personal som arbetat på avdelningar där patienter med covid-19 vårdats var 14% seropositiva jämfört med 3,4% på andra avdelningar (OR 4.6, 95% CI 1.7-12.8). Personer med hög självskattad exponering för patienter med covid-19 hade en signifikant högre förekomst av SARS-CoV-2 antikroppar (17,7% respektive 3,3%, p= <0.001). Upplevd trängsel var inte korrelerat till antikroppsförekomst (OR 1 CI 95% 0.4-2.9), men att dela hushåll med misstänkt covid-19 var positivt korrelerat med förekomst av IgG-antikroppar (OR: 3.3 CI: 1.2-8.9).

Slutsats: Våra fynd talar för att sjukvårdspersonal som vårdar patienter med covid-19 har löpt ökad risk att insjukna. Personal på annan vårdavdelning verkar inte löpa större risk att insjukna än anställda på universitetet, där många jobbar hemma. Då vår studie är liten är slutsatserna som kan dras begränsade. Vidare analyser fortgår och kommer att presenteras.

P38 – Rörelsemönster, aktivitetstrender och incidensen av akut koronart syndrome

3. Epidemiologi

Moman A.Mohammad1,Sasha Koul1, Chris P Gale2, Joakim Alfredsson3, Stefan James4, Ole Fröbert5, Elmir Omerovic6, David Erlinge1

1 Department of Cardiology, Clinical Sciences, Lund University, Skåne University Hospital, Lund, Sweden
2 Leeds Institute of Cardiovascular and Medicine, University of Leeds, Leeds, UK
3 Department of Cardiology, and Department of Health, Medicine and Caring Sciences, Linköping University, Linköping, Sweden
4 Department of Medical Sciences and Uppsala Clinical Research Centre, Uppsala University, Uppsala
5 Department of Cardiology, Faculty of Health, Örebro University, Örebro
6 Department of Cardiology, Sahlgrenska University Hospital Institute of Medicine, Department of Molecular and Clinical Medicine Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg

Bakgrund: En global minskning i incidensen av akuta koronara syndrom (AKS) har observerats sedan början på COVID-19 pandemin. Vi studerade hur social distansering och restriktioner påverkar incidensen av AKS med hjälp av data om rörelsemönster från mobiltelefoners karttjänster (Google och Apple).

Metod: Vi genomförde en tvärsnittsstudie med AKS data från svenska koronarangiografi och angioplastik registret SCAAR där vi inkluderade alla AKS presentationer fram till sjunde maj 2020. Med hjälp av en Poisson regressionsmodell studerades samband mellan rörelsedata och AKS efter justering av veckodag, väderförhållande och rapporterade COVID-19 fall.

Resultat: När aktivitet runt restauranger, caféer, biografer, nöjes-och shoppingcenter steg från lägsta nivå till normal nivå under COVID-19 pandemin sågs en dubblering av AKS från 170 per 100000/år till 340 per 100000/år.  För varje ökning med 10% i aktivitet så ökade incidensen av AKS med 15% (incidence rate ratio [IRR] 1.15, 95%CI 1.11–1.20; P<0.001). Liknande resultat noterades när aktivitet runt mataffärer, buss-och tågstationer och arbetsplatser ökade. I motsats till detta så noterades en minskning av antal hjärtinfarkter med 38% för varje 10% ökning i aktivitet runt hushåll (IRR=0.62, 95%CI, 0.56– 0.70; P<0.001) medan aktivitet runt parker och grönområden inte var associerat med incidensen av hjärtinfarkt.

Slutsats: Minskad aktivitet runt shoppingcenter, restauranger, mataffärer, arbetsplatser, kollektivtrafik och ökad aktivitet runt hushåll är associerat med minskat insjuknande i AKS. Detta är den första studien av sitt slag i världen och ger inblick i hur rörelsetrender i ett samhälle vilken kan monitoreras med aggregerade data från mobiltelefoner kan kopplas till akuta sjukdomstillstånd och folkhälsa.

P39 – SARS-CoV-2-testning hos patienter vid låg klinisk misstanke om COVID-19 vid Karolinska Universitetssjukhuset

3. Epidemiologi

Ana Requena-Méndez1,Aikaterini Mougkou2, Pontus Hedberg3, Suzanne Ruhe-van der Werff1, Hideyuki Tanushi4, Emilie Holmqvist1, David Björklund1, Victoria Hovergren1, Olof Hertting5, Filippa Nyberg6, Anna Färnert1, 4, Pontus Naucler1, 4

1 Institutionen för medicin, Karolinska Institutet, Solna
2 Europeiska Smittskyddsenheten, Stockholm
3 Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, Solna
4 Karolinska Universitetssjukhuset, Infektion, Stockholm
5 Karolinska Universitetssjukhuset, Barninfektion, Stockholm
6 Karolinska Universitetssjukhuset, Chefsläkare, Stockholm

Bakgrund: Karolinska var den största vårdgivaren för covid-19-patienter under den ökande Covid-19-fasen i våras och praktiserade breda indikationer för att testa patienter. Syftet med denna studie var att undersöka effekten av mer extensiv SARS-CoV-2 testning i förhållande till COVID-19 prevalensen.

Metod: Detta är en retrospektiv kohortstudie från en forskningsdatabas över inneliggande patienter vid Karolinska universitetssjukhuset som testats för SARS-CoV-2 från mars till september 2020. Manuell journalgranskning av studieperioden 16/3-12/4 samt analys av strukturerad data för hela studieperioden användes för att identifiera patienter som provtogs trots låg misstanke om COVID-19.

Resultat: Sammanlagt testades 23,685 vårdepisoder för SARS-CoV-2 vid inläggning och 14,444 (60,9%) av dessa testades utan feber och dyspné, med en positivitetsgrad på 3,2%. Vid journalgranskning var 1,631(57,8%) av 2,963 SARS-CoV-2-tester tagna med en låg misstanke om COVID-19. För dessa var positivitetsgraden 6,2%. Hos asymtomatiska patienter var positivitetsgraden 3,4%. SARS-CoV-2-positivitetsgraden hos patienter med låg COVID-19 misstanke var högre när orsaken till testet var inför förlossning (7,9%) jämfört med sjukhusinläggning (3,4%) eller inför operation eller annan invasiv åtgärd (2,4%). SARS-CoV-2-positivitetsgraden hos patienter utan feber och dyspné var starkt korrelerad med antalet COVID-19 sjukhusinläggningar i Stockholmsregionen varje vecka från mars-september (rho=0,88,p<0,001).

Slutsats: Denna studie belyser effekten av SARS-CoV-2 testning vid låg COVID-19 misstanke vid sjukhusinläggning. Att ha symtom trots en låg klinisk misstanke om COVID-19 samt sjukhusinläggning på grund av förlossning var signifikant associerade med en högre positivitetsgrad. Antal sjukhusinläggningar för COVID-19 kan användas för att beräkna kostnadseffektiviteten av SARS-CoV-2 screening vid inläggning.

>

P40 – SCIFI-PEARL – en bred nationell studie av covid-19 med en kontinuerligt uppdaterad databas för att studera en pandemi i fortsatt utveckling

3. Epidemiologi

Fredrik Nyberg1,Stefan Franzén1, 2, Magnus Lindh3, 4, Lowie Vanfleteren5, 6, Niklas Hammar7, Björn Wettermark8, Johan Sundström9, 10, Ailiana Santosa1, Staffan Björck11, Magnus Gisslén3, 12

1 Avdelningen för Samhällsmedicin och Folkhälsa, Institutionen för Medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
2 Nationella Diabetesregistret, Registercentrum Västra Götaland, Göteborg, Sverige
3 Avdelningen för infektionssjukdomar, Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
4 Virologiska enheten, Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
5 Avdelningen för invärtesmedicin och klinisk nutrition, Institutionen för medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
6 KOL-Centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
7 Enheten för Epidemiologi, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
8 Samhällsfarmaci, Institutionen för farmaci, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
9 Klinisk epidemiologi, Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
10 The George Institute for Global Health, University of New South Wales, Sydney, Australien
11 Registercentrum Västra Götaland, Göteborg, Sverige
12 Infektionskliniken, Östra Sjukhuset / Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige

Bakgrund: Covid-19-pandemin utvecklas snabbt och oförutsägbart. Multipla faktorer påverkar sjukdomen och frågeställningarnas komplexitet ökar. En bred nationell registeransats med detaljerade och aktuella data kan bidra till unika vetenskapliga insikter med samhällelig och klinisk nytta.

Metod: SCIFI-PEARL (Swedish Covid-19 Investigation for Future Insights – a Population Epidemiology Approach using Register Linkage) är en omfattande nationell studie av covid-19 i Sverige.

Via personnummer sammanlänkas information från nationella hälsodatabaser (SmiNet, nationella patientregistret, läkemedelsregistret, cancerregistret, dödsorsaksregistret), sociodemografiska nationella data, 10 nationella kvalitetsregister relevanta för covid-19-patienter (för hjärt-kärlsjukdom, stroke, lungsjukdom, diabetes, akutvård, intensivvård, infektion), samt för Västra Götaland även primärvårdsdata och kompletta SARS-CoV-2 testdata.

Samtliga covid-19-patienter i Sverige med positiv test eller registrerad sjukvårdskontakt/diagnos i datakällorna identifieras samt en slumpmässigt vald jämförelsepopulation ur Sveriges totala befolkning. Samtliga individer länkas till data från ingående nationella och regionala register. Databasen uppdateras kontinuerligt varje 1-2 månader. Första dataleverans erhölls i oktober 2020

Frågeställningar: Vilka karakteristika har covid-19-patienterna och hur skiljer de sig från normalbefolkningen? Vilka riskfaktorer finns för insjuknande och svårare sjukdom på kort och lång sikt? Hur kan sjukdom och prognos prediceras?

Analys sker med deskriptiva och analytiska epidemiologiska metoder, inklusive moderna maskininlärningsmetoder.

Resultat: Initialt har 126953 covid-19-patienter med sjukvårdskontakt identifierats, varav 86798 test-positiva och 17026 sjukhusinlagda, samt 972723 populationskontroller (Tabell). Kvinnor och åldrarna 20-59 år överväger bland fall med sjukvårdskontakt eller positiv test, medan män och åldrarna över 60 överväger bland sjukhusinlagda covid-19-patienter.

Slutsats: Databasen fångar ett brett spektrum av svenska covid-19-patienter. SCIFI-PEARL initierar nu multipla parallella analyser för att belysa viktiga frågeställningar i samarbete med svenska och internationella forskare.

>

P41 – Sjunkande andel intensivvårdade samt minskad användning av invasiv respiratorbehandling bland sjukhusvårdade covid-19 patienter i Sverige

3. Epidemiologi

Sten Walther1, 2,Erik Wahlström3, Anna M Bennet-Bark3, Mona Heurgren3, Thomas Lindén3, Anastasia Nyman Iliadou3, 4, Johanna Holm3, Håkan Hanberger5, Kristoffer Strålin6

1 Svenska Intensivvårdsregistret, Karlstad
2 Thorax-kärlkliniken, Hjärtcentrum, Universitetssjukhuset, Linköping
3 Socialstyrelsen, Rålambsvägen 3, Stockholm
4 Inst för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, Stockholm
5 Inst för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Medicinska fakulteten, Linköpings Universitet, Linköping
6 Medicinsk Enhet Infektionssjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm

Bakgrund: Studier från pandemins första våg har visat att 15-30 % av sjukhusvårdade covid-19-patienter har vårdats på intensivvårdsavdelning (IVA) och att en stor andel har intuberats och respiratorvårdats (invasiv respiratorvård). Vi avsåg att studera hur detta förändrats över tid i Sverige.

Metod: Genom Socialstyrelsens sammanställning av relevanta nationella register identifierades 18 389 patienter som lades in på svenska sjukhus 1 mars – 30 oktober 2020 med covid-19, definierat som positivt PCR-test för SARS-CoV-2 14 dagar före till 5 dagar efter inläggning. Från Svenska intensivvårdsregistret hämtades information om patienterna vårdats på IVA med/utan invasiv respiratorvård

Resultat: Andelen sjukhusvårdade patienter som lagts in på IVA var 13,5% i hela populationen, denna andel sjönk från 19,5% för dem som lades in i mars till 8,1% för dem som lades in i oktober (Figur A). Andelen IVA-vårdade som erhöll invasiv respiratorvård minskade från 86,6% i mars till 42,3% i oktober (Figur B).

Slutsats: Andelen sjukhusvårdade covid-19-patienter som lagts in på IVA samt andelen som behandlats med invasiv respiratorvård har mer än halverats från mars till oktober. Det blir viktigt att följa om dessa förändringar kvarstår under pandemins andra våg, eftersom de är centrala för dimensioneringen av intensivvården. Orsakerna till dessa förändringar har inte studerats men bl a följande faktorer kan ha bidragit och deras betydelse bör undersökas: mindre sjuka patienter vid inläggning på sjukhus och IVA, optimerad medikamentell behandling och bättre andningsvård.

>

P42 – Självrapporterade symtom på covid-19 bland unga vuxna

3. Epidemiologi

Sandra Ekström1, 2,Niklas Andersson2, Alexandra Ek1, 2, André Lauber1, 2, Antonios Georgelis1, 2, Inger Kull3, 4, Erik Melén2, 3, 4, Anna Bergström1, 2

1 Centrum för arbets- och miljömedicin, Region Stockholm, Stockholm, Sverige
2 Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
3 Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
4 Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Covid-19 pandemin utgör ett stort hot mot folkhälsan med risk för svår sjukdom, ökad dödlighet samt risk för kvarstående hälsoeffekter efter genomgången infektion. Syftet med den aktuella studien är att beskriva självrapporterade symtom på covid-19 i en population av unga vuxna, med fokus på riskfaktorer för långvariga symtom.

Metod: Studien inkluderar 1644 deltagare (72,4% av inbjudna) i åldern 23–26 år från den populationsbaserade födelsekohorten BAMSE. Deltagarna besvarade under augusti-november 2020 en webbenkät med fokus på covid-19-symptom, livsstilsfaktorer och hälsa.

Resultat: Majoriteten av deltagarna (84%) besvarade enkäten i augusti 2020. Totalt uppgav 45% att de har haft symptom som vid misstänkt covid-19 under den rådande pandemin (sedan februari 2020). Bland dessa var de vanligaste symtomen trötthet (89%), snuva (75%), huvudvärk (74%), halsont (73%), svaghet (71%), hosta (68%) och feber (67%), medan 40% rapporterade nedsatt smak eller lukt och 36% andningsbesvär. Merparten upplevde relativt kortvariga symtom (51% mindre än 2 veckor, 38% 2–3 veckor), medan 11% uppgav långvariga symtom (minst 4 veckor). Det var ingen signifikant skillnad i könsfördelning, sysselsättning, rökning, snusning, eller övervikt mellan de som rapporterat långvariga, respektive kortvariga symtom. Deltagare med långvariga symtom rapporterade mer andningsbesvär (60% vs 33%, p<0,001) men mindre snuva (64% vs 76%, p=0,03), jämfört med deltagare med kortvariga symtom.

Slutsats: Nästan hälften av svenska unga vuxna rapporterade symptom förenliga med covid-19 under pandemin, och av dessa har en av tio upplevt långvariga symtom under minst 4 veckor. Deltagare med långvariga symptom upplevde mer andningsbesvär under sjukdomsperioden, jämfört med dem med kortvariga symtom.

P43 – Stora skillnader i testning för covid-19 i olika postnummerområden i Uppsala län

3. Epidemiologi

Mats Martinell1, 2,Ulf Hammar3, Vera van Zoest4, Robert S Kristiansson1, 2, Hugo Fitipaldi5, 6, Neli Tsereteli5, 6, Georgios Varotsis3, Koen F Dekkers3, Beatrice Kennedy3, Jonas Björk6, 7, Tove Fall3

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Sverige
2 Nära vård och hälsa, Region Uppsala, Sverige
3 Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, Sverige
4 Institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet, Sverige
5 Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, Sverige
6 Skåne Universitetssjukhus, Sverige
7 Avdelningen för arbets- och miljömedicin, Lunds universitet

Bakgrund: För att framgångsrikt kunna implementera ett testa-spåra-isolera program för covid-19 krävs lättillgänglig och snabb testning för hela befolkningen. Otillräcklig testkapacitet kan leda till att lokal ökad smittspridning inte upptäcks förrän sjukhusinläggningar ökar. Det finns därför ett skyndsamt behov av att förstå hur teststrategier bör utformas för en jämlik testning. Denna studie syftar till att identifiera vilka områdeskaraktäristika som är associerade med testfrekvens.

Metod: Region Uppsala har sedan slutet av juni erbjudit kostnadsfri PCR-testning av alla personer (≥16 år) med symtom på covid-19. Testningen har framför allt skett på fyra teststationer i länet. Vi har analyserat data 346 olika postnummerområden i Uppsala län och total 36 619 tester. Studieperioden omfattar 24 juni till 12 oktober 2020.

Resultat: Vi fann en stor variation i antal tester per invånare i olika postnummerområden, såväl i Uppsala som i övriga delar av Uppsala län. Testfrekvens var kopplat till demografiska och socioekonomiska karaktäristika i områdena samt avståndet till närmaste teststation. I multivariabla regressionsmodeller var ökad testfrekvens associerad med kortare avstånd till närmaste teststation, högre andel kvinnor, lägre medelålder och lägre andel individer med utländsk bakgrund men inte med andel inläggningar på sjukhus.

Slutsats: Resultaten från denna studie visar på stor variation i testfrekvens mellan olika postnummerområden, även inom ett län och en stad. Fler studier behövs för att förstå och undersöka underliggande mekanismer, och för att kunna utforma strategier som utjämnar dessa ojämlikheter i testning för covid-19.

>

P44 – THE SWEDISH COVID-19 INTENSIVE CARE COHORT: RISK FACTORS OF ICU ADMISSION AND ICU MORTALITY

3. Epidemiologi

Björn Ahlstörm1, 2,Robert Frithiof1, Michael Hultström1, 3, Ing-Marie Larsson1, Gunnar Strandberg1, Miklos Lipcsey1, 4

1 Anesthesiology and Intensive Care, Department of Surgical Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden
2 Region Dalarna, Centre of Clinical Research Dalarna, Falun, Sweden
3 Integrative Physiology, Department of Medical Cell Biology, Uppsala University, Uppsala, Sweden
4 Hedenstierna laboratory, CIRRUS, Anesthesiology and Intensive Care, Department of Surgical Sciences, Uppsala University, Uppsala

Bakgrund: Under året har flera studier undersökt faktorer associerade med svår Coronavirus disease 2019 (COVID-19), men flera medicineringar och komorbiditeter har ännu inte blivit undersökta i en stor matchad kohort. Med anledning av detta har vi undersökt vilken roll relevanta komorbiditeter och medicineringar spelar för risken att läggas in på intensivvårdsavdelning (IVA) respektive risken att dö på IVA.

Metod: Alla COVID-19 patienter som skrevs in på IVA i Sverige fram till 27e maj 2020 jämfördes med, på ålder och kön, matchade populationskontroller avseende risk för IVA-inläggning relaterat till komorbiditeter och medicineringar i logistiska regressionsmodeller. Patienter utskrivna från IVA undersöktes avseende risk för IVA-mortalitet. Fallen och kontrollerna identifierades, komorbiditeter och medicinering hämtades från högkvalitativa register. Tre logistiska regressionsmodeller användes för varje utfall, en med komorbiditeter, en med medicinering och slutligen en kombination av båda modellerna. En Cox-modell avseende IVA-mortalitet gjordes som sensitivitetsanalys.

Resultat: Vi inkluderade 1981 patienter och 7924 kontroller. Hypertoni, typ 2 diabetes, kronisk njursvikt, astma, fetma, att vara organtransplanterad och behandling med immunsupprimerande medicinering inklusive kortison var oberoende riskfaktorer för inskrivning på IVA. Orala antikoagulantia var skyddande. Bland 1544 patienter utskrivna från IVA var astma och behandling med renin-angiotensin-aldestoron-hämmare (RAASi) oberoende riskfaktorer för död på IVA. Efter justering för användning av kontinuerlig njurersättningsterapi var RAASi inte längre någon oberoende riskfaktor.

Slutsats: I vår kohort var orala antikoagulantia skyddande mot IVA-inläggning men inte IVA-död. Flera komorbiditeter och medicineringar var oberoende riskfaktorer för IVA-inläggning och IVA-död.

>

4. Immunologi

P45 – Antikroppsutveckling under COVID-19- infektion och korrelation med utfall

4. Immunologi

Anna Bläckberg1, 2,Nils Fernström1, Emma Sarbrant1, Magnus Rasmussen1, 2, Torgny Sunnerhagen1, 2

1 1 – Avdelning för infektionsmedicin, Lunds universitet
2 2 – Skånes universitetssjukhus, SUS, Lund

Bakgrund: COVID-19, orsakat av viruset SARS-CoV-2, har resulterat i hög morbiditet och mortalitet världen över. Möjligt samband med immunologisk respons och sjukdomsprogression var inte kartlagt vid studiestart. Studien syftade till att undersöka antikroppsutveckling och möjlig korrelation med kliniska utfall under COVID-19- infektion.

Metod: Patienter med PCR-verifierad SARS-CoV-2 infektion som blev inlagda på Skånes universitetssjukhus, Lund inkluderades i studien. Patienterna följdes med klinisk kontroll och blodprovstagning under 28 dagar. Kvantifiering av IgA och IgG mot SARS-CoV-2 spikeprotein utfördes med ELISA.

Resultat: Fyrtio patienter med konstaterad COVID-19- infektion, mellan april och juni månad 2020, inkluderades i studien. Studiepopulationen blev uppdelad i tre grupper; mild sjuka (n = 18), (ingen syrgasbehandling), måttligt sjuka (n = 16), (med syrgas) och svårt sjuka (n = 6), (intensivvårdskrävande, eller behov av icke-invasiv andningsstöd). Medianåldern var 58 år (IQR 49-71) och majoriteten var män (55 %). Interstitiell pneumoni observerades hos 29 patienter och en patient hade myokardit. Det var en statistisk signifikant ökning av nivån av IgG antikroppar mot SARS-CoV-2 spikeprotein från inklusion jämfört med 1 månad efter inläggning (0,19 resp. 0,66 relativt kontroll, p < 0,001). Ingen korrelation med antikroppsnivåer och sjukdomsgrad kunde detekteras.

Slutsats: Antikroppar utvecklas över tid under COVID-19-infektion. Vi kunde inte konstatera någon korrelation med antikroppssvar mellan patienter med lindrig jämfört med svår COVID-19 infektion men studiens power var begränsad.

P46 – Cirkulerande cytokiner och cytokinproduktion av leukocyter vid hyperinflammatorisk COVID-19

4. Immunologi

Robin Kahn1, 2, 3,Tobias Schmidt2, 3, Karan Golestani1, 4, Anki Mossberg2, 3, Birgitta Gullstrand5, Anders A Bengtsson5, Fredrik Kahn1, 4

1 Skånes Universitetssjukhus, Lund och Malmö, Sverige
2 Wallenberg Centre for Molecular Medicine, Lunds Universitet, Lund, Sverige
3 Avdelningen för Pediatrik, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds Universitet, Lund, Sverige
4 Avdelningen för Infektionsmedicin, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds Universitet, Lund, Sverige
5 Avdelningen för Reumatologi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds Universitet, Lund, Sverige

Bakgrund: COVID-19 har utvecklats till en pandemi med enorma implikationer för samhället. Hyperinflammation och höga nivåer av flera cytokiner, till exempel IL-6, har observerats vid svår sjukdom orsakad av COVID-19. Dock är det cellulära ursprunget till dessa cytokiner inte fullständigt utträtt. Här undersökte vi om cirkulerande leukocyter från patienter med COVID-19 hade spontan cytokinproduktion.

Metod: Patienter med hyperinflammatorisk COVID-19 (n = 6) och sepsis (n = 3) inkluderades vid Skånes universitetssjukhus, Sverige. Även friska kontroller (n=5) rekryterades. Cytokiner mättes och peripheral blood mononuclear cells (PBMCs) inkuberades tillsammans med brefeldin A för att mäta ackumulering av cytokiner. Parallellt användes LPS som en aktivator. Celler analyserades med avseende på cytokiner och ytmarkörer genom flödescytometri.

Resultat: Höga nivåer av IL-6 och mätbara nivåer av IL-8 och TNF, men inte IL-1, observerades hos COVID-19-patienter. Monocyter från COVID-19-patienter hade spontan produktion av IL-1 och IL-8 (p=0.0043), men inte av TNF och IL-6, jämfört med kontroller. Ingen spontan cytokinproduktion sågs i lymfocyter, vare sig hos patienter eller hos kontroller. Aktivering med LPS resulterade i massiv cytokinproduktion hos monocyter från COVID-19-patienter och friska kontroller, men inte från sepsispatienter. Slutligen producerade monocyter från COVID-19-patienter med IL-1 än monoycter från friska kontroller (p=0.0087) när de aktiverades. 

Slutsats: Sammanfattningsvis bidrar monocyter delvis till den pågående hyperinflammationen genom produktion av IL-1 och IL-8. Dessutom är monocyter fortsatt stimulerbara för yterligare aktivering. Detta skulle kunna vara en del av förklaringen till den hyperinflammation som uppstår. Detta ger också visst stöd för användnignen av IL-1-blockad vid behandling av COIVD-19. 

P47 – Cytokiner i urin och dess korrelation till akut njurskada hos kritiskt sjuka COVID19-patienter

4. Immunologi

Anna Gradin1,Hanna Andersson1, Tomas Luther1, Sara Bulow Anderberg1, Sten Rubertsson1, Miklos Lipcsey1, 2, Mikael Åberg3, Anders Larsson3, Robert Frithiof1, Michael Hultström1, 4

1 Department of Surgical Sciences, Anesthesiology and Intensive Care, Uppsala University, Uppsala, Sweden
2 Hedenstierna laboratory, CIRRUS, Anesthesiology and Intensive Care, Department of Surgical Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden
3 Department of Medical Sciences, Clinical Chemistry, Uppsala University, Uppsala, Sweden
4 Department of Medical Cell Biology, Integrative Physiology, Uppsala University, Uppsala, Sweden

Bakgrund: Många av de kliniska manifestationerna vid COVID-19 misstänks ha ett samband med ökade nivåer av cytokiner och överaktivering av både det adaptiva och det ospecifika immunsystemet. Bland annat har akut njurskada (AKI) visat sig vara en relativt vanlig komplikation hos intensivvårdade patienter med COVID-19.Patogenesen är sannolikt multifaktoriell och bidragande orsaker tros bland annat vara hypovolemi, direkta cellskador av viruset och inflammation. Vår hypotes är att urincytokiner är ett specifikt mått på inflammation i njuren och kopplat till AKI vid COVID-19, ett område som dock är ringa utforskat. 

Metod: Urinprov från 30 COVID-19-patienter inhämtades vid inläggning på centrala intensivvårdsavdelningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala (CIVA) och jämfördes med urinprov från en kontrollgrupp bestående av nio stycken preoperativa patienter utan kritisk sjukdom. 92 typer av urincytokiner mättes med hjälp av Proximity Extension Assay inflammation panel och jämfördes med njurskademarkörerna NGAL och KIM-1 i urin.

Resultat: 38 av cytokinerna var uppreglerade medan enbart urokinase type plasminogen activator (uPA) var nedreglerad hos patienterna med COVID-19 i jämförelse med kontrollgruppen. Majoriteten av cytokinerna korrelerade till njurskada och 34 korrelerade till utvecklingen av AKI. 55 av cytokinerna korrelerade till NGAL i urinen, 54 korrelerade till KÌM-1 i urinen och 45 korrelerade till albumin i urinen. 

Slutsats: Inflammatoriska urincytokiner från ett stort antal olika immunlogiska cellinjer var signifikant uppreglerade hos patienter med COVID-19 och uppregleringen korrelerade med såväl AKI som väletablerade njurskademarkörer i urin.

 

P48 – Fallbeskrivning: Kan man bli smittad av SARS-CoV-2 igen fast man har antikroppar mot SARS-CoV-2?

4. Immunologi

Hong Yin1,Karin Elfving1, Anna-Karin Jonsson1, Emelie Pettersson1, Lina Hedberg1, Jeenie Gruvris1, Martilna Solén1, Louise Eriksson1, Dorota Kowalska1, Åsa Frid1, Michaela Skytt2, Fei Söjberg3, Helena Ernlund2

1 Klnisk mikrobiologi, Laboratoriemedicin Dalarna, Region Dalarna
2 Smittskydd och Vårdhygien Dalarna, Region Dalarna
3 Institutionen för. biomedicin, Göteborgs universitet

Bakgrund: En 29 årig kvinna testades positivt i PCR för SARS-CoV-2 9 november med förkylningssymtom, även förlust av smak- och luktsinne, symtomdebut 5 november. Hennes partner var SARS-CoV-2 positiv i PCR i oktober. Kvinnan hade luftvägssymtom i mars och tog serumprov i juli, där antikroppar (IgG) mot SARS-CoV-2 påvisades med titer på 3,69 med Chemiluminescense Microparticle Immunoassay (CMIA), men antikroppar påvisades ej med Enzyme-linked Immunosorbent Assay (ELISA).

Serumprov taget 11 november påvisar IgG 8,68 med CMIA och 3,52 med ELISA.

Metod: Metoder:
CMIA -IgG mot N-protein (SARS-CoV-2 nukleokapsidproteinet)

ELISA- IgG mot S-protein (spikeprotein) 

PCR

Material:

Serum

Nasopharynx-och svalgsekret (nph)

Resultat: RdRp-gen ct-värde 25,6 för provet taget 9 november. Resultatet har bekräftats med PCR på samma prov. Nya prover från nph+svalg, svalg och aspirat som togs 3 dagar efter första provtagningen, alla med positivt resultat.

SARS-CoV-2 IgG från serumprov taget 11 november har titer 8,68 med CMIA och 3,53 med ELISA. Första serumprovet har analyserats om med samma resultat som i juli.

Båda serumproverna har skickats till externt lab för ytterligare konfirmering med iFlash vid Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska sjukhuset, med positivt utfall.

Slutsats: En kvinna har blivit smittad igen trots att hon hade antikroppar mot SARS-CoV-2. Nivån av antikroppar har ökat mellan första och andra serumprovet i juli respektive november. Tyvärr saknar vi PCR-prov från kvinnans första sjukdomstillfälle i mars pga den begränsade provtagningskapaciteten under början av pandemin, därmed har sekvensering ej utförts.

Förhoppningsvis kan vårt resultat bidra till att bättre förståelse av hur immunitet fungerar, öka erfarenheten om immunsvar och komplettera kunskapsläget om SARS-CoV-2.

P49 – Imiquimod: ett nytt potentiellt läkemedel för COVID19?

4. Immunologi

Sofia Tillgren1,Samuel Cerps1, Juan José Nieto Fontarigo1, Asger Sverrild2, Morten Hvidtfeldt2, Prof. Celeste Porsbjerg2, Prof. Lena Uller1

1 Respiratorisk immunofarmakologi, Lunds Universitet, Lund, Sverige
2 Department of respiratory medicine, Bispebjerg Hospital, Köpenhamn, Danmark

Bakgrund: För att tackla den rådande SARS-CoV-2-pandemin har det ställts höga krav på en snabb utveckling och utvärdering av nya antivirala läkemedel. Bland några av de antivirala läkemedelskandidaterna finns imiquimod, en TLR7 agonist normalt administrerad för behandling av könsvårtor och basalcellscarcinom. Eftersom det har påvisats att imiquimod kan öka den antivirala responsen, är vår hypotes att den också skulle kunna användas som ett nytt potentiellt läkemedel för att behandla COVID19.

Metod: Humana bronkepitelceller (BECs) från 4 friska och 8 astmatiska patienter odlades fram efter borstprov i samband med bronkoskopi och behandlades med imiquimod ensamt, eller tillsammans med dsRNA samt SARS-CoV-2 spike-protein (s-protein) för att härma en virusinfektion. Experiment med siRNA mot MDA5 och RIG-I utfördes också. Cellerna analyserades efter 3 och 24 timmar för uttryck av angiotensin-converting-enzyme-2 (ACE2), interferon-beta (IFNb) samt andra cytokiner involverade i COVID19 med luminex, RT-qPCR och western blot.

Resultat: Obehandlade astmatiska BECs uttrycker mindre ACE2 jämfört med BECs från friska individer. I mekanistiska experiment med astmatiska BECs halverade behandling med imiquimod uttrycket av ACE2 (p<0.05). Imiquimod ökade även uttrycket av IFNb 2 gånger, samtidigt som IL-1b, involverade i cytokinstormar, minskade (p<0.05). Kombination av s-protein och imiquimod ökade IFNb ytterligare 2 gånger (p<0.05). Dessa observationer gjordes även i dsRNA-stimulerade celler som behandlats med imiquimod (p<0.05). Med siRNA påvisades att imiquimods IFNb-boostande effekt var reglerad via receptorerna MDA5 och RIG-I.

Slutsats: Behandling av BECs med imiquimod visar på tre effekter: minskat uttryck av SARS-CoV-2 receptorn ACE2, ökad antiviral kapacitet hos bronkepitelceller samt en minskning av cytokiner involverade i dödliga cytokinstormar.

P50 – Karolinska KI/K COVID-19 Immunatlas

4. Immunologi

Niklas Björkström1, 2,för Karolinska KI/K COVID-19 Study Group1, 3, 4

1 Centrum för Infektionsmedicin, Institutionen för Medicin Huddinge, Karolinska Institutet
2 Medicinsk enhet Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetssjukhuset
3 Medicinsk enhet Infektionssjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset
4 Funktion Perioperativ medicin och intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset

Bakgrund: För att förstå COVID-19 behövs en detaljerad kartläggning av hur immunsystemet svarar vid SARS-CoV-2 infektion samt hur detta svar förändras vid svår eller livshostande COVID-19 sjukdom. Med detta som bakgrund genomförde Karolinska KI/K COVID-19 Study Group i början av pandemin en prospektiv och djuplodande analys av immunsystemet tidigt i det akuta förloppet hos välkarakteriserade patienter med medelsvår eller svår COVID-19. Ambitionen var att skapa en komplett karta av hur olika immunceller svarade vid infektionen samt hur lösliga faktorer förändrades.

Metod: Avancerad flödescytometri, proteomik, metabolomik, mass cytometri, och funktionella metoder användes för att i detalj kartlägga 27 patienter med medelsvår eller svår COVID-19 prospektivt rekryterade med homogena inklusionskriterier.

Resultat: Målsättningen med den djuplodande kartläggningen var att snabbt beskriva det immunologiska landskapet vid COVID-19 och göra detta tillgängligt för forskarsamhället genom en online resurs (Karolinska KI/K COVID-19 Immune Atlas). Här presenteras översiktlig struktur och design av denna atlasresurs. Vidare exemplifieras resursen genom att immunsvaret vid SARS-CoV-2 infektion och COVID-19 sjukdom från så kallade natural killer (NK) celler diskuteras. NK celler är viktiga i tidigt svar mot virusinfektion och medan adekvata NK-cellssvar dokumenterades hos COVID-19 patienter med medelsvår sjukdom karakteriserades svaret hos svårt sjuka COVID-19 patienter av uppkomst av atypiska NK-cellspopulationer.

Slutsats: Detaljerad kartläggning av immunsvaret hos COVID-19 patienter är av stor vikt för att förstå orsak till svår sjukdom samt immunitetsutveckling.

>

P51 – Kraftigt specifikt T-cells svar mot SARS-CoV-2 vid X-bunden hypogammaglobulinemi.

4. Immunologi

Katarina Nyström1,Maria Hjorth2, Ramona Fust1, Åsa Nilsdotter-Augustinsson1, Marie Larsson3, Katarina Niward1, Sofia Nyström2

1 Department of Infectious Diseases, and Department of Biomedical and Clinical Sciences, Linköping University, Linköping, Sweden
2 Department of Clinical Immunology and Transfusion Medicine and Department of Biomedical and Clinical Sciences, Linköping University, Linköping, Sweden,
3 Division of Molecular Medicine and Virology, Department of Biomedical and Clinical Sciences, Linköping University, Linköping, Sweden

Bakgrund: Det immunologiska svaret vid COVID-19 är komplext och individuellt.  Vid primära antikroppsbrister, såsom vanlig variabel immunbrist (CVID) och X-bunden hypogammaglobulinemi (XLA), har individen ett nedsatt antikroppssvar vid infektioner. Fallrapporter beskriver ett milt förlopp av COVID-19 hos dessa grupper, vilket skulle kunna tyda på att antikroppssvaret är överflödigt för att läka ut infektionen. Andra fallrapporter beskriver XLA patienter, med svårare COVID-19, som dock tycks dra nytta av behandling med COVID-19 konvalescent plasma.

Metod: Vi beskriver en 30-årig man med XLA som sjukhusvårdades 35 dagar med svår COVID-19. Behandling med konvalescent plasma gavs och immunologiska analyser gjordes.

Resultat: Patienten sökte med 7 dagars hög feber och dyspne´. SARS-CoV-2 påvisades i sputum, radiologi visade extensiva bilaterala lunginfiltrat.  Patienten hade kraftigt förhöjda inflammatoriska parametrar och lymfopeni (bild 1). Remdesivir eller kortisonbehandling gavs ej.

Utvidgad immunfenotypning av perifera lymfocyter dag 34 visade ökad andel aktiverade CD4 och CD8 T-celler (HLA-DR+, PD1+). Dag 35-36 behandlades patienten med COVID-19 konvalescent plasma. Patientens feber var i sjunkande men först efter transfusionen blev patienten afebril, tröttheten försvann och patienten skrevs ut dag 42 (bild 1).

Kvantifiering av SARS-CoV-2 specifika T-celler i perifert blod gjordes dag 34 och dag 113. Högre antal CD4 och CD8 T-celler, specifika för S-och N-peptiderna, upptäcktes hos patienten jämfört med kontroller med mild till moderat COVID-19. Vid båda tidpunkterna kunde Interferon-gamma producerande celler påvisas.

Slutsats: Vår patient kontrollerade SARS-CoV-2 infektionen med ett kraftigt specifikt T-cells svar men konvalescentplasma tycktes bidra till utläkning. Trots att framtida kliniska studier behövs, indikerar det kraftiga T-cells svaret skyddande immunitet efter genomgången COVID-19.

>

P52 – SARS-CoV-2 exposition, symptom och antikroppssvar hos Barn i Stockholm under COVID-19 pandemin

4. Immunologi

Eric Herlenius1, 2,Selma Olsson Åkerstedt1, 2, Olof Herrting1, 2, Lija Ottosson3, Naify Ramadan1, 2, Helena Hildenwall2, 4

1 Institutionen för Kvinnors och Barns hälsa, Karolinska Institutet
2 Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitets sjukhuset
3 Institutionen för Medicin, Solna, Karolinska Institutet
4 Institutionen för Global Folkhälsa, Karolinska Institutet

Bakgrund: Sverige valde att ha öppna för- och grundskolor under pågående pandemi. Trots detta har  barn drabbats i avsevärt mindre grad än vuxna av sjukhuskrävande COVID-19. Hur antikroppssvar ser ut hos infekterade barn som ej vårdats på sjukhus och variation i antikroppssvar kopplat till symptom är ej klarlagt.

Metod: Aktiv smittspårning utfördes i region Stockholm i samband med att de första coronasmittade kom från Alperna, men övergavs när allmän smittspridning konstaterades i mitten av mars. 

Den 29 februari-12 mars, undersöktes 1070 Barn (0-17 år) med risk för smittexponering, med RT-PCR metod för detektion av SARS-CoV-2 RNA. Hos dessa bekräftades SARS-CoV-2-infektion hos 46 individer (4.4%). Samtliga barn som deltagit i smittspårningen erbjöds i april-juni att svara på elektronisk enkät om symptom samt lämna prov för analys av SARS-CoV-2-antikroppar. Sera undersöktes med hjälp  av in-house ELISA emot SARS-CoV-2 nucleokapsid (N), Spike S1-domain (S1), receptor binding domain (RBD) IgG samt IgM för S1 och RBD.

Resultat: Samtliga barn med RT-PCR verifierad SARS-CoV-2, som lämnade prov 2-4 månader efter RT-PCR test uppvisade IgG-antikroppar emot S1, RBD (31/32) och eller mot nucleokapsid (14/16). Hos 208/595 undersökta barn (35.0%) förekom SARS-CoV-2 IgG-antikroppar riktade mot en (70), två (71) eller samtliga tre undersökta antigen (67). IgM-antikroppar emot RBD samt S1 förekom hos hälften med IgG-antikroppar. Av samtliga som EJ uppgav några symptom hade 31% antikroppar (41/133). Anosmi var kopplat till förekomst av RBD/nukleocapsid antikroppar (33/60).

Slutsats: Avsevärt högre serumprevalensen av antikroppar hos skolbarn än vad som uppskattats i tidigare studier.
Flertalet av barnen uppvisar milda eller inga symptom vid SARS-CoV-2 infektion.

>

P53 – Trombocytfenotyp och immuncellsaktivering; betydelse och progression vid COVID-19

4. Immunologi

Yashuan Chao1,Anna Bläckberg1, 2, Johan Rebetz3, Torgny Sunnerhagen1, 2, Gisela Hovold1, Magnus Rasmussen1, 2, John Semple3, Oonagh Shannon1

1 Avdelning för infektionsmedicin, Lunds universitet
2 Skånes universitetssjukhus, SUS, Lund
3 Avdelning för hematologi och transfusionsmedicin, Lunds universitet

Bakgrund: Viruset SARS-CoV-2 har spridits med snabb takt världen över och orsakat en pandemi med COVID-19. Trombocytaktivering och dess interaktion med immunceller i blodet tros ha en betydelse för sjukdomsförloppet. Syftet med studien var att identifiera trombocyt-och immuncellsaktivering över tid vid COVID-19.

Metod: Patienter som blev inlagda på Skånes universitetssjukhus i Lund med konstaterad COVID-19 inkluderades i studien. Blodprover togs vid flera konsekutiva tillfällen där trombocyt-och leukocytaktivering analyserades med flödescytometri och ELISA.

Resultat: Femton patienter med konstaterad COVID-19, mellan april och juni månad 2020 inkluderades i studien. Medianåldern var 71 år (IQR 53-80) och majoriteten var kvinnor (67 %). Tre patienter krävde intensivvård eller icke-invasiv andningsstöd, varav två avled. Graden av trombocytaktivering var statistiskt signifikant högre vid inklusionen jämfört med en månad senare, (p < 0.05). Aktivering mättes på ostimulerade trombocyter och efter trombin-aktivering ex vivo. Neutrofilaktiverbarhet var högre en månad efter insjuknande jämfört med vid inklusion, mätt genom uppreglering av CD11b, (p < 0.001).

Slutsats: En förhöjd trombocytaktivering observerades vid det initiala skedet av COVID-19, medan neutrofilaktivering var högre sent in i sjukdomsförloppet. COVID-19 är associerad med tromboemboliska händelser där trombocytaktivering kan spela en viktig roll.

P54 – Utveckling av SARS-CoV-2-specifika antikroppar efter mild respektive allvarlig/kritisk covid-19

4. Immunologi

Susannah Leach1, 2,Emelie Marklund3, 4, Hannes Axelsson1, Kristina Nyström3, Heléne Norder3, 5, Mats Bemark1, 6, Davide Angeletti1, Anna Lundgren1, 6, Staffan Nilsson7, 8, Lars-Magnus Andersson3, 4, Aylin Yilmaz3, 4, Magnus Lindh3, 5, Jan-Åke Liljeqvist3, 5, Magnus Gisslén3, 4

1 Avd. för mikrobiologi och immunologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
2 Klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
3 Avd. för infektionssjukdomar, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Sverige.
4 Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
5 Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
6 Klinisk immunologi och transfusionsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
7 Avd. för matematisk vetenskap, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg, Sverige.
8 Avd. för laboratoriemedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Sverige.

Bakgrund: SARS-CoV-2 seroprevalensstudier har visat att låga andelar av populationer infekterats även i de områden som drabbats svårast. Syftet med denna studie var att beskriva serum-IgG-svaret mot SARS-CoV-2 i en kohort av patienter med allvarlig/kritisk respektive mild covid-19, med fördjupad analys av de patienter som förblev seronegativa ca 3 månader efter symtomdebut.

Metod: SARS-CoV-2-specifik serum-IgG kvantifierades med två kliniskt validerade kommersiella analyser (Architect, Abbott Laboratories och iFlash 1800, YHLO) för att detektera antikroppar mot spike- och nukleokapsidproteinerna. SARS-CoV-2-neutraliserande antikroppar och spike-proteinreceptorbindande domän (RBD)-specifika antikroppar analyserades med in-house metoder.

Resultat: Fyrtiosju patienter med PCR-verifierad covid-19 (medelålder 49 år, 38% kvinnor) inkluderades. Alla (15/15) patienter med allvarlig/kritisk covid-19 och 29/32 (90,6%) patienter med mild covid-19 utvecklade SARS-CoV-2-specifika IgG-antikroppar i serum. Tiden till serokonvertering var kortare (median 11 mot 22 dagar, P = 0,04) hos patienter med allvarliga symtom jämfört med milda symtom. Av de tre patienter som saknade detekterbart IgG i de kommersiella analyserna hade alla detekterbara virusneutraliserande antikroppar och två hade detekterbart RBD-specifikt IgG. Antikroppshalterna var kvar på samma nivå under uppföljningstiden och alla patienter som serokonverterade, oavsett svårighetsgraden av symtom, hade fortfarande detekterbara IgG-nivåer >75 dagar efter symtomdebut.

Slutsats: Patienter med allvarlig/kritisk covid-19 serokonverterade tidigare och utvecklade högre koncentrationer av SARS-CoV-2-IgG än de med milda symtom. De tre patienter som saknade detekterbar IgG med kommersiellt test hade virusneutraliserande antikroppar, vilket kan tyda på immunitet. Resultaten visar att en del covid-19-patienter inte utvecklar antikroppssvar som är påvisbart med kommersiella tester för SARS-CoV-2-IgG, ett fynd som är viktigt för tolkningen av covid-19-seroprevalensstudier.

Referens: https://doi.org/10.1371/journal.pone.0241104.

5. Kliniskt förlopp

P55 – COPE – Covid-19 under graviditet och i tidig barndom, en multicenter biobank och databas

5. Kliniskt förlopp

Lina Bergman1, 2,Ola Andersson3, 4, Karolina Lindén5, Anna Sandström6, 7, Anna-Karin Wikström8, 9, Hanna Östling10, 11, Helena Fadl10, 11, Magnus Domellöf12, 13, Malin Veje14, 15, Marie Blomberg16, 17, Mehreen Zaigham18, 19, Sophia Brismar Wendel20, 21, Ylva Carlsson1, 2, Ulrika Ådén22, Verena Sengpiel1, 2

1 Avdelning för obstetrik och gynekologi, Sahlgrenska Akademi, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
2 Kvinnokliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
3 Neonatologi Skånes Universitetssjukhus, Sverige
4 Institutionen för Kliniska Vetenskaper, Lunds Universitet, Lund, Sverige
5 Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
6 Avdelningen för Klinisk Epidemiologi, Inst. för Medicin Solna, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
7 Medicinsk Enhet Graviditet och Förlossning, Karolinska Universitetssjukhuset Solna, Stockholm, Sverige
8 Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
9 Kvinnokliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala, Sverige
10 Örebro Universitet, Örebro, Sverige
11 Kvinnokliniken, Universitetssjukhuset Örebro, Sverige
12 Umeå Universitet, Umeå, Sverige
13 Barn- och Ungdomscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, Sverige
14 Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
15 Infektionskliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
16 Linköpings Universitet, Linköping, Sverige
17 Kvinnokliniken Linköping, Region Östergötland, Linköping, Sverige
18 Institutionen för Kliniska Vetenskaper Malmö, Lunds Universitet, Sverige
19 VO Kvinnosjukvården, Skånes Universitetssjukhus, Malmö, Sverige
20 Karolinska Insitutet, Stockholm, Sverige
21 Kvinnokliniken, Danderyds Sjukhus, Stockholm, Sverige
22 Inst Kvinnor och barns hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Vi saknar tillräcklig kunskap om hur COVID-19 påverkar den gravida kvinnan, hennes partner och deras barn.

Mål med studien är att studera hur COVID-19 påverkar graviditetsutfall samt hälsan hos kvinnan, partnern och barnet genom att:

1) skapa en data- och biobank från COVID-19-infekterade och friska gravida kvinnor och deras barn,

2) följa upp kvinnornas och deras barns hälsa genom enkäter och länkningar till nationella kvalitets- och hälsoregister och

3) studera föräldraupplevelser under pandemin, både genom enkäter och intervjuer.

Metod: En nationell multicenterstudie som innehåller en biobank, enkäter och intervjuer (se figur). Studien innehåller två grupper: En COVID-19-grupp där gravida kvinnor inkluderas när de har ett positivt SARS-CoV-2-prov och en screeninggrupp där gravida kvinnor utan COVID-19-symtom inkluderas vid ett rutinbesök. Partners bjuds in att delta i enkät- och intervjudelen. Biologiskt material samlas in vid inklusion, förlossning och uppföljning. Förekomst av SARS-CoV-2 kommer att analyseras i biologiskt material från mamma och barn. Biobanken möjliggör många ytterligare analyser och frågeställningar. Elektroniska enkäter tillgängliga på flera språk skickas ut efter förlossningen fram till dess att barnet är ett år. Enkäterna följer upp kvinnans, partnerns och barnets hälsa och barnets utveckling via studiespecifika frågor och validerade frågeformulär. Graviditets-, förlossnings- och hälsodata kommer att samlas in från register, till exempel Graviditetsregistret.

Resultat: Av Sveriges drygt 40 förlossningskliniker rekryterar hittills 21 kliniker till studien. 201109 har 643 kvinnor inkluderats i biobanken (142 i COVID-19-gruppen). I enkätdelen har 727 kvinnor  (146 i COVID-19-gruppen) och 293 partners inkluderats.

Slutsats: Ett stort antal frågor avseende COVID-19 och graviditet inklusive långtidsutfall kommer kunna besvaras.

>

P56 – Covid-19 hos patienter som genomgått hematopoietisk stamcellstransplantation; en allvarlig sjukdom med hög mortalitet.

5. Kliniskt förlopp

Per Ljungman1

1 ME Cellterapi och Allogen Stamcellstransplantation, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm, Sverige för Infectious Diseases Working Party of the European Society for Blood and Marrow Transplantation (EBMT), Leiden, the Netherlands

Bakgrund: Patienter som genomgått hematopoietisk stamcellstransplantation (HCT) utvecklar ofta svåra virusinfektioner. EBMT startade därför i februari en prospektiv studie av patienter som infekterats av SARS-CoV-2. Här rapporteras resultaten av de patienter som diagnostiserades under första vågen av Covid-19.

Metod: Patienter registrerades vid Covid-19 diagnos i EBMTs register. Alla patienter ger medgivande för dataregistrering. Ett CRF med frågor om symptom, comorbiditet inklusive ”performance status”, komplikationer, behandling och utfall skulle besvaras när infektionen var läkt eller patienten hade avlidit. Uni- och multivariatanalys utfördes beträffande riskfaktorer för död. Studien godkändes av EPM.

Resultat: Totalt registrerades 382 patienter från 22 länder alla diagnostiserade med PCR mellan 28/2 och 31/7 2020. 236 hade genomgått allogen och 146 autolog HCT. Medianåldern var 56.8 år (54.1 efter allogen och 60.6 efter autolog). Mediantiden från HCT var 15,8 mån efter allogen och 24,6 mån efter autolog HCT. 156/236 (66,1%) allogen HCT patienter hade pågående immunosuppression.

132 (34,5%) patienter var syrgaskrävande vid diagnos och 308 (80,6%) utvecklade tecken på ”lower respiratory tract disease”. 80/356 (22,4%; information saknades på 26) krävde intensivvård. 107 avled (28,0%) varav 12 av annan orsak. Dödligheten var högst för de som diagnostiserades första året efter HCT (33,3%). Kaplan-Meier survival probability var 77,9% för allogena och 72,1% för autologa HCT patienter. Analys av given behandling pågår. Multivariatanalys visar att ålder, dåligt performance status, immunosuppression index samt behov av IVA vård var riskfaktorer för död.

Slutsats: CoV-2 är en allvarlig infektion efter HCT. Ålder och performance status och grad av immunosuppression var riskfaktorer för död efter Covid-19.

>

P57 – COVID-19 in transplanted patients: the Swedish experience

5. Kliniskt förlopp

John Søfteland1,Gustav Friman2, Bengt Von Zur Muhlen3, Bo Göran Ericzon2, Carin Wallquist4, Vanda Friman1, Marie Felldin1, Jesper Magnusson1, Ida Haugen Löfman1, 2, Kristjan Karason1, Andreas Schult1, Emily De Coursey1, Jan-Åke Liljekvist1, Per Lindnér1, Mihai Oltean1

1 Sahlgrenska Universitetssjukhus, Göteborg, Sverige
2 Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
3 Akademiska Sjukhuset, Uppsala, Sverige
4 Skånes Universitetssjukhus, Malmö, Sverige

Bakgrund: Transplanted patients are at high risk for adverse outcomes from COVID-19 due to their immunosuppressive medications and comorbidities. Mortality is currently estimated to be over 20%.

Metod: All transplanted patients with COVID-19 in Sweden were included in the study. A retrospective chart review and a prospective evaluation of antibody kinetics were conducted. Seroprevalence was evaluated in 550 asymptomatic individuals.

Resultat: 227 patients were included in the study (March and November 2020). COVID-19 was detected by PCR in 2,5% of the population at risk. The patients' median age was 54 years (range 20 – 87), 63% of patients were male, 63% in-patients, and 37% outpatients. Mortality due to COVID-19 was 11% (17,5% of inpatients) and 73% of the deceased were younger than 70. Comorbidities were present in 88% of patients – most commonly hypertension (74%), diabetes (30%), chronic kidney disease (17%), and cardiovascular disease (8%).  The median BMI was 27 (range 15,2-42). Acute kidney injury was found in 54% of the patients (>15% reduction of eGFR), but 90% returned to baseline eGFR during follow-up. Seropositivity was found in 64% of cases, and 93% demonstrated a reduction of antibody titers between tests. Seroprevalence in asymptomatic patients was 1.5%. No donor‐derived COVID‐19 was identified in recipients.

Slutsats: The prevalence of COVID-19 is similar in the transplanted and general population. Mortality in the Swedish cohort is lower than reported internationally but higher than the general population. Renal function is frequently impaired but returns to baseline in most cases. A low proportion of transplanted patients have asymptomatic seroconversion.

P58 – Cytokinuttryck i plasma och dess korrelation till organsvikt och 30-dagars mortalitet hos Covid-19 patienter med intensivvårdsbehov

5. Kliniskt förlopp

Sara Bülow Anderberg1,Tomas Luther1, Malin Berglund2, Rolf Larsson2, Sten Rubertsson1, Miklos Lipcsey1, 3, Anders Larsson2, Robert Frithiof1, Michael Hultström1, 4

1 Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Anestesi och intensivvård, Uppsala Universitet
2 Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala Universitet
3 Hedenstierna-laboratoriet, CIRRUS, Anestesi och Intensivvård, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala Universitet
4 Institutionen för medicinsk cellbiologi, Integrativ fysiologi, Uppsala Universitet

Bakgrund: Svår Covid-19 som progredierar till intensivvårdskrävande organsvikt anses till del orsakas av ett hyperinflammatoriskt tillstånd, en cytokinstorm, utlöst av SARS CoV-2. Det inflammatoriska svaret hos kritiskt sjuka Covid-19 patienter är inte fullständigt kartlagt.

Metod: 24 vuxna patienter med PCR-bekräftad SARS CoV-2 infektion inkluderades i samband med inläggning på intensivvårdsavdelning. Mediantiden från symtomdebut till intensivvårdsbehov var elva dagar. Elva elektiva kirurgipatienter med preoperativa plasmaprov utgjorde studiens kontrollgrupp. 27 cytokiner kvantifierades i plasma med Bio-plex assay; IL-1 β, IL-2, IL-4 to IL-10, IL-12, IL-13, IL-5, IL-17A, IFN-γ, IP-10, MCP-1, MIP-1α, MIP-1β, TNF α, IL-1ra, RANTES, PDGF-bb, FGF, GM-CSF, GM-CSF, VEGF and eotaxin. Cytokinernas plasma koncentrationer korrelerades till rutindiagnostiska inflammatoriska markörer, SAPS3, SOFA poäng, organsvikt och 30-dagars mortalitet.

Resultat: 15 av 24 mätbara cytokiner var signifikant förhöjda i Covid-19 cohorten jämfört med kontrollgruppen vid inläggning på IVA (Il-1b, IL-1ra, IL-4, IL-6, IL-7, IL-8, IL-10, IL-17a, G-CSF, IFN-g, IP-10, MCP-1 och TNFa). Respirationssvikt, uttryckt som PaO2/FiO2 ratio, uppvisade en stark korrelation med förhöjda koncentrationer av IL-1ra(r=-0.722), IL-4(r=-0.697), IL-8(r=-0.728) samt IP-10(r=-0.704). Akut njursviktsutveckling korrelerade i sin tur starkt med ökat uttryck av IL-1ra(r=0.715), IL-6(r=0.760), IL-8(r=0.728), IL-17a(r=0.705), IP-10(r=0.826) och MCP-1(r=0.762). Generellt konstaterades en svagare korrelation mellan cytokinuttryck och 30-dagars mortalitet. IL-8 uppvisade den starkaste korrelationen till mortalitet(r=0.503) av de 24 biomarkörerna. Samtliga korrelationer beskrivna ovan var signifikanta (p < 0.05).

Slutsats: Respirationssvikt, akut njursvikt och 30-dagars mortalitet hos Covid-19 patienter är associerade med en moderat ökning i plasma av flertalet olika inflammatoriska mediatorer i samband med inläggning på intensivvårdsavdelning.

>

P59 – Duration av viremi och associerade kliniska parametrar hos sjukhusvårdade patienter med Covid-19

5. Kliniskt förlopp

Karl Hagman1, 2,Magnus Hedenstierna2, Johan Rudling1, Patrik Gille-Johnson1, Malin Grabbe3, Berit Hammas3, Jan Jakobsson1, 4, Joakim Dillner5, Johan Ursing1, 2

1 Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Stockholm, Sverige
2 Infektionskliniken Danderyds sjukhus, Stockholm, Sverige
3 Klinisk Mikrobiologi Karolinska universitetslaboratoriet, Stockholm, Sverige
4 Anestesikliniken Danderyds sjukhus, Stockholm, Sverige
5 Karolinska universitetslaboratoriet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Viremi vid inläggning av patienter med Covid-19 har visats vara förenat med hög risk för mortalitet. Syftet med denna studie var att beskriva duration av viremin och associerade kliniska parametrar.

Metod: Vuxna patienter som vårdades för Covid-19 på Danderyds sjukhus med minst ett serumprov positivt för SARS-CoV-2 RNA inkluderades i en kohort. Viremi definierades pågå till och med dagen för det sista serum SARS-CoV-2 PCR positiva provet. Studieperioden var 1:a april till 5:e september.

Resultat: Totalt 121 patienter inkluderades i kohorten. Medianåldern var 62 (IQR 52-71) år och 82/121 (67%) var män. Under vårdtiden konverterade 76/121 (63%) till icke viremi. Mediantid från symtomdebut till icke viremi var följande: 15 (IQR 14-16) dagar i hela kohorten, 20 (IQR 15-25) dagar för patienter som avled under sjukhusvården (n=40) och 14 (IQR 13-15) dagar hos överlevare (n=81). Skillnaden mellan avlidna och överlevare var signifikant, p = 0,01. Mediantid från symtomdebut till icke viremi var 12 (IQR 11-17) dagar för kortisonbehandlade patienter (n=22) jämfört med 15 (IQR 14-17) dagar hos de som inte fick kortison (n=99), p = 0,03. PCR-analyserna blev negativa för SARS-CoV-2 RNA efter gradvis stigande CT-värden och sammanföll med feberfrihet och sjunkande CRP.

Slutsats: Viremi varade signifikant längre hos patienter som dog jämfört med överlevare samt bland de patienter som inte fick kortison jämfört med kortisonbehandlade. Virusnivåer i serum sjönk över tid och korrelerade med tecken till minskande inflammation.

>

P60 – Erfarenheter från Uppföljning av Covid-19 vårdade intensivvårdspatienter

5. Kliniskt förlopp

Eva Åkerman1, 2,Oili Dahl1, 2

1 1 Perioperativ Medicin och Intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
2 2 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Post Intensive Care Syndrome – PICS innebär en nedsättning i kognitiv funktion, fysisk och mental hälsa som är vanligt förekommande hos patienter vårdade på IVA. Utvecklingen av PICS kan leda till svårighet att återgå i arbete, beroende av hjälp med ADL, ekonomisk påverkan och försämrad livskvalitet. För att minska risken för kvarstående problem finns behov av tidig uppföljning efter utskrivning från sjukhus. Kunskap saknas om vilka problem och vilket behov av stöd intensivvårdade patienter för Covid-19 har efter utskrivning. Syftet var att identifiera patienter med PICS och behov av stöd 2, 6, 12 månader efter utskrivning från IVA.  

Metod: En multidisciplinär uppföljningsmottagning öppnades för Covid-19 vårdade patienter. Patienter som intensivvårdats inkluderades vid 2, 6, 12 månader efter utskrivning från IVA. Utöver videouppföljning samlades hälsoformulär för screening av ångest, depression, PTSD och hälsorelaterad livskvalité in, 2 månader efter patientens utskrivning från IVA. Vid behov av psykologiskt stöd överrapporterades patienten till psykolog på Covid-mottagningen. Vid 6 och 12 månader skickas samma hälsoformulär hem till patienten som vid behov av stöd remitteras vidare.

Resultat: Vid 2 månader har 278 av 363 patienter (77%) följts upp med videobesök och hälsoformulär. 6 % har avbokat och 7 % har uteblivet, ca 70 patienter har screenat hög risk för ångest, depression, PTSD och överrapporterats till psykolog. Erfarenhet från videouppföljningen är att patienterna beskriver problem med andfåddhet, nervsmärtor, overklighetsupplevelser, ångest och oro, sömnsvårigheter, fatigue och svårläkta sår. Uppföljning vid 6 och 12 månader är ännu inte avslutat.

Slutsats: Videouppföljning tillsammans med hälsoformulär kan identifierade patienter med PICS och behov av stöd.

P61 – Frekvens av bakteriella infektioner hos sjukhusvårdade patienter med COVID-19

5. Kliniskt förlopp

Bartlomiej Gawel1,Joaquim Ekström2, Maya Leander2, Simon Telg2, Gunnar Jacobsson1, 3

1 Infektionskliniken, Skaraborgs Sjukhus, Skövde, Sverige
2 Inst. För Medicin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
3 Centrum för antibiotikaresistensforskning, Inst. för Biomedicin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige

Bakgrund: Kliniker ställs ofta inför ett svårt val angående empirisk antibiotikabehandling vid virala pneumoniter. Erfarenheterna från tidigare influensa-pandemier talar för hög frekvens av bakteriella co-infektioner. I nyligen publicerade studier ses däremot lägre frekvens av bakteriella co-infektioner vid COVID-19. Användning av antibiotika är emellertid stor i denna patientgrupp.

Metod: Vi genomförde en retrospektiv, journalbaserad studie för att undersöka frekvens av bakteriella infektioner vid COVID-19 20200301 – 20200831. Alla patienter positiva för Sars-CoV-2 och med ett vårdtillfälle på Skaraborg Sjukhus inkluderades. Även patienter med huvuddiagnos COVID-19 utan positivt test, inkluderades, sammanlagt 289 patienter. Datainsamlingen omfattade demografi, klinik, inflammatoriskt svar och mikrobiologisk diagnostik. Patienterna kategoriserades som påvisad bakteriell infektion, möjlig bakteriell infektion, och ej påvisad bakteriell infektion.

Resultat: Hos fyra patienter (1,4%) påvisades en verifierad bakteriell co-infektion från luftvägarna. Ingen patient hade en samtidig infektion med pneumokocker vid ankomst till sjukhus. 14 patienter (4,8%) utvecklade en vårdrelaterad luftvägsinfektion, med Staphylococcus aureus som vanligaste bakterie. Ett antal patienter diagnosticerades med infektion utanför luftvägarna, och en del med möjlig infektion. Vi kunde inte påvisa någon infektion hos 209 patienter (72,3%). Se även tabell 1 för mer information. 140 patienter (48,4%) fick antibiotika vid inläggning medan 165 patienter (57,1%) fick antibiotika någon gång under vårdtillfället.

Slutsats: Vår studie bekräftar fynd från tidigare undersökningar att frekvens av bakteriella co-infektioner vid COVID-19 är lägre än den beskriven vid influensa-pandemier. Antibiotika-riktlinjer behöver anpassas för att förhindra onödig användning av antibiotika i syfte att förhindra växande resistensutveckling.

>

P62 – Förhållandet mellan vitalparametrar och allvarliga komplikationer vid COVID-19

5. Kliniskt förlopp

Rami Asfar1,Frida Sundemo1, Antione Honoré1, 2, David Forsberg1, 3, Mikael Birge1, 4, Eric Herlenius1, 3, Susanne Rautiainen3, 5, 6

1 Institutionen för Kvinnor och Barns Hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
2 IS Intelligenta System, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm, Sverige
3 ME Akutsjukvård, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
4 Akutmedicinkliniken, Capio St Göran, Stockholm, Sverige
5 Institutionen för Global Folkhälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
6 Division of Preventive Medicine, Brigham and Women's Hospital, Boston, USA

Bakgrund: Artificiell intelligens är ett lovande koncept för att analysera dynamiken i vitalparametrar för att kunna riskvärdera allvarliga komplikationer hos COVID-19-patienter. Den här studien syftar till att kartlägga vitalparametrar vid sjukhusankomst och undersöka samband med allvarliga komplikationer till COVID-19.

Metod: Det här är en pilotstudie av 178 patienter med COVID-19, utformad för att implementera unika ”deep machine-learning”-metoder på tidsseriedata, med syfte att riskvärdera svåra kliniska utfall. Samtliga patienter vårdades på Karolinska Universitetssjukhuset (13 mars–3 juni, 2020). Vi registrerade vitalparametrar vid ankomst, ”body mass index” (BMI), ålder, vårdtid på IVA och total sjukhusvårdtid. Utfallsmått var IVA-vård, akut respiratoriskt stressyndrom (ARDS), akut respiratorisk insufficiens (ARI), sepsis, akut njurskada (AKI), tromboembolism och död under vårdtid. Oddskvot (OR) och 95% konfidensintervall (CI) beräknades och justerades för ålder och kön.

Resultat: I studien var 79.8% män. Medianåldern var 58 år (”interquartile range” (IQR) 20) och medianvärdet för BMI var 28 kg/m2 (IQR 6). Multivariat analys justerat för ålder och kön visade att ökad kroppstemperatur var associerad med högre odds för AKI och sepsis (Tabell 1); ökad andningsfrekvens med högre odds för död; ökad puls med högre odds för ARI; och ökad saturation med lägre odds för IVA-inläggning, ARI och död.

Slutsats: I den här studien var vitalparametrar vid sjukhusankomst kopplade till flera allvarliga kliniska utfall hos COVID-19 patienter. Det behövs ytterligare studier med fler deltagare och implementering av ”deep machine-learning”-metoder för att undersöka dynamiken i vitalparametrar och ge mer tillförlitliga prediktioner.

>

P63 – Förlossningsutfall i Sverige under Covid-19-pandemin

5. Kliniskt förlopp

Olof Stephansson1,Karin Petersson1, Michaela Granfors1

1 Karolinska Universitetssjukhuset, Tema Kvinnohälsa, ME Graviditet och Förlossning

Bakgrund: Internationella studier har visat en minskad förekomst av förtidig födsel och en ökad risk för intrauterin fosterdöd i samband med Covid-19-pandemin. Det är okänt hur Covid-19-pandemin hittills har påverkat förlossningsutfall i Sverige.

Metod: Samtliga förlossningar i Graviditetsregistret under april-juli 2020 jämfördes med motsvarande tidsperiod under 2015-2019. Data gällande förtidig förlossning (före graviditetsvecka 37, 34 respektive 28), låg födelsevikt i relation till graviditetsvecka (SGA), förekomst av preeklampsi, stor blödning i samband med förlossningen (> 1000 ml) liksom intrauterin fosterdöd hämtades från Graviditetsregistret. Oddskvoter (OR) med 95% konfidensintervall (CI) har analyserats med logistisk regression justerat för moderns ålder.

Resultat: Andelen barn som föddes före vecka 37 var 4,4% under april-juli 2020 jämfört med 4,7% under april-juli 2015-2019 (OR 0.93; 95%CI: 0.88-0.99), före vecka 34 var andelen 1,0% jämfört med 1,2% (OR 0.86; 95%CI: 0.77-0.97) och före vecka 28 var andelen 0,2% jämfört med 0,3% (OR 0.86; 95%CI 0.68-1.09). Förekomsten av SGA var under april-juli 2020 1,9% jämfört med 2,1% under april-juli 2015-2019 (OR 0.87; 95%CI: 0.80-0.95), för preeklampsi 3,1% jämfört med 2,9% (OR 1.09; 95%CI: 1.02-1.16), för blödning 7,0% jämfört med 7,3% (OR 0.94; 95%CI: 0.90-0.99) och för intrauterin fosterdöd 0,30% jämfört med 0,34% (OR 0.87; 95%CI: 0.71-1.07).

Slutsats: Under Covid-19 pandemin i Sverige noteras hittills en något minskad förekomst av för tidig födsel, SGA och stor blödning i samband med förlossningen, men en något ökad förekomst av preeklampsi. Risken för intrauterin fosterdöd är inte ökad. Allvarliga förlossningskomplikationer ser inte ut att ha ökat, utan har möjligtvis minskat marginellt under Covid-19 pandemin hittills.

>

P64 – Hjärtdysfunktion hos patienter med kritisk sjukdom orsakat av COVID-19

5. Kliniskt förlopp

Jacob Holmqvist1,Josefine Beck-Friis2, Carl Jensen3, Keti Dalla4, Simon Mårdstam5, Nina Nordström4, Jens Christensen5, Oscar Cavefors1, Björn Redfors6, Jonatan Oras1

1 AnOpIVA, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, Sverige
2 Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
3 AnOpIVA, NU sjukvården/NÄL, Trollhättan, Sverige
4 AnOpIVA, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, Göteborg, Sverige
5 Ane/IVA Södersjukhuset, Stockholm, Sverige
6 Kardiologkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, Sverige

Bakgrund: COVID-19 kan ge myokardpåverkan men den kliniska betydelsen av myokardpåverkan för patienter med kritisk sjukdom är inte studerad. Syftet med studien var att undersöka prevalens och prognos, samt identifiera kliniska riskfaktorer och nyttan av kardiella biomarkörer, vid myokardpåverkan hos patienter med kritisk sjukdom orsakad av COVID-19

Metod: Detta är en prospektiv multicenter observationsstudie som utfördes på fem intensivvårdsavdelningar i Sverige. Inkluderade patienter genomgick ekokardiografisk undersökning inom 72  timmar efter inläggning på intensivvårdsavdelning och, när möjligt, efter 4-7 dagar eller vid klinisk försämring. Vid ekokardiografi registrerades kliniska data och kardiella biomarkörer.

Resultat: 132 patienter inkluderades varav 28 patienter (21%) hade ekokardiografisk myokardpåverkan vid inskrivning. Ytterligare sex patienter (5%) utvecklade myokardpåverkan under vårdtiden. Vänsterkammarpåverkan var vanligare än högerkammarpåverkan (n=25 respektive n=15). Två patienter hade tecken på COVID-utlöst myokardit, en patient hade pediatric inflammatory multisystem syndome (PIMS-TS) och fem patienter hade klinik som vid Takotsubo syndrom. 24 patienter dog inom 30 dagar. Högerkammardysfunktion var associerad med ökad risk för död vid 30 dagar i en riskjusterad analys (OR 7.68, p=0.007) samt över tid (Figur 1). Ingen klinisk variabel var associerad med vänsterkammardysfunktion men högre dos noradrenalin var associerat med ökad risk för högerkammardysfunktion. Troponin och NTproBNP hade en måttlig förmåga att detektera hjärtdysfunktion (AUC 0.723 respektive AUC 0.714).

Slutsats: Myokardpåverkan är relativt vanligt vid kritisk sjukdom orsakat av COVID-19 men en typisk myokarditbild är ovanlig. Högerkammardysfunktion är ett prognostiskt dåligt tecken. Dessa patienter kan ha nytta av intensifierad utredning och behandling, såsom att utesluta lungemboli, utvärdera effekt av pulmonella vasodilaterare och möjligen initiera beredskap för ECMO.

>

P65 – Hälsa, funktion och aktivitetsförmåga hos patienter med COVID-19 Infektion

5. Kliniskt förlopp

Hanna C Persson1, 2,Annie Palstam1, 2, Åsa Lundgren-Nilsson1, 2, Marie Engwall1, Alexandra Larsson1, 2, Katharina Stibrant Sunnerhagen1, 2

1 Sektionen för klinisk neurovetenskap, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet,
2 Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Bakgrund: Pandemin COVID-19 medför ett spektrum av akuta konsekvenser för individen och samhället där förändringen över tid ännu är okänd. Personer med COVID-19 uppvisar olika typer av funktionsnedsättningar som i varierande grad påverkar hälsa och delaktighet i vardagen och samhället.

Denna pågående studie syftar till att följa återhämtningen för personer med COVID-19 över tid, för att identifiera rehabiliteringsbehov och konsekvenser av sjukdomen.

Metod: Personer som inkluderas i studien är vuxna patienter som vårdas för COVID-19 inneliggande på sjukhus i Västra Götalands Regionen (VGR), inkludering sker från 5 av 6 sjukhus, totalt 9 enheter. 2020-11-12 är 57 patienter inkluderade av planerade 200.

Datainsamling sker vid tre tillfällen, 1) inneliggande på sjukhus, 2) vid 3 månader efter utskrivning (telefon) samt vid 12 månader (fysiskt möte). Datainsamling omfattar olika aspekter kring konsekvenser av COVID-19 avseende fysisk funktion, aktivitetsförmåga, kognition, psykisk hälsa och delaktighet i vardag och samhället. Data avseende vårdförlopp samlas också in.

Statistisk bearbetning kommer att ske utifrån vårdbehov utifrån sjukhusvårdtid och behov av IVA-vård samt utifrån funktionsnivå. Bortfallsanalys kommer att göras. I detta skede redovisas preliminära data från tillfälle 1. 

Resultat: 58 patienter är inkluderade i studien, 39 män (67%) och 19 kvinnor (32%), medelålder är 61.7, SD12.81, range 31-89.

Slutsats: Det är ännu okänt hur Covid-19 påverkar hälsa, funktion och aktivitetsförmåga över tid. Denna regionala sjukhusbaserade studie kommer att bidra till ökad kunskap kring återhämtning under första året efter Covid-19 infektion.

P66 – Klinsikt utall och koagulationsaktivering hos 217 patienter testade för SARS-CoV-19- en jämförelse mellanPCR – positiva och PCR-negativa patienter

5. Kliniskt förlopp

Margareta Holmström1, 2,Tomas Lindahl3, 4, Niklas Boknäs3, Cia Laine2, Kerstin Gustafsson3, 4, Andreas Hillarp5

1 Institutionen för Hälsa och Medicinsk Vård, Linköpings Universitet
2 Medicinska och Geriatriska Akutkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping
3 Institutionen för Biomedicinska och Kliniska vetenskaper, Linköpings Universitet
4 Diagnostikcentrum, Klinisk kemi, Region Östergötland
5 Klinikk for Laboratoriemedisin, Rikshospitalet, Oslo Universitetssykehus

Bakgrund: Tidigt i pandemin med Covid-19 rapporterades att patienter med infektion av SARS-CoV-2, uppvisade höga nivåer i plasma av D-dimer och fibrinogen. Flera rapporter har visat att höga D-dimer-nivåer är associerad med tromboskomplikationer och död. Observationsstudier har rapporterat hög incidens av trombos,, där mellan 20 – 40 % drabbas. I dagsläget är det sparsamt med jämförande studier av patienter med Covid-19 mot andra patientgrupper som är negativa för Covid-19.

Metod: I studien inkluderades 217 patienter som under tiden april – juni 2020 sökt akut vård vid Universitetssjukhuset i Linköping med symtom där SARS-CoV-2 misstänktes. Kliniska utfallsparametrar (död, förekomst av venös tromboembolism och blödningar) följdes upp t.o.m. augusti 2020 genom inhämtning från patienternas journaler tillsammans med andra kliniska data. Rutinkoagulationsanalyser, bl.a. fibrinogen, D-dimer, APTT, PK(INR) samt trombocytantal togs i samband med inläggning. Citratplasma sparades också försenare analys av von Willebrand faktor (VWF), löslig endotelial protein C receptor (sEPCR), lösligt trombomodulin (sTM), löslig P-selectin, plasmin-antiplasminkomplex (PAP), aktiverad koagulationsfaktor VII (FVIIa) samt trombin-antitrombinkomplex (TAT) .

Resultat: För resultat se tabell 1. I tabellen redovisas resultat av laboratorieanalyser där patienter med

Covid19 jämförs  patienter utan Covid 19.

Slutsats: Denna studie visar att patienter med Covid 19 har hög risk att drabbas av tromboser trots profylaktisk behandling med lågmolekylärt heparin. Förhöjda nivåer av D-dimer var associerat med en ökad risk för trombos och död hos patienter med Covid 19. Vi observerade också att nivåerna av VWF och sTM var signifikant högre jämfört med covid-19 negativa patienter samt att sEPCR och PAP var signifikant lägre jämfört med patienterna som inte infekterats av SARS-CoV-2.

P67 – SARS-CoV-2 RNA i serum förutsäger hög risk för död och IVA-vård i COVID-19

5. Kliniskt förlopp

Karl Hagman1, 2,Magnus Hedenstierna2, Patrik Gille-Johnson2, Berit Hammas3, Malin Grabbe3, Joakim Dillner4, Johan Ursing1, 2

1 Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Stockholm, Sverige
2 Infektionskliniken Danderyds sjukhus, Stockholm, Sverige
3 Klinisk Mikrobiologi, Karolinska universitetslaboratoriet, Stockholm, Sverige
4 Karolinska universitetslaboratoriet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Riskbedömning av patienter med Coronoavirus disease 2019 (Covid-19) är viktigt för att styra övervakning och behandling. Denna studie syftade till att undersöka om Severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 (SARS-CoV-2) RNA i serum vid inläggning på sjukhus korrelerade med allvarlighetsgrad för patienter med Covid-19.

Metod: Patienter med Covid-19 som vårdades på infektionskliniken på Danderyds sjukhus och där SARS-CoV-2 RNA i serum analyserats inom 3 dagar från inläggning inkluderades i en kohortstudie. Studieperioden var 10:e april till 30:e juni. Primära utfall var mortalitet och progress till kritisk sjukdom, definierat som IVA/IMA-vård eller död, inom 28 dagar.

Resultat: Kohorten (n = 167) bestod av 106 patienter utan och 61 patienter med påvisbart SARS-CoV-2 RNA i serum. Mediantid till serumprov var 1 (IQR 1-2) dag från inläggning, vilket korrelerade till dag 10 (IQR 8-12) efter symtomdebut. Medianåldern var 53 (IQR 44-67) år för serumnegativa och 63 (IQR 52-74) år för serumpositiva patienter. I den serumnegativa gruppen dog 3 av 106 (3%) och i den serumpositiva 15 av 61 (25%). Motsvarande siffror för progress till kritisk sjukdom var 7 av 106 (7%) respektive 27 av 61 (44%). Den justerade hazardkvoten för mortalitet och progress till kritisk sjukdom var 8,6 (95%CI 2,4-30) respektive 7,2 (95%CI 3,0-17) för patienter som var serumpositiva jämfört med negativa.

Slutsats: Påvisbart SARS-CoV-2 RNA i serum vid inläggning på sjukhus för Covid-19 medförde en åttafaldigt ökad risk för mortalitet och sjufaldigt ökad risk för progress till kritisk sjukdom. Detta rutinprov identifierar en patientgrupp som bör prioriteras för övervakning och behandling.

Publicerad i Clinical Infectious Diseases

>

P68 – Serum-neopterin som prognostisk markör vid covid-19

5. Kliniskt förlopp

Josefina Robertson1, 2,Johanna M Gostner3, Staffan Nilsson4, Lars-Magnus Andersson1, 2, Dietmar Fuchs5, Magnus Gisslén1, 2

1 Avdelningen för infektionssjukdomar, institutionen för biomedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
2 Region Västra Götaland, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Verksamhet Infektion, Göteborg, Sverige
3 Institute of Medical Biochemistry, Biocenter, Medical University of Innsbruck, Innsbruck, Austria
4 Matematiska vetenskaper, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg, Sverige
5 Institute of Biological Chemistry, Biocenter, Medical University of Innsbruck, Innsbruck, Austria

Bakgrund: Covid-19 pandemin har spridits snabbt över världen. Det är av stor vikt att hitta prognostiska markörer för att identifiera covid-19 patienter med sämre prognos. Serumnivåer av neopterin, en immunaktiveringsmarkör som bildas av makrofager efter stimulering av interferon-gamma, visade sig förutsäga sjukdomsgraden vid SARS. Syftet med den aktuella studien var att undersöka om neopterin är associerat med prognosen vid covid-19.

Metod: Vi inkluderade 34 patienter med bekräftad covid-19 mellan den 3 och 30 mars, 2020. Femton patienter hade en mild symtomatisk sjukdom som inte krävde sjukhusvård, medan 19 patienter utvecklade svår covid-19 som i de flesta fall krävde intensivvård med respiratorbehandling.

Resultat: Koncentrationen av serum-neopterin var mer än fördubblad vid svår covid-19 (medel 42,0 nmol/L (SD 18,2)) jämfört med milda fall (medel 16,9 nmol/L (SD 11,0)). Samtliga svårt sjuka patienter hade förhöjda nivåer av neopterin (>9,1 nmol/L) vid den första provtagningen (17,2–86,7 nmol/L). Jämförelsevis hade 10 av 15 patienter med milda symtom förhöjt neopterin (4,9–31,6 nmol/L). Koncentrationen sjönk gradvis under sjukdomsförloppet, men patienter med svår sjukdom bibehöll förhöjda nivåer under en längre period. Dag 14 efter symtomdebut hade patienter med svår sjukdom 2,3 gånger högre neopterin-koncentration än de med mild sjukdom (Figur). Serum-neopterin korrelerade väl med nivåerna av interferon-gamma (r = 0,8; p < 0,0001). I gruppen med svår sjukdom noterades låga nivåer av tryptofan och höga nivåer av kynurenine, vilket indikerar en ökad katabolism av tryptofan.

Slutsats: Serum-neopterin är associerat med svårighetsgraden av covid-19. Våra resultat tyder på att neopterin skulle kunna användas kliniskt som en prognostisk markör.

>

P69 – Severe acute kidney injury is associated with progression of chronic kidney disease after critical COVID-19

5. Kliniskt förlopp

Michael Hultström1, 2,Miklos Lipcsey1, 3, Sten Rubertsson1, Ewa Wallin1, Ing-Marie Larsson1, Anders Larsson4, Robert Frithiof1

1 Anestesi och intensivvård, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet.
2 Integrativ fysiologi, Institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet.
3 Hedenstiernalaboratoriet, Anestesi och intensivvård, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet.
4 Klinisk kemi, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet.

Bakgrund: Corona virus disease 2019 (COVID-19) leading to critical illness has been reported to be associated with acute kidney injury (AKI), but the risk of progression of chronic kidney disease (CKD) has not been widely reported.

Metod: In the present study we investigated 60 patients treated in an intensive care unit (ICU) for COVID-19 three to six months after discharge from intensive care.

Resultat: Patients were 60±12 years of age, on average overweight (BMI 30±6), and 28% were women,. Chronic lung disease, hypertension and diabetes were the most prevalent comorbidities.

Average follow-up time was 18±3 weeks after ICU discharge (range 10 to 26 weeks). Ten patients (17%) progressed to a higher CKD stage at follow-up. Patients with severe AKI, Kidney Disease Improving Global Outcomes (KDIGO) stage 3 (Odds ratio 4.9[1.4-31], p=0.009) were more likely to progress to a higher CKD stage. There were no other statistical differences between patients who showed CKD progression compared to those that did not.

Slutsats: In conclusion, 17% of COVID-19 patients that required intensive care show CKD progression after three to six months. Severe AKI and dialysis predicts progression of CKD after discharge from intensive care for critical COVID-19.

P70 – The impact of viremia on organ failure, biomarkers and mortality in a Swedish cohort of critically ill COVID-19 patients

5. Kliniskt förlopp

Josef Järhult1,Michael Hultström2, 3, Anders Bergqvist4, 5, Robert Frithiof2, Miklos Lipcsey2, 6

1 Zoonosis Science Center, Department of Medical Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden
2 Anesthesia and Intensive Care Medicine, Department of Surgical Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden
3 Integrative Physiology, Department of Medical Cell Biology, Uppsala University, Uppsala, Sweden
4 Clinical Microbiology, Department of Medical Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden
5 Clinical Microbiology and Hospital Infection Control, Uppsala University Hospital, Uppsala, Sweden
6 Hedenstierna laboratory, Anesthesiology and Intensive Care, Department of Surgical Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden

Bakgrund: In Coronavirus disease 2019 (COVID-19) spread of virus via the blood stream has been suggested to contribute to extra pulmonary organ failure. We assessed SARS-CoV-2 RNAemia (RNAemia) and the association between RNAemia and inflammation, organ failure and mortality in critically ill COVID-19 patients.

Metod: In a tertiary center we included all patients with PCR verified COVID-19 and consent admitted to ICU. SARS-CoV-2 RNA copies above 1000/ml measured by PCR in plasma was defined as RNAemia and used as surrogate for viremia. Trial registration: ClinicalTrials NCT04316884

Resultat: Of the 92 patients RNAemia was found in 31 (34%) and RNA in plasma was detected in 63 (58%). Hypertension and corticosteroid treatment was more common in patients with RNAemia. RNAemia levels were higher in patients with RAAS-inhibitor treatment or corticosteroid treatment than those without. Extra-pulmonary organ failure biomarkers and the extent of organ failure were similar in patients with and without RNAemia, but the former group had more renal replacement therapy and higher mortality (26 vs 16%; 35 vs 16%, respectively, p=0.04). RNAemia was not an independent predictor of death at 30 days after adjustment for age.

Slutsats: SARS-CoV2 RNA copies in plasma is a common finding in ICU patients with COVID-19. Although viremia was not associated with extra pulmonary organ failure it was more common in patients who did not survive to 30 days after ICU admission.

>

P71 – Trendanalys av D-dimernivå och trombocytantal vid svår COVID-19 och association till död, trombos och trombosprofylax på Karolinska Universitetssjukhuset

5. Kliniskt förlopp

Anna Sjöström1, 2,Johanna Wersäll1, Anna Warnqvist3, Anna Ågren2, 4, 5, Maria Magnusson2, 4, 6, Anders Oldner7, 8, Jovan Antovic1, 2, Maria Bruzelius2, 4, 9

1 Klinisk Kemi, Karolinska Universitetslaboratoriet, Stockholm, Sverige
2 Institutionen för Molekylär Medicin och Kirurgi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
3 Enheten för Biostatistik, Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
4 Medicinsk enhet Hematologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
5 Institutionen för Kliniska vetenskaper, Karolinska Institutet Danderyds Sjukhus, Stockholm, Sverige
6 Institutionen för Klinisk vetenskap, intervention och teknik, , Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
7 Institutionen för Fysiologi och Farmakologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
8 Funktion Perioperativ Medicin och Intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
9 Institutionen för Medicin Solna, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: COVID-19 är förknippad med trombosbenägenhet hos svårt sjuka patienter. Tidigt under pandemin rapporterades det om höga nivåer av d-dimer och att antikoagulation med lågmolekylärt heparin (LMH) verkade förbättra överlevnad. Sjukhusomfattande riktlinjer gällande högre profylaxdoser med LMH vid svår COVID-19 implementerades den 9 april 2020.

Metod: Retrospektivt inkluderades 429 patienter med COVID-19; samtliga inkom till sjukhus mellan 5 mars och 22 april, 2020 och vårdades på Karolinska Universitetssjukhuset. Information om d-dimernivå och trombocytantal inhämtades från labdatasystemet och kliniska uppgifter från patientjournalerna (etikgodkännande diarienummer 2020-01752).

Resultat: Av 429 patienter behandlades 366 med LMH; 210 gavs förhöjd profylaxdos eller behandlingsdos. Kumulativ incidens för död var 22% och tromboser 19%. Lungemboli var vanligast; 65/83. 24 intensivvårdade patienter hade kliniskt relevanta blödningar, under behandling med antikoagulantia, enligt ISTH kriterier. Trendanalys visade att stigande d-dimernivå första veckan på sjukhus var signifikant associerat med död och trombos jämfört med ingen förändring eller sjunkande värde. Däremot om trombocytantal steg var detta förknippat med signifikant riskreduktion.
Efter att riktlinjerna uppdaterats för trombosprofylax sjönk dagligt medelvärde för d-dimer signifikant, för den första veckan på sjukhus, med 1.75[0.81–2.68]mg/L FEU och trombocytantalet steg med 66[56–77]x109/L. Signifikant riskreduktion observerades för död och trombos tiden efter uppdateringen jämfört med före; oddsration 0.50 med 95% konfidensintervall [0.26-0.96] respektive 0.43 [0.21-0.86].

Slutsats: Om d-dimernivån steg eller trombocytantalet sjönk första sjukhusveckan, ökade risken för död och tromboser vid COVID-19. Det dagliga medelvärdet för d-dimer sjönk emedan trombocytantal ökade för sjukhusvårdade efter hand under våren. Detta sammanföll med rekommendation om intensifierad antikoagulation och relativa riskminskningen för död och tromboser.

P72 – Triagering av covid-19-patienter efter utskrivning– kvarvarande symtomatologi som avgör uppföljning inom specialistsjukvården

5. Kliniskt förlopp

Åsa Lundgren Nilsson1,Shirin Pazireh2, Lena Olsson3, Katarina Glise Sandblad2, Monika Fagervik Olsén4, Gunilla Kjellby Wendt4

1 Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Neurosjukvård, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg.
2 Strokeenheten Medicin, geriatrik och akutmottagning Sahlgrenska Universitetssjukhuset/ Östra, Göteborg.
3 Lungmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.
4 Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Arbetsterapi och Fysioterapi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg.

Bakgrund: Patienter som skrivs ut efter sjukhusvård behöver följas upp för fortsatt vård och rehabilitering. Många skrivs ut med nedsatt funktion inom andning, motorik/fysik, trötthet samt nedsatt förmåga till aktivitet. Vissa har haft trach under vårdtiden. Många har gått ned kraftigt i vikt.

Metod: En multiprofessionell mottagning sattes upp. Patienter erhåller vid utskrivning information om att uppföljning organiseras med ett frågeformulär via Mina vårdkontakter/1177 eller samma formulär via brev. Frågorna berör aspekter som ex förflyttning, ADL, kognitiva besvär, andningsbesvär, som framkommit i diskussion med olika professioner som arbetat nära patientgruppen. Via svaren styrs uppföljning till primärvård, primärvårdsrehabilitering eller till Post Covid mottagning.

Inför mottagningsbesöket lämnar patienten blodprover och genomgår spirometri. Fysioterapeut och läkare sambedömer patienten och vid behov genomgår patienten CT thorax. Vid behov kontaktas neuropsykolog, dietist, ÖNH och logoped som ingår i Covid-rehabteamet.

Resultat: Hittills har ca 550 personer (majoriteten män) i åldersspannet 19-98 år svarat på enkäten 6 veckor efter utskrivning från sjukhus (efter IVA-vård 2+6 veckor). 244 personer har blivit uppringda av läkare och ett 60-tal har kallats till mottagningen för vidare undersökningar.

Slutsats: Många återhämtar sig förvånansvärt snabbt. Första månaden domineras av trötthet, efter två månader har de flesta kommit igång och klarar lättare fysisk aktivitet, om än inte i normal utsträckning. Det dominerande fyndet på mottagningen har varit muskelsvaghet, inte minst i andningsmuskulaturen. Även utbredda röntgenförändringar läker oftast restlöst eller med ringa postinflammatoriska förändringar. Få patienter har remitterats för uppföljning på Lungmottagningen. En mindre grupp med koncentrationssvårigheter och trötthet har fått fortsatt vård av Neuropsykolog för bedömning och stöd.

P73 – Uppföljning av intensivvårdade med Covid-19

5. Kliniskt förlopp

Pernilla Darlington1, 2,Sozan Fathi1, Jessica Svefors1, Anne Geborek1, Marie Roël1, Mårten Söderber1, 3, Anders Hedman3, 4, Anna Schandl2, 4

1 VO internmedicin Södersjukhuset, Stockholm, Sverige
2 Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Karolinska Institutet, Södersjukhuset
3 VO kardiologi Södersjukhuset, Stockholm, Sverige
4 VO Anestes Södersjukhuset, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Covid-19 är en helt ny sjukdom med ett mycket varierande sjukdomsspektrum i fråga om sjukdomsgrad och där de flesta får en mild sjukdom, medan några blir mycket svårt sjuka.

Ökad kunskap behövs beträffande vad som händer efter sjukhusvistelse och ev långtidseffekter hos drabbade patienter.

Metod: Studien är prospektiv med uppföljning av patienter med svår Covid-19 infektion och som vårdats på intensivvårdsavdelning. Patienterna följs upp 4-6 månader efter insjuknandet med klinisk undersökning och anamnes, enkäter kring psykiskt mående, DT-thorax, fullständig spirometri, ekokardiografi, blodprover och 6-min gångtest.

Resultat: Av de 26 (19 män och 7 kvinnor, medelålder 55 år) IVA-vårdade patienter med Covid-19 som hittills följts upp på SÖS via mottagningbesök ca  5 månader efter insjuknandet har alla haft saturation > 93% på luft och i genomsnitt 96%. Det var ingen skillnad i syresättning mellan gruppen som vårdats i respirator jämfört med högflödesbehandling med syrgas (HFNO) däremot hade ingen av de respiratorvårdade som tidigare arbetat återfått 100% arbetsförmåga. Samtliga utom två immunsuprimerade patienter hade antikroppar mot Covid-19.

Slutsats: Således verkar återhämtningstiden för svår Covid-19 vara lång och där det inte går att säga något säkert om restsymtom

6. Komplikationer

P74 – Dödsorsaker bland SARS-CoV2-positiva pandemioffer i S:t Petersburg: genomgång av 799 oselekterade kliniska och rättsmedicinska obduktioner i en storstad

6. Komplikationer

Pyotr Platonov1,Valery Vasiliev2, Galina Startseva2, Vadim Karev3, Margarita Rybakova4, Elena Romanova2

1 Avdelning för kardiologi, IKVL, Lunds universitet, Sverige
2 Department of Infectious Diseases, Mechnikov North-West State Medical University, St Petersburg, Russia
3 Pediatric Research and Clinical Center for Infectious Diseases, Saint-Petersburg, Russia
4 Department of Pathology, Pavlov First St Petersburg Medical University, St Petersburg, Russia

Bakgrund: Dödsfallsrapporteringen under pandemin omfattar alla dödsfall oavsett dödsorsak och kausalt samband med covid-19. Obduktion är en guldstandard för fastställning av dödsorsak men enbart fåtal obduktioner har rapporterats. I Ryssland ingår en obligatorisk obduktion i handläggningen av dödsfall under pandemin.  Studiesyftet var att beskriva dödsorsaker bland oselekterade covid-19-positiva dödsfall i S:t Petersburg under mars-maj 2020 och fastställa kausala sambandet med infektionen.

Metod: Samtliga avlidna med covid-19 remitterades för obduktion. Lungvävnad-PCR genomfördes via centrala laboratoriet som även gjorde histologi av lungor och andra organ som uppvisade makroskopiska förändringar. Samtliga med positiv PCR i lungvävnad inkluderades (n=799, ålder 72±14, 52% män), varav 60 efter rättsmedicinsk obduktion (ålder 77±11, 48% män). Alla rättsmedicinska och en subgrupp av oselekterade kliniskt obducerade fall (n=42, ålder 69±15 år, 59% män) inkluderades i journalgranskningsanalys.

Resultat: Covid-19 var den primära eller bidragande dödsorsaken hos 63%.  Bland rättsmedicinska obduktioner var covid-19 den primära (n=44) eller bildragade (n=6) dödsorsaken hos 83%. I den kliniska subgruppen bedömdes alveolär skada orsakad av covid-19 direkt leda till död hos 23 (54%) och vara en bidragande dödsorsak hos ytterligare 6 (14%). In situ trombi i lungartärgrenar eller venös tromboembolism observerades hos 45%, oftare hos patienter med alveolär skada förenlig med covid-19 (56% vs 9%, p=0.006).

Slutsats: Kausala sambandet med infektion förväntas förekomma hos två av tre dödsfall med positiv SARS-CoV2 PCR. 10% av alla covid-19 relaterade fall inträffar utanför sjukhus, vilket belyser betydelse av rättsmedicinska obduktioner under pandemin. Trombotiska komplikationer bidrar till mekanism av alveolär skada vid covid-19.

>

P75 – Intensivvårdade patienter med COVID-19 utvecklar övervägande oligurisk akut njurskada

6. Komplikationer

Tomas Luther1,Sara Bülow-Anderberg1, Anders Larsson2, Sten Rubertsson1, Miklos Lipcsey1, 3, Robert Frithiof1, Michael Hultström1, 4

1 1.Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Anestesi och Intensivvård, Uppsala Universitet, Uppsala Sverige
2 2.Institutionen för medicinska vetenskaper, Klinisk kemi, Uppsala Universitet, Uppsala Sverige
3 3.Hedenstierna-laboratoriet, CIRRUS, Anestesi och Intensivvård, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala Sverige
4 4.Institutionen för medicinsk cellbiologi, Integrativ fysiologi, Uppsala Universitet, Uppsala Sverige

Bakgrund: Akut njurskada (AKI) är ett syndrom med minskad glomerulär filtration och/eller minskat urinflöde som är associerat med ökad mortalitet vid COVID-19-sjukdom. AKI är ofta förknippat med njurvävnadsskada vilket i sin tur kan leda till kronisk njursjukdom. Biomarkörer för njurvävnadsskada kan i andra sjukdomsgrupper identifiera patienter med särskild risk för AKI.

Metod: I en prospektiv observationsstudie av 57 patienter som intensivvårdats utvärderades AKI-förekomst och karakteristika enligt KDIGO-kriterierna dagligen över tid. Njurskademarkörerna Albumin, Neutrophil Gelatinase-Associated Lipocalin (NGAL), Kidney Injury Molecule 1 (KIM-1) och Plasma Tissue Inhibitor of MetalloProteinase 2 (TIMP-2) analyserades från 52 patienter i urin i samband med inläggning på intensivvårsavdelning (IVA).

Resultat: Majoriteten (n = 51, 89%) av patienterna utvecklade AKI, och 27 (47%) av patienterna hade övervägande oligurisk AKI där oligurin var av högre AKI grad än plasmakreatininökningen. Allvarlig oliguri inom de första två dagarna efter inläggning på IVA var vanlig (n = 37, 65%), medan höggradig AKI (grad 2 och 3) utifrån kreatininkriteriet inträffade senare än dag 2 i 67% (12/18) av fallen. Njurersättningsbehandling (dialys) gavs till 9 (16%) av patienterna och 30-dagars mortaliteten var 28%. Njurskademarkörerna ökade hos en majoritet av patienterna men kunde inte på ett robust sätt predicera AKI-grad. De flesta patienter hade mikroalbuminuri, och svår albuminuri (albumin/kreatinin-ratio > 30 mg/mmol) hittades hos 9 (17%) av patienterna.

Slutsats: En majoritet av intensivvårdade patienter med COVID-19 utvecklar AKI. Oliguri är framträdande och initiala nivåer av biomarkörer är generellt ökade utan tydligt samband till den slutliga AKI-graden.

>

P76 – Intrauterin transmission av SARS-CoV-2 – ett bekräftat fall

6. Komplikationer

Mehreen Zaigham1,Anna Holmberg2, 3, Maria Lind Karlberg4, Oskar Karlsson Lindsjö4, Ligita Jokubkiene1, Johan Sandblom5, Anna Söderlund Strand6, Ola Andersson5, Stefan R Hansson7, David Gisselsson Nord8, 9, Philip Tannenberg10, 11

1 Obstetrics & Gynecology, Department of Clinical Sciences Malmö, Lund University, Skåne University Hospital, Lund, Sweden
2 Division of Infection Medicine, Department of Clinical Sciences Lund, Lund University, Skåne University Hospital, Lund, Sweden
3 Department of Infection Control, Region Skåne, Lund, Sweden
4 Public Health Agency of Sweden, Unit for Laboratory Development and Technology Transfer, Stockholm, Sweden
5 Neonatology, Department of Clinical Sciences Lund, Lund University, Skåne University Hospital, Malmö, Sweden
6 Department of Clinical Microbiology, Lund University and Regional Laboratories, Lund, Sweden
7 Obstetrics & Gynecology, Department of Clinical Sciences Lund, Lund University, Skåne University Hospital, Lund, Sweden
8 Clinical Genetics and Pathology, Laboratory Medicine, Skåne University Hospital, Lund, Sweden
9 Division of Clinical Genetics, Department of Laboratory Medicine, Lund University, Lund, Sweden
10 Department of Pediatrics, Skåne University Hospital, Malmö, Sweden
11 Pediatric Cardiology, Department of Clinical Sciences Lund, Lund University, Skåne University Hospital, Lund, Sweden

Bakgrund: Effekterna av SARS-CoV-2 under graviditet är inte fullständigt klarlagda. Tidigare studier har visat att COVID-19 ökar risken för prematurbörd, preeklampsi och intensivvård hos gravida. Intrauterin smitta är beskriven i ett litet antal graviditeter men konstaterad endast i ett fall.

Metod: Viruspåvisning utfördes enligt klinisk praxis genom PCR-analys. Ytterligare helgenomsekvensering samt fylogenetisk analys genomfördes vid Folkhälsomyndigheten. Placenta analyserades sedvanligt histopatologiskt och immunohistokemiskt för SARS-CoV-2. Antikroppsanalys utfördes med Vitros and ZetaGene på serum från mor och barn.

Resultat: Kvinnan insjuknade med COVID-19 i graviditetsvecka 34 och sökte sjukvård med nedsatta fosterrörelser. Urakut kejsarsnitt genomfördes på grund av misstänkt placentadysfunktion och hotande fosterasfyxi. Senare analyser avslöjade att placenta till stora delar bestod av icke viabel vävnad samt innehöll stora mängder SARS-CoV-2. Kvinnan tillfrisknade successivt från sin infektion. Direkt efter förlossningen krävde barnet neonatala HLR-insatser men var inom kort kliniskt stabilt. Barnet läkte ut sin neonatala COVID-19 infektion utan några komplikationer och bildade egna IgM och IgG antikroppar. Utförlig smittspårning uteslöt andra smittvägar och bekräftade intrauterin smitta. Helgenomsekvensering påvisade samma stam av SARS-CoV-2 i prov från både mor, barn samt placenta.

Slutsats: Denna fallrapport beskriver en ovanlig och allvarlig komplikation av COVID-19 under graviditet. Placentadysfunktion och syrebrist hos fostret kunde ha lett till intrauterin fosterdöd om inte graviditeten avbrutits genom kejsarsnitt. Dessutom påvisas intrauterin transmission av SARS-CoV-2 åtföljt av konfirmerad neonatal infektion. Ovanstående understryker vikten av bättre rutiner för övervakning av gravida med COVID-19. En diskussion huruvida gravida ska betraktas som en tydligare riskgrupp efterlyses.

>

P77 – Kvarstående nedsatt lungfunktion är vanligt efter intensivvårdskrävande COVID-19

6. Komplikationer

Emil Ekbom1,Robert Frithiof2, Össur Ingi Emilsson1, Ing-Marie Larson2, Miklos Lipcsey3, Sten Rubertsson2, Ewa Wallin2, Christer Janson1, Hultström Hultström2, 4, Andrei Malinovschi5

1 1.Lung- allergi- och sömnforskning, Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
2 2.Anestesi och intensivvård, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
3 3.Hedenstierna laboratoriet, Anestesi och intensivvård, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
4 4.Integrativ Fysiologi, Institutionen för Medicinsk Cellbiologi, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
5 5.Klinisk Fysiologi, Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige

Bakgrund: Acute Respiratory Distress Syndrome (ARDS), respiratorvård och SARS-1/MERS infektioner har visat sig kunna ge bestående lungfunktionsnedsättning. Infektion med SARS-2 CoV-2/COVID 19 har i vissa fall gett snabb fibrosutveckling, i andra fall påtagliga radiologiska förändringar som gått i regress. Det finns begränsat uppföljningsdata av lungfunktionen efter COVID-19 infektion.

Metod: Sextio patienter (43 män) i åldersspannet 27 till 82 år, medianålder 59, som vårdats på intensivvårdsavdelning (IVA) för COVID-19 vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala under mars-juli 2020 följdes upp 3-6 månader efter utskrivning med mätning av diffusionskapacitet (DLCO) och forcerad vitalkapacitet (FVC). Lungfunktionen bedömdes patologisk om den var under nedre normalgränsen enligt referensvärden från Global Lung Function Initiative och analyserades i förhållande till data från vårdtiden på IVA.

Resultat: Patologiska lungfunktionsvärden uppmättes hos 31 av 60 patienter (52%), där 27 av 60 (45%) hade påverkan på DLCO (medel DLCO på 62% bland de med DLCO påverkan, lägst 44%) , 13 av 57 (23%) på FVC. En ökad prevalens för DLCO-påverkan sågs med ökad ålder (8/11, 72% i åldern 60-70 år samt 9/16, 56% ovan 70, i motsats till 10/33, 30% under 60, p=0.03), liksom vid invasiv ventilation (59% resp 29%, p=0.02), och vid längre (>10 dagar) vårdtid på IVA (60% mot 34%, p=0.048). Inga skillnader sågs utifrån BMI, kön eller antal ventilatordagar.

Slutsats: Hälften av patienterna som vårdats på IVA på grund av COVID-19 ARDS har kvarstående lungfunktionspåverkan 3-6 månader efter utskrivning, i första hand en påverkan på diffusionskapacitet. Risken för detta ökade vid högre ålder och för de med svårare förlopp under IVA-tiden.

P78 – Rotational Thromboelastometry results are associated with care level in COVID-19.

6. Komplikationer

Lou Almskog1, 2,Agneta Wikman3, Jonas Svensson4, Michael Wanecek1, 5, Matteo Bottai6, Jan van der Linden2, 7, Anna Ågren8, 9

1 Department of Anaesthesiology and Intensive Care, Capio St Göran’s Hospital, Stockholm, Sweden
2 Department of Molecular Medicine and Surgery, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
3 Department of Clinical Immunology and Transfusion Medicine, Karolinska University Hospital and Department of CLINTEC, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
4 Department of Clinical Neuroscience, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
5 Department of Physiology and Pharmacology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
6 Division of Biostatistics, Institute of Environmental Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
7 Perioperative Medicine and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
8 Coagulation Unit, Division of Hematology, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
9 Department of Clinical Sciences, Danderyd Hospital, Stockholm, Sweden

Bakgrund: High prevalence of thrombotic events in severely ill COVID-19 patients have been reported. Pulmonary embolism as well as microembolization of vital organs may in these individuals be direct causes of death. The identification of patients at high risk of developing thrombosis may lead to targeted, more effective prophylactic treatment. The primary aim of this study was to test whether Rotational Thromboelastometry (ROTEM) at admission indicates hypercoagulopathy and predicts the disease severity, assessed as care level, in COVID-19 patients.

Metod: The study was designed as a prospective, observational study where COVID-19 patients over 18 years admitted to hospital were eligible for inclusion. Patients were divided into two groups depending on care level: 1) regular wards or 2) wards with specialized ventilation support. Conventional coagulation tests, blood type and ROTEM were taken at admission.

Resultat: 60 patients were included; age 61 (median), 67% men, many with comorbidities (e.g. hypertension, diabetes). The ROTEM variables Maximum Clot Firmness (EXTEM-/FIBTEM-MCF) were higher in COVID-19 patients compared with in healthy controls (p<0.001) and higher in severely ill patients compared with in patients at regular wards (p<0.05). Our results suggest that hypercoagulopathy is present early in patients with mild to moderate disease, and more pronounced in severe COVID-19 pneumonia. Non-O blood types were not overrepresented in COVID-19 positive patients. Figure presents ROTEM data.

Slutsats: ROTEM variables showed hypercoagulopathy at admission and this pattern was more pronounced in patients with increased disease severity. If this feature is to be used to predict the risk of thromboembolic complications further studies are warranted.

>

P79 – Shrunken pore syndrome vid svår COVID-19; förekomst och dödlighet

6. Komplikationer

Anna Sjöström1, 2,Magnus Hansson1, 3

1 Klinisk kemi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
2 Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
3 Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Shrunken pore syndrome (SPS) definieras av en kvot eGFRcystatin-c /eGFRkreatinin <0,60. Syndromet orsakas av minskad filtrering av proteiner, som cystatin-C, i storleken 12- till 29-kDa. Kreatinin, som har betydligt lägre molekylvikt, påverkas inte av de krympta porernas begränsade filtrering i samma utsträckning. Syndromet är associerat med ökad dödlighet och förhöjning av cytokiner.
Nedsatt njurfunktion är vanligt vid svår COVID-19 men närvaron av shrunken pore syndrome har inte tidigare undersökts.

Studiens syfte är att undersöka förekomsten av patienter som uppfyller kriteriet för SPS i samband med svår COVID-19, samt ifall detta påverkar mortalitetsrisken.

Metod: Studien är utförd som en retrospektiv kohortstudie av 164 intensivvårdspatienter, med verifierad COVID-19, vårdade på Karolinska universitetssjukhuset Huddinge och Solna från mars till juni, 2020. Laboratorieresultat gällande njurfunktion över tid samlades in från laboratoriets databas och andra kliniska data från patientjournalerna.

Resultat: Av de 164 inkluderade patienterna utvecklade 84 (51%) akut njurskada (AKI) och 43 (26%) behandlades med dialys. Dödligheten hos patienterna med AKI var 45% jämfört med 20% hos de som inte utvecklade AKI. SPS-kriteriet uppfylldes hos 111 (68%) av de 164 patienterna. Patienter med mer uttalade tecken på SPS (kvot <0,45) hade en signifikant högre mortalitet än de med mildare tecken (kvot ≥0,45).

Slutsats: I vår kohort uppfyllde 68% kriteriet för SPS. Om skillnaden mellan cystatin-C och kreatinin orsakades av SPS eller extrarenala influenser är inte fullt utrett. Hos patienterna som uppfyllde kriteriet för SPS sågs en signifikant lägre SPS-kvot i gruppen för avlidna samt en ökad dödlighet i gruppen med mer uttalade tecken (kvot <0,45) på SPS.

>

7. Patogenes

P80 – Plasma hyaluronan decreases during ICU stay in COVID-19 survivors but not in non- survivor

7. Patogenes

Jaap van der Heijden1,Constantine Kolliopoulos2, Karl Stattin1, Miklos Lipcsey1, 3, Robert Frithiof1, Masood Kamali-Moghaddam4, Anders Larsson5, Jyrki Tenhunen1, Michael Hultström1, 6, Paraskevi Heldin2

1 Department of Surgical Sciences, Anesthesiology and Intensive Care, Uppsala University, Uppsala, Sweden
2 Department Medical Biochemistry and Microbiology, Uppsala University, Uppsala, Sweden
3 Hedenstierna laboratory, CIRRUS, Anesthesiology and Intensive Care, Department of Surgical Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden
4 Department of Immunology, Genetics & Pathology, Science for Life Laboratory, Uppsala University, Uppsala, Sweden
5 Department of Medical Sciences, Clinical Chemistry, Uppsala University, Uppsala, Sweden
6 Department of Medical Cell Biology, Integrative Physiology, Uppsala University, Uppsala, Sweden

Bakgrund: Autopsy studies of Corona virus disease (COVID)-19 patients have shown hyaluronan (HA) in exudate, plugs and the perialveolar interstitium of the lungs, thereby obstructing alveoli and impairing gas exchange. This indicates a new potential pathogenic mechanism where HA contributes to hypoxemia and respiratory failure in COVID-19.

Metod: An enzyme linked immunosorbent assay (ELISA)-like assay was used to measure plasma HA in COVID-19 patients (n=19, all male but one). Measurements were taken early after admission and late, after 11-16 days of stay, at the intensive care unit (ICU) at Uppsala University Hospital in Sweden. HA levels were compared in patients over time and between 30-day survivors and non-survivors. Plasma of healthy volunteers (n=3) were included for reference.

Resultat: 30-day mortality was 21% (4/19 patients). Plasma HA concentrations were higher early after admission compared with late stay at the ICU (p=.001). Late samples showed higher HA concentrations in non-survivors compared with survivors (p=.009). Plasma HA concentrations in patients that acquired a secondary infection were similar compared with those who did not (p=.651).

Slutsats: Early after admission at the ICU, plasma HA levels among COVID-19 patients were higher compared with late stay at the ICU. Acquired secondary infection does not explain higher HA concentrations in late samples. The concentrations remained higher in non-survivors compared with survivors indicating that hyaluronan could play a role in both the pathophysiology and severity of COVID-19 infection.

>

P81 – Uttalad immunaktivering i cerebrospinalvätska hos patienter med covid-19 och neurologiska symtom: en fallserie

7. Patogenes

Arvid Edén1,Nelly Kanberg1, Johanna Gostner2, Dietmar Fuchs3, Lars Hagberg1, Lars-Magnus Andersson1, Magnus Lindh1, Richard W Price4, Henrik Zetterberg5, 6, Magnus Gissén1

1 Avdelningen för infektionssjukdomar, institutionen för biomedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
2 Institute of Medical Biochemistry, Medical University of Innsbruck, Biocenter, Austria
3 Institute of Biological Chemistry, Medical University of Innsbruck, Biocenter, Austria
4 Department of Neurology, University of California, San Francisco
5 Avdelningen för psykiatri och neurokemi, insitutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
6 Department of Neurodegenerative Disease, UCL Institute of Neurology; and UK Dementia Research Institute at UCL, London

Bakgrund: Det har blivit alltmer tydligt att neurologiska symtom är vanligt förekommande vid covid-19. Vi undersökte om sjukhusvårdade patienter med SARS-CoV-2-infektion och neurologiska symtom uppvisade tecken på CNS-infektion, -inflammation och -skada genom att mäta biomarkörer i cerebrospinalvätska (CSF).

Metod: Vi analyserade SARS-CoV-2 RNA samt biomarkörer för intrathekal immunaktivering (cellräkning, neopterin, β2-mikroglobulin och IgG-index), blod-hjärnbarriärskada (albuminkvot) och axonal skada (neurofilamentprotein [NfL]) i CSF hos sex patienter med måttlig till svår konfirmerad covid-19 och neurologiska symtom som genomgått diagnostisk lumbalpunktion. Neurologiska symtom utgjordes av encefalopati (4/6), misstänkt meningit (1/6), förlust av smak (1/6).

Resultat: SARS-CoV-2 RNA påvisades i serum hos 2 patienter (Ct 35.0-37.0) och i låga (Ct 37.2, 38.0, 39.0) nivåer i CSF hos 3/6 patienter i en av två realtids-PCR-analyser. CSF neopterin (median, 43.0 nmol/L) och β2-mikroglobulin (median, 3.1 mg/L) var kraftigt förhöjt hos samtliga. IgG-index, albuminkvot och cellräkning var normala hos samtliga; CSF NfL var förhöjt hos två patienter.

Slutsats: Våra resultat antyder att patienter med covid-19 och neurologiska symtom uppvisar en atypisk likvorbild där uttalad inflammation i form av förhöjda halter av lösliga biomarkörer påvisas i CSF utan den cellstegring och andra immunologiska tecken som vanligtvis ses vid virala CNS-infektioner. Även om vår initiala hypotes byggde på CNS-invasion av SARS-CoV-2, kunde vi inte på ett övertygande sätt påvisa virus i CSF som den bakomliggande orsaken till inflammationen. Likvorbilden skiljer covid-19 från andra virala CNS-infektioner och tyder på fundamentala skillnader i patobiologi i CNS för SARS-CoV-2.

Resultaten är presenterade i Neurology; PMID: 33004602

>

P82 – Ålders- och könsskillnader i cirkulerande ACE2 kan ge insikter för COVID-19

7. Patogenes

Per Swärd1,Andreas Edsfeldt2, Anton Reepalu3, Lars Jehpsson1, Magnus Karlsson1, Björn Rosengren1

1 Ortopeden, kliniska vetenskaper, Skånes universitetssjukhus, Lunds universitet, Malmö, Sverige
2 Kardiologen, kliniska vetenskaper, Skånes universitetssjukhus, Lunds universitet, Malmö, Sverige
3 Infektionsmedicin, kliniska vetenskaper, Skånes universitetssjukhus, Lunds universitet, Malmö, Sverige

Bakgrund: Svår COVID-19 (coronavirus disease 2019) är vanligare hos vuxna än barn och svårare hos män än kvinnor. Man har spekulerat kring om detta kan vara relaterat till skillnader i membranbundet ACE2 (angiotensin-converting enzyme 2), den receptor som SARS-CoV-2 (severe acute respiratory syndrome coronavirus 2) binder till för att infektera värdceller. Mängden membranbundet ACE2 regleras av ADAM17 (a disintegrin and metalloproteinase 17), ett enzym som klyver membranbundet ACE2 och därigenom genererar löslig cirkulerande ACE2. Infektion med SARS-COV-2 kan leda till ökad ADAM-17 aktivitet med nedbrytning av membranbundet ACE2 och därigenom förlust av ACE2s lungskyddande verkan.

Metod: Vi analyserade serum-ACE2 hos individer i den prospektiva POP (pediatric osteoporosis) studien vid medelålder (SD): 9.9 (0.6), 11.7 (0.6), 14.8 (0.8), 18.8 (0.3), och 23.5 (0.7) Serum-ACE2 analyserades med Olink® Cardiovascular II panel. Data presenteras som NPX (Normalized Protein eXpression) värden, en arbiträr enhet på en log2 skala (http://www.olink.com). Vi använde ANCOVA för att analysera åldersjusterade skillnader i serum-ACE2 mellan män och kvinnor.

Resultat: Med stigande ålder ökade halten ACE2 i serum, mer hos pojkar än flickor. Unga vuxna män hade högre halter av cirkulerande ACE2 än unga vuxna kvinnor (p<0.0001, Figur 1).

Slutsats: Denna studie visar att grupper som har högre risk att utveckla svår COVID-19 (vuxna>barn och män>kvinnor), har högre serum ACE2 nivåer. Detta indikerar att total mängd membranbundet ACE2 och/eller ADAM-17 aktivitet mot membranbundet ACE2 åtminstone teoretiskt kan ha betydelse för risk att utveckla svår COVID-19. Resultaten behöver bekräftas i prospektiva studier av personer som drabbas av COVID-19.

>

8. Samhällseffekter

P83 – Att vara barn i Sverige under coronapandemin: en enkätstudie med barn i åldrarna 6-14 år och deras vårdnadshavare

8. Samhällseffekter

Margaretha Jenholt Nolbris1, 2,Stefan Nilsson1, Patrica Olaya Contreras1, Hedvig Fredén1, Susanna Sandberg1, Malin Berghammer3

1 Institutionen för Vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg
2 Drottning Silvias barn & ungdomssjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhus Sahlgrenska, Göteborg
3 Institutionen för Hälsovetenskap, Högskolan Väst, Trollhättan

Bakgrund: Under våren 2020 utvecklades utbrottet av det nya coronaviruset till en pandemi. Det är ovanligt att barn drabbas allvarligt av covid-19, men däremot kan konsekvenserna av coronapandemin och smittskyddsåtgärderna försämra förutsättningarna för att barns hälsa och rättigheter skall kunna tillgodoses.

Syftet var att undersöka hur coronapandemin påverkat situationen för barn i åldrarna 6-14 år i Sverige, genom barnens och deras vårdnadshavares beskrivningar.

Metod: Ett bekvämlighetsurval valdes, med en webbenkät som hade öppna och slutna frågor. Enkäten var öppen under juli-september, 2020, och analyserades med deskriptiv statistik och kvalitativ manifest innehållsanalys.

Resultat: Det var 667 barn och vårdnadshavare som besvarade enkäten, där 385 (57,7%) vårdnadshavarna beskrev att barn förstod samhällets situation under coronapandemin. Av barnen hade 645 (96,7%) gått i skola, 63 (9,4%) delvis haft distansundervisning och 284 (48%) haft färre fritidsaktiviteter och 94  (14,1%) hade emellanåt  isolerats, där sociala kontakter och aktiviteter begränsats.
Framträdande i det kvalitativa resultatet var negativa upplevelser med rädsla, oro och avsaknad av anhöriga/vänner. Barnen var ledsna för de anhörigas skull. De positiva upplevelserna var hopp inför framtiden, samt att barnens liv snarare kretsade kring deras vardagliga saker i livet än coronapandemin.

Slutsats: Det är viktigt att barn får fortsätta leva sina liv så oförändrat som möjligt. För barnens bästa bör vuxna bidra till att underlätta för att barn och äldre anhöriga kan ha kontakt med varandra. Barnen är engagerade i hanteringen av coronapandemin enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer och att det är alltid viktigt att barn görs delaktiga i alla beslut av sammanhang de befinner sig i.

P84 – Dramatisk minskning av infektionsrelaterade akutbesök på Stockholms barnakuter under Covid-19 pandemin – betydelsen av allmänna basala hygienrutiner

8. Samhällseffekter

Samuel Rhedin1, 2,Malin Ryd Rinder3, 4, Helena Hildenwall3, 4, 5, Olof Hertting3, 4, Joachim Luthander3, 4, Erik Melén1, 6, Eric Herlenius3, 4, Tobias Alfven1, 4

1 Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, Stockholm
2 Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, Stockholm
3 Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
4 Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm
5 Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik – CLINTEC, Karolinska Institutet, Stockholm
6 Institutionen för Klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, Stockholm

Bakgrund: Som en respons på Covid-19 pandemin gick folkhälsomyndigheten (FHM) i februari 2020 ut med rekommendationer om allmänna basala hygienrutiner samt hemkarantän vid infektionssymtom. I kontrast till flertalet övriga länder hölls dock grund- och förskolor fortsatt öppna i Sverige. Syftet med studien var att undersöka om dessa rekommendationer påverkat antal besök inom barnakutsjukvården för säsongsbundna infektioner som sprids via dropp- och kontaktsmitta.

Metod: Uppgifter om antal besök och huvuddiagnoskod inhämtades från akutjournalsystemen på Stockholms tre barnakutkliniker för perioden 1 januari 2018 – 17 maj 2020. Besöken klassificerades efter ICD-10 kod som gastroenterit (G00-G09, R11), nedre luftvägsinfektion (A37, J09-J22) samt som kontrolldiagnos urinvägsinfektion (N10.0, N30.9), en infektionssjukdom som ej sprids via dropp- eller kontaktsmitta och därför inte borde påverkats av FHMs rekommendationer. Den kumulativa incidensen per diagnos för årets första 20 veckor (uppskattat upptagningsområde 514,000 barn) jämfördes mellan 2020 och ett medelvärde för samma tidsperiod 2018 – 2019.

Resultat: En tydlig minskning i antal akutbesök observerades för 2020 jämfört med tidigare år strax efter införandet av FHMs rekommendationer (p<0.001). Samma trend sågs för diagnoserna nedre luftvägsinfektion (kumulativ incidens 0.63% år 2020 jämfört med 1.48%, p<0.001) och gastroenterit (0.67% jämfört med 2.23%, p<0.001) medan antal akutbesök för urinvägsinfektion var oförändrat mellan jämförelseperioderna (0.19% jämfört med 0.21%) (Figur 1).

Slutsats: I denna observationsstudie sågs ett tydligt temporalt samband mellan FHMs rekommendationer om åtgärder för minskad smittspridning och ett dramatiskt minskat antal fall av nedre luftvägsinfektion samt gastroenterit. Detta belyser betydelsen av allmänna basala hygienrutiner för att minska incidensen av sjukdomar som sprids med kontakt- och droppsmitta.

>

P85 – Effekten av COVID-19-pandemi på perinatal mental hälsa: En multinationell studie

8. Samhällseffekter

Simone Schwank1, 2,Ewa Andersson3, Ho-Fung Chung4, Gina Davis5, Li Du6, 7, Hsuan-Ying Huang8, LiPing Zhu6, 7, Ganesh Acharya1, 2

1 Karolinska Institute, CLINTEC
2 UiT-The Arctic University of Norway, Department of Clinical Medicine, Women ́s Health and Perinatology Research Group
3 Karolinska Institute, Women's and Children's Health, Division Reproductive Health
4 The University of Hong Kong, Department of Psychiatry
5 North American Human Milk Bank Association
6 Tongji University, Department of Research and Education
7 Shanghai Center for Women’s and Children’s Health
8 The Chinese University of Hong Kong, Department of Anthropology

Bakgrund: Tidigare forskning som undersökt konsekvenser av epidemier som SARS, MERS, terrorattentat 9/11 och naturkatastrofer på gravida kvinnor, har visat sig ha betydande påverkan på barnet. Den stress som gravida kvinnor är utsatta för under dessa traumatiska situationer kan leda till depression, ångest och i allvarliga situationer posttraumatisk stress (PTSD). Dessa psykiska problem har i sin tur påverkan på barnets psykiska och fysiska utveckling. Det är därför viktigt att förstå effekten av Coronapandemin (COVID-19), på moderns mentala hälsa och undersöka påverkan på barnet.

Syftet: Denna studie utforskar förhållandet mellan perinatala psykiska hälsoproblem som ångest, depression och PTSD under COVID-19-pandemin samt effekten av en evidensbaserad web-baserad psykosocial intervention i Shanghai, Hong Kong och Sverige.

Metod: En multinationell web-baserad studie som tar hänsyn till effekten av den globala COVID-19 pandemin på gravidas psykiska hälsa i olika länder (China, Hong Kong, USA, Sverige, Norge, och Schweiz). Den utvärderar effektiviteten av folkhälsostrategier och evidensbaserade psykosociala interventioner. Olika kulturer och sjukvårdssystem i de olika länder som deltar i studien kan ha olika inverkan på de gravidas psykiska hälsa och graviditetens utfall.

Resultat: Denna studie är i datasamlings stadiet och håller på att rekrytera minst 500 kvinnor i respektive land.

Slutsats: Studiens resultat kommer ge viktig information om samband mellan COVID-19 pandemin och dess påverkan på perinatal psykisk ohälsa. Resultatet kommer bidra till förbättringar av preventioner och tidiga interventioner. Studien adresserar regeringar, folkhälsomyndigheter och vården för att förebygga psykisk sjukdom på grund av COVID-19 pandemin och framtida (natur)-katastrofer.

P86 – Färre fotledsfrakturer under första vågen av Covid-19 pandemin – en studie baserad på data från Svenska Frakturregistret

8. Samhällseffekter

Emilia Möller Rydberg1, 2,Olof Wolf3, 4, David Wennergren1, 2, Michael Möller1, 2

1 Avdelningen för ortopedi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
2 Ortopedkliniken, Område 3, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
3 Institutionen för kirurgiska vetenskaper, enheten för ortopedi, Uppsala Universitet
4 VO Ortopedi & Handkirurgi, Akademiska Sjukhuset, Uppsala

Bakgrund: Sedan den första presskonferensen 26e februari har Folkhälsomyndigheten uppmanat till minskad aktivitet och rörelse i samhället med specifika uppmaningar till riskgrupper och de över 70 år. Den vanligaste skademekanismen för fotledsfraktur är fall i samma plan, något som torde minska om rekommendationerna efterföljts. Syftet med studien var att analysera incidensen av fotledsfrakturer under den första vågen av Covid-19 pandemin våren 2020 jämfört med samma tidsperiod tre föregående år.

Metod: Studien är en observationell stickprovsanalys baserad på data ur Svenska Frakturregistret (SFR) från 7 ortopedkliniker i Sverige med dokumenterat hög completeness. I datauttag från SFR har antalet fotledsfrakturer under perioden 15e mars till 15e juni 2020 jämförts med motsvarande tidsperiod åren 2017 – 2019. Förekomsten av fraktur har analyserats för kön och åldersgrupper.

Resultat: De preliminära resultaten visar att det var en statistiskt signifikant minskning av antalet fotledsfrakturer under hela den studerade perioden 2020 jämfört med samma tidsperiod föregående 3 år. Subgruppsanalyser för hela perioden visar en minskning av antalet frakturer i gruppen över 70 år liksom i den kvinnliga delen av befolkningen. Analyserat månadsvis ses en signifikant minskning enbart under den första månaden och även då för kvinnor och de över 70 år.

Slutsats: Studien visar att antalet fotledsfrakturer har minskat under Covid-19 pandemin våren 2020. Djupare analys visar att minskningen skett i gruppen över 70 år och bland kvinnorna.  Minskningen var tydligast under pandemins första månad. Resultaten kan tolkas som att efterlevnaden till myndigheternas rekommendationer var störst i början av pandemin samt bland kvinnor och de över 70 år.

P87 – Gravid under pandemin: en longitudinell studie av gravida och deras partners hälsorelaterade oro före och under COVID-19 pandemin

8. Samhällseffekter

Elin Naurin1,Elias Markstedt1, 2, Dietlind Stolle3, Daniel Enström2, Anton Wallin1, Ingrid Andreasson1, Birgitta Attebo1, Ottilia Eriksson1, Klara Martinsson1, Helen Elden4, 5, Karolina Linden4, Verena Sengpiel5, 6

1 Department of Political Science, University of Gothenburg, Göteborg, Sverige
2 Society, Opinion and Media Institute, University of Gothenburg, Göteborg, Sverige
3 Department of Political Science, McGill University, Montréal, Kanada
4 Institutionen för Vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
5 Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
6 Avdelning för obstetrik och gynekologi, Sahlgrenska Akademi, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige

Bakgrund: Gravida är en särskild utsatt grupp under COVID-19-pandemin. De kan inte avstå från sjukvård och både de och deras  barn riskerar allvarliga COVID-19-komplikationer. Folkhälsomyndigheten kräver att de ska isolera sig och de är särskilt utsatta då partnern inte får vara med som stöd vid besök inom mödrahälsovården och förlossningsvården. Syftet med studien är att klargöra hur pandemin förändrade den hälsorelaterade oron hos gravida och partners.

Metod: En longitudinell enkätstudie vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Start sex månader innan pandemiutbrottet (190916) med kontinuerlig uppföljning (tom 200825). 96% av alla gravida i Göteborg genomgår första och/eller andra trimester-ultraljudsundersökning. I ultraljudsväntrummet rekryterades 62% (n=3828) av dessa kvinnor och 51% (n=3113) av deras partners. Oro angående den egna, partnerns och barnets hälsa följdes hela perioden. Tid som deltagarna tänkte på COVID-19 respektive på förlossning jämfördes. Typ av personlig påverkan av pandemin analyserades utifrån öppna enkätsvar.

Resultat: Oron för egen, partnerns och barnets hälsa ökade dramatiskt hos de gravida, figur 1. Denna oro kvarstod på högre nivåer under hela perioden. Liknande, men ej lika uttalade förändringar registrerades för partners. Totalt 89% av kvinnorna och 83% av partners tänkte ofta eller alltid på COVID-19 jämfört med 91% respektive 79% som tänkte ofta eller alltid på barnafödandet. Kvinnor var påverkade framförallt i relation till isolering och förlossning, partners till arbetet och ekonomi.

Slutsats: Det finns ett behov av att lyfta frågan om hälsorelaterad oro relaterad till COVID-19 hos gravida och deras partner. Ororelaterade känslor såsom ångest har blivit kopplade till negativt graviditetsutfall och kan få långvariga konsekvenser.

>

P88 – Kraftigt minskat behov av sjukhusvård för vanliga infektionssjukdomar under pågående coronaviruspandemi.

8. Samhällseffekter

Frida Rydberg1, 2,Ulrika Snygg-Martin1, 2, Daniel Bremell1, 2, Lars-Magnus Andersson1, 2, Johan Westin1, 2

1 Infektion, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
2 Avdelningen för Infektionssjukdomar, Göteborgs Universitet, Göteborg

Bakgrund: På grund av behov av isoleringsvård för patienter med Covid-19 vårdades flertalet patienter med andra infektionssjukdomar under våren 2020 inte på Infektionskliniken utan på andra kliniker inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset. För att utvärdera hur detta fungerat genomförde vi en retrospektiv journalstudie.

Metod: Sex nyckeldiagnoser valdes ut: endokardit, pleurainfektion, spondylodiskit, bakteriell CNS-infektion, viral CNS-infektion och tuberkulos. Patienter med dessa diagnoser som påbörjat inneliggande vård under perioden 1 mars- 31 maj 2020, resp samma period under 2019, identifierades. Kön, ålder, vårdtid, mortalitet inom 30 dagar registrerades. För de som vårdats under pandemiperioden registrerades om de bedömts av infektionsspecialist och om handläggning skett enligt gällande riktlinjer.

Resultat: Behovet av sjukhusvård för samtliga nyckeldiagnoser minskade kraftigt under 2020 jämfört med 2019. Antalet fall av tuberkulos sjönk från 10 till 0 mellan perioderna. Trettiodagarsmortaliteten ökade för endokardit och pleurainfektion men ej för övriga diagnoser. Vårdtiden förkortades för endokardit men förlängdes för övriga diagnoser. Patienter med endokardit, spondylodiskit och bakteriell CNS-infektion remitterades alltid för bedömning av infektionsspecialist, men patienter med pleurainfektion och viral CNS-infektion remitterades endast i hälften av fallen. Följsamheten till riktlinjer varierade mellan olika diagnoser.

Slutsats: Orsaken till minskat behov av sjukhusvård behöver utredas vidare men underdiagnostik, fördröjd diagnostik och ”patient delay” pga oro för smittspridning i sjukhusmiljö är tänkbara orsaker.  Sjukhusvård av komplicerade infektionssjukdomar, särskilt sådana som kräver lång vårdtid, bör ske vid infektionsklinik. Om så ej kan ske behöver rutiner för vård på annan klinik ses över och optimeras ytterligare.

>

P89 – Kvarstående post-covid-19 symtom efter vårens pandemi

8. Samhällseffekter

Indre Bileviciute-Ljungar1, 2,Jonas Bergquist3, Sara Mangsbo4, Judith Bruchfeld5, 6, Michael Runold6, 7, Kristian Borg2, 8

1 Smärtkliniken, St Görans sjukhus, Stockholm
2 Inst. för Kliniska Vetenskaper, Karolinska Institutet, Stockholm
3 Inst. för Kemi -Biomedicinskt Centrum, Uppsala Universitet, Uppsala
4 Inst. för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala Universitet, Uppsala
5 Medicinsk enhet Infektion, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
6 Institutionen för medicin Solna, Karolinska Institutet, Stockholm
7 Medicinsk enhet Lung- och allergisjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
8 Rehabiliteringsmedicin Danderyds Sjukhus AB, Stockholm

Bakgrund: Sjukdomsbilden hos patienter med covid-19 har varierat från svåra akuta fall med långa sjukhusvistelser till mildare former utan sjukhusinläggning, dock med långdragna funktionsnedsättande symtom. Målet med denna studie var att beskriva covid-19 drabbade som insjuknade i mildare infektion, men med kvarstående symtom under längre tid.

Metod: Data insamlades mellan 19 juli och 17 augusti 2020 med hjälp av Google enkät initierad av Lise-Lotte Brynvall och skickat till covid-19 Facebooksgrupp.

Resultat: Enkäten fylldes i av 585 personer (90% kvinnor, 30-59 år gamla) med ett medianvärde på 19 veckor för symtomduration vid ifyllandet. De flesta insjuknade i mars 2020 och var boende i Region Stockholm; 33% var fortfarande hel- eller deltidssjukskrivna vid insamlingen av uppgifterna. Initiala symtom var förenliga med influensa-liknande symtom. Merparten (90%) av deltagare hade lämnat in prov (PCR) och/eller antikroppar. Positivt PCR-svar rapporterades av 25%, 18% rapporterade seropositivitet och 23% lukt/smak förändringar.  Ca en tredjedel av deltagare fick behandling med kortisoninhalationer och en fjärdedel med luftrörsvidgande. Cirka 42% uppgav att de inte fick någon behandling alls. Avseende tidigare samsjuklighet rapporterade 63% ingen somatisk eller psykiatrisk sjukdom innan insjuknandet. Bland de som rapporterade underliggande sjukdomar förekom astma, hjärtkärl- och endokrinologiska sjukdomar mellan 20-30%. Bland kvarstående symtom dominerar trötthet, andfåddhet, tryck över bröstet, besvär i halsen, oregelbunden hjärtaktivitet och blodtryck, yrsel, smärtor i kroppen och i huvudet, feber/feberkänsla, magbesvär, myrkrypningar och smak/luktsymtom (hos 30-73%).

Slutsats: Resultat visar att en grupp av covid-19 patienter som drabbades av mildare covid-19 infektion under våren 2020 fortsätter att ha kvarstående symtom som negativt påverkar deras hälsa och funktion.

P90 – Mitt i informationsflödet om Covid-19 pandemin, en internationell webenkätstudie till föräldrar och barn 7-12 år

8. Samhällseffekter

Maria Forsner1, 2,Lise-Lott Rydström3, Charlotte Ångström Brännström1, Inger Kull4, Janet Mattsson5, Stefan Nilsson6, Margaretha Jenholt Nolbris6, 7, Anna-Clara Rullander1, Anna Lindholm Olinder8

1 Institutionen för Omvårdnad, Umeå Universitet, Umeå, Sverige.
2 Institutionen för Biovetenskap och Näringslära, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige.
3 Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige.
4 Institutionen för klinisk forskning och utveckling, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige.
5 Hälsovetenskaplig Institution, Röda Korsets Högskola, Stockholm, Sverige.
6 Institutionen för Vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska Akademin Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
7 Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
8 Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, Karolinska Institutet, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige.

Bakgrund: Tidig vår 2020 drabbade Covid-19 världen i en pandemi. Det innebar ett omfattande informationsflöde som kan vara utmanande för barn att tolka, under en period i deras utveckling där de kan ta del av information, men inte uppnått full kognitiv mognad. 
Syftet med studien var att undersöka hur barn får och tolkar information om Covid-19 pandemin.

Metod: Omvårdnadsforskare från Sverige genomförde en anonymiserad webenkätstudie, mixad metod, där kvantitativa och kvalitativa metoder kombinerades i datainsamling och analys. Studien leddes av ett forskarteam från Edge Hills universitet i Storbritannien tillsammans med forskare även i Australien, Brasilien, Kanada och Spanien. Forskningsprojektet är etiskt granskat i respektive land (Sv:Dnr 2020-02351). De två enkäterna, en till barn och en till föräldrar, översattes till respektive språk. Under april och maj 2020 mottogs svar från 390 barn, 7-12 år (50 Sv) och 1234 föräldrar (235 Sv).

Resultat: Majoriteten av barnen fick information genom föräldrarna utom i Sverige där skolan var främsta informationskällan. Majoriteten av barnen i Sverige föredrog att få information från lärare till skillnad från övriga länder, där merparten föredrog föräldrarna som informationskälla. Skriven text från de svenska barnen speglade i mångt och mycket myndigheternas budskap. Intresseväckande var att teckningar från Sverige i stor utsträckning visade munskydd på både människor och djur.

Slutsats: De svenska barn som deltog i studien visade sig var medvetna om att Coronaviruset kunde vara farligt, att det var viktigt att hålla avstånd, tvätta händerna och skydda de  äldre. Till skillnad från de andra länderna visade svenska barns teckningar på att vistas utomhus var bra.

>

P91 – Närståendes upplevelse av livets sista tid under Covid-19 pandemin

8. Samhällseffekter

Christel Hedman1, 2, 3,Carl Johan Fürst Fürst1, 2, Birgit H Rasmussen2, 4, Maria Schelin1, 2

1 Institutionen för kliniska vetenskaper Lund, Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, Sverige
2 Palliativt Utvecklingscentrum Lund, Lunds Universitet/Region Skåne, Sverige
3 Stockholms sjukhem Palliativ vård, Stockholm, Sverige
4 Institutionen för Hälsovetenskaper, Lunds Universitet, Sverige

Bakgrund: Covid-19 pandemin har orsakat många dödsfall, framför allt hos äldre, multisjuka personer, men majoriteten av de som har dött under året har inte haft Covid-19. Under pandemin infördes besöksförbud, vilket påverkat alla patienters möjlighet att träffa sina anhöriga, även i livets slut. Syftet med studien är att undersöka närståendes upplevelser av den sista tiden i livet under pågående pandemi.

Metod: Ett slumpmässigt urval adresser till dödsbon för patienter som avlidit under mars-augusti 2020 erhölls från Statens Person- och Adressregister (SPAR). Totalt kontaktades 2400 dödsbon (3 batcher x 800 avlidna) jämt fördelade över studietiden, i syfte att nå närstående. Närstående erhöll brev beskrivande studiens syfte, enkäter med frågor om dödsorsak, kommunikation med vårdpersonal och möjlighet till närvaro de sista dagarna i livet och en fråga om fortsatt deltagande i studien. En uppföljningsenkät om sorgeprocessen skickas till närstående som accepterar inbjudan.

Resultat: Svarsfrekvensen för första och andra enkätomgången var 26% respektive 31%, svar från tredje omgången har inte inkommit. Medelåldern hos avlidna var 82 år och hos närstående 64 år. Av de avlidna hade 41% säkerställd eller antaglig Covid-19 infektion. Totalt har 26% uppgett att de haft kontakt med läkare på plats och 28% per telefon. Vidare hade totalt 57% av närstående någon kontakt med patienten de sista dagarna i livet och 41% hade träffat sin närstående.

Slutsats: Trots att medierapportering om att närstående inte haft möjlighet att träffa döende patienter har mer än hälften av alla haft kontakt de sista dagarna i livet och nästan 60% har haft kontakt med läkare.

P92 – Prevalens av genomgången Covid-19 och påverkan på sjukfrånvaro hos personal inom cancervård

8. Samhällseffekter

Simon Pahnke1, 2,Beatrice Ginman1, 2, Ingrid Glimelius1, 2, Gunilla Enblad1, 2

1 Onkologiska kliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala, Sverige
2 Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Experimentell och klinisk onkologi, Uppsala universitet, Sverige

Bakgrund: Påfrestningarna på grund av Covid-19-pandemin på personal och sjukvårdsorganisationen är betydande. Vi har undersökt prevalensen av genomgången Covid-19 och påverkan på  sjukfrånvaro hos personal involverad i vård av patienter med cancer vid verksamhetsområde Blod- och tumörsjukdomar, Akademiska sjukhuset Uppsala.

Metod: 360 av ca 420 personal testades mellan 29 April och 20 maj 2020 med ett IgM/IgG Covid-19 serologiskt snabbtest (Zhejiang Orient Gene Biotech Co Ltd). En jämförelse av personalens korttidssjukrivning och patienternas öppen- och slutenvårdsbesök utfördes för mars – maj 2020 och 2019.

Resultat: 5.8% (21 av 360) hade detekterbara antikroppar: 1.4% (n=5) bara IgM , 3.6% (n=13) IgG+IgM och 0.8% (n=3) bara IgG. Tjugotvå procent (13/58) av personal som hade haft symptom som de tolkat som Covid-19 hade antikroppar jämfört med  3% (6/203) av de som inte hade haft tidigare symtom.

Under studiens mätperiod var rekommendationen att stanna hemma vid minsta tecken på symptom som kunde tolkas som Covid-19. Personalens korttidssjukskrivningar (2-14 dagar) var mer än 30% högre under april/maj 2020 jämfört med 2019. Trots detta var det totala antalet öppen- och slutenvårdstillfällen oförändrade, men runt hälften av de planerade fysiska läkarbesöken ersattes av bokade telefonkontakter.

Slutsats: De svenska rekommendationerna för att minska smittspridning av Covid-19 under pandemins första fas ledde till en dramatiskt ökad sjukfrånvaro hos personal inom cancervård trots att bara en minoritet hade bekräftad Covid-19. Trots den ökade sjukfrånvaron var antalet patientbesök inom den undersökta verksamheten inte mindre än föregående år, vilket tolkas som att den onkologiska vården inte minskade i omfattning under perioden trots påtagliga påfrestningar på hälso- och sjukvården.

>

9. Smittspridning

P93 – Detektion av luftburet SARS-CoV-2 i sjukhusmiljöer

9. Smittspridning

Sara Thuresson1,Malin Alsved1, Sviataslau Sasinovich2, Patrik Medstrand2, Carl-Johan Fraenkel3, Jakob Löndahl1

1 Ergonomi och aerosolteknologi, Lunds tekniska högskola, Lund, Sverige
2 Klinisk virologi, Lunds universitet, Lund, Sverige
3 Vårdhygien, Skånes universitetssjukhus, Lund, Sverige

Bakgrund: Luftburen smittspridning av infektionssjukdomar kan orsaka stora problem i sjukhusmiljöer, speciellt vid uppkomst av nya virus där smittvägarna inte är helt kända. Smittade individer kan potentiellt sprida virus till patienter och personal genom tal, hosta eller nysningar eller under medicinska procedurer, främst så kallade aerosol-genererande procedurer (AGP). Den pågående pandemin har satt luftburen smitta högt på agendan, och de publicerade studier som tittar på förekomst av SARS-CoV-2 i luft visar varierande resultat. Några studier rapporterar åtminstone enstaka positiva luftprover, medan andra inte har hittat någon förekomst av virus i luft överhuvudtaget.

Metod: Målet med vår studie är att samla in luftprover från olika sjukhusmiljöer såsom patientrum, korridorer och IVA-kohorter och analysera för förekomst av SARS-CoV-2. Provtagningen utförs under olika vårdmoment, till exempel AGP, obduktion eller förlossning. Luftproven tas under 10 minuter med en vätskecyklon som drar in luft med 200 L/min och deponerar luftburna partiklar i en vätska. Virusgenom från dessa luftprover analyseras sedan genom RT-qPCR (reverse transcription quantitative polymerase chain reaction) för att bestämma koncentrationen av RNA i proverna.

Resultat: Vi har samlat in cirka 250 prover vid infektionsavdelningar, intensivvårdsavdelningar, medicinsk akutvårdsavdelning och patolog med denna metod. Endast en liten del har analyserats hittills. Av de analyserade proverna är majoriteten PCR-negativa.

Slutsats: Vår förhoppning är att resultaten ska öka förståelsen för förekomst av SARS-CoV-2 i luften. Om vissa situationer kan kopplas till ökade koncentrationer av luftburet virus, kan det spela en viktig roll i utformandet av riktlinjer och hygienrutiner för vårdpersonal i kontakt med Covid-19-patienter.

>

P94 – Ny digital utbildning i Basala hygienrutiner – en REN patientsäkerhetsfråga i tiden!

9. Smittspridning

Susanne Wiklund1,Christina Stamm1, Rebecca Lundholm-Krig1

1 Vårdhygien Stockholm, Region Stockholm, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Att tidigt hitta enskilda smittsamma patienter inom vården är betydelsefullt. Dock kan man inte slå sig till ro med att identifiera enstaka smittbärare, och förutsätta att andra patienter inte har ett bärarskap av smittämnen. Många gånger sprids smitta från ännu icke konstaterade smittbärare, som vid pandemin av covid-19. Av den anledningen är det av yttersta vikt att man vid allt vårdarbete tillämpar ett säkert sätt att arbeta, det som benämns Basala hygienrutiner.

Metod: Vårdhygien Stockholm har sedan tio år tillbaka erbjudit en webbaserad utbildning i Basala hygienrutiner med totalt över en miljon besökare. I slutet av januari 2020 stängdes den utbildningen, och istället presenterades vid starten av pandemin med covid-19 i Sverige en ny modern digital utbildning på Vårdhygien Stockholms hemsida. Utbildningen är utformad i html-format vilket medger användning även i smartphones och surfplattor. Validering av utbildningen har genomförts i två steg, dels med en multiprofessionell användargrupp från olika vårdverksamheter, och slutligen med experterna på Vårdhygien Stockholm. Efter avslutad utbildning finns möjlighet att ladda ned och skriva ut ett diplom.

Resultat: Vårdhygien Stockholms nya digitala utbildning i Basala hygienrutiner har blivit en framgång nationellt. Lanseringen kom i precis rätt tid – i början av covid-19-pandemin – och den har använts flitigt över hela Sverige. I nuläget har utbildningen haft över 346 000 besökare, och förhoppningsvis har den bidragit till att öka kunskaperna om Basala hygienrutiner under rådande pandemi.

Slutsats: I arbetet med att förebygga vårdrelaterade infektioner och smittspridning är en digital utbildning i Basala hygienrutiner ett kraftfullt, snabbt och lättillgängligt utbildningsalternativ.

P95 – Omfattande smittspridning med hög dödlighet vid utbrott av Covid-19 på geriatrisk enhet

9. Smittspridning

Sofia Myhrman1,Josefin Olausson1, Johan Ringlander1, Linéa Gustavsson2, Hedvig Engström Jakobsson1, Martina Sansone1, 3, Johan Westin3, 4

1 VO Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
2 VO Geriatrik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
3 VO Infektion, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
4 Institutionen för Biomedicin, Avdelningen för Infektionssjukdomar vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Sverige

Bakgrund: Orsaker och konsekvenser av spridning av Sars-Cov2 i vårdmiljö är ofullständigt kartlagda. Diffus symtombild och hög smittsamhet tidigt i sjukdomsförloppet medför svårigheter att identifiera fall och förebygga smittspridning. Vi beskriver ett sjukhusutbrott av Sars-Cov2 på en geriatrisk vårdavdelning där epidemiologiska och kliniska data tillsammans med helgenomsekvensering använts för detaljerad kartläggning.

Metod: Utbrottsanalysen omfattar 32 patienter och 15 vårdpersonal med positivt luftvägsprov (RT-PCR) för Sars-Cov2 som insjuknat i samband med vård eller arbete på en geriatrisk enhet mellan 8/4–14/5 2020. Retrospektiv genomgång av patientdata kombinerades med epidemiologiska uppgifter och virusdata. Djupsekvensering av virusets hela genom utfördes, följt av fylogenetisk analys och jämförelse med inrapporterade virusstammar från omgivningen under samma tidperiod.

Resultat: Patienternas medianålder var 84 år och 17/32 (53%) var män. Medianvårdtid före positivt prov var 9 dagar. I 19 fall (59%) hade patienten samvårdats med annat verifierat fall med samma virusstam. Vanligaste Covid-19-symtom var feber (44%) och hosta (38%). En patient bedöms som asymtomatisk. Fjorton av 32 patienter avled inom 30 dagar (44%), i median 9 dagar efter provtagning. Cycle threshold var i median 20 för patient respektive 25 för personalprover. Helgenomsekvensering var möjlig för 27/32 patientprover och 14/15 personalprover. Släktskapsanalys visar introduktion av minst tre virusstammar från olika clades av Sars-CoV-2, av vilka sannolikt två spreds vidare i kluster bland patienter och personal under utbrottsperioden.

Slutsats: Helgenomsekvensering av Sars-Cov2 kan användas för kartläggning av sjukhusspridning. Vi fann stöd för smittspridning mellan patienter och personal. Symtombaserad provtagning ter sig otillräckligt för att tidigt identifiera fall och förebygga smittspridning på geriatriska enheter.

P96 – Respiratoriska droppar och aerosoler från tal och sång

9. Smittspridning

Malin Alsved1,Alexios Matamis2, Ragnar Bohlin3, Mattias Richter2, Per-Erik Bengtsson2, Carl-Johan Fraenkel4, Patrik Medstrand5, Jakob Löndahl1

1 Ergonomi och aerosolteknologi, Lunds universitet, Lund, Sverige
2 Förbränningsfysik, Lunds universitet, Lund, Sverige
3 San Fransisco symfoniorkesters kör, San Fransisco, CA, USA
4 Vårdhygien, Skånes universitetssjukhus, Lund, Sverige
5 Klinisk virologi, Lunds universitet, Lund, Sverige

Bakgrund: Under Covid-19-pandemin har körsång begränsats på grund av att några körövningar och konserter resulterat i utbrott av Covid-19. Vid en körövning i Skagit County, Washington state, USA spreds sjukdomen till 87% av deltagarna. Man misstänkte att utandade droppar och aerosoler kan ha bidragit till den effektiva smittspridningen, men kunskap saknades om aerosolemissioner vid sång. Syftet med vår studie var att mäta hur mycket droppar och aerosoler som sprids från utandningsluft vid sång jämfört med vid tal.

Metod: Tolv frivilliga sångare (7 professionella, 5 amatörer) deltog i studien. Mätningar utfördes i en renluftskammare då sångarna sjöng en kort, konsonantrik text. Sångarna fick dels sjunga in i en tratt, där aerosolpartiklar i storleken 0,5-20 µm mättes, och dels sjunga framför en höghastighetskamera där droppar studerdes med bildanalys. Wilcoxons signed rank test användes för att jämföra olika sång- och talövningar på gruppnivå. Vi samlade också in luftprover nära två Covid-19-sjuka personer som andades, läste högt respektive sjöng och analyserade proverna med PCR.

Resultat: Sångarna andades ut en större mängd aerosol under sång än under tal (p=0.002), och ännu mer under högljudd sång (p=0.002). Även antalet utandade droppar ökade under sång och högljudd sång, men statistisk signifikans uppnåddes inte på grund av ett lägre antal deltagare (5) i mätningarna med höghastighetskameran. Då testpersonerna sjöng högljutt med munskydd var mängden utandad aerosol och droppar låg, i nivå med normalt tal. SARS-CoV-2 kunde inte påvisas i luftproverna.

Slutsats: Sång och tal i högljudda miljöer bör betraktas som riskfulla aktiviteter under Covid-19-pandemin.

Studien har publicerats i Aerosol Science and Technology.

>

P97 – Yrkesrelaterad risk och antikroppar mot coronaviruset hos anställda i Region Västerbotten

9. Smittspridning

Anders Johansson1,Peter Fjällström1, Stephan Stenmark2

1 Vårdhygien Region Västerbotten, Umeå, Sverige
2 Smittskydd Region Västerbotten, Umeå, Sverige

Bakgrund: Arbetsgivaren erbjöd alla anställda inom Region Västerbotten att testa antikroppar mot coronaviruset och svara på frågor om yrkesrelaterad- och andra risker för covid-19.

Metod: Medarbetarna erbjöds att lämna blodprov och i samband med detta besvara en elektronisk enkät under perioden juni-augusti 2020. Blodproven analyserades för antikroppar vid kliniskt mikrobiologiska laboratoriet, Norrlands universitetssjukhus (Abbot Architect sars-CoV-2 IgG). Analysresultat i gråzon omtestades med en in-house S-antigen-test med högre känslighet.

Resultat: 383/10671 medarbetare (3,6%) hade antikroppar. Antikroppstest och enkätsvar fanns för 6366 individer (5105 kvinnor, 1261 män). Analyser per arbetsplats visade att andelen med antikroppar varierade kraftigt mellan arbetsplatser (0-24%) med kluster på vissa arbetsplatser. Personer med antikroppar hade oftare svarat "ja" på att de delat hushåll med en person med covid-19 (34,4% n=32; 95% CI 20,3–51,8) jämfört med de som svarat "nej" (1,6% n=5903; 95% CI 1,3–2,0). Enkätfrågor om olika typer av yrkesrelaterad exposition för patienter med covid-19 kunde inte säkerställa samband med antikroppar. Det fanns inget enkelt dos-respons-samband med expositionstid för covid-19-patienter. En multivariat logistisk regressionsanalys med antikroppar som beroende variabel för yrkesgrupperna läkare, sjuksköterska och undersköterska visade att medarbetare på avdelningar som tagit hand om covid-19-patienter oftare hade antikroppar, odds-ratio 2,68 (p<0,01). Sjuksköterska var en signifikant förklaringsvariabel, odds-ratio 1,89 (p=0,02).

Slutsats: Undersökningen påvisar yrkesrelaterad risk för covid-19 kopplad till arbete på avdelning där covid-19-patienter har vårdats och till att vara sjuksköterska. Den yrkesrelaterade risken är i absoluta tal liten jämfört med risken när någon i det egna hushållet har haft covid-19. Medarbetare smittar ofta varandra, även på arbetsplatser som inte vårdar patienter.

>

10. Virologi

P98 – SARS-CoV-2 RNA nivåer och duration av virusutsöndring från övre luftvägar skiljer sig inte åt mellan patienter med mild respektive allvarlig/kritisk covid-19

10. Virologi

Aylin Yilmaz1, 2,Emelie Marklund1, 2, Maria Andersson1, Staffan Nilsson3, Lars-Magnus Andersson1, 2, Magnus Lindh4, Magnus Gisslén1, 2

1 Avd. för infektionssjukdomar, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet
2 Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
3 Avd. för matematisk vetenskap, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg
4 Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Bakgrund: Viruskinetiken för SARS-CoV-2 är ännu ej helt klarlagd. Tidigare studier har beskrivit att patienter med allvarlig sjukdom har högre virusnivåer, påvisbara under längre tid från övre luftvägarna, jämfört med patienter med mild sjukdom. Det har därför föreslagits att virusnivåer från nasofarynx skulle kunna användas som prognostisk markör.

Metod: SARS-CoV-2 RNA i övre luftvägsprov från patienter med mild eller allvarlig/kritisk covid-19 följdes tills PCR-prov blev negativt och virusnivåerna i grupperna jämfördes. Samband mellan symptomduration och antal dagar med detekterbart virus hos patienter med mild sjukdom analyserades.

Resultat: Vi inkluderade 56 vuxna patienter; 39 med mild sjukdom utan behov av sjukhusvård (medianålder 43 år, 24 kvinnor) och 17 med allvarlig/kritisk sjukdom med behov av syrgas på högflödesgrimma eller respiratorvård (medianålder 52 år, 1 kvinna). De högsta virusnivåerna uppträdde tidigt efter symptomdebut oavsett allvarlighetsgrad av sjukdom. Virusnivåer från övre luftvägar skiljde sig inte mellan patienter med mild och allvarlig/kritisk sjukdom. Över hälften av patienterna var oavsett sjukdomsgrad PCR-positiva i prov från nasofarynx/svalg i mer än 20 dagar från symptomdebut och vi såg ingen skillnad mellan grupperna i tid med detekterbart virus i övre luftvägar. Vi fann en moderat korrelation mellan antal dagar med symptom och antal dagar av detekterbart virus i övre luftvägarna (r= 0,34 , p= 0,05).

Slutsats: Vi fann ingen skillnad på virusnivåer i övre luftvägar mellan patienter med mild och allvarlig/kritisk sjukdom vilket talar emot att använda nivåer av SARS-CoV-2 RNA som prognostisk markör.

>

P99 – Återinsjuknande i covid-19 och persistent infektion – resultat från databasgenomsökning och helgenomsekvensering av SARS-CoV-2

10. Virologi

Johan Ringlander1,Josefin Olausson1, Tor Härnqvist2, Hedvig Engström Jakobsson1, Magnus Lindh1

1 Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
2 Infektionskliniken, NU-sjukvården, Trollhättan

Bakgrund: Globalt har hittills 23 fall av verifierade återinsjuknanden med SARS-CoV-2 rapporterats, de flesta med milda symtom, men två fall av allvarlig reinfektion samt ett dödsfall har beskrivits.

Metod: I laboratoriedatabasen som innehöll SARS-CoV-2-RNA-data för 59,998 patienter söktes positiva PCR-resultat i prover tagna med >50 dagars intervall. Om minst två prover med tillräcklig virusmängd fanns sparade gjordes djupsekvensering av hela virusgenomet (ca 30000 nukleotider) med Ion Torrent efter multiplex-PCR som genererar ett stort antal överlappade amplikon.

Resultat: Totalt identifierades 20 individer med potentiell återinfektion. CT-värdena var signifikant lägre i prov 1 jämfört med prov 2 (som togs >50 dagar efter prov 1). Patienter med två prover med >50 dagar intervall var signifikant äldre än andra i databasen.

Parade prover från fyra patienter sekvenserades. I ett fall påvisades virus av samma clade i båda proverna, men åtta nukleotiders sekvensskillnad stöder starkt återinfektion. Symtomen var mildare och SARS-Cov2-RNA-nivån mycket lägre vid andra tillfället. Rutinserologi (IgG mot N) visade mycket svag reaktion, men i neutralisationstest sågs titerstegring efter andra infektionstillfället.

I de tre andra fallen sågs, med ca två månaders intervall, två nukleotidolikheter hos virustammen tillhörande en patient, och identiska sekvenser hos två patienter.

Slutsats: Persistent infektion var hos tre äldre patienter förklaringen till positiv PCR-test med >50 dagars intervall. I dessa fall sågs långsam evolutionstakt av SARS-CoV-2. I det fjärde fallet verifierade sekvenseringen återinsjuknande i covid-19. De lindrigare symtomen och lägre virusnivån talar för att denna patient utvecklat viss immunitet, trots gränsvärdenivå av antikroppar i serologiskt rutintest efter andra infektionstillfället.

11. Övrigt

P100 – COPE Staff – En utvärdering av den psykosociala arbetsmiljön och upplevelsen av att arbeta nära gravida, födande och nyfödda under COVID-19-pandemin

11. Övrigt

Ola Andersson1, 2,Ylva Carlsson3, 4, Sofie Graner5, 6, Emina Hadžibajramović7, 8, Maria Jonsson9, 10, Elin Naurin11, Verena Sengpiel3, 4, Malin Veje12, 13, Anna Wessberg3, Magnus Åkerström7, Karolina Linden14

1 Avdelningen för pediatrik, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds Universitet
2 Neonatalvården, Skånes universitetssjukhus
3 Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
4 Avdelning för obstetrik och gynekologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet
5 BB Stockholm, Danderyds Sjukhus
6 Centrum för Läkemedelsepidemiologi, institutionen för medicin, Karolinska Institutet, Solna
7 Institutet för Stressmedicin, Västra Götalands Regionen
8 Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för medicin, Göteborgs universitet
9 Kvinnosjukvården, Akademiska sjukhuset, Uppsala
10 Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, Uppsala universitet
11 Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet
12 Infektionskliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
13 Institutionen för Biomedicin, Göteborgs universitet
14 Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet

Bakgrund: Graviditets-, förlossnings- och neonatalvård har genomfört stora verksamhetsförändringar till följd av COVID-19. I princip ingen vård inom dessa områden kan ställas in då det till stor del är akutvård som kan vara avgörande för kvinnans och barnets liv. Införandet av åtgärder för att få tillstånd en fungerande vård under  pandemin kan innebära ökad arbetsbelastning och moralisk stress för personalen.
Mindre tvärsnittsstudier påvisar att sjukvårdspersonal upplever fysisk och psykosocial stress under pandemin med effekter som bedöms kunna bli långvariga.

Syftet med denna nationella multicenterstudie är att:
1) undersöka den psykosociala arbetsmiljön och dess påverkan på personalen inom graviditets-, förlossnings- och neonatalvård under och efter pandemin
2) skapa kunskap som kan användas under COVID-19 och i kommande pandemier genom att ta tillvara på de lärdomar och erfarenheter som uppkommit i organisationerna

Metod: Samtliga svenska kvinnokliniker och anslutna neonatalenheter samt infektionskliniker som vårdar gravida och nyförlösta kvinnor kan delta i studien. Med hjälp av elektroniska enkätutskick med validerade instrument, kommer vi kunna studera hur COVID-19 påverkar personalens psykosociala arbetsmiljö och mäta utbrändhets- och stressymptom. Vi kommer även att följa aspekter av psykosocialt säkerhetsklimat, patientsäkerhet och förtroende för myndigheternas och globala samfunds hantering av pandemin. Med hjälp av upprepade mätningar följs förändringar över tid i olika skeenden av pandemin. Vi planerar årliga uppföljningar under fem års tid efter att pandemirestriktionerna hävts. För att nå fördjupad kunskap kommer även teoridrivna kvalitativa intervjuer att genomföras.

Resultat: Datainsamlingen påbörjas under november 2020. Tjugotvå av landets drygt 40 förlossningskliniker planerar att medverka.

Slutsats: Pandemins långtidskonsekvenser avseende psykosocialarbetsmiljö kommer att kunna mätas.

P101 – Den nationella Covid-19-dataportalen – Snabbare forskning genom datadelning under Covid-19 pandemin

11. Övrigt

Katarina Öjefors Stark1,Arnold Kochari1, Parul Tewatia1, Per Kraulis1, Linus Östberg1, Phil Ewels1, Hanna Kultima1, Johan Rung1

1 SciLifeLab Data Centre, Uppsala universitet Husargatan 3 75108 Uppsala

Bakgrund: Covid-19-pandemin har delvis förändrat forskningens förutsättningar. Den svenska Covid-19-dataportalen[1] är en nationell webbplats för data och datarelaterade tjänster riktad mot Covid-19-forskare i Sverige, utvecklad och bemannad av SciLifeLab på uppdrag av Vetenskapsrådet. Portalen utgör den svenska noden i ett brett Europeiskt nätverk för att stödja datadelning. Syftet är att stödja svensk Covid-19-forskning med en samlad källa till information och tjänster genom ett nationellt mandat.

Metod: Publikationer och pre-prints (MedRxiv och BioRxiv) rörande Covid-19 har insamlats. Urvalskriteriet var minst en medförfattare vid svenskt lärosäte. Relevansbedömning och sammanställning av forskningsartiklar och tillgängliga forskningsdata har gjorts manuellt. Resultat och data är fritt tillgängliga på den svenska Covid-19-dataportalen, och all kod bakom portalen är fritt tillgänglig via GitHub.

Resultat: Forskningsdata och result relaterade till Covid-19 från forskningsartiklar med medförfattare från svenska lärosäten presenteras i dataportalen och görs sökbara i en publikationsdatabas. Även pågående projekt finansierade av svenska anslagsgivare redovisas. Till dags dato[1] har 668 vetenskapliga artiklar med minst en medförfattare vid ett svenskt universitet publicerats. På portalen presenteras även svenska forskningsartiklar med tillhörande fritt tillgängliga forskningsdata (N=52) 2. Covid-19-dataportalen visualiserar även statistik från centra för PCR-baserade SARS-CoV-2-tester och antikroppstester. Portalen tillgängliggör även verktyg och tjänster för att stödja datadelningen kring Covid-19-forskning och har haft över 5,800 unika besökare under fem månaders drift.

Slutsats: Redan nu, sex månader efter att de första forskningsprogrammen för Covid-19 startat i Sverige, ser vi att en stor mängd resultat och data gjorts öppet tillgängliga, och att datadelning  är en viktig komponent i den internationella forskningen kring  SARS-CoV-2-viruset.  

[1] https://covid19dataportal.se
[2] 2020-10-31

P102 – Erfarenheter hos patienter inom palliativ vård och deras närstående med anledning av den pågående Covid-pandemin

11. Övrigt

Inger Benkel1, 2, 3,Linnea Carling1, 3, Elisabet Löfdahl1, 3, Ulla Molander1, 2, 3, Stina Nyblom1, 2, 3, Joakim Öhlén1, 2, 3

1 Palliativa sektionen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
2 Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
3 Blev fel

Bakgrund: Det som hittills undersökts i aktuell pandemi är ett antal studier om behandling, diagnostik, riskfaktorer och skyddsutrustning. Såvitt vi vet finns inte mycket skrivet om hur patienter med livshotande sjukdom upplever att samtidigt befinna sig under ett hot från en allvarlig pandemisk smitta. Syftet är att undersöka konsekvenser och erfarenheter av den pågående Covid-19 pandemin för patienter som vårdas inom avancerad hemsjukvård och deras närstående.

Metod: Studien har en kvalitativ design som baseras på intervjuer med patienter som är inskrivna i Avancerad hemsjukvård (ASIH) Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och deras närstående. Intervjuerna spelas in, transkriberas ordagrant och analyseras kvalitativt.

Resultat: 36 intervjuer har genomförts varav 22 med patienter. Resultaten hittills visar att pandemin medfört ökad isolering och färre kontaktytor. Vissa kopplade isoleringen mer till försämrad ork och funktionsförmåga relaterat till grundsjukdom än till pandemin. Praktiskt stöd i vardagslivet i form av insatser av närstående och kreativa lösningar har oftast fungerat. Gemenskap och stöd som fysiska möten med närstående och vänner har dock saknats av många. Oro och rädsla för att smittas av Covid-19 är tydlig. Närstående upplever en frustration över att inte kunna ge stöd på samma sätt som tidigare. Patienter och närstående upplever att tillräckligt stöd från ASIH har erhållits även under pandemin

Slutsats: ASIH:s mål att ge patienterna det stöd de behöver har i huvudsak kunnat upprätthållas under pandemin. Patienter och närstående har hittat kreativa lösningar för att få vardagen att fungera.

P103 – Fallbeskrivning: Kan man bli smittad av SARS-CoV-2 igen fast man har antikroppar mot SARS-CoV-2?

11. Övrigt

Hong Yin1,Karin Elfving1, Anna-Karin Jonsson1, Michaela Skytt2, Martina Solén1, Emelie Perttsson1, Lina Hedberg1, Jennie Gruvris1, Dorota Kowaöska1, Lpuise Eriksson1, Åsa Frid1, Fei Sjöberg3

1 Klinisk mikrobiologi, Laboratoriemedicin Dalarna, Region Dalarna
2 Smittskydd och Vårdhygien Dalarna, Region Dalarna
3 Insitutionen för.biomedicin, Göteborgs universitet

Bakgrund: En 29 årig kvinna testades positivt i PCR för SARS-CoV-2 9 november med förkylningssymtom, även förlust av smak- och luktsinne, symtomdebut 5 november. Hennes partner var SARS-CoV-2 positiv i PCR i oktober.

Kvinnan hade luftvägssymtom i mars och tog serumprov i juli där antikroppar (IgG) mot SARS-CoV-2 påvisades (titer 3,69) med Chemiluminescense Microparticle Immunoassay (CMIA), antikroppar påvisades ej med Enzyme-linked Immunosorbent Assay (ELISA).

Serumprov taget 11 november påvisar IgG 8,68 med CMIA och 3,52 med ELISA.

Metod: CMIA: IgG mot SARS-CoV-2 nukleokapsidproteinet (N-protien).

ELISA: IgG mot SARS-CoV-2 spikeproteinet (S-protein).

RT-PCR

Resultat: RdRp-gen ct-värde 25,6 för provet taget 9 november. Resultatet har bekräftats med PCR på samma prov och nya prover från nph+svalg, svalg och aspirat som togs 3 dagar efter första provtagningen, alla med positivt resultat.

SARS-CoV-2 IgG från serumprov taget 11 november har titer 8,68 mot N-protien och 3,53 mot S-protein. Första serumprovet har analyserats om med samma resultat som i juli.

Båda serumproverna har skickats till externt lab för ytterligare konfirmering med iFlash vid Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenskasjukhuset, (vänta på resultat).

Slutsats: En kvinna har blivit smittad igen trots att hon hade antikroppar mot SARS-CoV-2. Nivån av antikroppar har ökat mycket mellan första och andra serumprovet i juli respektive november. Tyvärr saknar vi PCR-prov från kvinnans första sjukdomstillfälle i mars pga att under våren fanns inte möjlighet att testa alla patienter med milda symtom, därmed kan sekvensering ej utföras.

Hoppas vårt resultat kan bidra till att bättre förstå hur immunitet fungerar, öka erfarenheten om immunsvar och komplettera kunskapsläget om SARS-CoV-2.

P104 – Förändringar i primärvården under COVID-19-pandemin: erfarenheter från professionella yrkesutövare i åtta europeiska länder

11. Övrigt

Marta Wanat1,Melanie Hoste2, Nina Gobat1, Marilena Anastasaki3, Femke Bohmer4, Slawomir Chlabicz5, Annelies Colliers2, Karen Farrell6, Maria-Nefeli Karkana3, Christos Lionis3, Ludmila Marcinowicz5, Katrin Reinhardt4, Ingmarie Skoglund7, 8, Pär-Daniel Sundvall7, 8, Akke Vellinga6, Theo Verheij9, Herman Goossens2, Christopher C Butler1, Alike van der Velden9, Sibyl Anthierens2, Sarah Tonkin-Crine1

1 University of Oxford
2 University of Antwerp
3 University of Crete
4 University Rostock
5 Medical University of Bialystok
6 National University of Ireland, Galway
7 Primary Health Care, Department of Public Health and Community Medicine, Institute of Medicine, The Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg
8 Region Västra Götaland, Research and Development Primary Health Care, Research and Development Centre Södra Älvsborg, Borås
9 University Medical Centre Utrecht

Bakgrund: Europeisk primärvård har stor betydelse i första linjens sjukvård under COVID-19-pandemin. Den har snabbt tvingats ändra verksamheten för att skydda patienter och professionella.

Tidigare studier om vårdpersonals erfarenheter under COVID-19-pandemin har huvudsakligen fokuserat på sekundärvård. Målet med denna studie är att komplettera kunskapen med förståelsen från erfarenheter av arbete under COVID-19-pandemin bland professionella inom europeisk primärvård.

Metod: Åttio semistrukturerade intervjuer med professionella yrkesutövare från primärvård i England, Belgien, Nederländerna, Irland, Tyskland, Polen, Grekland och Sverige spelades in 2 april – 2 juli 2020. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades med induktiva och deduktiva tematiska tekniker.

Resultat: De professionella var tvungna att själva fatta snabba beslut om hur de skulle ändra sitt arbete samtidigt som de hade små möjligheter att påverka primärvårdens uppdrag. Mängden information de fick var stor samtidigt som de saknade praktisk vägledning och utbildning om hur vården skulle organiseras för COVID och inte-COVID-vård. De fick snabbt anpassa sig till nya arbetssätt, inklusive arbete med digitala tekniker, och att hantera osäkerhet, vilket de tyckte var svårt. De fick moraliskt stöd och information från sina kollegor.

Slutsats: De professionella stod inför ett stort antal utmaningar för att förändra primärvården så att både COVID- och inte-COVID-vård skulle kunna ges. Flera områden måste förbättras för att stärka primärvårdens viktiga roll i första linjens sjukvård under pandemi; primärvårdens roll behöver förtydligas, praktisk informationen om förändrade arbetssätt behöver anpassas och förtydligas till sammanhangen och fortlöpande kompetensutveckling inklusive att behärska digital konsultation måste genomföras. Vid behov och nya frågeställningar måste ytterligare support  vara tillgänglig för de professionella.