State Of The Art Covid-19 [2021]

P1 – Antibiotikabehandling och bakteriella infektioner hos sjukhusvårdade patienter med covid-19

1. Behandling

Gunnar Jacobsson^{1, 2}, Ida Ekenstedt³, Oscar Bakhouch¹, Bart Gawel¹

¹ Infektionskliniken Skaraborgs Sjukhus, Skövde, Sverige
² CARe Centrum för Antibiotikaresistensforskning Inst för Biomedicin Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
³ Läkarprogrammet Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige

Bakgrund: Behandling av sjukhusvårdade patienter med covid-19 har förändrats under pandemin. Observationer tidigt indikerade en låg förekomst av bakteriella infektioner. Trots detta erhöll en stor andel antibiotikabehandling. Oklart är hur frekvensen av sekundära infektioner varierat under pandemins utveckling, liksom användning av antibiotika. Vi redovisar data från Skaraborgs Sjukhus för första och andra vågen 2020.

Metod: Alla patienter med positivt PCR prov för SarS-cov-2 och vårdtillfälle på Skaraborgs Sjukhus mellan 2020-03-01 och 2020-12-10 inkluderas. Baserat på kliniska uppgifter, rutinlaborationer, mikrobiologi och radiologi indelades patienterna i icke-påvisad, möjlig och påvisad bakteriell infektion. Samhällsförvärvad infektion definierades som infektion under första 48 timmarna på sjukhus, empirisk antibiotikabehandling som behandling inom de första 24 timmarna.

Resultat: Patienter i första vågen var yngre och hade färre kroniska sjukdomar än patienter i andra vågen, se tabell 1. Trots detta hade en lika hög andel ( >70%) icke-påvisad bakteriell, varken samhällsförvärvad eller sjukhusförvärvad, infektion i andra vågen jämfört med första. Förekomsten av samhällsförvärvad infektion var lika låg ( <8%) under andra vågen som under den första. En stor andel av patienterna erhöll empirisk antibiotikabehandling (knappt 50 %), detta förbättrades dock under andra vågen ( <40%).
Användning av antibiotika var lika utbredd under andra vågen som första vågen avseende patienter som någon gång under vårdtiden fick antibiotika (>50%). Patienter utan någon infektion behandlades med antibiotika 3 dagar (medianvärde) både under första som andra vågen.

Slutsats: Överanvändning av antibiotika vid covid-19 var fortsatt hög under pandemin. Antibiotikabruk behöver fortlöpande värderas för att minimera oönskade effekter såsom eskalerande resistens.

P2 – Dexametason 12 mg vs. 6 mg till patienter med COVID-19 och svår hypoxi – COVID STEROID 2 studien.

1. Behandling

Rebecka Rubenson Wahlin^{1, 2}, The COVID STEROID 2 Trial Group³

¹ Verksamhetsområde Anestesi/IVA, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige.
² Institutionen för klinisk forskning och utbildning (KI/SÖS), Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige.
³ See affiliations below*

Bakgrund: Hos patienter med svår COVID-19 och högt syrgasbehov rekommenderas behandling med 6 mg Dexametason dagligen i upp till 10 dagar. En högre dos skulle dock kunna vara gynnsamt hos patienter med mer kritiskt förlopp men detta är ännu inte fastställt.
Syftet med studien var undersöka om det fanns en effektskillnad mellan 12 mg och 6 mg Dexametason dagligen hos patienter med COVID-19 och svår hypoxi.  

Metod: En randomiserad dubbelblind, stratifierad studie av 1000 patienter med COVID-19 och minst 10 L/min syrgas eller respiratorbehandling, på 26 sjukhus i Europa och Indien, mellan 2020 och 2021. Patienterna randomiserades 1:1 till behandling med intravenös Dexametason 12 mg (N=503) eller 6 mg (N=497) dagligen i upp till 10 dagar. Primärt utfallsmått var dagar utan livsuppehållande behandling dag 28.

Resultat: Av 1000 randomiserade patienter inkluderades 982 (medianålder 65 år; 31% kvinnor). Primärt utfallsmått erhölls från 971 patienter (n= 491, 12 mg, n= 480, 6 mg). Median för antal dagar utan livsuppehållande behandling var 22,0 dagar (IQR 6,0 – 28,0) i 12 mg gruppen och 20,5 dagar (IQR 4,0 – 28,0) i 6 mg gruppen (adj medelskillnad 1.3 dagar, 95% CI, 0,0 – 2,6; P=0.07). 28-dagars mortalitet var 27,1% för 12 mg och 32,3% för 6 mg (adj RR, 0.86; 99% CI, 0.68-1.08). Mortaliteten vid 90-dagar var 32,0% och 37,7% (adj. RR, 0.87; 99% CI 0.70-1.07) för 12 mg respektive 6 mg.

Slutsats: Hos patienter med COVID-19 och svår hypoxi sågs ingen skillnad i antal dagar utan livsuppehållande behandling vid dag 28 med Dexametason 12 mg jämfört med 6 mg.

*The COVID STEROID 2 Trial Group authors:

Marie W. Munch, MD; Sheila N. Myatra, MD; Bharath Kumar Tirupakuzhi Vijayaraghavan, MD; Sanjith Saseedharan, DA; Thomas Benfield, MD, PhD; Rebecka R. Wahlin, MD, PhD; Bodil S. Rasmussen, MD, PhD; Anne Sofie Andreasen, MD, PhD; Lone M. Poulsen, MD; Luca Cioccari, MD; Mohd S. Khan, MD; Farhad Kapadia, MD; Jigeeshu V. Divatia, MD; Anne C. Brøchner, MD, PhD; Morten H. Bestle, MD, PhD; Marie Helleberg, MD, PhD; Jens Michelsen, MD, PhD; Ajay Padmanaban, MD; Neeta Bose, MD; Anders Møller, MD, PhD; Kapil Borawake, MD; Klaus T. Kristiansen, MD; Urvi Shukla, MD; Michelle S. Chew, MD, PhD; Subhal Dixit, MD; Charlotte S. Ulrik, MD, PhD; Pravin R. Amin, MD; Rajesh Chawla, MD; Christian A. Wamberg, MD; Mehul S. Shah, MD; Iben S. Darfelt, MD; Vibeke L. Jørgensen, MD, PhD; Margit Smitt, MD; Anders Granholm, MD; Maj-Brit N. Kjær, RN, MSc; Morten H. Møller, MD, PhD; Tine S. Meyhoff, MD; Gitte K. Vesterlund, RN, MSc; Naomi E. Hammond, RN, PhD; Sharon Micallef, BN; Abhinav Bassi, PT; Oommen John, MBA; Anubhuti Jha, MD; Maria Cronhjort, MD, PhD; Stephan M. Jakob, MD, PhD; Christian Gluud, DrMedSc; Theis Lange, PhD; Vaijayanti Kadam, MD; Klaus V. Marcussen, MD; Jacob Hollenberg, MD, PhD; Anders Hedman, MD; Henrik Nielsen, DMSci; Olav L. Schjørring, MD, PhD; Marie Q. Jensen; Jens W. Leistner, BSc; Trine B. Jonassen, BSc; Camilla M. Kristensen, BSc; Esben C. Clapp, BSc; Carl J. S. Hjortsø, BSc; Thomas S. Jensen, MD; Liv S. Halstad, BSc; Emilie R. B. Bak; Reem Zaabalawi, BSc; Matias Metcalf-Clausen; Suhayb Abdi, BSc; Emma V. Hatley; Tobias S. Aksnes; Emil Gleipner-Andersen, BSc; Arif F. Alarcón, BSc; Gabriel Yamin, BSc; Adam Heymowski, BSc; Anton Berggren, BSc; Kirstine

La Cour, BSc; Sarah Weihe, BSc; Alison H. Pind, BSc; Janus Engstrøm, BSc; Vivekanand Jha, MD, PhD; Balasubramanian Venkatesh, MD; Anders

Perner, MD, PhD.

P3 – Ingen effekt av remdesivir eller betametason på SARS-CoV-2-RNA-virusfrihet i övre luftvägar hos sjukhusvårdade covid-19-patienter: en retrospektiv observationsstudie

1. Behandling

Birger Sourander^{1, 2}, Lars-Magnus Andersson^{1, 2}, Magnus Brink^{1, 2}, Aylin Yilmaz^{1, 2}, Nicklas Sundell^{1, 2}, Staffan Nilsson³, Magnus Lindh⁴, Emelie Marklund^{1, 2}, Josefina Robertson^{1, 2}, Magnus Gisslén^{1, 2}

¹ Avdelningen för infektionssjukdomar, Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 405 30 Göteborg, Sverige
² Infektionskliniken, Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 416 50 Göteborg, Sverige
³ Matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska högskola, 412 96 Göteborg, Sverige
⁴ Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 413 46 Göteborg, Sverige

Bakgrund: Remdesivir och kortikosteroider rekommenderas för behandling av covid-19 i ett flertal nationella behandlingsriktlinjer, däribland svenska och amerikanska, givet att uppställda kriterier uppfylls. Viruskinetiken för SARS-CoV-2 har tillmätts betydelse för smittsamhet och prognos, men kunskapen om remdesivir och kortikosteroiders inverkan på densamma är ofullständig.

Metod: I syfte att beskriva viruskinetiken för SARS-CoV-2 under behandling med remdesivir och betametason genomförde vi en retrospektiv studie där longitudinella prover från övre luftvägar samlades in från 123 sjukhusvårdade patienter (medianålder 55 år, 74 % män). Deltagarna delades in i fyra grupper: de som behandlades med remdesivir (n = 25), betametason (n = 41), båda delar (n = 15) och ingetdera (n = 42). Det primära utfallsmåttet var tid till virusfrihet (definierat som cycle threshold-värde ≥ 40), dels mätt från symptomdebut och dels, i förekommande fall, från insättning av behandling.

Resultat: Vi fann ingen signifikant skillnad avseende tid till virusfrihet, vare sig räknat från symptomdebut eller behandlingsstart. Vi fann heller inte att syrgasbehovet vid inläggning korrelerade med tiden till virusfrihet.

Slutsats: Vare sig remdesivir eller betametason påverkar nedgången av SARS-CoV-2 RNA i övre luftvägar hos immunokompetenta patienter med sjukhusvårdskrävande covid-19. Upprepad virusmätning kan inte användas för monitorering av behandlingseffekt.

P4 – Ingen positiv behandlingseffekt av anti-androgenet enzalutamide vid allvarlig covid-19 i COVIDENZA – en randomiserad fas 2 multicenter-studie

1. Behandling

Karin Welén¹, Anna K Överby², Magnus Gisslén^{1, 3}, Daniel Bremell³, Johan Stranne^{1, 3}, Åse Östholm-Balkhed^{4, 5}, Katarina Niward^{4, 5}, Johan Styrke^{2, 6}, Johanna Repo⁶, Anna Jonsson Henningsson^{4, 7}, David Robinsson⁷, Anders Bjartell⁸, Anna Nilsson⁸, Camilla Thellenberg Karlsson^{2, 9}, Clas Ahlm^{2, 9}, Andreas Josefsson^{1, 2, 3, 9, 10}

¹ Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet
² Medicinska fakulteten, Umeå Universitet
³ Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen
⁴ Medicinska fakulteten, Linköpings Universitet
⁵ Universitetssjukhuset i Linköping, Region Östergötland
⁶ Sundsvalls sjukhus, Region Västernorrland
⁷ Ryhovs sjukhus, Region Jönköping
⁸ Medicinska fakulteten, Lunds Universitet, Skånes universitetssjukhus, Region Skåne
⁹ Norrlands universitetssjukhus, Region Västerbotten
¹⁰ Wallenberg Center för Molekylär Medicin, Umeå

Bakgrund: I covid-19-pandemin har män generellt drabbats allvarligare och utgör en majoritet av de patienter som är i behov av intensivvård. Testosteron har effekter på immunförsvaret och reglerar uttrycket av två proteiner, TMPRSS2 och ACE2, som är centrala för SARS-CoV-2 vid infektion av lungceller. Studien syftade till att utreda hypotesen att antiandrogent läkemedel, enzalutamide, som blockerar signalering via androgenreceptorn och som används vid metastaserad prostatacancer, kan mildra sjukdomsförloppet av covid-19.

Metod: Studien inkluderade patienter med covid-19-symptom som krävde sjukhusvård. Exklusionskriterier var pågående hormonbehandling, allvarlig hjärtsjukdom, samt pågående behandling med interagerande läkemedel. Patienterna lottades (2:1) till behandling med 160 mg enzalutamide i 5 dagar plus ”standard of care”, eller till ”standard of care”. Patienter följdes under behandling med SARS-CoV-2 detektion samt kliniska prover och klinisk uppföljning under 45 dagar. Primära end-points var tid till intubering alternativt utskrivning från sjukhus.

Resultat: 42 patienter (31 män, 11 kvinnor) inkluderades i studien innan den pausades för säkerhetskontroll, efter vilken den avslutades på inrådan av DSMB. Ingen tendens till nytta från behandlingen observerades, tvärtom behövde patienter i kontrollarmen kortare tids syrgasbehandling (p=0,023) och kortare tid på sjukhus (HR 0,43 [95 % CI: 0,20–0,93; p=0,032]). Ingen skillnad mellan män och kvinnor observerades. Remdesivir användes i samma utsträckning i båda grupperna. Sex ”adverse events” graderade som 3 eller högre inträffade, två i kontrollarmen och fyra i behandlingsarmen.

Slutsats: Studiens resultat stöder inte hypotesen, och slutsatsen är att anti-androgen behandling med enzalutamide inte kan användas som behandling mot sjukhuskrävande covid-19.

P5 – Kan hyperbar oxygenbehandling bota Lång COVID? (HOT-LoCO) Protokoll för en randomiserad, placebo-kontrollerad, dubbel-blind läkemedelsprövning.

1. Behandling

Anders Kjellberg^{1, 2}, Adrian Hassler², Sara El Gharbi², Lina Abdel-Halim¹, Felicia Doeser^{1, 2}, Jan Kowalski³, Koshiar Medson^{1, 2}, Sergiu-Bogdan Catrina¹, Xiao-Wei Zheng¹, Magnus Sköld^{1, 2}, Carl-Johan Sundberg¹, John Pernow^{1, 2}, Kenny Rodriguez-Wallberg^{1, 2}, Michael Runold^{1, 2}, Marcus Ståhlberg^{1, 2}, Judith Bruchfeld^{1, 2}, Malin Nygren-Bonnier^{1, 2}, Peter Lindholm^{1, 4}

¹ Karolinska Institutet, Solna, Sverige
² Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Sverige
³ EDC Scandinavia AB
⁴ University of California San Diego, La Jolla, USA

Bakgrund: Prevalensen av långvariga symtom som varar mer än 3 månader efter den akuta sjukdomen COVID-19 varierar i olika studier mellan 2.5-10%. Av de som får funktionsnedsättande besvär efter lindrig sjukdom, sk Lång COVID, är majoriteten kvinnor. Orsaken är okänd och effektiv behandling saknas. Flera hypoteser finns med kronisk inflammation som gemensam nämnare. Hyperbar oxygenbehandling (HBO) som ges i tryckkammare har visats effektivt mot liknande syndrom som kroniskt trötthetssyndrom (CFS) och Fibromyalgi i prospektiva studier. Flera fallrapporter är beskrivna med god effekt på Lång COVID. Randomiserade studier saknas.

Metod: Clinicaltrials.gov: NCT04842448, godkänd av EPM (2021-02634) och läkemedelsverket (2021-000764-30).

Randomiserad, placebokontrollerad, dubbel-blind läkemedelsprövning. 80 tidigare friska patienter som nu är funktionsnedsatta, sjukskrivna pga lång COVID (U09.9) och utredda via Karolinskas post-COVID-mottagning randomiseras till 10 behandlingar HBO eller Placebo (Sham-treatment) över 6 veckor. Primärt utfallsmått är förändring i de fysiska domänerna i RAND-36, ett självskattningsformulär för livskvalitet. Huvudsakliga sekundära utfallsmått är förändring i objektiva test (6-min gångtest, 30/60s chair-stand, mätning av endotelfunktion och hjärtfunktion) samt livskvalitet mätt med EQ-5D. Blodprov sparas i biobank och data från aktivitetsmätare analyseras för explorativa utfallsmått. En oberoende kommitté bedömer interimsanalyser för säkerhet och effektivitet. Primära och sekundära utfallsmått analyseras vid 3 månader, studien pågår i 1 år.

Resultat: Studien startade 24/8, 5 patienter har inkluderats per 30/9 2021. Första interimsanalysen görs när 20 patienter har genomgått behandlingen, beräknat januari 2022.

Slutsats: Orsaken till Lång COVID är okänd. Randomiserade interventionsstudier med explorativa utfallsmått kan bidra med ny kunskap om syndromet. HBO är en läkemedelskandidat för att förbättra livskvalitet för denna grupp.

P6 – Långtidseffekt av steroidbehandling och respiratorbehandling hos intensivvårdade patienter med svår covid-19 infektion på Södersjukhuset – en prospektiv studie.

1. Behandling

Mari Roël¹, Anna Schandl², Pernilla Darlington²

¹ Internmedicin, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige
² Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset

Bakgrund: Covid-19 är en ny sjukdom med mycket varierande sjukdomsgrad där de flesta får en mild sjukdom, medan några blir mycket svårt sjuka. Behandlingsrekommendationerna har varierat under pandemin och standardbehandling med kortison påbörjades på Södersjukhuset i maj 2020.

Ökad kunskap behövs beträffande långtidseffekter av olika behandlingsregimer. Studien syftar därför till att följa upp långtidseffekter hos intensivvårdade och hur lungfunktionen påverkats av steroid- samt respiratorbehandling.

Metod: Studien är prospektiv med uppföljning av intensivvårdade patienter på Södersjukhuset med covid-19 med behov av andningsunderstöd, 4-6 månader efter utskrivning från IVA. I uppföljningen ingick DT-thorax och fullständig spirometri.

Resultat: Av de 122 (75% män) var medelåldern 59 år. Ungefär hälften hade fått kortisonbehandling och ca 2/3 vårdats i respirator. Av de respiratorbehandlade hade drygt hälften fått kortison och något färre (45%) som erhållit HFNO/NIV. Fem månader efter utskrivning från IVA hade de kortisonbehandlade en sämre lungfunktion mätt som diffusionskapacitet (p<0.05). Det var däremot ingen signifikant skillnad mellan gruppen som vårdats i respirator jämfört med de som inte behövt detta.

Slutsats: Således verkar intensivvårdade med covid-19 som behandlats med steroider inte återhämta sig lika väl vad gäller lungans förmåga till syrgasutbyte jämfört med de som inte fått steroider. Återhämtningsgraden påverkades i mindre utsträckning av behandling med invasiv ventilatorbehandling kontra non-invasiv ventilation.

P7 – Signifikant minskning av mortalitet på SÄBO med antitrombotisk behandling

1. Behandling

Christian Molnár^{1, 2}, Sara Hägg³, Juulia Jylhävä³, Fredrik Ansker², Dorota Religa¹, Pauline Raaschou⁴

¹ Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle (NVS), Karolinska Institutet
² Familjeläkarna i Saltsjöbaden
³ Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik (MEB), Karolinska Institutet
⁴ Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet

Bakgrund: Covid-19 har orsakat omfattande sjukdom och död inom äldreomsorgen där en stor del av sjukdomsfallen och inte minst dödsfallen har inträffat. Antikoagulantia har tidigt föreslagits som behandlig för att minska risken för komplikationer och dödlighet i Covid-19 då DVT, lungemboli och mikroembolier tidigt sågs vara vanligt förekommande vid svår Covid-19. Studier har visat att antikoagulantia-behandling minskar dödlighet vid svår Covid-19 på IVA. Under våren 2020 kom det i region Stockholm riktlinjer specifikt riktade till patienter inom SÄBO avseende antitrombotisk behandling vid symtomgivande covid-19 sjukdom (27 april). Det är dock oklart vilka effekter dessa riktlinjer kan ha haft på mortaliteten inom den specifika gruppen.

Metod: Data samlades in retrospektivt för 287 patienter som diagnostiserats med covid-19 våren 2020 (1 mars-30 juni) från 23 slumpmässigt utvalda SÄBO spridda över hela Stockholmsregionen. Patienter under 70 år och patienter med begränsad journalåtkomst exkluderades. Datainsamling från de elektroniska journalerna utfördes manuellt och extraherades till ett databehandlingsprogram. Alla analyser utfördes pseudoanonymiserade. Patienter som behandlats med antikoagulantia jämfördes med matchade kontroller som inte fått antikoagulantia. Det primära utfallet var dödlighet inom 28 dagar efter diagnos. 

Resultat: Signifikant minskad risk för död i Covid-19 sågs hos gruppen som behandlats med antikouagulantia jämfört med obehandlade, OR 0,42 (0,22 – 0,80) p=0,01. Signifikant riskminskning konstaterades för subgruppen som behandlats med LMWH, 0,25 (0,084 – 0,75) p=0,01 men inte för de som sedan tidigare stod på DOAK, 0,60 (0,26 – 1,37) p=0,22

Slutsats: Studiens resultat ger stöd för behandlingsriktlinjer om profylaktisk behandling med LMWH för patienter på SÄBO. Frågetecken kvarstår dock kring nyttan av behandling med DOAK. 

P8 – TTCOV19: Optimal tidpunkt för trakeotomi hos SARS-CoV-2 infekterade patienter: En randomiserad, kontrollerad, enkel-blindad multicenterstudie

1. Behandling

Måns Eeg-Olofsson¹, Nina Pauli¹, Louise Hafsten¹, Josephine Jacobsson², Christopher Lundborg², Magnus Brink³, Helen Larsson⁴, Ellen Lindell⁵, Karin Löwhagen², Magnus Gisslén³, Henrik Bergquist¹

¹ ÖNH-kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
² AnOpIVA, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
³ Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
⁴ ÖNH-kliniken, NU-sjukvården, Trollhättan, Sverige
⁵ ÖNH-kliniken, SÄS, Borås, Sverige

Bakgrund: Svårt sjuka Covid-19 patienter kan behöva intuberas och få hjälp med respiratorvård på IVA. Syftet med denna randomiserade multicenterstudie var att klargöra den optimala tidpunkten för när man bör gå vidare och utföra trakeotomi.

Metod: SARS-CoV-2 infekterade patienter inom Västra Götalandsregionen i behov av respiratorvård inkluderades konsekutivt och randomiserades till målsättningen att genomgå tidig trakeotomi (inom 7 dygn från intubation) alternativt sen trakeotomi (efter minst 10 dygn efter intubation). Det primära utfallsmåttet för jämförelse av behandlingsarmarna var totala antalet dygn i respirator.

Resultat: Totalt inkluderades 150 patienter varav 79% var män och medelåldern 65 år. 72 patienter randomiserades till intentionen att genomgå tidig trakeotomi och 78 till sen trakeotomi. 62 patienter (41%) följde randomiseringsresultatet och ingick i per protokoll-analysen. En statistiskt signifikant skillnad vad gäller antal dygn i respirator sågs till fördel för de som följt protokollet och som blev trakeotomerade tidigt (gruppdifferans -8.0 dygn (95% CI -13.8 till -2.27); p=0.0064). Antal IVA-dygn var signifikant lägre för samma grupp under den första 28-dagars perioden (gruppdifferans -4.8 dygn (95% CI -7.5 till -2.1); p=0.0018. Dessutom sågs en tydlig korrelationen mellan tidig trakeotomi och färre antal dygn i respirator för alla patienter som blev trakeotomerade oavsett randomiseringsresultat (Spearman's corelation 0.39, p<0.0001), se figur. Några statistiskt signifikanta skillnader mellan armarna sågs ej vad gäller överlevnad eller komplikationer.

Slutsats: För svårt sjuka Covid-19 patienter där behov av respiratorvård mer än 14 dygn kan förväntas, eller åtminstone inte uteslutas, rekommenderas tidig trakeotomi (ClinicalTrials.gov, NCT04412356).

P9 – Är hyperbar oxygenbehandling säkert och effektivt för patienter med svår COVID-19? Preliminära resultat från kliniska läkemedelsprövningen COVID-19-HBO.

1. Behandling

Anders Kjellberg^{1, 2}, Johan Douglas³, Adrian Hassler², Sarah Al-Ezerjawi², Emil Boström², Lina Abdel-Halim¹, Lovisa Liwenborg¹, Allan Zhao¹, Eric Hetting¹, Anna Dora Jonasdottir Njåstad³, Jan Kowalski⁴, Magnus Sköld^{1, 2}, Sergiu-Bogdan Catrina¹, Kenny Rodriguez-Wallberg^{1, 2}, Peter Lindholm^{1, 5}

¹ Karolinska Institutet, Solna, Sverige
² Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Sverige
³ Blekingesjukhuset, Karlskrona, Sverige
⁴ JK Biostatistics AB
⁵ University of California San Diego, La Jolla, USA

Bakgrund: Dödligheten i svår COVID-19 har minskat från tidiga rapporter på 60% till ca 20%. Orsaken är multifaktoriell; förändrad intensivvård, lågmolekylärt heparin som hämmar ffa lungemobolism och infarkter samt kortison som hämmar inflammationen.  Enskilda antivirala, immunomodulerande och andra antiinflammatoriska läkemedel har inte visats ha någon avgörande effekt på dödlighet eller vårdtid. Lång vårdtid och konvalescens är fortfarande ett stort problem. Hyperbar oxygen (HBO) ges genom tryckkammarbehandling och har en kraftigt anti-inflammatorisk effekt med få biverkningar.

Metod: Clinicaltrials.gov:NCT04327505, Godkänd av EPM (2020-01705) och Läkemedelsverket (2020-001349-37)

Randomiserad läkemedelsprövning, open label, multicenter, 200 patienter. Patienter med svår COVID-19 (PFI <26.7kPa) lottas till adjuvant HBO eller best practice. Primärt utfallsmått är inläggning IVA, säkerhetsparametrar är avvikande händelser, vitalparametrar och syresättning. En oberoende säkerhetskommitté bedömde säkerheten efter 20 patienter och rekommenderade att fortsätta studien oförändrad.

Resultat: 30 deltagare har randomiserats varav 3 deltagare avled i studien. Säkerhetsparametrar har analyserats. Patienterna var mycket svårt sjuka vid inklusion; HBO gruppen något äldre, medelålder(SD) 66,4(11,1) vs 63,3(8,2) år för kontrollgruppen och sjukare men ingen signifikant skillnad mellan Best practice vs HBO(Mean(SD)). NEWS (5.4(1.7) vs 5.3(2.0)), PFI (17.3(6.4) vs 14.0(3.5))  

De som fick HBO hade större förbättring i NEWS dag 7, (Mean(SE)) (-2,0(0,58) vs-0,7(0,49) och dag 14 (-2,4 (1.18) vs -0,5 (0.98)) samt PFI dag 7 (12.6(2.83) vs 8.6(2.55)) och dag 14 (27,9(3.65) vs 15.6(3,87)).

Avvikande händelser var vanligt, av Serious Adverse Events (SAE) var 6 relaterade till hypoxi/andning i HBO och 11 i kontrollgruppen.

Slutsats: Hyperbar oxygenbehandling i enmanskammare förefaller säkert för patienter med Svår COVID-19 och ARDS (PFI<26.7kPa).  

P10 – Diagnos med ett andetag – partiklar i utandningsluften ger möjlighet till diagnos och att mäta progress och regress av ARDS

2. Diagnostik

Gabriel Hirdman^{1, 2, 3, 4}, Embla Bodén Janson^{1, 3, 4}, Dag Edström^{1, 2, 3, 4}, Carl-Johan Fraenkel⁵, Sandra Lindstedt^{1, 2, 3, 4}

¹ Dept. of Clinical Sciences, Lund University, Sweden
² Dept. of Cardiothoracic Anaesthesia and Intensive Care and Cardiothoracic Surgery and Transplantation, Skåne University Hospital, Lund University, Sweden
³ Wallenberg Center for Molecular Medicine, Lund University, Sweden
⁴ Lund Stem Cell Center, Lund University, Sweden
⁵ Division of Infection Medicine, Department of Clinical Sciences, Lund University, Sweden

Bakgrund: Det finns ett behov för nya, mindre skadliga och robusta, metoder för att studera de distala luftvägarna hos patienter med lungsjukdomar. COVID-19 har ytterligare belyst vikten av att snabbt och säkert kunna studera tillståndet i lungorna. Partiklar i utandningsluften kan ge kliniker en realtidsinsikt till tillståndet i de distala luftvägarna.

Metod: Patienterna som sökte för COVID-19 relaterade symptom inkluderades och indelades i fyra grupper: patienter med PCR verifierad COVID-19 infektion (COV-POS), symptomatiska patienter men med negativt PCR test (COV-NEG), patienter med behov av extracorporeal membrane oxygenation, ECMO stöd (COV-ECMO) samt friska kontroller (CO). PExA 2.0 användes för att studera partiklar från luftvägarna. Vakna individer utförde en standardiserad andningsmanöver och för COV-ECMO kopplades PExA till respiratorn.

Resultat: Partiklar per liter utandad luft (PPL) var signifikant förhöjd i COV-POS (n=20) och COV-NEG (n=16) gruppen jämfört med CO (n=9) gruppen. I COV-ECMO (n=10) gruppen sågs en förändring av PPL som korrelerade med både försämring och förbättring av lungstatus uppmätt med CT thorax och blodgaser. De patienter som förbättrades och där man kunde avsluta ECMO behandlingen visade en normalisering av partikel profilen, vilket inte sågs hos patienter där förbättring uteblev.

Slutsats: Vi har visat på lovande resultat för partiklar i utandningsluften som en spännande ny diagnosmetod för att studera och följa tillståndet i de små luftvägarna i realtid hos patienter som andas spontant men även för patienter som ligger i respirator och under ECMO behandling. Metoden kan ge kliniskt stöd för att skilja mellan frisk och sjuk samt progress respektive förbättring av lungskada.

P11 – Förekomst av tricuspidalisinsufficiens är kopplad till försämrad korttidsöverlevnad hos patienter som intensivvårdas för covid-19

2. Diagnostik

Joakim Norderfeldt¹, Andreas Liliequist², Eddie Weitzberg³, Claes Frostell⁴, Christofer Adding⁵, Per Agvald³, Maria Eriksson¹, Per-Arne Lönnqvist³

¹ Klinisk Fysiologi, Karolinska Universitetssjukhuset och Institutionen för Molekylär Medicin & Kirurgi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
² Sektionen för Thoraxanestesi och Intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
³ Sektionen för Anestesi och Intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset och Institutionen för Fysiologi & Farmakologi, Karolinska Insitutet, Stockholm, Sverige
⁴ Avdelningen för Kliniska Studier, Karolinska Institutet, Danderyds Sjukhus, Stockholm, Sverige
⁵ Institutionen för Molekylär Medicin & Kirurgi, Sektionen för Urologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Patienter svårt sjuka i covid-19 utvecklar ofta en kombination av pulmonell hypertension och ökad belastning på höger kammare orsakat av endotelial inflammation och lokal tromboembolism vilket till slut leder till högerkammarsvikt. Detta resulterar i ökad pulmonell vaskulär resistens samt ökat tryck i lungkretsloppet. Studiens syfte var att undersöka förekomsten av akut pulmonell hypertension hos patienter intensivvårdade för covid-19 och om denna kunde kopplas till korttidsöverlevnad.

Metod: Journaler, inklusive resultaten från transthorakala ekokardiografiundersökningar, för patienter intensivvårdade för covid-19 vid Karolinska Universitetssjukhuset granskades. Via tricuspidalisinsufficiensen skattades systoliskt PA-tryck och förhöjda nivåer av P-NTproBNP användes som markör för hjärtsvikt. Uppföljning gjordes 21 dagar efter ekokardiografiundersökning.

Resultat: 34 (50,7%) av 67 patienter uppvisade en mätbar tricuspidalisinsufficiens (benämnd aPH-gruppen). I denna grupp sågs högre grad av NTproBNP (median [range]: 3249 [46-30300] vs. 1397 [45-24600] ng/l; p<0.005) och högre 21-dagarsmortalitet (35% vs. 6%; p<0.005).

Slutsats: Förekomsten av akut pulmonell hypertension var hög hos patienter intensivvårdade för covid-19. En mätbar tricuspidalisinsufficiens var kopplat till signifikant högre plasmanivåer av NTproBNP och högre 21-dagarsmortalitet.

P12 – Ickekontrast-teknikerna nativ T1 och T2 är kopplade till kardiell perfusion hos patienter med svår Covid-19

2. Diagnostik

Jannike Nickander¹, Rebecka Steffen-Johansson¹, Klara Lodin¹, Daniel Loewenstein¹, Judith Bruchfeld¹, Michael Runold¹, Andreas Sigfridsson¹, Peder Sörensson¹, Hui Xue², Peter Kellman², Martin Ugander³, Kenneth Caidahl¹, Henrik Engblom¹

¹ Karolinska Institutet, och Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
² National Institutes of Health, Bethesda, United States of America
³ Kollinge Institute, Royal North Shore Hospital, and Northern Clinical School, Sydney Medical School, University of Sydney, Sydney, Australia

Bakgrund: Svår Covid-19 kan orsaka olika kardiovaskulära komplikationer utöver viruspneumoni. Det inflammatoriska svaret kan påverka kranskärlens mikrocirkulation, med åtföljande mikrovaskulär dysfunktion (CMD), vilket kan identifieras med kardiovaskulär magnetresonanstomografi (CMR) via kvantitativa perfusionskartor. Dessutom har icke-kontrastförstärkta kvantitativa nativa T1 och T2 kartor tidigare visats kunna identifiera förändringar i perfusion genom att kvantifiera förändringarna i nativ T1 och T2 under adenosin-stress jämfört med vila hos friska. Det är dock okänt hur dessa parametrar interagerar i svår Covid-19.

Metod: Patienter med svår Covid-19, definierad som respiratorisk svikt, i behov av andningsunderstöd (minst 5 l/min av oxygentillförsel) (n=31, medel ± SD ålder 56 ± 11 år, 23% kvinnor) undersöktes med CMR med en 1.5T skanner (MAGNETOM Aera) 290 ± 78 dagar efter utskrivning från Karolinska Universitetssjukhuset. Kvantitativa perfusionskartor (ml/min/g) inhämtades genom första-passage perfusions-avbildning under adenosinstress (140 microg/kg/min infusion) och i vila efter bolus av intravenös kontrast (0.05 mmol/kg, gadobutrol). Nativa T1 och T2 kartor inhämtades före och under adenosinstress.  Global perfusion, nativ T1 och T2 i vila och under stress mättes genom utlinjering av endo- och epikardiella gränser. Konarflödesreserv (CFR) beräknades genom stressperfusion/viloperfusion. Delta T1 (%) and T2 (%) beräknades som (stress-vila)/vila för nativ T1, respektive nativ T2.

Resultat: Både nativ T1 (R²=0.26, p<0.001), och T2 (R²=0.27, p<0.001) korrelerade med perfusion. Varken delta T1 eller T2 korrelerade med CFR, Figur 1.

Slutsats: Nativ T1 och T2 är kopplade till kardiell perfusion, och speglar den koronara cirkulationen hos patienter med svår Covid-19. Varken delta T1 eller T2 kan dock användas för att bestämma CFR under adenosin-stress hos patienter med svår Covid-19.

P13 – Ingen mätbar effekt av SARS-CoV-2 screening på Åland bland symtomfria resenärer till och från Sverige

2. Diagnostik

Knut Lönnroth^{1, 2}, Marika Nordberg³, Mathias Grunér⁴, Orzala Pazhman^{3, 4}, Jun Nagamori³, Anders Westermark³

¹ Institutionen för Global Folkhälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
² Ålands Landskapsregering
³ Ålands Hälso- och Sjukvård, Mariheman, Åland
⁴ Medimar Scandinavian Ab, Jomala, Åland

Bakgrund: Under perioden 6/2-31/5 2021 krävdes intyg på negativt covid-19 test för personer som reste från Finland (inklusive Åland) till Sverige. Från 12/7 2021 krävdes ett covid-19 vaccin- eller testintyg vid inresa från Sverige till Finland, alternativt obligatoriskt covid-19 test vid ankomst. Vi utvärderade exit- respektive entry-screeningen på Åland under respektive period.

Metod: Testning av symtomfria in- och utresande centraliserades till en privat klinik med laboratorium. Endast nasopharynxprovtagning och PCR-test användes. Personer med positivt resultat remitterades till smittskyddsansvarig. Symtomutveckling monitorerades under 14 dagar från test. Nära kontakter testades, oavsett symtom, dag ett samt dag sex-åtta under karantäntiden. Ett positivt testresultat bedömdes som definitiv smittsam covid-19 om symtom tillstötte inom 14 dagar för indexfallet eller minst en kontakt testade positivt.

Resultat: Under perioden 6/2-31/5 2021 testades 1241 personer inför resa till Sverige, varav två testade positivt. Båda hade tidigare PCR-bekräftad covid-19 inom tre månader och bedömdes som icke-smittsamma fall av utläkt covid-19. Under perioden 12/7-31/8 2021 testades 2436 inresande, varav fem var positiva. Av dessa bedömdes en som ett fall av definitiv smittsam covid-19 (utvecklade symtom dagen efter testet). Prevalensen av definitiv smittsam covid-19 bland utresande till Sverige var noll och det positiva prediktionsvärdet var noll procent. Prevalensen bland inresande från Sverige till Åland var 0,041% och det positiva prediktionsvärdet 20%.

Slutsats: Screening av symtomfria personer som rest mellan Åland och Sverige har inte haft någon identifierbar nytta och har samtidigt lett till att personer hindrats resa, isolerats och smittspårats i onödan. Kostnaderna för dessa obligatoriska screeningar har varit stora för såväl individer som samhället.  

P14 – Lungultraljud för identifiering av patienter i behov av respiratorbehandling vid COVID-19

2. Diagnostik

Claudia Seiler^{1, 2, 3}, Cecilia Klingberg², Maria Hårdstedt^{1, 3, 4}

¹ Centrum för klinisk forskning Dalarna, Sverige
² OP/AN/IVA-kliniken Falu lasarett, Falun, Sverige
³ Örebro Universitet, Örebro, Sverige
⁴ Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige

Bakgrund: Att identifiera behovet av invasiv respiratorbehandling vid COVID-19 pneumoni är en utmaning. Målet med denna studie var att undersöka om lungultraljud kan bidra till att identifiera behovet av invasiv respiratorbehandling hos patienter med moderat till svår COVID-19 pneumoni.

Metod: En prospektiv kohortstudie genomfördes mellan 23:e april och 12:e november 2020. Alla patienter vårdade på Falu lasarett med moderat till svår COVID-19 (syrgasbehov ≥ 4 l/min) inkluderades. Exklusionskriterier var behandlingsbegränsning ”ej invasiv ventilation” och tillstånd med risk för falskt positiva fynd på lungultraljud (hjärtsvikt, lungfibros). Lungultraljud utfördes dagligen, tills start av invasiv respiratorbehandling (IV-grupp) eller spontan förbättring (non-IV-grupp). Lungultraljud och respiratoriska parameter i form av ROX index (respiratory rate and oxygenation index: (SpO₂/FiO₂)/andningsfrekvens) jämfördes mellan grupperna vid tidpunkten för intubation (IV-grupp) och högst syrgasbehov (non-IV-grupp).

Resultat: Totalt 50 patienter inkluderades; 23 i IV-gruppen och 27 i non-IV-gruppen. Lungultraljud-score var högre i IV-gruppen jämförd med non-IV-gruppen (20.0 vs 18.0; p = 0.026). ROC-analys identifierade lungultraljud-score på 19.5 som gräns för behov av invasiv ventilatorbehandling (AUC 0.68; sensitivitet 56%, specificitet 74%). ROX index ≥ 4.88, tidigare validerat vid pneumoni, predikterade behovet av invasiv respiratorbehandling med positivt prediktivt värde av 87% och negativt prediktivt värde av 100%. Hos sex patienter (12%) upptäcktes kritiska differentialdiagnoser genom lungultraljud (t ex  lungemboli, pleuravätska).

Slutsats: Lungultraljud-score hade endast ett moderat diagnostiskt värde för identifiering av behovet av invasiv respiratorbehandling hos patienter med moderat till svår COVID-19. ROX index var användbart vid COVID-19. Lungultraljud var ett värdefullt komplement i bedömningen genom att identifiera allvarliga, behandlingsbara differentialdiagnoser.

P15 – Nationell jämförelse av kvalitativa serologiska metoder för påvisning av antikroppar mot SARS-CoV-2

2. Diagnostik

Jan-Åke Liljeqvist¹, Ylva Lindroth², Liselott Ydrenius³, Anna-Maria Delis⁴, Mia Brytting⁵, Martin Sundqvist^{4, 6}

¹ Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
² Klinisk Mikrobiologi, Universitetssjukhuset, Lund
³ Klinisk Mikrobiologi, Universitetssjukhuset, Linköping
⁴ Laboratoriemedicinska kliniken, Klinisk Mikrobiologi, Universitetssjukhuset, Örebro
⁵ Avdelningen för mikrobiologi, Folkhälsomyndigheten, Solna
⁶ Institutionen för Medicinska vetenskaper, Örebro Universitet, Örebro

Bakgrund: Flera kommersiella metoder för påvisning av antikroppar mot SARS-CoV-2 utvecklades under våren 2020. Dessa påvisar antikroppar IgG och eller en kombination av IgM/IgG och i vissa fall IgA riktade mot  olika antigen (S och/eller N). Folkhälsomyndigheten angav 201125 att tester för antikroppsdiagnostik skulle ha en sensitivitet på ≥90% och en specificitet på ≥99.5%. Syftet med detta projekt vara att utvärdera om de tester som under 2020 varit de vanligast förekommande uppfyllde de krav som Folkhälsomyndigheten satt upp.

Metod: För värdering av metodernas sensitivitet avseende påvisning av antikroppar efter genomgången infektion analyserades prover insamlade ≥14 dagar efter symtomdebut och/eller PCR-positivitet för SARS-CoV-2 vid tre laboratorier (Örebro (n=107), Sahlgrenska (n=41) och Linköping (n=22) inkluderades.  Alla prover analyserades med de metoder som finns angivna i Figur 1. Specificiteten värderades baserat på data insamlade av Folkhälsomyndigheten från flera Kliniskt Mikrobiologiska laboratoriers utvärderingar.

Resultat: Testerna uppvisade en variation i såväl sensitivitet (88%-100%) som specificitet (96.4%-100%) men alla tester förutom Diasorin, Liaison XL, SARS-CoV-2 S1/S2 IgG  (sensitivitet 88%, specificitet 96.4%) uppfyllde i denna utvärdering de av Folkhälsomyndigheten uppsatta prestandakraven.

Slutsats: Alla de kommersiella tester som utvärderades utom ett (Diasorin, Liaison XL, SARS-CoV-2 S1/S2 IgG) uppfyllde de av Folkhälsomyndigheten uppsatta prestandakraven. Testerna uppvisade dock en väsentlig skillnad i sensitivitet vilket kan ha påverkat rapporterad förekomst av antikroppar mot SARS-CoV-2 från olika regioner.

P16 – Nationell jämförelse av kvantitativa serologiska metoder för påvisning av antikroppar mot SARS-CoV-2

2. Diagnostik

Anna-Maria Delis¹, Liselott Ydrenius², Jan-Åke Liljeqvist³, Mia Brytting⁴, Martin Sundqvist^{1, 5}

¹ Laboratoriemedicinska kliniken, Klinisk Mikrobiologi, Universitetssjukhuset, Örebro
² Klinisk Mikrobiologi, Universitetssjukhuset, Linköping
³ Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
⁴ Avdelningen för mikrobiologi, Folkhälsomyndigheten, Solna
⁵ Institutionen för Medicinska vetenskaper, Örebro Universitet, Örebro,

Bakgrund: Flera kommersiella metoder för kvantitativ påvisning av IgG antikroppar riktade mot S-proteinet hos SARS-CoV-2 utvecklades under 2020/2021. En internationell standard har utvecklats för att göra metodernas resultat jämförbara. Syftet med den aktuella studien var att utvärdera hur jämförbara tre kommersiella tester för kvantitativ påvisning av antikroppar mot SARS-CoV-2 S-antigen var.

Metod: 170 Serumprover (Örebro (n=107), Sahlgrenska (n=41) och Linköping (n=22) insamlade ≥14 dagar efter symtomdebut och/eller PCR-positivitet för SARS-CoV-2 inkluderades. Dessutom analyserades parade serumprover från 24 patienter (maj/juni respektive november/december 2020 (Örebro)) samt prov från 20 personer insamlade före och efter vaccination med mRNA-baserat vaccin (Linköping).  Alla prover analyserades med kvantitativ påvisning av IgG antikroppar riktade mot S-proteinet på följande plattformar: Siemens ADVIA Centaur XPT (Örebro), Diasorin Liaison XL (Örebro), Abbott Architect  (Göteborg/Linköping). För jämförbarhet omräknades alla uppmätta värden till Binding antibody units (BAU/mL) enligt tillverkarnas rekommendationer.

Resultat: Alla tre metoderna uppvisade samvariation där Siemens och Diasorins tester uppvisade bäst korrelation (r=0.87, 95% CI (0.83-0.91) r²=0.76) följt av Siemens och Abbott (r=0.81, 95% CI (0.75-0.86), r²=0.66) och Diasorin och Abbott (r=0.73, 95% CI (0.65-0.80) r²=0.54). I de parade proverna uppvisade många prover oförändrade nivåer men tendensen var att antikroppsnivåerna var lägre i det andra provet med samtliga metoder (Figur 1). Efter vaccination uppvisade samtliga analyserade prover höga antikroppsnivåer.

Slutsats: Samtliga metoder uppvisade en samvariation både vid påvisning av antikroppar efter genomgången covid-19 och vaccination. Korrelationen mellan metoderna var inte absolut trots kalibrering mot internationell standard. I studier där antikroppsnivåer följs över tid bör samma metod användas.

P17 – Påvisande av SARS-CoV-2 med salivantigentest från hospitaliserade patienter med COVID-19

2. Diagnostik

Yang De Marins¹, Anne-Katrine Pesola², Anna Söderlund Strand², Astrid Norman³, Gustav Pernow³, Marcus Aldén¹, Runtao Yang⁴, Magnus Rasmussen³

¹ Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds Universitet
² Klinisk mikrobiologi, Region Skåne
³ VO infektionssjukdomar SUS Lund
⁴ School of Mechanical, Electrical and Information Engineering, Shandong University, Weihai, China

Bakgrund: Snabb och korrekt diagnostik är av stor betydelse i arbetet mot COVID-19. Nasofarynxprovtagning och påvisande av SARS-CoV-2 med RT-PCR utgör standard-proceduren för diagnostik. Provtagning från saliv och påvisning av virus med antigentestning skulle underlätta diagnostiken. I denna studie undersökte vi om SARS-CoV-2 kunde upptäckas med antigenpåvisning från saliv hos sjukhusvårdade patienter med COVID-19.

Metod: Nasofarynx- och salivtest togs på hospitaliserade patienter med COVID-19. SARS-CoV-2 detekterades med RT-PCR på nasopharynxsekret och saliv och med fyra olika antigentester på saliv. Relativa nivåer av SARS-CoV-2 uttrycktes som Cycle of threshold (Ct)-värden och korrelerades mellan de olika provmaterialen och till symptomduration. Sensitivitet för antigentesterna undersöktes.

Resultat: 44 patienter inkluderades och RT-qPCR Ct var signifikant lägre i nasopharynxprover (median Ct 24,4 IQR 7,6) än i saliv (median Ct 27,6 IQR 6,8) (p< 0,01). För de 32 patienter där RT-PCR var positiv i båda provtagningslokaler korrellerade Ct-värdena med varandra (r=0,64, p<0,001). Längre symptomduration var associerat med högre Ct värde i båda lokaler (r=0,58/0,52, p<0,001). De olika antigentesterna genomförda på salivprov var positiva hos 14/34 (41 %) för Flowflex (Zetagene-Hughes) och för 11/34 (32 %) för de tre andra salivantigentesten (Panbio (Abbot), Joinstar och PCL). Sensitiviteten var högre för salivprov med låga Ct-värden och för patienter med kort symptomduration, upp till 67% i prover med Ct under 25 och mindre än 10 dagars symptomduration.

Slutsats: Salivantigentester är lätta för såväl patient som provtagare att använda men sensitiviteten är inte tillfredställande hos patienter som sjukhusvårdas för COVID-19. Vidare studier på personer tidigt i sjukdomsförloppet behövs för att kunna bestämma värdet av dessa tester.

P18 – SARS-CoV-2 hos en djurparkstiger

2. Diagnostik

Erika Karlstam¹, Therese Hård², Katarina Näslund¹, Linda Forslund¹, Ulrika Larsson Pettersson¹, Leif Dotevall³, Karl Ståhl¹, Siamak Zohari¹, Aleksija Neimanis¹

¹ Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Uppsala, Sverige
² Borås Djurpark, Borås, Sverige
³ Smittskydd, Västra Götaland, Sverige

Bakgrund: En äldre djurparkslevande tiger insjuknade hastigt med grav dyspné och kraftigt nedsatt allmäntillstånd. Tolv dagar innan hade dess skötare insjuknat och testat positivt för Covid-19. Tigern avlivades av djurskyddsskäl. Lindrig hosta observerades hos ytterligare en tiger och flera lejon i parken.Ytterligare två djurskötare insjuknade efterföljande vecka i Covid-19.

Metod: En fullständig obduktion utfördes. Vävnadsprover från lunga och trachea fixerades i 10% formalin, paraffinbäddades, snittades och färgades med hematoxylin-eosin (HE). Immunohistokemisk undersökning (anti-SARS-CoVid-IHC) utfördes på formalinfixerat material. Svabbprov för RT-PCR avseende SARS-CoV-2 togs från oropharynx, rektum och lunga. Vävnadsprov från lunga togs för virusodling.

Resultat: Makroskopiskt sågs hyperemi och små till måttliga mängder mucopurulent exsudat i distala trachea och huvudbronkerna. I lungorna iakttogs multifokalt mindre områden med hyperemi/blödningar och atelektas. Mikroskopiskt förelåg en mild lymfoplasmacytär tracheit, nekrotiserande bronchit och bronchiolit, samt mild nekrotiserande tracheobronchoadenit i submucösa körtlar.
Anti-SARS-CoVid-IHC påvisade virusantigen i epitelceller i bronker och submucösa körtlar. SARS-CoV-2 konfirmerades med RT-PCR i svabbprover från oropharynx, rektum och lunga. Från lungvävnad isolerades SARS-CoV-2 i cellkultur.
Helgenomsekvensering av RT-PCR-positiva prover från tigern, skötarna och lejonen visade 99,9% nukleotidsamstämmighet. Viruset tillhör den globala linjen B.1.177.21.

Slutsats: SARS-CoV-2 var en mild och övergående infektion hos flertalet stora kattdjur i gruppen, men allvarlig och fatal hos en äldre tiger. De patologiska förändringarna var främst koncentrerade till trachea, bronker och bronkioli.
Smittan fördes sannolikt in i gruppen av den först insjuknade skötaren.

P19 – Störningar i lungperfusion påvisas med magnetkamera hos icke-sjukhusvårdade personer med postcovid och andfåddhet

2. Diagnostik

Jimmy Yu^{1, 2}, Tobias Granberg^{1, 2}, Roya Shams², Sven Petersson^{1, 2}, Magnus Sköld^{1, 2}, Sven Nyrén^{1, 2}, Johan Lundberg^{1, 2}

¹ Karolinska Institutet
² Karolinska Universitetssjukhuset

Bakgrund: Kvarståend dyspné är ett av de vanligaste symtomen vid postcovid men de underliggande mekanismerna är till stor del oklara. Tidigare bilddiagnostik med huvudsakligen statiska undersökningar med skiktröntgen talar för att blodflödet är påverkat i lingorna vid akut Covid-19. Vi ville studera om dynamisk undersökning med magnetkamera kan påvisa lungperfusionsstörningar vid postcovid med dyspné.

Metod: Vi inkluderade prospektivt 20 personer med kvarstående dyspné efter PCR-verifierad Covid-19 (medelålder 46,5 +/- 8,0 år, 75% kvinnor, 4-13 månader efter insjuknande) och 22 friska kontrollpersoner (medelålder 44,1 +/- 10,8 år, 73% kvinnor) med negativt antikroppstest. Samtliga undersöktes med skattningsskalor för dyspné (CAT och mMRC), 6 minuters gångtest och kontrastförstärkt tidsupplöst 3 Tesla MR av lungorna. Tiden till maximal kontrastförstärkning (time-to-peak, TTP) beräknades, liksom andelen av lungan som fysiologiskt nådde kontrasttoppen innan aortas topp (TTP-ratio).

Resultat: Deltagarna med postcovid-relaterad dyspné hade signifikant mer dyspné jämfört med kontrollerna (median-CAT 4 vs. 1, median-mMRC 2 vs. 1, båda P<0,001), och kortare gångsträcka (583+/-111 vs. 578+/78 m, P=0,001). Postcovid-deltagarna hade längre yid till medel-TTP (0,43+/-0,04 vs. 0,41+/-0,03, P0,011) och lägre TTP-ratio (0,90+/-0,05 vs. 0,93+/-0,03, P=0,032) än kontrllerna. Ingen av deltagarna hade kvarstående strukturella lungförändringar synliga på MR. Dyspné korrelerade med medel-TTP (r=0,35, P=0,013). Det fanns en stor variabilitet inom postcovid-gruppen där 13/28 (46%) hade uttalade lungperfusionsstörningar,

Slutsats: Lungperfusionsstörningar kan påvisas med MR hos personer med kvarvarande dyspné efter genomgången Covid-19. Heterogeniciteten inom-post.covidgruppen talar för att det kan föreligga subgrupper med olika genes till dyspnén. Hos de som har påvisad lungperfusionsstörning kan MR utgöra en lämplig biomarkör för interventionsstudier. 

P20 – Störningar i ventilation och perfusion i lungorna vid Covid-19 kan detekteras med dubbelenergi-datortomografi

2. Diagnostik

Adrian Szum¹, Margareta Klein^{1, 2}, Laura Saiepour¹, Ulrika Håkansson¹, Christoph Hartstein^{1, 3}, Anders Svensson-Marcial^{1, 2}, Johan Lundberg^{4, 5}, Tobias Granberg^{4, 5}

¹ ME Radiologi Huddinge, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
² Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
³ Mora Lasarett, Mora, Sverige
⁴ ME Neuroradiologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
⁵ Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Covid-19 medför förutom trakeobronkit och diffus alveolär skada även makro- och mikrovaskulära komplikationer. I första vågen påvisades tromboembolism vid 17% av alla datortomografier av lungartärerna (DTLA) vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. DTLA utförd med dubbelenergiteknik kan ge bättre sensitivitet för subsegmentell tromboembolism och kan avbilda lungans blodvolym, men tolkningen försvåras av komplexiteten av att visuellt bedöma ventilation och perfusion.

Syfte: Att utveckla en automatiserad analysmetod för dubbelenergi-DTLA som ger möjlighet till en DT-baserad kvantitativ ventilations-/perfusions-bedömning.

Metod: I denna retrospektiva studie (EPM 2020-01895) efterbearbetades alla dubbelenergi-DTLA (80 undersökningar) som utfördes vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge på Siemens SOMATOM Flash mellan 2020-06-26 och 2020-10-30 med egenutvecklad mjukvara. Totalt undersöktes 78 patienter (medelålder 56,5±12,2 år, 29 kvinnor [37%], 6 med akut Covid-19 [8%], 72 med postcovid [92%]). I 1 fall hade en ventilations-/perfusions-scintigrafi utförts, möjliggörande en kvalitativ jämförelse.

Resultat: Från befintligt bildmaterial var det möjligt att erhålla lungblodvolymkartor som surrogatmått för lungperfusionen. Ventilationen kunde utvärderas genom co-registrering av inspirations- och expirationsbild, vilket möjliggjorde beräkning av utbredningen av emfysem, funktionell störning i små luftvägar (“air trapping”) samt eftergivligheten i lungvävnaden. Överensstämmelsen med scintigrafi var god (Figur 1).

Slutsats: Avancerad bildbearbetning av dubbelenergi-DTLA möjliggör visualisering av både ventilations- och perfusionsstörningar i lungan med hög spatial upplösning. Konceptet kan med enkelhet appliceras på andra sjukhus med liknande utrustning och kan med fördel nyttjas för att närmare karaktärisera patofysiologin vid Covid-19 och postcovid; Det kan även vara användbart för andra tillstånd såsom kronisk tromboembolism i lilla kretsloppet. Vidare studier med MR-lungperfusion och fotonräknar-DT pågår.

P21 – Trombos- och blödningskomplikationer hos IVA-vårdade patienter med Covid-19 som behandlats med profylaktisk antikoagulation i intermediärdos: en screeningstudie

2. Diagnostik

Kais Al-Abani¹, Naima Kilhamn¹, Eva Maret^{2, 3}, Johan Mårtensson^{1, 4}

¹ Department of Perioperative Medicine and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
² Department of Clinical Physiology, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
³ Department of Molecular Medicine and Surgery, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁴ Department of Physiology and Pharmacology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Venös tromboembolism (VTE) är vanligt förekommande vid kritisk Covid-19 trots trombosprofylax. Förekomsten av VTE och blödningskomplikationer efter implementering av en regim med profylaktisk antikoagulantia i intermediärdos är dock ofullständigt studerad.

Metod: Vi genomförde en prospektiv studie på sex intensivvårdsavdelningar på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och Huddinge. Efter implementering av antikoagulantia i intermediärdos genomfördes ultraljudsscreening för proximal djup ventrombos (DVT) och resultat inhämtades från rutinmässigt utförda CT lungartär-undersökningar.

Resultat: Totalt 100 Covid-19 patienter inkluderades mellan 21:a juni 2020 till 18:e februari 2021. Under en median uppföljningstid av 120 (IQR, 89-134) dagar, noterades VTE hos 37 patienter där majoriteten (78,4%) diagnostiserats efter ankomst till IVA. 20 patienter hade proximal djup ventrombos där 95% detekterades genom ultraljudsscreening. Pulmonell tromboembolism förekom hos 22 patienter och fyra patienter hade VTE i andra delar av det djupa venösa systemet. Hos 6 patienter förekom både proximal DVT och pulmonell tromboembolism. I en logistisk regressionsanalys, var endast hjärtsvikt associerat med VTE (oddskvot 4,67, 95% CI 1,13-19,34). Allvarlig blödning och icke-allvarlig blödning skedde hos 10 respektive 18 patienter.

Slutsats: I vår prospektiva screeningstudie av IVA-patienter med Covid-19 fann vi en hög prevalens av VTE (37%) och blödningskomplikationer (28%) efter implementering av antikoagulantia i intermediärdos. Nästan hälften av patienterna med VTE hade DVT identifierade genom ultraljudsscreening. 

P22 – Utveckling av en multiplex- och skalbar precisions-serologimetod för SARS-CoV-2-infektion baserad på linjära B-cellsepitoper

2. Diagnostik

Hanna Kann¹, Magnus Gisslen^{2, 3}, Lars-Magnus Andersson^{2, 3}, Samuel Lundin¹, Ali M. Harandi^{1, 4}

¹ Avd för Mikrobiologi och Immunologi, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
² Avd för Infektionssjukdomar, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
³ Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
⁴ Vaccine Evaluation Center, BC Children’s Hospital Research Institute, University of British Columbia, Vancouver, Canada

Bakgrund: SARS-CoV-2-serologi har studerats ingående sedan starten på pandemin, men det finns fortfarande ett behov av serologiska metoder med högre precision. Vår målsättning var att utveckla en multiplexmetod för precisionsserologisk detektion av anti-SARS-CoV-2 baserad på linjära B-cellsepitoper från protein S.

Metod: Genom att använda peptidarray-metodik har vi i detalj kartlagt de linjära B-cellsepitoper hos protein S. Vi identifierade de mest reaktiva epitoperna, och använde dessa för att sätta upp en multiplex-serologi-assay baserad på biotin-kopplade peptider från protein S1. Assayen utvärderades med en provpanel från National Institute of Biological Standards and Control (NIBSC), samt med parade serumprover från 22 patienter (45.5 % kvinnor och 54.5 % män; medianålder: 57.0) med mild, medelsvår eller svår COVID-19.

Resultat: Vi observerade en stark korrelation mellan resultat från RBD-domänen från protein S, protein S-peptiderna P1, P2, samt från kommersiella serologi-metoder (Figur 1). I prover tagna inom 50 dagar från symptomdebut var nivåerna av både IgG anti-P1 och anti-P2 högre (42x respektive 15x) i prover från patienter med svår sjukdom jämfört med de från mild sjukdom. Ingen antikroppsbindning till negativ kontroll-peptid (P3) observerades. Nivåerna av både anti-P1 och anti-P2-antikroppar minskade från första (< 50 dagar efter symptomdebut) till andra (50-150 dagar) provtagningstillfället.

Slutsats: Vår serologimetod kan mycket träffsäkert detektera SARS-CoV-2-antikroppar, och analys av antikroppsvar mot olika linjära B-cellsepitoper kan potentiellt särskilja mild och svår sjukdom. Metoden är skalbar, kan anpassas för ”high-througput”-analys, och kan slutföras inom ett fåtal timmar efter provtagning. Vi planerar nu att öka precisionen genom att lägga till fler antigen, och därefter utvärdera sensitivitet och specificitet i större COVID-19-kohorter.

P23 – Ventilations- och andningsgasanalys under fysiskt arbete hos patienter med kvarstående långtidssymptom efter Covid-19

2. Diagnostik

Anna von Gruenewaldt¹, Eva Nylander^{1, 2}, Kristofer Hedman^{1, 2}

¹ Fysiologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, Linköping, Sverige
² Institutionen för Hälsa, Medicin och Vård, Linköpings universitet, Linköping, Sverige

Bakgrund: Bakgrund/syfte: Hos patienter med kvarstående besvär efter Covid-19-infektion har andfåddhet, muskeltrötthet och ökad uttröttbarhet vid ansträngning rapporterats. Få studier har utvärderat denna patientgrupp med arbetsprov innefattande analys av ventilation och andningsgaser (ergospirometri). Vi ville därför studera maximal syreupptagningsförmåga (VO2peak), ventilatorisk effektivitet (VE/VCO2-slope) och andningsmönster hos patienter med kvarstående symptom minst tre månader efter mild till måttlig Covid-19-infektion.

Metod: Metod: I en retrospektiv studie inkluderades patienter över 18 år som remitterats för ergospirometri april 2020 – april 2021 på grund av kvarstående symptom minst tre månader efter Covid-19. Patienter med annan allvarlig hjärt- eller lungsjukdom eller intensivvårdskrävande Covid-19 exkluderades. Uppgifter om symptom, vårdförlopp, behandlingsnivå och laboratorieanalyser inhämtades från patientjournal. Data från basal spirometri (FEV1, FVC) och maximalt arbetsprov (bl.a. VO2peak, VE/VCO2-slope, syremättnad mätt med pulsoximetri) inhämtades från klinisk databas.

Resultat: Resultat: Tjugo patienter med kvarstående symptom efter Covid-19 inkluderades, varav nio hade PCR-verifierad Covid-19, åtta hade sjukhusvårdats (varav fyra med syrgasbehandling och radiologiska fynd som vid viruspneumoni). Vanligaste symptom var dyspné, allmän trötthet och bröstsmärta. FVC och FEV1 var lätt sänkt hos tre respektive en patient. Ingen patient desaturerade (<95%) under arbete. VO2peak (median, IQR) var 26 (21-31) ml/kg/min, motsvarande 94% (86-105) av förväntat. Två patienter (10%) hade VO2peak under nedre referensområdesgränsen. Fjorton patienter (70%) hade en förhöjd VE/VCO2-slope (>30) som tecken på ventilatorisk ineffektivitet. Ett oregelbundet andningsmönster sågs hos 7/20 patienter (35%).

Slutsats: Slutsats: Ineffektiv ventilation eller avvikande andningsmönster snarare än nedsatt syreupptagningsförmåga, ventilationsförmåga eller syresättning skulle kunna förklara andfåddhet hos en betydande andel av patienter med långvariga symptom efter mild-måttlig Covid-19-infektion.

P24 – Verifiering och validering av SARS-CoV-2 snabbtester för antigen i saliv

2. Diagnostik

Nastya Kharlamova¹, Nicky Dunn¹, Svante Jerling¹, Malin Almgren¹, Agnes Linnér², Siri Lilliesköld^{2, 3}, Duncan Njenda⁴, Sandra Muschiol⁵, Nuno Ramos Rufino de Sousa⁴, Harry Alexopoulos⁶, Antonio Gigliotti Rothfuchs⁴, Anna Fogdell-Hahn¹

¹ Karolinska Institutet, Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Klinisk Neuroimmunologi, Centrum för Molekylär Medicin (CMM), Karolinska Universitetssjukhuset Solna, Stockholm, Sverige
² Karolinska Institutet, Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, Stockholm, Sverige
³ Neonatalvård, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
⁴ Karolinska Institutet, MTC, Biomedicum, SciLifeLab, Stockholm, Sverige
⁵ Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetslaboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
⁶ Department of Cell Biology and Biophysics – Faculty of Biology National and Kapodistrian University of Athens University Campus, Athens, Greece

Bakgrund: Höga mänger av SARS-CoV-2 virus kan finnas i saliv även hos asymtomatiska, pre-symptomatiska och immuna individer och även då man inte detekterar virus i näsa och svalg. Detta kan vara en av orsakerna till spridning av viruset och därför behövs det bättre strategier för att kunna identifiera individer med viruspartiklar i saliv.

Metod: Elva snabbtester, av olika fabrikat, för SARS-CoV-2 antigen testades för specificitet med hjälp av prover insamlade från näsa, svag och saliv från 12 positiva kontroller stegvis utspädda i för testerna avsedd buffert. Testerna utfördes av två oberoende personer som graderade styrkan på det positiva bandet individuellt. Alla spädningar analyserades med ”heat-inactivated direct”(hid) RT-PCR och CT värdet användes som indikation på viruskoncentration. Salivprover som samlats in före december 2019 (n=84) användes som negativa kontroller. Saliv från personer med immunitet (n=26), verifierat med serologi, undersöktes med de snabbtest för virusantigen som hade bäst sensitivitet och specificitet.

Resultat: Nio av elva snabbtester detekterade antigen i de positiva kontrollerna, men sensitiviteten varierade. Ingen av testerna detekterade virusantigen om Ct-värdet för provet var högre än 35. De två tester som hade högst specificitet gav falsk positiv signal i de negativa kontrollerna. Ingen av de personer med konstaterad immunitet var positiva för virusantigen saliv.

Slutsats: Positivt virusantigen i saliv är ovanligt hos de som är immuna, men kan vara en källa till fortsatt spridning av viruset. Snabbtester för saliv för hemmabruk är en alternativ metod för att identifiera eventuella smittbärande individer, men de tester som finns på marknaden behöver en oberoende verifiering av sensitivitet och specificitet.

P25 – A regression discontinuity analysis of the social distancing recommendations for older adults in Sweden during COVID-19

3. Epidemiologi

Carl Bonander¹, Debora Stranges², Johanna Gustavsson³, Matilda Almgren⁴, Malin Inghammar⁵, Mahnaz Moghaddassi⁶, Anton Nilsson², Paul W. Franks^{7, 8}, Maria F. Gomez⁹, Tove Fall¹⁰, Jonas Björk^{2, 4}

¹ Health Economics & Policy, School of Public Health & Community Medicine, Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Sweden
² Division of Occupational and Environmental Medicine, Lund University, Lund, Sweden
³ Centre for Societal Risk Research, Karlstad University, Sweden
⁴ Clinical Studies Sweden, Forum South, Skåne University Hospital, Lund, Sweden
⁵ Department of Clinical Sciences Lund, Section for Infection Medicine, Skåne University Hospital, Lund University, Lund, Sweden
⁶ Social Medicine and Global Health, Department of Clinical Sciences Malmö, Lund University, Malmö, Sweden
⁷ Lund University Diabetes Center, Department of Clinical Sciences, Skåne University Hospital, Malmö, Sweden
⁸ Harvard Chan School of Public Health, Boston, MA, USA
⁹ Department of Clinical Sciences in Malmö, Diabetic Complications Unit, Lund University Diabetes Centre, Sweden
¹⁰ Department of Medical Sciences, Molecular Epidemiology, and Science for Life Laboratory, Uppsala University, Sweden

Bakgrund: We investigate the impact of a non-mandatory and age-specific social distancing recommendation on isolation behaviors and disease outcomes in Sweden during the first wave of the COVID-19 pandemic. The policy stated that people aged 70 years or older should avoid crowded places and contact with people outside the household.

Metod: We used a regression discontinuity design—in combination with self-reported isolation data from COVID Symptom Study Sweden (n = 96,053) and national register data on COVID-19 hospitalizations, deaths, and confirmed cases—to estimate the effects of the policy.

Resultat: Our primary analyses showed a sharp drop in the weekly number of visits to crowded places (-13%) and severe COVID-19 cases (-16%) at the 70-year-threshold. These results imply that the age-specific recommendations prevented approximately 1,800 to 2,700 severe COVID-19 cases, depending on model specification.

Slutsats: It seems that the non-mandatory, age-specific recommendations helped control COVID-19 disease during the first wave of the pandemic in Sweden, as opposed to not implementing a social distancing policy aimed at older adults. Our study provides empirical data on how populations may react to non-mandatory, age-specific social distancing policies in the face of a novel virus.

P26 – Begränsad dold covid-19 smitta på Åland: resultat av upprepad serologi- och PCR-screening i en populationskohort

3. Epidemiologi

Marika Nordberg¹, Erika Boman², Mathias Grunér^{3, 4}, Charlotte Hammer⁵, Gunilla Häggblom¹, Susanne Olausson⁴, Knut Lönnroth^{6, 7}

¹ Ålands Hälso- och sjukvård, Mariehamn, Åland, Finland
² Högskolan på Åland, Mariehamn, Åland, Finland
³ Medimar läkarstation, Åland, Finland
⁴ Bimelix Biomedicinskt laboratorium, Åland, Finland
⁵ Department of Health Security, THL, Helsinki, Finland and European Programme for Intervention Epidemiology Training, Solna, Sverige.
⁶ Ålands landskapsregering, Mariehamn, Åland, Finland
⁷ Karolinska Institutet, Solna, Sverige

Bakgrund: Åland har haft låg incidens av bekräftad covid-19. I en första mycket lugn niomånaders epidemifas, mars-november 2020, bekräftades endast 47 fall (0,16% av ca 30 000 invånare). Under den följande niomånadersperioden, december 2020 till augusti 2021, inträffade ett flertal utbrott och sammanlagt 427 fall bekräftades (1,42%). Provtagningen har varit omfattande. Till och med augusti 2021 hade över 60 000 PCR test gjorts och ca 18 000 personer testats. Testning av symtomatiska har gjorts på bred indikation. Rigorös smittspårning har tillämpats under hela pandemin och under 2021 har även symtomfria kontakter testats. Vaccineringar inleddes på Åland vecka 1 2021. För att studera omfattningen av dold smitta genomfördes en populationsbaserad kohortstudie. Vi analyserar här resultaten för de två epidemifaserna (figur). 

Metod: Totalt 260 slumpmässigt utvalda personer inbjöds till serologi och PCR testning vid tre tillfällen, varav 100 inkluderades i första provtagningen och 98 gjorde minst ett uppföljningsprov. Medel- och medianåldern var 50 år och 55% var män.

Resultat: Samtliga var symtomfria och PCR- och serologinegativa i första provtagning. Vid första provtagningen hade ingen fått vaccin >14 dagar innan. Av de som fullföljde uppfölningstest var 36 ovaccinerade inför testning varav 1 (2,8%) serokonverterade. Personen hade haft symtom men negativt PCR testats en månad tidigare. Av 62 som vaccinerats med minst en dos minst 14 dagar innan testdagen serokonverterade 45 (72,6%). Samtliga var symtomfria och PCR-negativa även vid provtagning 2 och 3. Ingen av deltagarna registrerades som bekräftade covid-19 under studieperioden. 

Slutsats: Fynden motsvarar väl incidensen av bekräftade fall på Åland. Dold smittspridningen har varit begränsad

P27 – Behandling med anti-androgena läkemedel skyddar inte mot covid-19 symptom – resultat från en populationsbaserad epidemiologisk studie

3. Epidemiologi

Andreas Josefsson^{1, 2, 3}, Karin Welén³, Osvaldo Fonseca Rodriguez^{1, 4}, Anne-Marie Fors Connolly^{1, 4}

¹ Medicinska fakulteten, Umeå Universitet
² Wallenberg Center för Molekylär Medicin, Umeå Universitet
³ Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet
⁴ Laboratoriet för Molekylär Infektionsmedicin Sverige (MIMS), Umeå Universitet

Bakgrund: Under covid-19-pandemin har män utgjort en majoritet av allvarligt sjuka patienter. Tidigt presenterades data som antydde att män som behandlas med läkemedel som minskar testosteronnivåer eller blockerar androgensignalering infekterades mer sällan av SARS-CoV-2. Detta stämmer med hypotesen att testosteron medierar ökad virulens via reglering av proteiner som medverkar till virusets internalisering. Denna studie undersöker samband mellan olika typer av anti-androgen behandling och utfall efter SARS-CoV-2 infektion.

Metod: 8100 prostatacancerpatienter positiva för SARS-CoV-2 identifierades från nationella register fram till 25 maj 2021. Dessa delades upp i tre grupper baserat på erhållen hormonbehandling: 1. Endast anti-androgener (n=676), 2. Kirurgisk eller medicinsk kastration (n=800), 3. Nya generationens hormonbehandling (abiraterone/enzalutamide) (n=214), och jämfördes med prostatacancerpatienter utan hormonbehandling (n=6410), avseende sjukhusinläggning, intensivvård och död i covid-19.

Resultat: Ojusterade data visar högre risk att behöva sjukhusvård eller dö till följd av covid-19 för patienter behandlade med alla typer av hormonbehandling. Efter justering för ålder och samsjuklighet kvarstod endast en ökad risk att dö för de sköra prostatacancerpatienter i sent skede av metastaserad sjukdom som behandlats med kastrationsbehandling med tillägg av abiraterone eller enzalutamide (OR 2,03 (CI:1,37 – 3,00) p<0,001). Ingen skillnad observerades mellan behandling med abiraterone och enzalutamide.

Slutsats: Hormonbehandling i syfte att minska androgensignalering skyddar inte mot allvarliga symptom från covid-19. Vi tolkar den ökade risken att dö för de sköraste patienterna som mest troligt kopplad till deras långt framskridna metastaserade sjukdom och inte till behandlingen med abiraterone eller enzalutamide. 

P28 – Development of the PRONEtect Practice Guidance Document: “Skin care considerations for the patient in the prone position” during the COVID-19/SARS-CoV-2 pandemic

3. Epidemiologi

Dimitri Beeckman^{1, 2}, Anika Fourie²

¹ Swedish Centre for Skin and Wound Research, School of Health Sciences, Örebro University, Örebro, Sweden
² Skin Integrity Research Group (SKINT), University Centre for Nursing and Midwifery (UCVV), Department of Public Health and Primary Care, Ghent University, Ghent, Belgium

Bakgrund: The rapid spread of COVID-19/SARS-CoV-2, resulted in an increased number of patients presenting with typical acute respiratory distress syndrome symptoms, prompting intensive care units to adopt prone positioning (PP), without necessarily having protocols and resources in place. PP is a lifesaving strategy – but with adverse consequences. Pressure ulcers (PUs) are of the most frequently observed adverse events at 34% (OR: 2.19; 95% CI: 1.55-3.09; p<0.0001; I² 0%), with incidences of anterior PUs up to 56.9%. Incidences of perioral PUs due to endotracheal tube placement are reported at 34.6%. Other threats to skin integrity in PP are moisture-associated damage related to increased secretions during PP.

Metod: A comprehensive literature review, international consultation with 11 experts (8 countries) and gap analysis study were done through November 2020. The team identified clinicians’ immediate need for a concise, simple, evidence-based guidance document to guide skin damage prevention strategies whilst the patient is in prone position.  

Resultat: The ‘PRONEtect Practice Guidance Document’ was developed, approved by the experts, and launched in December 2020. The document recommends a 3-step approach with a checklist: 1) prepare the patient (before prone manoeuvring), 2) position/reposition from supine to prone, and 3) management of the patient whilst in PP. The recommendations were translated into eight languages, including Swedish. Several hospitals have incorporated the recommendations into their own protocols.  

Slutsats: The PRONEtect document is the first tool in a planned education and training intervention pack – for an interdisciplinary team caring for the skin of critically ill patients in the prone position. 

P29 – Ett elektroniskt frailty index-verktyg (eFI) som prediktor för utfall hos COVID-19-patienter inom Stockholmsgeriatriken

3. Epidemiologi

Jonathan K. L. Mak¹, Maria Eriksdotter^{2, 3}, Martin Annetorp^{2, 3}, Ralf Kuja-Halkola¹, Laura Kananen^{1, 4}, Anne-Marie Boström^{3, 5}, Miia Kivipelto^{2, 3}, Carina Metzner^{2, 3}, Viktoria Bäck Jerlardtz⁶, Malin Engström⁷, Peter Johnson⁸, Lars Göran Lundberg⁹, Elisabet Åkesson^{10, 11}, Carina Sühl Öberg¹², Maria Olsson^{13, 14}, Tommy Cederholm^{2, 3, 15}, Sara Hägg¹, Dorota Religa^{2, 3}, Juulia Jylhävä^{1, 4}

¹ Department of Medical Epidemiology and Biostatistics, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
² Division of Clinical Geriatrics, Department of Neurobiology, Care sciences and Society, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
³ Theme Inflammation and Aging, Karolinska University Hospital, Huddinge, Sweden
⁴ Faculty of Social Sciences (Health Sciences) and Gerontology Research Center (GEREC), University of Tampere, Tampere, Finland
⁵ Division of Nursing, Department of Neurobiology, Care Sciences and Society, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁶ Department of Geriatric Medicine, Jakobsbergsgeriatriken, Stockholm, Sweden
⁷ Department of Geriatric Medicine, Sabbatsbergsgeriatriken, Stockholm, Sweden
⁸ Department of Geriatric Medicine, Capio Geriatrik Nacka AB, Nacka, Sweden
⁹ Department of Geriatric Medicine, Dalengeriatriken Aleris Närsjukvård AB, Stockholm, Sweden
¹⁰ Research and Development Unit, Stockholms Sjukhem, Stockholm, Sweden
¹¹ Division of Neurogeriatrics, Department of Neurobiology, Care sciences and Society, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
¹² Department of Geriatric Medicine, Handengeriatriken, Aleris Närsjukvård AB, Stockholm, Sweden
¹³ Department of Geriatric Medicine, Capio Geriatrik Löwet, Stockholm, Sweden
¹⁴ Department of Geriatric Medicine, Capio Geriatrik Sollentuna, Stockholm, Sweden
¹⁵ Department of Public Health and Caring Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden

Bakgrund: Clinical Frailty Scale (CFS) är ett skattningsverktyg för skörhet som används på geriatriska kliniker i Stockholm och som kan urskilja COVID-19-patienter med risk för sämre utfall. Det är däremot oklart om ett skörhetsmått beräknat från journaldata, ett elektroniskt frailty index-verktyg (eFI), ger liknande prediktivt värde. Syftet med denna studie var att jämföra eFI med andra mått på skörhet och komorbiditet, samt att utvärdera prediktion av utfall (längd på sjukhusvistelse, dödlighet, återinläggning) hos geriatriska COVID-19-patienter i Stockholm.

Metod: Vi extraherade elektroniska journaler från nio geriatriska kliniker i Stockholm, Sverige, omfattande 3 168 COVID-19-patienter (medelålder 81,9 år) mellan 1/3/2020 och 17/6/2021. Skörhet skattades med CFS, Hospital Frailty Risk Score (HFRS) och eFI utifrån 48 variabler på diagnoser, funktion och labvärden. Komorbiditet räknades ut med Charlson Comorbidity Index (CCI). Associationen mellan skörhet och längd på sjukhusvistelse testades med linjär regressionsanalys. Dödlighet under sjukhusvistelse och återinläggning inom 30 dagar med logistisk regression, samt 30-dagars- och 6-månadersdödlighet med Cox-regression. Justering för ålder och kön gjordes i alla modeller.

Resultat: En ökning med 10% på eFI-skalan var associerat med högre risk för dödlighet under sjukhusvistelsen (odds ratio [OR]=3,13; 95% confidence interval=2,52–3,91), 30-dagars dödlighet (hazards ratio [HR]=2,46; 2,12–2,85), 6 månaders dödlighet (HR=2,40; 2,12–2,72), 30-dagars återinläggning (OR=1,30; 1,02–1,64) och längre sjukhusvistelse (β=2,28; 1,88–2,68). CFS, HFRS och CCI var på liknande sätt associerade med dessa utfall, men eFI var den bästa prediktorn för dödlighet under sjukhusvistelsen (AUC=0,78).

Slutsats: Ett eFI-verktyg baserat på journaldata kan användas för att identifiera högrisk-patienter inlagda för COVID-19 på geriatriska kliniker i Stockholm.

P30 – Genomic and demographic aspects of the introduction of SARS-CoV-2 in Örebro County, 2020.

3. Epidemiologi

Amanda Grahn¹, Paula Mölling^{2, 3}, Gunlög Rasmussen^{3, 4}, Martin Sundqvist^{2, 3}

¹ School of Medicine, Örebro University, Örebro, Sweden
² Department of Laboratory Medicine, Clinical Microbiology, Örebro University hospital, Örebro
³ Faculty of Medicine and Health, Örebro University, Örebro
⁴ County Medical Officer for Communicable Diseases, Region Örebro County, Örebro

Bakgrund: On March 4, 2020, the first case of covid-19 was identified in Örebro County, Sweden. The aim of this study was to map the introduction of SARS-CoV-2 into Örebro County through demographic and genetic information, enabling a deeper understanding of the pandemic on a regional level.

Metod: The initial 506 laboratory PCR-confirmed cases of COVID-19 in Örebro County (dated 2020-03-04 – 2020-04-15) were analysed regarding demographic aspects and of those cases the first 13 underwent whole genome sequencing through AmpliSeq, Ion Torrent targeted Next Generation Sequencing (Folkhälsomynidgheten, Solna) and the sequences were analysed using Nextclade (www.nextstrain.org).

Resultat: The 13 sequenced cases of SARS-CoV-2 in Örebro County represented three genetic clades of the virus (Clade G n=3, Clade GH n=9, Clade GR n=1). All 13 strains of SARS-CoV-2 carried the D614G spike mutation. The 506 laboratory confirmed cases were found in multiple municipalities in the county, with a significantly higher incidence in the largest municipality, Örebro, as compared to the whole county (OR 2.194 (1.806- 2.665), p<0.001).  Three out of five high incidence areas in Örebro were located in districts known to have a higher proportion of foreign born. 

Slutsats: SARS-CoV-2 were introduced to Region Örebro through multiple introductions of genetically diverse strains. The cases were unevenly distributed throughout the county during the first six weeks. The presence of D614G spike mutation indicates introduction to Örebro county from Europe rather from other parts of the world. Sequence analysis of more samples collected during this time is ongoing.

P31 – Hormonbehandling av prostatacancer skyddar inte mot Covid-19

3. Epidemiologi

Rolf Gedeborg¹, Lars Lindhagen², Stacy Loeb³, Johan Styrke⁴, Hans Garmo⁵, Pär Stattin¹

¹ Institutionen för Kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige.
² Uppsala Kliniska Forskningscentrum (UCR), Uppsala, Sverige.
³ Department of Urology and Population Health, New York University and Manhattan Veterans Affairs Medical Center, New York, US.
⁴ Institutionen för Kirurgisk och perioperativ vetenskap, Urologi och andrologi, Umeå universitet, Sverige.
⁵ Translational Oncology and Urology Research (TOUR), King's College London, Guy's Hospital, London, UK.

Bakgrund: I början av Covid-19-pandemin rapporterade en liten observationsstudie att män som fick hormonbehandling (Androgen Deprivation Therapy; ADT) mot prostatacancer hade skydd mot svår Covid-19-infektion och död i Covid-19. Flera randomiserade studier av ADT vid Covid-19 har redan initierats.

Metod: Forskningsdatabasen PcBaSe baserad på det Nationella prostatacancerregistret (NPCR) har kopplats till andra hälsodataregister för analys av associationen mellan ADT (bicalutamid eller GnRH-agonist) och (a) överdödlighet under pandemin jämfört med tidigare år, (b) död i i Covid-19 i en fallkontrollstudie och (c) risk för test-positiv Covid-19 och svår sjukdom i en kohortstudie.

Resultat: Bland 114 547 män med prostatacancer hade män med ADT en ökad risk att testa positivt för Covid-19 (oddsratio [OR] 3,34; 95% CI: 2,91 – 3,85), att då kräva sjukhusvård (Fig. 1), och att avlida i Covid-19 (OR 5,05; 4,18 – 6,10) men huvuddelen av dessa riskökningar försvann efter justering för ålder och faktorer kopplade till prostatacancerns svårighetsgrad (justerat OR 1,25; 0,95 – 1,65). Samma mönster sågs för överdödlighet under pandemin jämfört med tidigare år (justerat OR 0,96; 0,87 – 1,06).

Slutsats: Efter justering för störfaktorer ses ingen skyddseffekt av ADT mot Covid-19 bland män med prostatacancer. Däremot tycks mer avancerad cancersjukdom öka risken både för att infekteras och att drabbas av svår sjukdom och död i Covid-19.

Detta projekt stödjs av Vetenskapsrådet Dnr 2020-05866.

Delar av resultaten publicerade: Gedeborg R, Styrke J, Loeb S, Garmo S, Stattin P. Androgen deprivation therapy and excess mortality in men with prostate cancer during the initial phase of the COVID-19 pandemic. PLOS One 2021, In Press.

P32 – Karakterisering av COVID-19-patienter med astma i Sverige – en befolkningsbaserad registerstudie inom SCIFI-PEARL-projektet

3. Epidemiologi

Brian Kirui¹, Ailiana Santosa¹, Stefan Franzén^{1, 2}, Vanfleteren Lowie E.G.W^{3, 4}, Croline Stridsman⁵, Fredrik Nyberg¹

¹ 1.Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
² 2.Nationella Diabetesregistret, Registercentrum Västra Götaland, Göteborg, Sverige
³ 3.KOL-Centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
⁴ 4.Avdelningen för invärtesmedicin och klinisk nutrition, Institutionen för medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
⁵ 5.Avdelningen för medicin / OLIN-studierna, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, Umeå, Sverige.

Bakgrund: Covid-19 kan påverka astmapatienter på olika sätt, men det saknas information om viktiga riskfaktorer. Vårt syfte var att beskriva och jämföra sociodemografi, komorbiditeter, läkemedelsbehandlingar och kliniska mätningar hos astmapatienter med covid-19 med astmapatienter ur den allmänna befolkningen.

Metod: Vi genomförde en deskriptiv studie med hjälp av svenska registerdata från januari 2020 till februari 2021. Vi identifierade astmapatienter från det svenska Nationella Luftvägsregistret och kopplade deras data till flera nationella hälsovårdsregister. Vi beskriver astmapatienter med covid-19-utfall (testpositiv/diagnos, sjukhusinläggning, intensivvårdsinläggning och dödsfall) som inträffade fram till februari 2021 samt en kohort av astmapatienter ur befolkningen (n=21550). Vi rapporterar frekvenser av sociodemografi, komorbiditeter, mediciner och kliniska faktorer jämfört med en slumpvald astmakohort ur befolkningen.

Resultat: Vi studerade 25874 diagnoser, 2090 sjukhusinläggningar, 239 intensivvårdsinläggningar och 328 dödsfall hos astmapatienter på grund av covid-19. För alla covid-19-utfall dominerade kvinnor (58-59,5 %), särskilt bland dödsfallen. Pojkar övervägde i åldrarna under 12 år. Rökningshistorik var vanligt förekommande vid sjukhusinläggning (39,6 %) och dödsfall (42,7 %), jämfört med 36,3% i astma-befolkningskohorten.

Vi observerade högre prevalens av allergi (28 %) för covid-19-diagnos, fetma (46 %) bland intensivvårdsinläggningar och hjärt- och kärlsjukdomar (72,9 %) bland dödsfall. Inhalerade kortikosteroider var vanligaste medicineringen överlag (figur), i alla åldersgrupper, men bronkdilaterare var vanliga hos barn (<6 år). Svåra covid-19-utfall hade lägre FEV1-värden.

Slutsats: Våra resultat ger en detaljerad karakterisering som visar att astmapatienter med covid-19 oftare är äldre och kvinnor, har fler komorbiditeter och högre läkemedelsanvändning än astmapatienter i befolkningen. Våra data ger viktig information för bedömning av astmapatienter med covid-19.

P33 – Kvalitetsregistret för SARS-CoV-2 (Covid-19)

3. Epidemiologi

Pontus Naucler^{1, 2}, Pär Sparén³, Joakim Dillner^{4, 5}, Anders Sönnerborg^{1, 5, 6}, Jan Albert^{7, 8}, Kristoffer Strålin^{1, 2}, Therese Djärv^{2, 9}, Emma Larsson^{10, 11}, Johan Ursing^{12, 13}, Sara Nordqvist Kleppe⁵

¹ Karolinska Universitetssjukhuset, Medicinska Enheten Infektionssjukdomar, Stockholm, Sverige
² Karolinska Institutet, Institutionen för Medicin Solna, Stockholm, Sverige
³ Karolinska Institutet, Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik (MEB), Stockholm, Sverige
⁴ Karolinska Universitetssjukhuset, Medicinsk Diagnostik Karolinska (MDK), Stockholm, Sverige
⁵ Karolinska Institutet, Intuitionen för Laboratoriemedicin (LABMED), Stockholm, Sverige
⁶ Karolinska Institutet, Institutionen för Medicin Huddinge, Stockholm, Sverige
⁷ Karolinska Universitetssjukhuset, Klinisk Mikrobiologi, Stockholm, Sverige
⁸ Karolinska Institutet, Mikrobiologi, Tumör och Cellbiologi (MTC), Stockholm, Sverige
⁹ Karolinska Universitetssjukhuset, Medicinsk Enhet Akut, Stockholm, Sverige
¹⁰ Karolinska Institutet, Klinisk Fysiologi och farmakologi (FyFa), Stockholm, Sverige
¹¹ Karolinska Universitetssjukhuset, Perioperativ Medicin och Intensivvård, Stockholm, Sverige
¹² Danderyds Sjukhus, Infektionskliniken, Stockholm, Sverige
¹³ Karolinska Institutet, Kliniska Vetenskaper, Danderyd Sjukhus, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Kvalitetsregister för SARS-CoV-2 (Covid-19) har som syfte att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra vårdens kvalitet vid vaccination mot, behandling och vård av patienter med SARS-CoV-2-infektion (Covid-19) och minska infektionens efterverkningar. Registret möjliggör jämförelser inom hälso- och sjukvården genom framställning av statistik för att rationellt, snabbt och effektivt kunna observera och påvisa kvalitetsskillnader, ge underlag till förbättringsarbete och följa upp de insatser som görs.

Genom att stödja evidensbaserat utvecklingsarbete kommer registret att förbättra vårdkvaliteten och säkerheten i vården för patienter, kvalitetssäkra den hälso- och sjukvård som föranleds av SARS-CoV-2, samt långsiktig följa upp vaccinationerna.

Organisation och styrningKarolinska Universitetssjukhuset har centralt personuppgiftsansvar (CPUA). Styrgruppen har kompetenser inom akutsjukvård, epidemiologi, immunologi, infektion, intensivvård, virologi och stor erfarenhet av att driva kvalitetsregister.

Kvalitetsregistret startades i Region Stockholm, men är nu i en utvecklingsfas där fler regioner över landet ansluter sig.

Metod: Registret planerar att hämta in relevant data rörande diagnostik, behandling, vård och vaccination avseende SARS-CoV-2 (Covid-19). Data om diagnostik omfattar: PCR, serologi, antigentestning och sekvensering. Behandlingsdata omfattar kliniskt relevant data för behandling av Covid-19, exempelvis medicinering, mekanisk ventilation och uppföljning från de olika vårdnivåerna primärvård, slutenvård och intensivvård. Vaccinationsdata planeras omfatta antal doser, tidpunkter för vaccinering och vilket vaccin som administrerats. Inhämtningen sker igenom import direkt ifrån vårdgivarnas datalager, så att ingen manuell registrering krävs.

Resultat: Sammanfattning av data i figuren.

Slutsats: Registret förväntas bli ett fullskaligt nationellt kvalitetsregister inom det närmaste verksamhetsåret och kan utgöra en kraftfull resurs inom kvalitetsuppföljning, planering och forskning om Covid-19 och dess konsekvenser.

Information om registret

www.covid19register.se

P34 – Mortaliteten bland patienter som vårdats för Covid-19 på geriatriska kliniker: Data (mars 2020-juli 2021) från Stockholm GeroCOVID studien

3. Epidemiologi

Hong Xu¹, Sara Garcia-Patcek^{1, 2}, Martin Annetorp², Viktoria Bäck Jerlardtz³, Tommy Cederholm^{1, 2}, Malin Engström⁴, Miia Kivipelto^{1, 2}, Lars Göran Lundberg⁵, Carina Metzner², Maria Olsson^{6, 7}, Josefina Skogö Nyvang⁸, Carina Sühl Öberg⁹, Elisabet Åkesson^{10, 11}, Dorota Religa^{1, 2}, Maria Eriksdotter Maria Eriksdotter^{1, 2}

¹ Sektionen för klinisk geriatrik, Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Stockholm
² Tema Inflammation och Åldrande, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm
³ Jakobsbergsgeriatriken, Stockholm, Sweden
⁴ Sabbatsbergsgeriatriken, Stockholm, Sweden
⁵ Dalengeriatriken Aleris Närsjukvård AB, Stockholm, Sweden
⁶ Capio geriatrik Löwet, Stockholm, Sweden
⁷ Capio geriatrik Sollentuna, Stockholm, Sweden
⁸ Capio Geriatrik Nacka AB, Nacka, Sweden
⁹ Handengeriatriken, Aleris Närsjukvård AB, Stockholm, Sweden
¹⁰ Sektionen för neurogeriatrik, Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Stockholm
¹¹ Stockholms Sjukhem, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Vi har tidigare visat en minskning av mortaliteten i COVID-19 bland äldre under den första vågen av pandemin. Kunskapen om mortaliteten under längre tid är mindre känd. Syftet här är att undersöka trettiodagarsmortaliteten över tid bland geriatriska patienter med och utan COVID-infektion i Stockholm.

Metod: Data mellan 6 mars 2020-31 juli 2021 samlades in från 4565 respektive 19308 patienter 70 år och äldre som vårdades på grund av COVID respektive icke-COVID-infektion på nio geriatriska kliniker i Stockholm. Information om trettiodagarsmortaliteten (räknad från inskrivningsdatum på geriatrisk klinik) registrerades. Antalet COVID-fall och mortalitet per vecka för populationen 70 år och äldre i Stockholm erhölls från Socialstyrelsen.

Resultat: Bland patienter med COVID-19 var trettiodagarsmortaliteten högst i mars och april 2020 (29%), minskade under sommaren och ökade igen under hösten (17% november-december). I januari-februari 2021 var dödligheten 14% och minskade till 11% i mars-april 2021. Trettiodagarsmortaliteten under mars 2020-juli 2021 var 18% jämfört med 5.5% bland icke-COVID-19 geriatriska patienter. 

Antalet personer över 70-år som testade positivt för COVID-19 i Stockholm var högst i april och december 2020, sjönk i januari 2021 för att sedan öka men i mindre omfattning än tidigare. Antalet dödsfall följde samma mönster som smittspridningen i samhället förutom under våren 2021 då mortaliteten minskade.

Slutsats: Trettiodagarsmortaliteten för sjukhusvårdade geriatriska COVID-19 patienter liksom för hela 70+ populationen i Stockholm var högst under perioder med hög COVID-19 incidens i samhället fram till våren 2021 då en minskning ses, sannolikt delvis en vaccinationseffekt. Dödligheten i icke-COVID-19 geriatriska fall var betydligt lägre och tämligen stabil under perioden.

P35 – Mortality of patients admitted to geriatric care from March 2020 to July 2021: Data from the Stockholm Gero-COVID cohort

3. Epidemiologi

Hong Xu¹, Sara Garcia-Ptacek^{1, 2}, Martin Annetorp², Viktoria Bäck Jerlardtz³, Tommy Cederholm², Malin Engström⁴, Miia Kivipelto^{1, 2}, Lars Göran Lundberg⁵, Carina Metzner², Maria Olsson^{6, 7}, Josefina Skogö Nyvang⁸, Carina Sühl Öberg⁹, Elisabet Åkesson^{10, 11}, Dorota Religa Dorota Religa^{1, 2}, Maria Eriksdotter^{1, 2}

¹ Division of Clinical Geriatrics, Department of Neurobiology, Care Sciences and Society, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
² Theme Inflammation and Aging, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
³ Department of Geriatric medicine, Jakobsbergsgeriatriken, Stockholm, Sweden
⁴ Department of Geriatric medicine, Sabbatsbergsgeriatriken, Stockholm, Sweden
⁵ Department of Geriatric medicine, Dalengeriatriken Aleris Närsjukvård AB, Stockholm, Sweden
⁶ Department of Geriatric medicine, Capio geriatrik Löwet, Stockholm, Sweden
⁷ Department of Geriatric medicine, Capio geriatrik Sollentuna, Stockholm, Sweden
⁸ Department of Geriatric medicine, Capio Geriatrik Nacka AB, Nacka, Sweden
⁹ Department of Geriatric medicine, Handengeriatriken, Aleris Närsjukvård AB, Stockholm, Sweden
¹⁰ Division of Neurogeriatrics, Department of Neurobiology, Care Sciences and Society, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
¹¹ R&D unit, Stockholms Sjukhem, Stockholm, Sweden

Bakgrund: To describe the changes over time in 30-day mortality of geriatric patients in the Stochholm GeroCovid cohort, and incidence and mortality from COVID-19 in a population over 70 in the Stockholm region, March 2020-July 2021.

Metod: 4,565 patients over 70 years old with COVID-19 and 19,308 hospitalized for non-COVID-19 causes from March 6, 2020, to July 31, 2021, were included. Across the date of hospital admission, patient demographics, treatment, care, and mortality were collected.

Resultat: In patients with COVID-19, the 30-day mortality was highest at the beginning of the first wave (29% in March-April 2020), decreased as the first wave subsided (6% July-August), increased again in the second wave (18% September-December, and 14% January-February), but failed to increase as much in the third wave (11-14% March-July 2021). In non-COVID-19 geriatric patients, 30-day mortality presented a similar trend, but with a smaller magnitude of variation (4-9%). The number of persons over 70 years testing positive for COVID-19 in Stockholm reached two peaks in 2020 (April and December), then fell in January 2021, and then increased again. We observe a similar trend in the number of COVID-19-related deaths in persons over 70 years old in Stockholm except for the third wave (probably vaccine effect). 

Slutsats: During the first and second waves, 30-day mortality for hospitalized geriatric COVID-19 patients increased in periods of high community COVID-19 incidence and hospital admissions. Mortality for non-COVID geriatric cases varied less but also increased with the pandemic peaks.

P36 – Potentiella biverkningar för COVID-19-vacciner –bakgrundsincidenser varierar med ålder och kön, över tid och påverkas av pandemin – en befolkningsbaserad registerstudie inom SCIFI-PEARL-projektet

3. Epidemiologi

Fredrik Nyberg¹, Magnus Lindh^{2, 3}, Lowie E.G.W. Vanfleteren^{4, 5}, Niklas Hammar⁶, Björn Wettermark⁷, Johan Sundström^{8, 9}, Ailiana Santosa¹, Brian Kirui¹, Magnus Gisslén^{2, 10}

¹ Avdelningen för Samhällsmedicin och Folkhälsa, Institutionen för Medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
² Avdelningen för infektionssjukdomar, Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
³ Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
⁴ KOL-Centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
⁵ Avdelningen för invärtesmedicin och klinisk nutrition, Institutionen för medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
⁶ Enheten för epidemiologi, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁷ Samhällsfarmaci, Institutionen för farmaci, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
⁸ Klinisk epidemiologi, Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
⁹ The George Institute for Global Health, University of New South Wales, Sydney, Australia
¹⁰ Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige

Bakgrund: När storskaliga vaccinationsprogram för covid-19 nu genomförs över hela världen kommer säkerhetssignaler som behöver utvärderas snabbt att dyka upp. Vi rapporterar här populationsbaserade ålders- och könsspecifika bakgrundsincidenser för potentiella vaccinbiverkningar av särskilt intresse (AESI) för den svenska befolkningen, vilka beräknats med hjälp av nationella hälsoregisterdata.

Metod: Ett ålders/könsstratifierat slumpmässigt 10% urval av den svenska befolkningen 1jan2020, analyserades avseende incidens av tillstånd som representerar AESI under 2020, året då covid-19-pandemin utvecklades men innan vaccinationerna påbörjades. Vi definierade följande AESI-utfall baserat på definitioner från läkemedelsmyndigheter, biverkningsmonitoreringsprogram och tidigare studier: aseptisk hjärnhinneinflammation, feberkramper, Kawasaki-syndrom, MISC, post-infektiös artrit, artrit, hjärtmuskelinflammation, ARDS, hjärtinfarkt, stroke, ischemisk stroke, hemorragisk stroke, venös tromboembolism, lungemboli, njursvikt, leversvikt, erytema multiforme, DIC, autoimmun sköldkörtelinflammation och blindtarmsinflammation. Vi beräknade incidens stratifierad för ålder, kön och tidsperiod (kvartal 2020).

Resultat: Vi inkluderade 972723 personer, som representerar Sveriges befolkning 1jan 2020. Vi fann att flera potentiella AESI var starkt associerade med ålder och i vissa fall kön. Flera AESI visade förväntad incidensökning med åldern, medan vissa (t.ex. blindtarmsinflammation, aseptisk hjärnhinneinflammation, autoimmun sköldkörtelinflammation, Kawasaki syndrom och MISC) var vanligare hos ungdomar, och andra uppvisade ett plattare åldersmönster (t.ex. hjärtmuskelinflammation, DIC och erytema multiforme), se figur. Betydande variation över tid sågs för vissa AESI under de fyra kvartalen 2020, potentiellt relaterat till pandemivågor, säsongsvariation, överbelastning av hälso- och sjukvårdssystemet eller andra effekter på hälso- och sjukvården.

Slutsats: Underliggande ålder och kön samt tidsperiod för incidensuppskattning och aktuell covid-incidens är viktiga faktorer att beakta när AESI- incidenser som observeras efter covid-19-vaccination jämförs med motsvarande bakgrundsincidenser.

P37 – Reinfektion med SARS-CoV-2 i Region Stockholm: Incidens och riskfaktorer

3. Epidemiologi

Katja Wyss^{1, 2}, Pontus Hedberg^{2, 3}, Lina Davies Forsman^{1, 2}, Joanna Nederby Öhd^{4, 5}, Robert Dyrdak^{3, 6}, Jan Albert^{3, 6}, Anna Färnert^{1, 2}, Pontus Naucler^{1, 2}

¹ ME Infektionssjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
² Institutionen för Medicin Solna, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
³ Institutionen för mikrobiologi, tumör-och cellbiologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁴ Institutionen för Global Folkhälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁵ Smittskydd Stockholm, Stockholm, Sverige
⁶ Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Det första fallet av återinfektion i SARS-CoV-2 rapporteras i USA maj 2020. Det är ofullständigt klarlagt hur vanligt det är med reinfektioner och vilka som drabbas. Här undersöker vi kumulativ incidens, utfall och riskfaktorer för SARS-CoV-2 reinfektion bland invånare i Region Stockholm.

Metod: I en inbyggd fall-kontroll studie följdes 125 223 individer bosatta i Region Stockholm med ett smittskyddsanmält positivt SARS-CoV-2 PCR-test före 7e februari 2021, för reinfektion fram till 9e maj 2021. Reinfektion definierades som ett nytt PCR positivt prov efter >90 dagar. Individer med reinfektion (fall) matchades med risk-set samplade kontroller 1:10, utifrån datum för första positiva prov. Information om vård och komorbiditeter inhämtades via Stockholms Valdatabas.

Resultat: Av 125 223 individer fick 545 (0.4%) en PCR verifierad reinfektion efter >90 dagar. Mediantid till reinfektion var 146 dagar (IQR 105-205) och 61% (335/545) av reinfektionerna inträffade efter mars 2021. 15% (80/545) av fall, respektive 14% (781/5450) av kontroller, vårdades på sjukhus under sin första infektion. Preliminära data visade att b.l.a hjärtsjukdom, kronisk njursjukdom, immunsuppression, lever-, lung-, cerebrovaskulär- och inflammatorisk sjukdom var associerade med reinfektion efter justering för kön och ålder. Allvarligare sjukdom sågs hos 5% av reinfektioner (28/545) jämfört med första infektionen, och 4% (20/545) avled inom 30 dagar. Uppdaterad data med uppföljning tom september 2021 kommer inkluderas på konferensen.

Slutsats: Incidensen av reinfektioner i Stockholm fram till maj 2021 var låg och majoriteten uppträdde efter att SARS-CoV-2-alfa blivit den dominerande varianten. Även om de flesta individer med reinfektion var friska, identifierades flera komorbiditeter associerade med ökad risk för reinfektion.

P38 – Riskfaktorer för covid-19 bland patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom i Sverige – en populations-baserad registerstudie inom SCIFI-PEARL-projektet

3. Epidemiologi

Brian Kirui¹, Ailiana Santosa¹, Stefan Franzén^{1, 2}, Vanfleteren Lowie E.G.W^{3, 4}, Caroline Stridsman⁵, Fredrik Nyberg¹

¹ 1.Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
² 2.Nationella Diabetesregistret, Registercentrum Västra Götaland, Göteborg, Sverige
³ 3.KOL-Centrum, Avdelningen för lungmedicin och allergologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
⁴ 4.Avdelningen för invärtesmedicin och klinisk nutrition, Institutionen för Medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
⁵ 5.Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Avdelningen för medicin/ OLIN-enheten, Medicinska fakulteten, Umeå Universitet, Umeå, Sverige

Bakgrund: Forskning om riskfaktorer för covid-19 bland personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är ännu begränsad. Vi har undersökt riskfaktorer för covid-19-diagnos, sjukhusinläggninginläggning, intensivvårdsinläggning och död bland KOL-patienter i Sverige.

Metod: Data för KOL-diagnostiserade patienter (N=18456) i Nationella Luftvägsregistret kopplades till data från flera hälsoregister från 1jan2015 till 28feb2021. Bland dessa KOL-patienter identifierades olika covid-19-utfall: diagnos (test och/eller sjukvårdsdiagnos), sjukhusinläggning, intensivvårdsinläggning och dödsfall, och en slumpvald populationsbaserad KOL-patientkohort (N=10867). Med justerade Cox-regressionsmodeller i case-cohort-design analyserades associationer mellan sociodemografi, komorbiditet, läkemedelsbehandling och kliniska data och utfallen.

Resultat: Vi identifierade 6207 diagnoser, 2255 sjukhusinläggningar, 157 intensivvårdsinläggningar och 746 dödsfall av covid-19. Risken för covidsjukhusinläggning och dödsfall ökade med åldern och minskade med högre utbildning, samt för kvinnor, gifta och förvärvsarbetande (Figur). Icke svenskfödda personer med KOL hade ökad risk för alla covid-19-utfall. De flesta studerade komorbiditeter ökade risken för flera covid-19 utfall, bland de starkare var: hjärtsvikt för diagnos (hasardkvot 1,37, 95% konfidensintervall 1,24-1,51), kardiovaskulär sjukdom för sjukhusinläggning (1,76, 1,53-2,04) och dödlighet (2,41, 1,88-3,09), och fetma för intensivvård (3,54, 2,22-5,66), Endast fetma, ångest och diabetes var signifikanta prediktorer för intensivvårdsinläggning. Inhalerade kortikosteroider var associerade med högre risk för alla covid-19-utfall, medan andra vanliga lungmediciner, inklusive orala kortikosteroider, beta-agonister och muskarinantagonister främst ökade risken för covid-19-diagnos och sjukhusinläggning. Kliniskt allvarliga former av KOL var starkt associerade med de flesta covid-19-utfall.

Slutsats: Vi fann högre covid-19-risker för äldre, manliga,  utrikesfödda KOL-patienter med fetma, kardiovaskulära och metabola komorbiditeter och medicinering med bronkodilatatorer eller kortikosteroider. Denna riskfaktorkunskap kan förhoppningsvis förbättra riktade insatser mot covid-19-risk bland KOL-patienter.

P39 – Riskfaktorer för SARS-CoV-2 hos gravida i Sverige och Norge

3. Epidemiologi

Anne K. Örtqvist^{1, 2}, Maria C. Magnus³, Laura Oakley^{3, 4}, Anne-Marie Nybo Andersen⁵, Siri E. Håberg³, Olof Stephansson^{1, 6}

¹ Divisionen för Klinisk Epidemiolgi, Institutionen för Medicin, Solna, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
² Verksamhet Obstetrik och Gynekologi, Visby Lasarett, Visby, Sverige
³ Centre for Fertility and Health, Norwegian Institute of Public Health, Oslo, Norway
⁴ Department of Non-communicable Disease Epidemiology, London School of Hygiene and Tropical Medicine, London, United Kingdom
⁵ Department of Public Health, University of Copenhagen, Copenhagen, Denmark
⁶ Medicinsk enhet Graviditet och förlossning, Karolinska Universitetssjukhuset Solna, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Att identifiera riskfaktorer för SARS-CoV-2 hos gravida är nödvändigt för kliniska rekommendationer. Studiens syfte var att identifiera riskfaktorer för SARS-CoV-2 test-positivitet under graviditet, samt undersöka hur olika teststrategier, såsom universell eller icke-universell (indikationsbaserad) testning, och bakgrundsfaktorer påverkar resultatframställningen.

Metod: I en populationsbaserad registerstudie av 107627 gravida kvinnor i Sverige och 81195 i Norge under pandemins första 18 månader, studerades sambandet mellan maternella- och graviditetsrelaterade faktorer samt komorbiditet och SARS-CoV-2 test-positivitet. Universell testning för SARS-CoV-2 av gravida i samband med inneliggande vård, oavsett inläggningsorsak, genomfördes på 23 förlossningskliniker i Sverige. Icke-universell testning omfattar all annan testning.

Resultat: Av inkluderade gravida kvinnor var det 2,1% i Sverige och 1,1% i Norge som testades positivt för SARS-CoV-2. I svensk data hade kvinnor med övervikt, fetma och graviditetsdiabetes en ökad sannolikhet för test-positivitet hos icke-universellt testade, men inte hos universellt testade. I norsk data var lägre utbildningsnivå associerat med ökad sannolikhet för test-positivitet, samtidigt som dessa kvinnor mer sällan var testade jämfört med dem med en högre utbildningsnivå. I både svensk och norsk data hade gravida födda i Mellanöstern eller Afrika ökad sannolikhet för test-positivitet oavsett teststrategi, även om dom hade en lägre sannolikhet att bli testade jämfört med gravida födda i Skandinavien.

Slutsats: Valet av teststrategi, studiepopulationens bakgrundsfaktorer och dataursprung påverkar vilka riskfaktorer hos gravida som associeras med SARS-CoV-2. Trots detta fann vi genomgående att kvinnor födda i Mellanöstern och Afrika hade en ökad sannolikhet för test-positivitet. Resultaten bör beaktas i arbetet med rekommendationer för gravida kvinnor under pågående och framtida pandemier.

P40 – Sjukskrivningsmönster för Covid-19: en undersökning av pandemins första våg i en omfattande registerbaserad studie i Sverige

3. Epidemiologi

Annie Palstam¹, Emma Westerlind¹, Katharina S Sunnerhagen¹, Hanna C Persson¹

¹ Sektionen för klinisk neurovetenskap, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet, och Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Bakgrund: Pandemins påverkan på samhället är ännu inte fullt överblickbart. Sjukfrånvaro från arbete kan ses som en hälsoindikator i en arbetsför population och syftet med denna studie var att kartlägga sjukskrivningsmönstret för Covid-19 under första vågen i Sverige.

Metod: Registerdata från Försäkringskassan, Socialstyrelsen och Statistiska Centralbyrån har kombinerats. Studien omfattar alla personer som erhållit sjukpenning på grund av en Covid-19-diagnos i Sverige under perioden 1 mars – 31 augusti 2020 och uppföljningstiden är 4 månader.

Resultat: Totalt erhöll 11 955 personer sjukpenning på grund av Covid-19. Mediansjukskrivningstiden var 35 dagar, 13% var sjukskrivna > 12 veckor (långtids-Covid) och 9% var sjukskrivna hela uppföljningstiden om 4 månader. Att i akutskedet ha vårdats inneliggande på sjukhus för Covid-19 var den starkaste prediktorn för längre sjukskrivning. Av de som avslutade sin sjukskrivning under uppföljningstiden återföll 242 personer (2%) i en ny sjukskrivning på grund av Covid-19, varav 136 (56%) var fortsatt sjukskrivna vid uppföljningens slut efter 4 månader. Personer med återkommande sjukskrivningar var äldre, oftare kvinnor och hade i större utsträckning varit sjukskrivna året före Covid-19-pandemin.

Slutsats: Ett betydande antal personer var sjukskrivna på grund av Covid-19 under den första vågen av pandemin. Sjukskrivningen var långdragen för många och återfall i sjukskrivning förekommer. Flera olika faktorer verkar vara viktiga i att predicera längre och återkommande sjukskrivning, men det verkar också som om gruppen som är sjukskriven länge för Covid-19 är heterogen. För att undersöka långsiktiga sjukskrivningsmönster på grund av Covid-19 krävs en längre uppföljningstid.

P41 – Skyddande effekt av statinbehandling för COVID-19-insjuknande, allvarlig sjukdom och död – en nationella svensk kohortstudie inom SCIFI-PEARL-projektet

3. Epidemiologi

Ailiana Santosa¹, Stefan Franzén^{1, 2}, Björn Wettermark³, Ingela Parmryd⁴, Fredrik Nyberg¹

¹ Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
² Nationella Diabetesregistret, Registercentrum Västra Götaland, Göteborg, Sverige
³ Samhällsfarmaci, Institutionen för farmaci, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
⁴ Avdelningen för medicinsk kemi och cellbiologi, Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige

Bakgrund: Statinbehandling har antagits skydda mot virusinfektioner på grund av immunmodulerande, antiinflammatoriska och membranomvandlande effekter. Statiners effekter på COVID-19 är dock fortfarande oklara.
MÅL – Att undersöka om statinexponering påverkar insjuknande, svårighetsgrad eller död i COVID-19 med hjälp av nationella befolkningsbaserade register.

Metod: En population ≥40 år selekterades genom ålders-könsstratifierat slumpmässigt urval från Sveriges befolkningen 1jan2020. Data hämtades från SmiNet (positiv PCR-test), nationella patientregistret, dödsorsaksregistret, nationella läkemedelsregistret och sociodemografiska register. Individer med COVID-19 identifierades. Vi studerade tre kohorter (med respektive indexdatum): populationskohort för den samplade studiegruppen (1jan2020), insjuknandekohort (positivt test-datum eller diagnos-datum) och sjukhusvårdad kohort (inläggningsdatum,). Statinexponering definierades som ≥3 recept under året före index. Utfall var COVID-19-test-positivitet, diagnos, sjukhusinläggning, intensivvårdsinläggning och dödsfall. Uppföljningen sträckte sig från index till 20jan2021. Med Cox-regression skattades hazardkvoter. Vi kontrollerade för förväxlingsfaktorer genom propensity scores omfattande variabler för komorbiditeter, läkemedelsexponering och sociodemografi, och balanserade grupperna genom IPTW-viktning (inverse probability of treatment weights).

Resultat: Av 572 723 individer hade 22,3 % regelbunden pågående statinbehandling året före 1jan2020. Efter IPTW-justering fann vi skyddande effekter i denna populationskohort av statinbehandling för positivt COVID-19-test (HR 0.91, 95% konfidensintervall 0.86-0.97), COVID-19-diagnos (0.91, 0.87-0.96), sjukhusinläggning (0.91, 0.84-0.99) och dödsfall (0.69, 0.62-0.77), men inte intensivvårdsinläggning. I insjuknandekohorten och sjukhusvårdskohorten var statinexponering associerad med lägre risk för COVID-19-död (0.78, 0.72-0.83 och 0.81, 0.74-0.89), men inte för på intensivvårdsinläggning eller sjukhusvård i insjuknandekohorten. Effekterna var marginellt starkare hos kvinnor än män, men skillnaderna var inte statistiskt signifikanta.

Slutsats: Personer som behandlats med statiner synes ha lägre COVID-19-mortalitet än icke-användare.

P42 – Var ligger flockimmunitetströskeln, och vad påverkar fluktuationerna i antal registrerade COVID19 fall?

3. Epidemiologi

Marcus Carlsson¹, Cecilia Söderberg-Nauclér²

¹ Matematikcentrum, Lunds Universitet, Lund, Sverige
² Institutionen för medicin, Karolinska institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Etablerade formler för flockimmunitet ger vid lag att flockimmunitetströskeln för COVID-19 ligger över 70%. Imperial Colleges COVID19-team skattade 81% inom ett par månader i scenariot "gör ingenting", och flertalet svenska experter gissade våren 2020 att flockimmunitet var nära förestående. Trots detta hade vi våren 2021 drygt 30% sero-prevalens, efter tre distinkta smittvågor.

Har restriktionerna och medborgarnas följsamhet verkligen haft en såpass markant effekt på smittspridningen, eller kan det vara så att de formler som ligger till grund för ovan nämnda beräkningar är missvisande? 

Metod: Vi har implementerat ett flertal olika varianter av SEIR modeller för prediktion av COVID19, som vi sedan försökt passa ihop med data från FHM gällande smittspridningskurvan, varianter och seroprevalens. Vi har även använt matematisk teori för att analysera skillnaden mellan avancerade "compartmental SEIR-models" och en vanlig rudimentär SIR-modell.

Resultat: Vi finner att det är svårförklarligt stor diskrepans mellan modell och observerad data för samtliga modeller som inte tar med en viss nivå av pre-immunitet. Vi visar att avancerade SEIR modeller som tar i beaktan olika åldersfördelning, slumpmässighet i smittspridning, olika beteendemönster samt olika nivåer av infektivitet och mottaglighet, kan approximeras väl av rudimentär SIR givet att pre-immunitet tas med i initialvillkoren. Vi finner att förra vinterns två stora vågor kan modelleras mycket väl om en pre-immunitet runt 60% tas med i beräkningarna.

Slutsats: Matematisk modellering tyder på en stor varians i mottaglighet för SARS-CoV-2, och att klassiska modeller och formler för flockimmunitet är missvisande. 

P43 – Ventilator-associated lower respiratory tract bacterial infections in COVID-19 compared to non-COVID-19 patients

3. Epidemiologi

Pontus Hedberg^{1, 2}, Anders Ternhag^{1, 3}, Christian G Giske^{4, 5}, Kristoffer Strålin^{1, 6}, Volkan Özenci^{4, 5}, Niclas Johansson^{1, 3}, Carl Spindler^{1, 3}, Jonas Hedlund^{1, 3}, Johan Mårtensson^{7, 8}, Pontus Naucler^{1, 3}

¹ Department of Infectious Diseases, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
² Department of Microbiology, Tumor and Cell Biology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
³ Department of Medicine Solna, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁴ Department of Clinical Microbiology, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
⁵ Department of Laboratory Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁶ Department of Medicine Huddinge, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁷ Department of Physiology and Pharmacology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁸ Department of Perioperative Medicine and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Ventilator-associated lower respiratory tract infections (VA-LRTI) are associated with prolonged length of stay and increased mortality. We aimed to investigate the incidence of bacterial VA-LRTI among mechanically ventilated COVID-19 patients and compare these findings to non-COVID-19 cohorts throughout the first and second wave of the pandemic.

Metod: Retrospective cohort study of all patients ≥18 years treated with mechanical ventilation year 2011-2020 in Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.

Resultat: The cohort consisted of 20,223 ICU episodes (479 COVID-19), with a VA-LRTI incidence proportion of 30% (129/426) in COVID-19 and 18% (1,081/5,907) in non-COVID-19 among patients ventilated >48 hours. Median length of ventilator treatment for COVID-19 patients was 10 days (IQR 5-18), which was longer than for all other investigated specific diagnoses. The VA-LRTI incidence rate per 1,000 ventilator days at risk was 31 (95% CI 26-37) for COVID-19 and 34 (95% CI 32-36) for non-COVID-19. With COVID-19 as reference, adjusted subdistribution hazard ratios for VA-LRTI was 0.29-0.50 (95% CI, <1) for influenza, bacterial pneumonia, ARDS and severe sepsis, but 1.38 (95% CI 1.15-1.65) for specific non-infectious diagnoses. Compared to COVID-19 in the first wave of the pandemic, COVID-19 in the second wave had adjusted subdistribution hazard ratio of 1.98 (95% CI 1.28-3.05).

Slutsats: COVID-19 is associated with exceptionally long durations of mechanical ventilation treatment and high VA-LRTI incidence proportions. The incidence rate of VA-LRTI was compared to the pooled non-COVID-19 cohort however not increased in COVID-19. Significant differences in the incidence of VA-LRTI occurred between the first and second wave of the COVID-19 pandemic.

P44 – Yrke och Covid-19-utfall bland utrikesfödda och svenskfödda i Sverige- en registerbaserad studie inom SCIFI-PEARL projektet

3. Epidemiologi

Chioma Nwaru¹, Ailiana Santosa¹, Stefan Franzén^{1, 2}, Fredrik Nyberg¹

¹ Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
² Nationella Diabetesregistret, Registercentrum Västra Götaland, Göteborg, Sverige.

Bakgrund: Studier om covid-19-risk relaterat till yrke bland utrikesfödda i Sverige saknas. Vi undersökte om arbete inom samhällsviktiga (kritiska infrastruktursektorer som upprätthåller samhällsfunktioner) yrken av viss typ var förknippat med covid-19 diagnos, sjukhusinläggning och inläggning på intensivvården (IVA) hos utrikesfödda  och svenskfödda och om utrikesfödda i liknande yrken som svenskfödda hade en högre risk för studerade utfallsmått.

Metod: Yrkesdata (insamlad till 2019) om 323,299 anställda eller egenföretagare (20 till 65 år) som var bosatta i Sverige från den 1 januari 2020, kopplades till covid-19-data registrerade från 1 januari 2020 till 28 februari 2021. Vi analyserade först sambandet mellan yrke och covid-19-utfall stratifierat för invandraring (ja/nej). Vi uppskattade sedan risken för utfallet i fyra invandrar- / yrkesgrupper. Vi använde Cox proportional hazards regression med justeringar för sociodemografiska och socioekonomiska egenskaper och komorbiditeter.

Resultat: Vi identifierade 29,635, 1,065 och 152 fall av covid-19-diagnos, sjukhusinläggning och IVA-inläggning  i vår studiekohort. Arbetare inom samhällsviktiga yrken hade en ökad risk för covid-19-diagnos och sjukhusinläggning bland både utrikesfödda och svenskfödda. Vårdpersonal och lärare hade en högre risk än andra samhällsviktiga yrken. I förhållande till svenskfödda i icke-samhällsviktiga yrken hade utrikesfödda i samhällsviktiga yrken 1,78 (95% CI, 1,71-1,85), 3,78 (95% CI, 3,16-4,53) och 3,74 (95% CI, 2,31-6,07) gånger högre risk för covid-19-diagnos, sjukhusinläggning och IVA-inläggning. Motsvarande risk bland svenskfödda i samhällsviktiga yrken var 1,40 (95% CI, 1,36-1,44), 1,29 (95% CI 1,07-1,55) och 1,39 (95% CI, 0,85-2,26).

Slutsats: Yrke var associerat med covid-19-utfall och bidrog grundläggande markant till sjukdomsbördan vad gäller covid-19 bland utrikesfödda i denna studie.

P45 – Betydelse av den inflammatoriska extracellulär ATP som signalmolekyl vid covid-19

4. Immunologi

Dorothee Langenbach¹, CoVUm konsortiet^{1, 2}

¹ Laboratoriet för molekylär infektionsmedicin Sverige (MIMS), Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet
² Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Bakgrund: Covid-19 kännetecknas av en dysreglerad inflammatorisk respons (Vora et al., 2021). En känd proinflammatorisk nyckelmediator vid tarminfektion och inflammatoriska sjukdomar är den endogena farosignalen extracellulär ATP (eATP) (Idzko et al, 2014). Vi fann nyligen att individer infekterade av hantavirus har signifikant förhöjda nivåer av eATP i blodplasma (Kerkman, P.F. et al.,2021) och nu använder vi denna nyutvecklade metod för att utforska eATP-nivåerna vid COVID-19 infektioner.

Metod: Som en del av den pågående nationella CoVUm-studien genomförde vi mätningar av eATP i blodplasma prover tagna samma dag från patienter vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Gruppen består av över 400 patienter, inklusive 67 sjukhusinläggningar. Vi utförde mätningar vid infektionens akuta fas och periodiskt upp till ett år efter insjuknandet för att samla långsiktiga data från patienter med bekräftad SARS-CoV-2. Detta för att fastställa vilka faktorer som bidrar till och förutsäger sjukdomens svårighetsgrad och dess utfall. Vi korrelerade nivåerna av eATP med andra sjukdomar och immunologiska markörer.

Resultat: Vi visar att nivåerna av eATP i blodplasma hos SARS-CoV-2-positiva patienter är högre under den akuta fasen jämfört med en negativ frisk kontrollgrupp samt att eATP-nivåerna varierar beroende på sjukdomens svårighetsgrad, likt tidigare studier av proinflammatoriska cytokiner. Vi också jämförde eATP-nivåerna med Neutrofil-Lymfocyter kvot (N/L kvot) och N/L kvoten sjunker efter 25 dagar vid svåra fall, men nivåerna av eATP förblir förhöjda vid långsiktiga uppföljningar.

Slutsats: eATP har betydelse i fler än ett avseende vid covid-19 sjukdom och kan vara av betydelse för utvecklingen av sjukdomsförloppet och behandling av långvarig sjukdom samt för att förstå regleringen av immunsvaret.

P46 – Dynamics of IgG-avidity and antibody levels after Covid-19

4. Immunologi

Emma Löfström^{1, 2}, Anna Eringfält¹, Arne Kötz¹, Fredrik Wickbom³, Johan Tham⁴, Markus Lingman^{5, 6}, Jens M Nygren⁷, Johan Undén^{2, 3}

¹ Department of Clinical Microbiology, Halmstad, Sweden
² Department of Clinical Sciences Lund University, Lund, Sweden
³ Department of Operation and Intensive care, Hallands Hospital Halland, Sweden
⁴ Department of Translational Medicine, Clinical Infection Medicine, Lund University, Skåne University Hospital
⁵ Department of Molecular and Clinical Medicine/Cardiology, Sahlgrenska Academy, Göreborg, Sweden
⁶ Hallands hospital, Halland county, Sweden
⁷ School of Health and Welfare, Halmstad University, Halmstad, Sweden

Bakgrund: A potentially important aspect of the humoral immune response to Covid-19 is avidity, the overall binding strength between antibody and antigen. As low avidity is associated with a risk of re- infection in several viral infections, avidity might be of value to predict risk for reinfection with covid-19. The purpose of this study was to describe the maturation of IgG avidity and the antibody-levels over time in patients with PCR-confirmed non-severe covid-19.

Metod: Prospective longitudinal cohort study including patients with RT-PCR confirmed covid-19. Blood samples were drawn 1, 3 and 6 months after infection. Antibody levels and IgG-avidity were analysed.

Resultat: The majority had detectable s- and n-antibodies (88,1%, 89,1%, N=75). The level of total n-antibodies significantly increased from 1 to 3 months (median value 28,3 vs 39,3 s/co, p<0.001) and significantly decreased from 3 to 6 months (median value 39,3 vs 17,1 s/co, p<0.001). A significant decrease in the IgG anti-spike levels (median value 37,6, 24,1 and 18,2 RU/ml, p<0.001) as well as a significant increase in the IgG-avidity index (median values 51,6, 66,0 and 71,0 %, p<0.001) were seen from 1 to 3 to 6 months.

Slutsats: We found a significant ongoing increase in avidity maturation after Covid-19 whilst the levels of antibodies were declining, suggesting a possible aspect of long-term immunity.

P47 – Högdimensionell fenotypisk profilering påvisar granulocyt heterogenitet och sjukdomsspecifika immunotyper i COVID-19

4. Immunologi

Magda Lourda^{1, 2}, Majda Dzidic¹, Laura Hertwig¹, Helena Bergsten¹, Laura M Palma Medina¹, Indranil Sinha², Egle Kvedaraite^{1, 2}, Puran Chen¹, Jagadeeswara R Muvva¹, Jean-Baptiste Gorin¹, Martin Cornillet¹, Johanna Emgård¹, Kirsten Moll¹, Marina García¹, Kimia T Maleki¹, Jonas Klingström¹, Jakob Michaëlsson¹, Malin Flodström-Tullberg¹, Susanna Brighenti¹, Marcus Buggert¹, Jenny Mjösberg¹, Karl-Johan Malmberg¹, Johan K. Sandberg¹, Jan-Inge Henter^{2, 3}, Elin Folkesson^{4, 5}, Sara Gredmark-Russ^{1, 4}, Anders Sönnerborg^{4, 6}, Lars I. Eriksson^{7, 8}, Olav Rooyackers^{8, 9}, Soo Aleman^{4, 6}, Kristoffer Strålin^{4, 6}, Hans-Gustaf Ljunggren¹, Niklas K. Björkström¹, Mattias Svensson¹, Andrea Ponzetta¹, Anna Norrby-Teglund¹, Benedict J. Chambers¹, Karolinska KI/K COVID-19 Study Group^{1, 4, 8}

¹ Center for Infectious Medicine, Department of Medicine Huddinge, Karolinska Institutet, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
² Childhood Cancer Research Unit, Department of Women’s and Children’s Health, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
³ Theme of Children’s Health, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
⁴ Department of Infectious Diseases, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
⁵ Division of Infectious Diseases, Department of Medicine Solna, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁶ Division of Infectious Diseases and Dermatology, Department of Medicine Huddinge, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁷ Department of Physiology and Pharmacology, Section for Anesthesiology and Intensive Care, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁸ Function Perioperative Medicine and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
⁹ Department of Clinical Interventions and Technology CLINTEC, Division for Anesthesiology and Intensive Care, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Studier har visat en tydlig koppling mellan ett dysreglerat immunsvar mot SARS-Cov-2 och kliniska komplikationer vid COVID-19 sjukdom. Flera rapporter har indikerat att granulocyter troligen är centrala för immunsvaret mot SARS-CoV-2. I denna studie har vi karakteriserat fenotypen av granulocyter, inklusive neutrofiler, eosinofiler och basofiler i blod från patienter med olika svårighetsgrad av COVID-19 för att undersöka deras roll i immunmedierad patofysiologi vid COVID-19.

Metod: Vi samlade in och analyserade blodprov från patienter med akut COVID-19 och parade prover under konvalescensfasen fyra månader efter sjukhusvistelse. Vi använde högdimensionella flödescytometri, luminex och OLINK analyser och utförde beräkningsmodeller.

Resultat: Analys med högdimensionell flödescytometri visade att svår COVID-19 var associerad med ökat antal av både mogna och omogna neutrofiler, och minskat antal av eosinofiler och basofiler. Analyserna identifierade distinkta immunotyper av granulocyter hos COVID-19-patienter, med karakteristiskt förändrat uttryck av flera receptorer som är involverade i aktivering, vidhäftning och migration av granulocyter (t.ex. CD62L, CD11a, CD11b, CD69, CD63 och CXCR4). Vid analys av parade prover under konvalescensfasen observerades en normalisering av den granulocytiska signaturen i stor, men inte fullständig, utsträckning. De identifierade granulocytimmunotyperna korrelerade med specifika paneler av inflammatoriska markörer i blod, vilket tyder på patofysiologisk relevans. Vidare analyser påvisade att det kliniska förloppet, såsom multiorgandysfunktion och andningsfunktion, kunde förutsägas med beräkningsmodeller som kombinerade granulocytfenotypiska egenskaper och laboratorieanalyser.

Slutsats: Sammanfattningsvis så bidrar vår studie med en djuplodande karakterisering av granulocyter i COVID-19 och avslöjar specifika skillnader i deras aktiveringsstatus med potentiellt prediktivt värde för viktiga kliniska parametrar associerad med allvarlighetsgraden av COVID-19.

P48 – Känslig och specifik mätning av SARS-CoV-2 antikroppar I torkde blodprover genom proximitetsextension med PCR utläsning.

4. Immunologi

Hongzing Zhao¹, Ulf Landegren¹

¹ Uppsala Universitet

Bakgrund: Det är angeläget att kunna effektivt mäta individers immunitet mot SARS-CoV-2.

Metod: Vi har utvecklat en teknik baserad på proximitetsextension, där DNA-konjugerade antigen bringas i proximitet av specifika antikroppar, vilket leder till produktion av DNA strängar som kvantifieras med hög känslighet genom realtidsPCR.

Resultat: 115 patientprover  med kända antikroppsnivåer mot SARS-CoV-2 och 100 negativa kontroller analyserades med 100% specificitet och sensitivitet och brett mätomfång. 1 µl prover i 10 000-faldig spädning gav fortfarande detekterbara signaler. Vi använde metoden för att mäta antikroppsnivåer i torkade 1 mm² portioner av blodfläckar insamlade vid upprepade tillfällen från 20 vaccinerade individer. Analys av 339 sådana prover visade att 94% av individerna utvecklade höga antikroppstitrar efter två vaccineringar, medan 2% av individerna fortfarande uppvisade låga antikroppsnivåer.

Slutsats: Vår utvecklade test möjliggör enkel provinsamling av individer själva för snabb och effektiv kvantitativ analys efter insändning av proverna per post för mätning av immunstatus.

P49 – Longitudinell uppföljning av immunsvar mot SARS-CoV-2 hos sjukvårdspersonal

4. Immunologi

Emelie Marklund^{1, 2}, Susannah Leach^{3, 4}, Kristina Nyström^{1, 5}, Anna Lundgren^{3, 6}, Jan-Åke Liljeqvist^{1, 5}, Staffan Nilsson⁷, Aylin Yilmaz^{1, 2}, Lars-Magnus Andersson^{1, 2}, Mats Bemark^{3, 6}, Magnus Gisslén^{1, 2}

¹ Avdelningen för Infektionsmedicin, Institutet för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet
² Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetsjukhuset, Göteborg
³ Avdelningen för Mikrobiologi och Immunologi, Institutet för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet
⁴ Klinisk Farmakologi, Sahlgrenska Universitetsjukhuset, Göteborg
⁵ Klinisk Mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
⁶ Avdelningen för klinisk Immunologi och Transfusionsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
⁷ Laboratoriemedicin, Institutet för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet

Bakgrund: Det har förekommit en utbred oro för COVID-19 hos sjukvårdspersonal, men studier som undersökt hurvida sjukvårdspersonal i Sverige har varit överrepresenterade av COVID-19 under pandemin är fortsatt begränsade. 

Metod: 314 sjukvårdspersonal rekryterades från Infektionskliniken Sahlgrenska där COVID-19 patienter vårdats under hela COVID-19-pandemin. IgG-antikroppar analyserades med två olika kommersiella tester, mot nucleocapsid (N) respektive mot N- och Spike (S) proteinet, vid 5 tidpunkter från mars 2020 till januari 2021 samt i matchade bloddonatorer vid tre av tidpunkterna. I september/oktober 2020 utfördes djupgående analyser på 190 sjukvårdspersonal, inklusive ytterligare två kommersiella IgG-analyser mot S-proteinet (S1/S2 respektive RBD), neutraliserande antikroppar (NAbs) och CD4⁺ T-cell reaktivitet mot S1 respektive mot spike-, membran- och nucleocapsid (SMN) peptidpooler.

Resultat: Seroprevalens var högre bland sjukhuspersonal jämfört med matchade bloddonatorer vid alla tidpunkter. Seropositivitet ökade från 6.4% till 16.3% bland sjukvårdspersonalen från maj 2020 till januari 2021, jämfört med 3.6% till 11.9% bland bloddonatorer. NAbs detekterades hos 90% av sjukvårdspersonalen efter verifierad mild COVID-19. Vi fann signifikanta korrelationer mellan NAbs och alla fyra kommersiella. IgG-analyser men stor variation i sensitivitet mellan IgG-analyserna. Pre-existerande CD4⁺ T-cell reaktivitet förekom i motsvarande proportioner bland sjukvårdspersonal som senare som insjuknade med symptomatisk COVID-19 under resterande studieperiod jämfört med de som inte insjuknade.

Slutsats: Sjukvårdspersonal som jobbat med COVID-19 patienter i Göteborg Sverige har infekterats med SARS-CoV-2 i högre utsträckning jämfört med matchade bloddonatorer. Flera olika serologiska målantigener bör användas för att säkert verifiera genomgången infektion. Vår data indikerar att CD4⁺ T-cell reaktivitet inte är en pålitlig indikator för skydd från infektion.

P50 – Olika aviditetsprofil hos anti-S1 och anti-RBD-antikroppar från patienter med mild respektive svår COVID-19-sjukdom.

4. Immunologi

Sravya Sowdamini Nakka^{1, 2}, Björn Andersson², Lars-Magnus Andersson^{1, 3}, Magnus Gisslén^{1, 3}, Ali M Harandi^{2, 4}

¹ Avd för Infektionssjukdomar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
² Avd. För Mikrobiologi och Immunologi, Inst. f. Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
³ Avd för Infektionssjukdomar, Inst. F. Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
⁴ Vaccine Evaluation Center, BC Children’s Hospital Research Institute, The University of British Columbia, Vancouver, Canada.

Bakgrund: Trots framgångar för de globala vaccinationsprogrammen kvarstår förödande effekter av Coronavirssjukdom (COVID-19). Därför är det mycket viktigt att undersöka och förstå kvaliteten, funktionen och kinetiken av specifika anti-SARS-CoV-2-antikroppssvar. Vår målsättning var att karakterisera aviditeten av infektions-inducerade antikroppar mot SARS-CoV-2-receptor bindande domän (RBD) och mot spike-subenhet 1 (S1) i patienter med mild respektive svår COVID-19.

Metod: Serumprover samlades in från 22 patienter med milda (n=15) och svåra (n=7) symptom av COVID-19 tidigt (<50 dagar efter symptomdebut) och sent (> 50 dagar) i sjukdomsförloppet. Parallellt undersökte vi också en panel av COVID-19 standard-kontrollprover (n=23, NIBSC, England). Biolayer-Interferometri-analys-baserad aviditetsanalys sattes upp för att undersöka bindningskinetiken av S1- och RBD-specifika antikroppar.

Resultat: S1- och RBD-specifika antikroppar med hög aviditet observerades i prover från både mild och svår COVID-19, och den uppmätta aviditeten var densamma också i panelen COVID-19-standardprover. Intressant nog hade patienterna med svår sjukdom signifikant högre aviditet hos sina RBD-specifika antikroppar jämfört med patienter med mild sjukdom. Detta gällde vid proverna tagna tidigt i sjukdomsförloppet; vid sena tidpunkter var aviditeten däremot likvärdig hos de båda patientgrupperna. Samtliga patienter hade betydligt högre aviditet hos S1-specifika antikroppar jämfört med RBD-specifika antikroppar. Det fanns ingen korrelation mellan titervärden och aviditeten hos vare sig RBD- eller S1-specifika antikroppar.

Slutsats: Vår studie visar att högaviditets-antikroppar mot RBD och S1 finns i serum från COVID-19 med både mild och svår sjukdom, och dessa antikroppar fanns kvar upp till 150 dagar efter symptomdebut. Aviditeten av S1- och RBD-specifika antikroppar är oberoende av antikroppstitern.

Nyckelord: SARS-CoV-2, RBD, spike S1, COVID-19, antikroppar, aviditet

P51 – Role of T cell cross-reactivity in the control of COVID-19

4. Immunologi

Marion Humbert¹, Anna Olofsson¹, David Wullimann², Julia Niessl², Emma Hodcroft³, Ebba Sohlberg², Yu Gao², André Pérez Potti², Robert Dyrdak⁴, Jan Albert⁴, Karl-Johan Malmberg², Richard Neher³, Hans-Gustaf Ljunggren², Marcus Buggert², Annika Karlsson¹

¹ Department of Laboratory Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
² Department of Medicine Huddinge, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
³ Biozentrum, Basel, Switzerland
⁴ Department of Microbiology, Tumor and Cell Biology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Several studies have demonstrated the presence of T cells recognizing SARS-CoV-2 peptides in unexposed individuals. Mapping of cross-reactive SARS-CoV-2 epitopes revealed pre-existing T cell immunity, potentially induced by seasonal common cold coronaviruses (HCoVs). Our goal was to understand the role of SARS-CoV-2-specific memory T cell responses in relation to previous exposure to HCoVs.

Metod: We created a consensus HCoV-OC43 sequence for the Spike (S), Membrane (M) and Nucleocapsid (N) protein regions. The peptides (20-mer, overlapping by 10) were combined into 3 mega pools and 29 peptide matrix pools, for the identification of individual peptide responses. We also created peptide megapools (S, M and N) and 28 peptide matrix pools corresponding to SARS-CoV-2 SWE/01/2020.The mapping of individual SARS-CoV-2- and OC43-specific T cell responses was performed by FluoroSpot assay (IFN-g), using PBMCs from healthy donor blood collected pre- and post-COVID-19, stimulated for 24 hours with megapools, matrix pools or subsequently identified individual peptides.

Resultat: In blood donor cells obtained during the fall of 2020 (post-COVID-19), we were able to detect positive responses against the S-OC43 and N-OC43 regions in 26 out of 30 subjects (Figure 1A). Responses against M-OC43 were modest, with a positive response detected in 11 out of 30 individuals. Compared to the prevalence of SARS-CoV-2-specific T cell responses in 28% of Swedish blood donors pre-COVID-19, we now detect S-SARS-CoV-2-specific T cells in 50% of our healthy blood donors (Figure 1B).

Slutsats: The results from the matrix pools allowed the identification of immunodominant epitopes for SARS-CoV-2- and OC43-specific T cell responses.

P52 – Stratifiering av COVID-19 patienter baserad på kvantitativ analys av immunassocierade gener i helblod

4. Immunologi

Josefine Persson¹, Björn Andersson², Suzanne van Veen³, Mariëlle C. Haks³, Ogonna Obudulu¹, Sara Torkzadeh¹, Tom H. M Ottenhoff³, Magnus Gisslén^{4, 5}, Lars-Magnus Andersson^{4, 5}, Ali M. Harandi^{1, 6}

¹ Avdelningen för Mikrobiologi & Immunologi, Institutionen för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
² Core facility för Bioinformatik, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
³ Avdelningen för Infektionssjukdomar, Medicinska Centret vid Leidens universitet, Leiden, Nederländerna
⁴ 4 Avdelningen för Infektionssjukdomar, Institutionen för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
⁵ Avdelningen för Infektionssjukdomar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Region Västra Götaland, Göteborg, Sverige
⁶ Vaccine evaluation Center, BC Children’s Hospital Research Institute, British Columbias Universitet, Vancouver, Kanada

Bakgrund: Coronaviruset som orsakar svår akut respiratorisk sjukdom (SARS-CoV-2) ger milda symtom hos en majoritet av infekterade, men leder i vissa fall till ett livshotande tillstånd. Tidiga prediktiva biomarkörer, som medger riskstratifiering av patienter med coronavirussjukdom 2019 (covid-19), kan ge vägledning till behandlings- och interventionsstrategier.

Metod: Helblodsprover samlades in från individer, en vecka efter symtomdebut av SARS-CoV-2 infektion via Infektionskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som senare uppvisade symtom varierande från milda till kritiska. För att kunna identifiera blodspecifika markörer för olika svårighetsgrader av sjukdomen utfördes en målinriktad kvantitativ expressionsanalys, av 144 immunassocierade gener, med hjälp av metoden dual-color reverse transcriptase multiplex ligation-dependent probe amplification (dcRT-MLPA). De kliniskt väldefinierade subgrupperna av covid-19-patienter (n=29) jämfördes med friska kontroller (n=13).

Resultat: Transkriptionsprofilen skiljde sig tydligt mellan kritiskt sjuka och friska kontroller. Antal gener, med förändrat uttryck, ökade med svårighetsgrad av covid-19. Kritiskt sjuka patienter utmärkte sig genom att ha reducerat uttryck av flertalet gener, vilket sannolikt reflekterar ett lågt lymfocytantal i perifert blod. Uttryck av interferonrelaterade gener dominerade i samtliga subgrupper och var mest påfallande hos kritiskt sjuka. Genen som kodar för den huvudsakliga receptorn för tumörnekrotisk faktor alfa (TNF-α), TNFRS1A, hade ett särskiljande lågt uttryck hos patienter med milda covid-19 symtom.

Slutsats: Cytokinen TNF-α har, i tidigare studier, sammankopplats med hyperinflammatoriskt infektionssvar i samband med covid-19. Vår analys pekar på att receptortillgängligheten för TNF-α kan ha betydelse för svårighetsgraden av symtom. Resultaten kan ligga till grund för vidare studier som belyser mekanismer som kan ligga bakom immunitet och immunpatologi för covid-19.

P53 – Akuta förändringar i vitalparametrar och sjukhusmortalitet hos COVID-19-patienter med icke-intensivvård på Karolinska Universitetssjukhuset

5. Kliniskt förlopp

Susanne Rautiainen^{1, 2, 3}, Marat Murzabekov¹, Frida Sundemo⁴, Rami Asfar⁴, Matilda Hellberg⁴, Pontus Hedberg⁵, Antoine Honoré^{4, 6}, Niklas Lidströmer⁴, Mikael Birge^{4, 7}, Pontus Naucler⁸, David Forsberg^{2, 4}, Eric Herlenius^{2, 4}

¹ Institutionen för Global Folkhälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
² ME Akutsjukvård, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
³ Division of Preventive Medicine, Brigham and Women's Hospital, Boston, USA
⁴ Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁵ Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁶ IS Intelligenta System, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm, Sverige
⁷ Akutmedicinkliniken, Capio St Göran, Stockholm, Sverige
⁸ Institutionen för Medicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Mätning av vitalparameterar har en central roll i att identifiera patienter med risk för allvarliga komplikationer. Dock har endast ett fåtal studier undersökt hur förändringar i manuell mätning av vitalparametrar är associerat med sjukhusmortalitet hos COVID-19-patienter med icke-intensivvård. Den här studien syftar till att studera sambandet mellan akuta förändringar vitalparametrar och sjukhusmortalitet för att öka förståelsen för behovet av nya preventiva åtgärder.

Metod: Detta är en retrospektiv kohortstudie av 4389 patienter med COVID-19 som vårdades på Karolinska Universitetssjukhuset (2 mars 2020 – 1 juni 2021). Vi samlade information om manuellt inrapporterade vitalparametrar, ålder, kön, IVA-vård och dödsfall via sjukhusets databas (Karda). ”Time-varying Cox proportional hazards model” användes för att beräkna Hazard ratio (HR) och 95% konfidensintervall (CI) för korttidsförändringar i vitalparametrar och sjukhusmortalitet. Vi inkluderade vårdtid med minst 1 mätning/dygn.

Resultat: I studien var 62,2% män. Medianåldern var 62 år (”interquartile range” (IQR) 24) och medianvärdet för BMI var 28 kg/m2 (IQR 6). Under uppföljningen noterades 333 dödsfall. I multivariata modellen där vitalparameterar studerades på kontinuerliga skala var minskat systoliskt blodtryck, ökad hjärtfrekvens, ökad andningsfrekvens och minskad saturation associerade, statistiskt signifikant, med sjukhusmortalitet (Tabell 1).

Slutsats: I den här studien var akuta förändringar i flertalet vitalparametrar kopplade till ökad sjukhusmortalitet under en icke-IVA-vårdtid. De här resultaten understryker vikten av mätning och utvärdering av vitalparametrar för att minska risken för allvarliga komplikationer. Framtida studier med implementering av ”deep machine-learning”-metoder kan öka förståelsen om tidiga initialt subtila förändringar i vitalparameterar kan förutspå begynnande patientsvikt och sjukhusmortalitet bättre än traditionella varningssystem.

P54 – Behandling med High-Flow Nasal Oxygen (HFNO) på vårdavdelning hos covid-19-patienter: karaktäristika och kliniskt utfall.

5. Kliniskt förlopp

Ulrika Torbiörnsson¹, Anders Lindblom¹

¹ Infektionskliniken, Region Dalarna, Falun, Sverige

Bakgrund: Covid-19 orsakar en andningssvikt hos många sjukvårdskrävande och medförde införandet av en för infektionskliniken ny behandlingsmetod; högflödesbehandling på grimma med syrgas(HFNO). Studiens syfte var att undersöka karaktäristika och kliniskt utfall hos behandlade patienter.

Metod: Denna retrospektiva observationsstudie i form av journalgranskning omfattar alla patienter över 18 år som vårdats för covid-19 med HFNO på infektionsavdelningen mellan mars 2020 och maj 2021 i Region Dalarna. Utfall av intresse inkluderade patientkaraktäristika, komorbiditeter i form av kända riskfaktorer för svårare sjukdom i covid-19, mortalitet och utfall av HFNO-behandlingen.

Resultat: Totalt 1584 patienter vårdades för covid-19 inom Regionen varav 271(17%) personer påbörjade behandling med HFNO. 190 patienter erhöll endast HFNO varav 134(49%) behandlades framgångsrikt och kunde skrivas ut. 81(30%) patienter försämrades och intuberades. Medelåldern var 67(±13,6) år, 65% var män och sjukhusdödligheten var 26%. Mediantiden i HFNO var 3[1-5]dagar och från symptomdebut till uppstart av HFNO förlöpte 11[9-13] dagar. 81(30%) patienter hade beslut att ej inleda intensivvård (DNI-beslut). Av de som endast erhöll HFNO hade överlevarna statistiskt signifikant lägre förekomst av DNI-beslut och komorbiditeter samt var yngre. För studieperioden uppdelad i 3 vågor minskade dödligheten från 54% till 38% och slutligen 15%, patienterna hade minskande andel med DNI-beslut respektive lägre medianålder.

Slutsats: Studien visar att cirka hälften av patienterna behandlades framgångsrikt med HFNO. De som överlevde var yngre och hade lägre förekomst av riskfaktorer för svårare sjukdom i coivd-19. Dödligheten minskade under studiens gång. Resultaten stämmer överens med liknande publicerade material, där denna studies intubationsfrekvens och dödlighet ligger åt det lägre hållet.

P55 – Behandling med inhalationssteroider skyddar inte patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom från allvarlig sjukdom vid covid-19

5. Kliniskt förlopp

Niklas Andreen¹, Lars-Magnus Andersson¹, Nicklas Sundell¹, Lars Gustavsson¹, Johan Westin¹

¹ Infektionskliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset och avdelningen för infektionssjukdomar, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige

Bakgrund: Kroniska lungsjukdomar har visat sig kunna påverka förloppet av covid-19. Syftet med denna studie var att undersöka om patienter med covid-19 och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) utvecklar mer allvarlig sjukdom jämfört med en matchad referensgrupp utan KOL och särskilt att undersöka effekten av underhållsbehandling med inhalationssteroider (ICS).

Metod: En kohort av 63 KOL-patienter som var inlagda på sjukhus på grund av akut covid-19 under perioden mars-augusti 2020 identifierades retrospektivt och en referensgrupp med 63 sjukhusvårdade patienter med akut covid-19 utan KOL valdes ut genom matchning baserat på ålder, kön och aktuell månad vid inläggning på sjukhus.

Resultat: KOL-patienter uppvisade en högre grad av komorbiditet jämfört med icke-KOL-patienter, särskilt gällande kardiovaskulär sjukdom. KOL-patienter hade en hög 30-dagarsdödlighet, 34,9%. Mortaliteten var högre i KOL-gruppen men skillnaden var inte statistiskt signifikant. Faktorer associerade med ökad 30-dagarsdödlighet i multivariat analys bland alla patienter var kronisk hjärtsjukdom (p-värde = 0,01958; OR = 2,71) och demens (p-värde = 0,01242; OR 3,85). Manligt kön associerades med en högre frekvens av IVA-vård (p-värde = 0,04606; OR 2,99). Patienter med underhållsbehandling med ICS hade en signifikant högre 30-dagars dödlighet, även i en köns- och åldersjusterad analys (p-värde = 0,04197; OR = 2,40) men inte vid ytterligare justering för signifikanta komorbiditeter.

Slutsats: Resultaten visar att KOL-patienter som är inlagda för akut covid-19-sjukdom hade betydande komorbiditet och hög risk för allvarlig sjukdom och död inom 30 dagar och att underhållsbehandling med ICS inte hade någon skyddande effekt mot allvarlig sjukdom och död.

P56 – Clinical outcomes in cancer patients with COVID-19 in Sweden

5. Kliniskt förlopp

Lisa Bondeson¹, Anna Thulin^{1, 2}, Lars Ny^{1, 2}, Max Levin^{1, 2}, Johanna Svensson¹, Magnus Lindh³, Zhiyuan Zhao^{1, 2}

¹ Jubileumskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
² Avdelningen för Onkologi, Institutionen för Kliniska Vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige
³ Avdelningen för Infektionssjukdomar, Institutionen för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige

Bakgrund: Under coronapandemin har rädslan för allvarliga symptom och död i covid-19 hos utsatta grupper varit stor. Svåra avvägningar har gjorts gällande behandlingar av vissa grupper av cancerpatienter för att väga nyttan med behandling mot risk för svårt förlopp i covid-19. Vårt mål var att kartlägga incidensen av covid-19 hos cancerpatienter med solida tumörer som följs vid Jubileumskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, samt att utvärdera risk för att drabbas av svåra symptom och död i covid-19 hos dessa patienter.

Metod: Cancerpatienter som följdes vid Jubileumskliniken, och som testade positivt för SARS-CoV-2 under perioden 2020-03-01 till 2020-08-14 inkluderades. Kliniska data inhämtades från patientjournaler. Logistisk regressionsanalys användes för att identifiera kliniska karaktäristika som ökade oddsen för sjukhusvård och död inom 30 dagar från positivt test.

Resultat: Av 10 774 cancerpatienter testade 135 (1,3%) positivt. 28 patienter som inte följdes på Jubileumskliniken exkluderades. Totalt ingick 107 patienter i analysen och de hade en falldödlighet på 12%. Hög ålder (OR 1,10; CI 95% 1,03–1,18), palliativ behandlingsintention (OR 15,7; CI 95% 1,8–135,8), och tidigare genomfört brytpunktssamtal (OR 52,0; CI 95% 3,7–735,6) ökade oddsen för död. Män hade högre odds för sjukhusvård (OR 3,7; CI 95% 1,50–9,1).

Slutsats: Som för befolkningen i stort sågs koppling mellan hög ålder, manligt kön och skört allmäntillstånd och allvarligt förlopp. Jämfört med samhället i stort testade större andel cancerpatienter positivt för SARS-CoV-2 vilket skulle kunna förklaras av bättre tillgång till testning under den aktuella perioden. Den observerade dödligheten var i det lägre spannet jämfört med studier av cancerpatienter med solida tumörer från andra länder.

P57 – Effect of external dead space removal on CO2 homeostasis in Covid-19 patients evaluated with volumetric capnography during pressure support ventilation

5. Kliniskt förlopp

Tomas Öhman^{1, 2}, Francesca Campoccia Jalde^{3, 4}, Magnus Fredby³, Håkan Björne^{1, 2}, Jacob Karlsson^{2, 5}

¹ Department of Peroperative Medicine and Intensive care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
² Department of Physiology and Pharmacology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
³ Department of Thoracic Anesthesiology, Surgical Services and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
⁴ Department of Molecular Medicine and Surgery, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁵ Department of Pediatric perioperative medicine and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Patienter med respiratorisk svikt orsakad av Covid-19 uppvisade hyperkapne tillsammans med hypoxemi. I denna prospektiva, observationella studie ville vi undersöka effekten på CO₂-homeostasen vid avlägsnande av extern dead space (motsvarande passivt befuktningsfilter) hos ventilatorbehandlade Covid-19 patienter. Dessutom ville vi validera volumetrisk kapnografi som metod för att kvantifiera dead space i jämförelse med en referensmetod.

Metod: Tio ventilatorbehandlade patienter med ARDS orsakad av Covid-19 inkluderades. Extern dead space mättes innan och efter avlägsnande av densamma. Data från volymetrisk kapnografi , ventilatorn och arteriella blodgaser samlades och analyserades. De exakta referensvolymerna av dead space hämtades från tillverkare och mättes dessutom upp som vattenvolymer.

Resultat: Efter att extern dead space avlägsnades ökade den alveolära minutvolymen och därmed sjönk det arteriella CO₂ -trycket, trots att andningsfrekvensen och tidalvolymer förblev oförändrade. CO2-produktionen sjönk, vilket tyder på ett mer effektivt gasutbyte och ett lägre andningsarbete. Volymetrisk kapnografi som metod för mätning av extern dead space uppvisade en låg bias och ett procentuell error på 28 % i jämförelse med referensmetoden. Hos denna kohort av patienter observerades dessutom en relativt hög alveolar dead space, 56% (46-68) av tidalvolymen.

Slutsats: Att sträva efter avlägsnande av extern dead space, såsom vid användning av aktiv i stället för passivbefuktning, ökar CO₂-eliminationen och minskar andningsarbetet hos Covid-19 patienter med lungsvikt. Volumetrisk kapnografi verkar dessutom vara en kliniskt lättillgänglig och robust metod för kontinuerlig mätning av extern och fysiologisk dead space och kan därigenom vara av värde vid optimering av ventilatorbehandlingen.

P58 – En klinisk studie av neurokognitiva och psykologiska symtom hos Post Covid -19 patienter-PASC

5. Kliniskt förlopp

Yvonne Freund-Levi^{1, 2, 3, 4}, Tonny Castilla^{1, 5}, Adrian Meehan², Tobias Granberg^{6, 7}, Bianca Forgo⁸, Per Thunberg⁹, Sophie Erhardt¹⁰, Kristian Borg¹¹, Hans Hjelmquist¹

¹ School of Medical Sciences, Örebro University, Örebro, Sweden
² Department of Geriatrics , Örebro University Hospital, Örebro, Sweden
³ Center for Alzheimer Research, Division of Clinical Geriatrics, Department of Neurobiology, Care Sciences and Society, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁴ Department of Old Age Psychiatry, Psychology & Neuroscience, King's College London, London, UK
⁵ Olaus Petri General Practitioners Office, Örebro, Sweden
⁶ Department of Clinical Neuroscience, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁷ Division of Neuroradiology, Department of Radiology, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.
⁸ Department of Radiology, Faculty of Medicine and Health, Örebro University, Örebro, Sweden
⁹ Department of Medical Physics, Faculty of Medicine and Health, Örebro University, Örebro, Sweden.
¹⁰ Department of Physiology and Pharmacology, Neuropsycho immunology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden.
¹¹ Division of Rehabilitation Medicine, department of Clinical Sciences, Karolinska Institutet, Danderyd University Hospital, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Fler än 200 miljoner människor i Världen har infekterats av SARS COV 2 -virus. En mindre grupp har utvecklat s. k post akut sequelae av Post Covid 19 (PASC-19) med kvarstående neurokognitiva, psykologiska och psykiatriska symtom, ¨hjärndimma¨trötthet, huvudvärk, ångest och PTSD. Kognitiva symptom inkluderar minnesförlust, koncentrationssvårigheter, nedsatt uppmärksamhet och exekutiva funktions nedsättningar. Neurologiska symtom baserat på encephalit och mikrotromotisering av hjärnans kärl.
Syfte är  att få en djupare förståelse och sytematiskt studera bakomliggande patogenes av PASC,att identifiera riskfaktorer, objektivt bedöma patientens kognitiva och psykologiska tillstånd, och identifiera diagnostiska och prognostiska biomarkörer  i blod och ryggvätska. Dessutom att utföra 2 separata Magnetkamera undersökningar (MR) av hjärnan för att hjälpa sjukvården  och samhälle samt skapa en uppfattning av prognos longitudinellt under 2 år.

Metod: Följ 100 patienter 6, 12 och 24 månader efter COVID 19
infektion.

Undersöka vilka långsiktiga psykiatriska, psykologiska och
neurokognitiva effekter PASC -patienter upplever i sina
vardag med Mindmore neuropsykologiska tester
och psykiatrisk skattning samt psykologiska tester samt att analysera biomarkörer i blod och lokvor.

Utvärdera hur 100 patienter  i Örebro och Stockholm med PASC påverkas avseende
hälsorelaterad livskvalitet (EQ-5) aktivitetsbegränsningar, nedsatt arbetsförmåga 
och tid för återgång i arbete.

Vid 6, 12 samt 24 mäta förändringar i biomarkörer i plasma och cerebrospinalvätska

Motsvarande tidpunkter mäte neuropsykologisk funktion med Mindmore IPAD, testa skattningsskalor för depression, ångest PTSD.

Vid 6 och 24 mäta neuroradiologiska förändringar med MR 

Undersök möjliga kopplingar mellan ApoE4 och PASC.

Resultat: Identifiera diagnostiska och prognostiska markörer för att hjälpa hälso- och sjukvårdssamhället .

Slutsats: Sytematiska långtidsstudier behövs för kartläggning av PASC.

P59 – Erfarenheter av behandling med monoklonala antikroppar (Casirvimab/Imdevimab) hos patienter på Karolinska Universitetssjukhuset

5. Kliniskt förlopp

Rebecca Folkman¹, Piotr Nowak², Jan Vesterbacka², Tuulikki Tovatt², Ola Blennow², Hedvig Glans³

¹ ST-läkare
² Överläkare
³ Biträdande överläkare

Bakgrund: Tidigare studier har visat att behandling med monoklonal antikroppscocktail mot SARS-CoV-2 minskar symptomduration, risken för sjukhusvård samt mortalitet om den ges tidigt i sjukdomsförloppet. Publicerade men ännu inte referensgranskade studier indikerar att monoklonala antikroppar minskar mortalitet hos även sjukhusvårdade seronegativa patienter med COVID-19.

Syftet med denna studie var att beskriva effekten av behandling med Casirvimab/Imdevimab hos patienter med COVID-19 på Karolinska Universitetssjukhuset.

Metod: I denna retrospektiva kohortstudie inkluderades patienter med PCR-verifierad COVID-19 som behandlats med Casirivimab/Imdevimab på Karolinska Universitetssjukhus mellan 1 maj och 31 september 2021. Behandling med Casirvimab/Imdevimab erbjöds i första hand till patienter med primär eller sekundär immunbrist, men även till sjukhusvårdade patienter i tidigt förlopp med mycket hög risk för svår sjukdom. Epidemiologiska och kliniska data insamlades och utfall i form av morbiditet, dagar till förbättring respektive till utskrivning (för inneliggande patienter) undersöktes. Eventuella biverkningar av behandling rapporterades.

Resultat: Under studieperioden erhöll 45 patienter behandling med Casirivimab/Imdevimab. Medelåldern var 47.5 år och 53% var kvinnor. 67% var immunsupprimerade, varav 53 % var endera Rituximab-behandlade eller organtransplanterade. 75% av patienterna hade inte utvecklat spike IgG antikroppar innan behandling gavs. Casirvumab/Imdevimab gavs i genomsnitt symptomdag 6. Ingen signifikant biverkningsproblematik identifierades. Förbättring på given behandling påvisades efter i median 4 dagar. För sjukhusvårdade patienter var mediantiden till utskrivning till hemmet 4 dagar. Endast en patient avled

Slutsats: Behandling med Casirivimab/Imdevimab till 45 patienter med antingen sekundär immunbrist eller vårdade på sjukhus i tidigt förlopp med mycket hög risk för svår sjukdom föreföll förhindra progress till svår Covid-19.

P60 – Funktions och aktivitetsförmåga vid utskrivning från sjukhus efter covid-19 vård, en regional longitudinell tvärsnittsstudie.

5. Kliniskt förlopp

Alexandra Larsson^{1, 2}, Annie Palstam^{1, 3}, Hanna Persson^{1, 2}

¹ Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för klinisk neurovetenskap, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg
² Verksamheten Arbetsterapi och fysioterapi, Sahlgrenska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
³ Verksamheten för Neurosjukvården, Sahlgrenska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Bakgrund: Behovet av rehabilitering efter sjukhusvård vid covid-19 är till stor del okänt. Syftet med studien är att beskriva fysisk-och kognitiv funktion samt dagliga aktiviteter hos patienter som sjukhusvårdas för covid-19, samt undersöka skillnader utifrån ålder och intensivvårdsbehov.

Metod: Deltagare rekryterades konsekutivt från fem (utav sex) sjukhus; nio enheter i Västra Götalandsregionen, Juli 2020 – Februari 2021. Fysioterapeut och arbetsterapeut bedömde fysisk-, och kognitiv funktion samt dagliga aktiviteter i samband med utskrivning från slutenvården. Data analyserades med gruppjämförelser avseende ålder och utifrån behov av intensivvård (IVA).

Resultat: Totalt inkluderades 211 patienter, medelålder 65.1 år varav 67.3%, män. Generellt hade populationen nedsatt fysik funktion, kognitiv påverkan och nedsatt aktivitetsförmåga vid utskrivning. IVA-vårdade patienter så väl som äldre patienter (≤65år) hade signifikant lägre fysisk funktion (greppstyrka, benstyrka) vid utskrivning, och behövde mer stöttning i genomförandet av dagliga aktiviteter jämfört med övriga.

Slutsats: Denna regionala sjukhusbaserade studie omfattar data från första och andra vågen av pandemin. Patienter som sjukhusvårdats för covid-19 var vid utskrivning fysiskt nedsatta, hade viss kognitiv påverkan och behövde stöttning i dagliga aktiviteter. Vidare studier behövs kring behov av fortsatt rehabilitering, samt att följa hur funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar utvecklas över tid.

P61 – Förbättrad 60-dagarsöverlevnad men försämrad allmän hälsa hos IVA-vårdade COVID19-patienter: en retroprospektiv populationsbaserad studie.

5. Kliniskt förlopp

Gustaf Forsberg^{1, 2}, Sören Berg^{2, 3}, Anestis Divanoglou^{1, 4}, Richard Levi^{1, 4}, David Ekqvist⁵, Åse Östholm Balkhed^{5, 6}, Katarina Niward^{5, 6}

¹ Linköpings Universitet
² Thorax- och kärlkliniken Linköpings Universitetssjukhus
³ Institutionen för hälsa, medicin och vård , Linköpings Universitet
⁴ Rehabiliteringsmedicinska kliniken, Region Östergötland
⁵ Infektionskliniken region Östergötland
⁶ Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings Universitet

Bakgrund: Överlevnad bland kritiskt sjuka COVID19-patienter varierar mellan länder och tidsperioder. Mortalitet uppåt 60% har rapporterats från intensivvårdsenheter. Behandlingsstandard har utvecklats genom hela pandemin. Syftet med studien var att kartlägga handläggning och överlevnad hos en svensk kohort av IVA-vårdade COVID19-patienter under pandemins första våg samt följa överlevares generella hälsostatus efter utskrivning.

Metod: Vi utförde en observationell  populationsbaserad studie av intensivvårdade COVID19-patienter i region Östergötland mellan 1 mars och 30 juni 2020.

Resultat: Hundra patienter med en medianålder på 63 inkluderades, och 60-dagarsmortaliteten var 22%. Hos 25 patienter utan komorbiditet var mortaliteten 4% jämfört med 28% för de med komorbiditet. Nittioen procent hade minst moderat ARDS och 88% krävde mekanisk ventilation. Hos den första tertilen av patienter var mortaliteten 33%, sjunkande till 15% och 18% i de kommande två. Denna minskning var i parallell med ökad användning av hög-dos trombosprofylax, mindre brant ökning i antal IVA-vårdade patienter per dag samt utökade IVA-resurser. Hos överlevare 4 månader efter utskrivning rapporterade 63% försämring i sin generella hälsa jämfört med innan COVID-19.

Slutsats: I denna kohort sjönk den ursprungliga 60-dagarsmortaliteten snabbt, trots ett kontinuerligt inflöde av kritiskt sjuka patienter. I parallell med detta sågs en anpassning till ökad arbetsbelastning, utplaning i ansträngning och mer intensiv trombosprofylax. Fyra månader efter utskrivning rapporterade många överlevare nedsatt generell hälsa samt försämrad respiratorisk funktion. Fler studier rörande IVA-överlevares långsiktiga hälsostatus behövs.

P62 – Hyperkoagulation mätt med tromboelastometri predicerar mortalitet vid COVID-19.

5. Kliniskt förlopp

Lou M. Almskog^{1, 2}, Agneta Wikman^{3, 4}, Jonas Svensson⁵, Matteo Bottai⁶, Mariann Kotormán¹, Carl Magnus Wahlgren^{2, 7}, Michael Wanecek^{1, 8}, Jan van der Linden^{2, 9}, Anna Ågren^{10, 11}

¹ Anestesi- och Intensivvårdskliniken, Capio St Görans Sjukhus, Stockholm, Sverige
² Institutionen för Molekylär Medicin och Kirurgi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
³ Avdelningen för Klinisk Immunologi och Transfusionsmedicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁴ Institutionen för Klinisk Vetenskap, Intervention och Teknik (CLINTEC), Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁵ Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁶ Enheten för Biostatistik, Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁷ Avdelningen för Kärlkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
⁸ Institutionen för Fysiologi och Farmakologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁹ Perioperativ Medicin och Intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
¹⁰ Koagulationsmottagningen, Hematologiskt Centrum, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
¹¹ Institutionen för Kliniska Vetenskaper, Danderyds Sjukhus och Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: COVID-19, infektion orsakat av SARS-CoV-2, har visat sig vara ett hyperkoagulativt tillstånd. Syftet med denna studie var att undersöka huruvida koagulopati, kvantifierat genom tromboelastometri (ROTEM®), kan predicera kliniskt förlopp hos sjukhusvårdade patienter med diagnosticerad COVID-19.

Metod: I denna prospektiva observationsstudie inkluderade vi 141 vuxna sjukhusvårdade patienter med COVID-19 pneumoni under pandemins första våg, vid Capio St Görans Sjukhus i Stockholm. ROTEM togs efter inläggning, och patienterna följdes under 30 dagar. En prediktionsmodell togs fram baserad på logistisk regression, där variablerna ROTEM EXTEM-MCF (Maximum Clot Firmness, som i tidigare studier visat sig vara en bra markör för hyperkoagulation) ålder och andningsfrekvens ingick, och där vi uppskattade risken för död inom 30 dagar.

Resultat: 18 av 141 inkluderade patienter (13%) dog inom 30 dagar. Vår prediktionsmodell visar, att risken att dö inom 30 dagar för en sjukhusvårdad patient med COVID-19, ökar med högre värden av EXTEM-MCF, stigande ålder och ökad andningsfrekvens (P < 0.05).

.

Slutsats: Vi visar i denna studie att hyperkoagulation mätt med ROTEM, i kombination med ålder och andningsfrekvens, predicerar 30-dagars mortalitet vid COVID-19.

P63 – Högt BMI associerar med risk för intensivvård med inte för död: en studie av samtliga patienter som vårdats inneliggande i Västra Götalandsregionen på grund av covid-19 under pandemiförloppet.

5. Kliniskt förlopp

Martin Lindgren^{1, 2}, Triantafyllia Toska^{1, 2}, Christian Alex^{1, 2}, Christina Lundberg¹, Ottmar Cronie^{1, 2}, Annika Rosengren^{1, 2}, Martin Adiels^{1, 2}, Helen Sjöland^{1, 2}

¹ Avdelningen för molekylär och klinisk medicin, Institutionen för medicin, Göteborgs Universitet, Göteborg
² Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Västra Götalandsregionen

Bakgrund: Högt body mass index (BMI) är en riskfaktor för allvarlig covid-19 medan dess relation till moralitet är ofullständigt kartlagd. Vi beskriver en kohort av samtliga patienter som sjukhusvårdats med covid-19 i Västra Götalandsregionen (VGR) under pandemiperioden, med detaljerad information avseende demografi, tidigare sjukdomar, BMI, och vitalparametrar vid inläggning.

Metod: Patienter som akutvårdades från 1 februari 2020 till 21 juni 2021 pga covid-19 ur en regional heltäckande journaldatabas i VGR inkluderades och följdes till utskrivning eller död, för analys av relationen mellan BMI, ålder och kön. Multivariabla regressionsanalyser med justeringar med beräknad oddskvot (OR) och 95% konfidensintervall (CI) utfördes, med utfallsmåtten död eller intensivvård (IV, definierad som mekanisk ventilation eller syrgas i högflödesbehandling).

Resultat: BMI-uppgift identifierades hos 7316 av 9748 inlagda patienter (75%) (varav 17% erhöll IV), vilka inkluderades i analysen. Baselinedata visade att patienter med lägre BMI var generellt äldre, medan gruppen med BMI>30 uppvisade lägre ålder. Risk för död associerade med högre ålder, manligt kön och känd kardiometabol sjukdom, men ej med BMI efter multivariabel justering. Risken för IV associerade med BMI >30 (OR 1.46, CI 1.22-1.76, p <0.001) men endast hos kvinnor (för kvinnor OR 2.01, CI 1.45-2.80, p <0.001, för män OR 1.21, CI 0.96-1.53, p= ns).

Slutsats: Under covid-19-pandemin i VGR överensstämde inneliggande dödlighet och klinisk profil väl med fynd i liknande tidigare studier. BMI>30 associerade med inläggning för IV, vilket uppträdde endast för kvinnligt kön efter justeringar. BMI associerade inte med dödlighet.  

P64 – Infiltratutbredning och förekomst av lungemboli på DT lungartärer kan predicera sjukdomens svårighetsgrad och mortalitet hos sjukhusvårdade COVID-19 patienter

5. Kliniskt förlopp

Francesca Jalde^{1, 2}, Mats O. Beckman³, Ann Mari Svensson^{2, 3}, Max Bell^{1, 4}, Magnus Sköld^{5, 6}, Fredrik Strand^{3, 7}, Sven Nyren^{2, 3}, Anna Kistner^{2, 8}

¹ 1 Department of Anesthesiology, Surgical Services and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
² 2 Department of Molecular Medicine and Surgery, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
³ 3 Department of Radiology, Solna, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
⁴ 4 Department of Physiology and Pharmacology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁵ 5 Respiratory Medicine Unit, Department of Medicine Solna and Center for Molecular Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁶ 6 Department of Respiratory Medicine and Allergy, Karolinska University Hospital Solna, Stockholm, Sweden
⁷ 7 Department of Oncology-Pathology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁸ 8 Medical Radiation Physics and Nuclear Medicine, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Svår COVID-19 är kopplad till inflammation, emboliförekomst och hög mortalitet.

Metod: Detta är en retrospektiv, singel-centerkohort analys av 130 sjukhusvårdade COVID-19 patienter [35 kvinnor, 95 män, medianålder 57 år (51–64)] med klinisk misstanke om lungemboli. Emboliutbredning och infiltratengagemang på DT lungartärer graderades av två erfarna röntgenläkare: om infiltraten engagerade ≤50% (sparsamt) eller >50% (utbredda) av parenkymen. Patientdata, kliniska laboratorieparametrar, radiologi och 60-dagarsmortalitet insamlades.

Resultat: Lungemboli förelåg hos 26% av patienterna. En majoritet av embolierna var små och perifera. Patienter med utbredda parenkymförändringar, hade vidare lungartärdiameter (p< 0.05), högre CRP (p< 0.01), D-dimer (p< 0.01), troponin T (p< 0.001) och lägre hemoglobin (p< 0.001). I en multivariatanalys var D-dimer >7.2 mg/L [odds ratio (±95% CI) 4.1 (1.4–12.0)] och längre IVA vårdtid associerade till lungemboliförekomst (p< 0.001). Den högsta 60-dagarsmortalitet sågs hos patienter med utbredda parenkymförändringar i kombination med lungemboli (36%), följt av patienter med utbredda parenkymförändringar utan lungemboli (26%), att jämföra med gruppen med sparsamt parenkymengagemang och utan lungemboli, 0%. I en multivariatanalys var högt troponin T, D-dimer, lågt kreatinin och utbredda parenkymförändringar på DT lungartärer associerade till 60-dagarsmortalitet.

Slutsats: Lungemboli kombinerad med utbredda parenkymförändringar ökade mortalitetsrisken hos COVID-19. Förhöjd CRP, D-dimer, troponin-T, kreatinin och vidgad lungartärdiameter var associerat med sämre överlevnad och kan spegla allvarligare sjukdom. En liberal strategi avseende röntgendiagnostik bör rekommenderas vid klinisk försämring. Skiktröntgen även utan kontrast kan predicera utfall hos COVID-19. Vi spekulerar att röntgenundersökningar med högre resolution kan förbättra upptäckt av mikrotromber, påverka antikoagulationsbehandling och förebygga klinisk försämring hos COVID-19 patienter.

P65 – Jämförelse av demografi och fysisk funktion hos sjukhusvårdade och hemmavårdade patienter med postakut covid-19 syndrom- en observationsstudie.

5. Kliniskt förlopp

Mikael Björnson¹, Anna Törnberg², Kenneth Caidahl³, Daniel Loewenstein³, Magnus Sköld⁴, Anna Svensson-Raskh², MIchael Runold⁴, Judith Bruchfeld¹, Malin Nygren-Bonnier²

¹ 1.Enheten för Infektionssjukdomar, Institutionen för Medicin, Karolinska Institutet, ME Infektionssjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
² 2.Sektionen för fysioterapi, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet och ME arbetsterapi och fysioterapi, Tema kvinnohälsa och hälsoprofessioner, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
³ 3.Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet och ME Klinisk fysiologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
⁴ 4.Enheten för Lungmedicin, Institutionen för Medicin, Karolinska Institutet, ME Lungmedicin, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Kvarstående funktionsnedsättningar förekommer vid postakut covid-19 syndrom (PACS). Sjukhusvårdade och hemmavårdade patienter med PACS jämfördes avseende demografi och fysisk funktion.

Metod: Sjukhusvårdade patienter (n=189) (SV) med Covid-19-pneumoni och respiratorisk svikt och hemmavårdade patienter (n=190) (HV) remitterade från primärvård med >3 månaders kvarstående symtom efter Covid-19 och sjukskrivning ≥50% inkluderades.

SV följdes upp ca 3 månader efter utskrivning och HV i median 10 månader efter insjuknande på Karolinska Universitetssjukhusets postcovid-mottagning med fysiska tester: dynamisk spirometri, maximalt inspiratoriskt tryck (MIP), 6-minuters gångtest och självskattad fysisk aktivitetsnivå via Frändin/Grimbyskalan, 1-6.

Resultat: I SV var 72% män, medelålder: 57 år (18–81). BMI: medel 30, vårdtid: median 22 dagar, 76% inom intensivvård.
I HV var 81% kvinnor, medelålder: 44 år (21–68), BMI: medel 25.

Frändin/Grimby i SV: median 4 innan sjukhusvistelsen och 3 vid uppföljning, jämfört med 5 respektive 2 för HV.

SV hade signifikant högre procent av förväntad gångsträcka vid 6-minuters gångtest än HV, 90 % jämfört med 79 %.

Dynamisk spirometri visade signifikant lägre % av förväntade värden för SV jämfört med HV avseende FVC 71% jmf 89%, FEV₁ 73% jmf 89 %.

MIP: procent av förväntat värde var signifikant lägre för HV: 68% jämfört med 89% i SV (tabell 1).

Slutsats: Hemmavårdade patienter med PACS hade trots att de var yngre,  med lägre BMI och sju månaders längre tid till uppföljning signifikant sämre fysisk funktion och lägre rapporterad aktivitetsnivå än patienter som sjukhusvårdats för svår covid-19.
Det är därför av stor vikt att systematiskt följa upp båda dessa patientgrupper.

P66 – Livet efter Covid-19. Sjukhusvårdade patienters livssituation sex månader efter utskrivning från sjukhus – en intervjustudie

5. Kliniskt förlopp

Marie Engwall^{1, 2}, Karin Törnbom¹, Annie Palstam^{1, 3}, Hanna C Persson^{1, 4}

¹ Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för klinisk neurovetenskap, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg
² Institutionen för hälsovetenskap, Högskolan Väst, Trollhättan
³ Verksamheten för Neurosjukvåren, Sahlgrenska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
⁴ Verksamheten Arbetsterapi och fysioterapi, Sahlgrenska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Bakgrund: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse kring hälsa, rehabilitering och arbetsåtergång sex månader efter utskrivning från sjukhus efter covid-19.

Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer enligt intervjuguide utfördes via telefon, video eller vid fysiskt möte. Intervjuguiden omfattade frågor om hälsa, rehabilitering, sociala liv och arbetsförmåga sex månader efter sjukhusvård. Totalt genomfördes 14 intervjuer, under perioden juli-augusti 2021, i medel 181 dagar (154-206 dagar) sedan utskrivning och analyserades med tematisk analys.

Resultat: Nio av informanterna var män, medelålder var 57 år (median 60,5 år, (39-64 år). Medelvårdtiden på sjukhus var 20,6 dag (6-61 dagar) och sex av informanterna hade vårdats på intensivvårdsavdelning.

Preliminär analys av intervjuer visar att informanterna beskrev en fortsatt trötthet och att de inte orkar arbeta och delta i fritidsaktiviteter som tidigare. Behovet av fortsatt rehabilitering som en förutsättning för återhämtning poängterades. Det framkom tankar om hur de omvärderat sitt liv, tacksamhet över att ha överlevt sjukdomen. De beskrev också hur de värdesatte gemenskap med familj och vänner mer nu jämfört med tidigare. För en bra arbetsåtergång var en god kontakt med läkare, arbetsgivare och försäkringskassan nödvändig samt en individuell planering viktig. 

Slutsats: I preliminär analys av data, beskrev personer som sjukhusvårdats för covid-19 en gradvis återhämtning. De beskrev ett fortsatt behov av stöd både från samhälle, vänner och familj och betonade behovet av god rehabilitering. De beskrev framtiden med delvis positiv tillförsikt, där även ängslan och oro uttrycktes.

P67 – Lungfunktion efter covid-19 på Gotland: prospektiv uppföljande kohortstudie av sjukhusvårdade patienter

5. Kliniskt förlopp

Gabriel Gustafsson Hall¹, Nils Block^{1, 2}, Knut Stokkeland^{1, 2}

¹ Visby lasarett, Region Gotland
² Karolinska Institutet, Stockholm

Bakgrund: Syftet med denna studie var att följa upp patienter som vårdats för covid-19 på Visby lasarett för bedömning av lungfunktionen efter covid-19. Långtidsförloppet efter covid-19 var ännu osäkert sommaren 2020 utifall patienter kunde utveckla bestående nedsatt lungfunktion likt lungfibros efter covid-19 på grund av omfattande inflammatoriska lungförändringar. 
DLCO: Diffusionskapacitetstest med kolmonoxid (CO). Kraftigt nedsatt (< 50% av förväntat) vid lungfibros. 
TLC: total lungkapacitet. Ofta nedsatt vid lungfibros (< 80% av förväntat)

Metod: Totalt 19 patienter som vårdades för covid-19 på Visby lasarett från mars till oktober 2020 kallades till spirometri 3 och 6 månader efter utskrivning. Association av prediktorerna ålder, kön, komorbiditet (CCI, hypertoni), rökanamnes, hypoxi, svårighetsgrad (SOFA), syrgas, ventilator till outcome nedsatt TLC vid uppföljning beräknades med logistisk regression.

Resultat: Vid uppföljning efter covid-19 hade 11-17% av sjukhusvårdade patienter sänkt DLCO och 26-33% sänkt TLC. Samtliga patienter genomförde 3-månaders spirometri och 12/19 patienter även 6-månaders spirometri. Ålder över 70 år var associerat med nedsatt TLC efter 3 månader (p<0.01). Det sågs ingen signifikant skillnad mellan 3- och 6-månaders spirometrivärden eller jämförande hypoxiska och icke-hypoxiska patienter. 

Slutsats: En minoritet av sjukhusvårdade patienter hade nedsatt DLCO och TLC vid 3- och 6-månaders uppföljning efter covid-19. Ålder över 70 år var den främsta prediktorn för nedsatt TLC efter covid-19. Okänd spirometri vid baseline försvårar bedömningen om funktionsnedsättningen orsakats helt av covid-19. Större studier framöver behövs för att bekräfta resultaten.

Konklusion: Spirometri eller trapptest kan vara värdefullt för att hitta bestående lungfunktionsnedsättning hos sjukhusvårdade covid-19 patienter, särskilt över 70 år.

P68 – PCR Ct-värde i nasofarynxprov tillsammans med gradering av infiltratutbredning på DT-thorax vid sjukhusinläggning förutsäger risk för IVA-vård eller död vid covid-19

5. Kliniskt förlopp

Edvin Ingberg¹, Erik Ahlstrand², Per Cajander³, Erika Löf¹, Martin Sundqvist⁴, Mattias Wegener⁵, Mats Lidén⁵, Sara Cajander¹

¹ Avdelningen för infektionssjukdomar, Fakulteten för medicin och hälsa, Örebro universitet, Örebro, Sverige
² Avdelningen för medicin, Fakulteten för medicin och hälsa, Örebro universitet, Örebro, Sverige
³ Avdelningen för anestesiologi och intensivvård, Fakulteten för medicin och hälsa, Örebro universitet, Örebro, Sverige
⁴ Avdelningen för klinisk mikrobiologi, Fakulteten för medicin och hälsa, Örebro universitet, Örebro, Sverige
⁵ Avdelningen för radiologi, Fakulteten för medicin och hälsa, Örebro universitet, Örebro, Sverige

Bakgrund: Covid-19 kan innebära alltifrån lindrig till livshotande sjukdom. Flera riskfaktorer för allvarlig sjukdom har identifierats, bland annat grad av lungengagemang på datortomografi (DT) och virusmängd i luftvägar. Syftet med denna studie var att undersöka hur virusmängd i nasofarynx mätt som PCR Ct-värde, både ensamt och kombinerat med infiltratutbredning, är associerat med risk för svår sjukdom vid covid-19.

Metod: Vi genomförde en populationsbaserad retrospektiv studie på alla patienter som sjukhusvårdats pga covid-19 under perioden 1 mars till 31 augusti 2020 i Region Örebro Län. Av dessa fanns Ct-värde och DT-thorax med strukturerad gradering av infiltratutbredning inom 2 dygn från inläggning tillgängligt hos 286 patienter. I den statistiska modellen inkluderades även kön, ålder, komorbiditet och inflammationsmarkörer i blod inklusive CRP.  

Resultat: Infiltratutbredning på DT thorax var den starkaste enskilda prediktorn för IVA-inläggning eller död (Area under curve (AUC) 0,704), starkare än Ct-värde (AUC 0,643) och CRP (AUC 0,664). Genom tillägg av Ct-värde till infiltratutbredningen i en kombinerad modell förbättrades den prediktiva styrkan (AUC 0,791), medan CRP inte gav någon tydlig tilläggsinformation till infiltratutbredning (AUC 0,729). Ct-värde visades vara var särskilt värdefullt för att identifiera patienter med risk för svår sjukdom trots mindre utbredda infiltrat.

Slutsats: Kombinationen av infiltratutbredning på DT-thorax och PCR Ct-värde vid inläggning utgjorde den starkaste prediktorn för IVA-vård eller död, medan CRP inte tillförde någon ytterligare ytterligare information. Tillsammans med övrig klinisk bild kan dessa variabler ge vägledning för att tidigt identifiera patienter där tätare övervakning och eventuell tilläggsbehandling med exempelvis JAK-hämmare eller IL-6-receptorblockerare kan bli aktuellt. 

P69 – Psykisk hälsa och dagliga aktiviteter tre månader efter sjukhusvård för Covid-19, – en regional tvärsnittsstudie från Västra Götalandsregionen.

5. Kliniskt förlopp

Hanna Persson^{1, 2}, Alexandra Larsson^{1, 2}, Annie Palstam^{1, 3}, Marie Engwall^{1, 4}

¹ Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för klinisk neurovetenskap, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg
² Verksamheten Arbetsterapi och fysioterapi, Sahlgrenska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
³ Verksamheten för Neurosjukvården, Sahlgrenska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
⁴ Institutionen för hälsovetenskap, Högskolan Väst, Trollhättan

Bakgrund: Kunskap saknas kring hur personer återhämtar sig efter sjukhusvård i samband med Covid-19. Syftet med studien var att undersöka hur patienter som vårdats på sjukhus för Covid-19 har återhämtat sig avseende psykisk hälsa och dagliga aktiviteter tre månader efter utskrivning.  

Metod: Deltagare rekryterades konsekutivt vid fem (av sex) sjukhus med nio enheter i Västra Götalandsregionen, juli 2020 – februari 2021. Tre månader efter utskrivning ringdes studiedeltagarna upp per telefon, och en strukturerad telefonintervju med frågeformulär genomfördes. Frågeformulären omfattade följder efter Covid-19 i dagliga aktiviteter utvärderat med Post Covid Fuctional Status (PCFS) samt självskattad oro och nedstämdhet utvärderat med Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS).

Resultat: Av 211 inkluderade patienter, deltog 164 (78%) vid tre månaders uppföljningen. Patienternas medelålder var 64 år (SD 12.7) och 68% var män. Nedsatt aktivitetsförmåga bedömt med PCFS framkom, median 2 (min-max 0-4). Gällande psykisk hälsa skattade deltagarna sin oro till i median 4 (min-max 0-19) varav 25% var över cut-off gränsen (7 poäng) för möjlig oro. Gällande nedstämdhet skattade deltagarna i median 3 poäng (min-max 0-20), där 15% var över cut-off gränsen (7 poäng) för möjlig depression. 

Slutsats: Tre månader efter sjukhusvård på grund av Covid-19 hade flera av deltagarna vissa problem att genomföra dagliga aktiviteter. Som grupp hade relativt få besvär av oro och nedstämdhet, men ¼ hade högre poäng än cut-off gränsen avseende självskattad oro och för denna grupp krävs riktade åtgärder för att stötta återhämtningen gällande psykisk hälsa efter Covid-19.  

P70 – Samband mellan hemostatiska markörer och dödlighet vid COVID-19-sammansatta effekter av förstärkt koagulation och minskad fibrinolytisk aktivitet

5. Kliniskt förlopp

Tomas Lindahl¹, Niklas Boknäs², CIa Laine¹, Andreas Hillarp³, Ankit Macwan¹, Kerstin Gustafsson¹, Margareta Holmström⁴

¹ Inst. för Biomedicinska och kliniska vetenskaper, klinisk kemi och farmakologi, Linköping, Sverige
² Inst. för Biomedicinska och kliniska vetenskaper, hematologi, Linköpings universitet, Linköping Sverige
³ Inst. för Laboratoriemedicin, avdelning för hemostas och trombos, Oslo universitetssjukhus, Rikshospitalet, Oslo, Norge.
⁴ Inst. för Hälsa, medicin och vård Linköpings universitet och kliniken för Akut internmedicin och geriatrik, Linköping Sverige

Bakgrund: Hemostatiska avvikelser har i tidigare studier associerats med dålig prognos vid COVID-19.

Metod: En panel av markörer användes för att undersöka samband mellan dysreglerad hemostas och kliniska utfall hos 217 patienter inlagda på Linköpings universitetssjukhus med en klinisk misstanke COVID-19 april – juni 2020.

Resultat: För de 96 patienter som testade positivt för SARS-CoV-2 (COVID-19+) var den kumulativa mortaliteten och incidensen av venös tromboembolism 24,0 % och 19,8 % jämfört med 12,4 % (p = 0,031) och 11,6 % (p = 0,13) hos de 121 patienterna som testade negativt (COVID-19-). Hos patienter med COVID-19+ fann vi uttalade ökningar av von Willebrand-faktor (vWF) och fibrinogen. Bland COVID-19+ -patienter observerades överdödlighet hos patienter med laboratorietecken på antingen koagulopati eller låg fibrinolytisk aktivitet, med Odds Ratios (OR) för död 4,7 (95% konfidensintervall (CI95) 1,7-12,9; p = 0,003) för D-dimer> 0,5 mg/L, 5,9 (CI 95 1,8–19,7; p = 0,004) för antitrombin (AT) ˂0,85 kIU/l och 4,9 (CI 95 1,3–18,3; p = 0,019) för plasmin-antiplasmin-komplex (PAP) <1000 μg/L. Än högre dödlighet med testresultat som tyder på kombinerade defekter, med OR 15,7 (CI95 4,3–57; p <0,001) för patienter med PAP <1000 μg/L och D-dimer> 0,5 mg/L och OR 15,5 (CI95 2,8–87, p = 0,002) för patienter med PAP <1000 μg/L och AT ˂0,85 kIU/L.

Slutsats: Hos COVID-19+ -patienter med hög D-dimer var låg PAP associerad med ökad dödlighet och med låga nivåer av de små fibrinfragmenten, vilket indikerar nedsatt nedbrytning av fibrin som i sin tur skulle kunna bidra till mikrotrombotisering, multorgansvikt och död.

P71 – Störd mikrovaskulär funktion hos patienter med kritisk COVID-19, en prospektiv observationsstudie med långtidsuppföljning

5. Kliniskt förlopp

Sara Tehrani^{1, 2}, Irene Kessler¹, Patrik Gille-Johnson^{1, 3}

¹ Karolinska Institutet, Institutionen för Kliniska Vetenskaper, Danderyds sjukhus
² Internmedicin, Danderyds sjukhus
³ Infektionskliniken, Danderyds sjukhus

Bakgrund: Svår COVID-19 är associerad med ett starkt inflammatoriskt svar som medieras av infekterade endotelceller i kärlväggen. Syftet med denna studie var att undersöka funktion och reaktivitet i hudens mikrocirkulation hos patienter med kritisk COVID-19 under akut sjukdomsfas och vid en långtidsuppföljning. 

Metod: Studien inkluderade 23 vuxna patienter med kritisk COVID-19, definierad som svår andningssvikt med behov av invasiv eller icke-invasiv ventilering på Danderyds sjukhus. Perfusion i hudens mikrocirkulation undersöktes bedside med hjälp av Laser Speckle Contrast Imaging (LSCI) före och efter applicering av vasoaktiva substanser. Acetylkolin användes för att undersöka den endotel-beroende vasodilatationen och nitroprussid användes för att undersöka den icke-endotelberoende vasodilatationen. Undersökningarna gjordes under akut sjukdomsfas och minst tre månader efter symptomdebut hos 15 överlevare (sju patienter dog under vårdtid och en patient tackade nej till uppföljningsbesöket). Femton individer utan COVID-19 matchade för kön, ålder, BMI och komorbiditet inkluderades som kontroller.

Resultat: Patienter med kritisk COVID-19 hade högre basal perfusion i huden, både under akut sjukdomsfas (34 ±9 PU, p=0.0003) och vid post-COVID-fas (29 ±8 PU, p=0.04), jämfört med kontroller (23 ±7 PU). Både den endotelberoende och den icke-endotelberoende vasodilatationen var nedsatta hos patienterna under akut sjukdomsfas (p<0.001 för bägge), medan inga signifikanta skillnader sågs jämfört med kontroller vid post-COVID-fas.

Slutsats: Kritisk COVID-19 ger en mikrovaskulär skada på systemisk nivå, med påverkad basal kärlfunktion och nedsatt kärlreaktivitet. Vid uppföljning ses en kvarvarande påverkan på basal kärlfunktion vilket tyder på betydande långtidseffekter efter genomgången infektion.

P72 – Återhämtning efter svår covid-19 med intensivvård i Region Skåne

5. Kliniskt förlopp

Gisela Lilja^{1, 2}, Martin Spångfors^{2, 3}, Ingrid Didriksson^{1, 2}, Martin Annborn^{2, 4}, Attila Frigyesi^{1, 2}, Anna Lybeck^{1, 2}, Anna Nilsson^{1, 2}, Sara Andertun^{2, 4}, Anna Bjärnroos^{1, 2}, Maria Nelderup⁴, Anton Reepalu^{1, 2}, Niklas Johansson², Joakim Persson², Hans Friberg^{1, 2}

¹ Skånes universitetssjukhus, Lund och Malmö, Region Skåne
² Lunds universitet, Lund
³ Centralsjukhuset i Kristianstad, Region Skåne
⁴ Helsingborgs lasarett, Region Skåne

Bakgrund: Covid-19 är en ny sjukdom där ökad kunskap om återhämtning både på kort och lång sikt behövs för att kunna erbjuda adekvat information och rehabilitering.
Syfte: Att presentera design, genomförande och preliminära resultat av uppföljningen i forskningsprojektet SWECRIT Covid-19.

Metod: Samtliga kritiskt sjuka RT-PCR verifierade covid-19 patienter på fyra akutsjukhus i Region Skåne inkluderades vid ankomst till intensivvårdsavdelning under 1 år, 2020-05-11 till 2021-05-10. Strukturerad uppföljning av överlevarnas återhämtning genomförs efter 3, 12 och 36 månader. Före uppföljningen skickas patient-rapporterade frågeformulär hem till patienten inkluderat; psykisk ohälsa (HADS, PCL-5), fatigue (MFIS), subjektiva respiratoriska problem (SGRQ) och generisk livskvalitet (SF-36v2). Vid uppföljningen inhämtas information om patientens generella återhämtning (GOSE) och nuvarande kognitiva (MoCA, SDMT) och fysiska (TST, 6MWT) funktion. Uppföljningen sker primärt via fysiskt besök vid 3 och 12 månader, samt via telefon vid 36 månader. Strategier för att optimera jämförbarhet mellan bedömare och minimera andel saknade data används.

Resultat: 504 IVA-vårdade patienter inkluderades. Efter 3 månader var 195 avlidna (39%), en saknar information. Av 308 överlevare har 259 (84%) deltagit i strukturerad 3-månaders uppföljning (2021-10-03). Ett initialt pilotprojekt hösten 2020 (n=29) fann fatigue (70%) följt av självupplevda respiratoriska (67%) och fysiska problem (62%) vanligast förekommande. Fatigue var starkt korrelerat med självupplevda respiratoriska problem (r_s=.73, p <0.001), depression (r_s=.62, p=0.001) och ångest (r_s=0.60, p=0.001). Preliminära resultat från den större kohorten kommer att redovisas på konferensen. De första 12 månaders uppföljningarna har genomförts.

Slutsats: Att använda en enkel men detaljerad uppföljningsmodell ger goda förutsättningar att undersöka återhämtning och behov av rehabilitering efter svår covid-19.

P73 – Covid-19 infektionen medför i vissa fall akut försämring av njurfunktionen men sällan med behov av dialysbehandling.

6. Komplikationer

Olov Pikkuniemi¹, Alicia Edin^{2, 3}, Johan Normark³, Clas Ahlm³, Bernd Stegmayr¹

¹ Enh Folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet, Umeå, Sverige
² Enh Kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå Universitet, Umeå, Sverige
³ Enh Klinisk mikrobiologi, Umeå Universitet, Umeå, Sverige

Bakgrund: Covid-19 infektionen medför i vissa fall akut försämring av njurfunktionen men sällan med behov av dialysbehandling.

Syftet med denna studie var att klargöra i vilken omfattning njurfunktionen påverkades hos en konsekutiv grupp patienter som sökt för symtom och var PCR positiva.

Metod: De som inkluderades i denna studie var 518 patienter som var PCR-positiva för covid-19 infektion. Fyrahundra av patienterna lämnade blodprover för analys. Av dessa lämnade 92 inga prover för njurfunktionsbedömning. Serum kreatinin (anges som µmol/L ) användes för att estimera glomerulära filtrationsförmågan, vilken beräknats automatiskt av laboratoriet (eGFR; anges som ml/min o 1.73
m² ; högsta angivna värdet av laboratoriet är 90).

Resultat: Åtta hade känd tidigare njursjukdom (≈1.5%), ingen var dialyspatient. Medelåldern för gruppen var 45 (±16 år). medelvärdet vid första provtagningen var för kreatinin 75 (±34, min 38 max 610) och eGFR 86 (±8, min 9 max 90).  Av dessa hade 29% (N=90) sämst njurvärde vid första provet emedan 71% (N=218) försämrades successivt. Av dessa var njurfunktionsvärdet sämst i samband med deras senaste provtagning hos 38% emedan 40% återhämtade värdet till ursprungsnivån. De kvarvarande 22% återhämtade njurfunktionsvärdet delvis men ej till ursprungsnivån (se Tabell). Två patienter fick enstaka dialyser. Sämsta njurfunktionsvärdet korrelerade inverst till ökat troponin T, amylas, CRP och LD som tecken på ’flerorganpåverkan’.

Slutsats: Många PCR-positiva patienter uppvisade en viss njurpåverkan som i många fall normaliserades. En del uppvisade en viss kvarvarande försämring. Långtidsuppföljning kan vara av värde för att klargöra om förändring av njurfunktonen sker på sikt. Sekundär hypertoni kan eventuellt uppstå.

P74 – Diagnostik och behandling av psykiska symptom hos överlevande efter IVA-krävande covid-19 – en randomiserad kontrollerad studie

6. Komplikationer

Anders Håkansson^{1, 2}, Maria Cronhjort^{3, 4}, Pernilla Lidin-Darlington^{3, 4}, Gisela Lilja^{2, 5}, Anna Nilsson^{2, 5}, Anna Schandl^{3, 4}, Hans Friberg^{2, 5}

¹ Region Skåne, Förvaltning Psykiatri, Habilitering och Hjälpmedel
² Lunds universitet
³ Region Stockholm, Södersjukhuset
⁴ Karolinska institutet
⁵ Region Skåne, Skånes universitetssjukhus

Bakgrund: Studier har visat att depression, ångest och post-traumatisk stress är vanligt hos patienter som har överlevt covid-19 efter intensivvård, och i många fall utgör detta en del av ett post-covid-tillstånd med omfattande påverkan på livskvalitet. Behandlingsriktlinjer för denna del av covid-19-sjukdomen saknas, och psykiska symptom i denna situation har beskrivits med hjälp av kortare symptom-screeningar, och behovet är stort av kunskap om vilken diagnostisk innebörd sådana psykiska symptom har.

Metod: Kritiskt sjuka covid-19-patienter, på Region Skånes fyra akutsjukhus och på Södersjukhuset, Region Stockholm, följs upp 12 månader efter IVA-vård, med väletablerade screening-instrument för depression och ångest (HADS), post-traumatisk stress (PCL-5), livskvalitet (SF-36) och fatigue (MFIS). Patienter som uppfyller kriterier för ångest eller depression genomgår en strukturerad diagnostisk intervju hos studiepsykiater (klinisk bedömning samt det diagnostiska intervjubatteriet MINI). Efter samtycke randomiseras patienterna till en strukturerad, integrerad covid-19-anpassad kognitiv beteendeterapi med tillägg av acceptance and commitment therapy (KBT-ACT, aktiv intervention, n=80) eller sedvanlig remiss inom vården för psykiska besvär (kontroll, n=80). Hypotesen är att ångestsymptom tre månader efter behandling förbättras mer i KBT-ACT-gruppen. Dessutom följs depression, trauma-symptom, livskvalitet, fatigue och patientnöjdhet avseende terapin. Patienterna följs upp efter tre, tolv och 36 månader.

Resultat: 12-månaders-uppföljningar av samtliga överlevande (från ett totalt ursprungligt antal om ca 1000 patienter) pågår nu. RCT-studien planeras starta 1 december 2021.

Slutsats: Studien är i uppstartsfas. Studien kommer att bidra med kunskap som i dag helt saknas, inklusive hur psykiska post-covid-symptom kan behandlas, och vilken klinisk och diagnostisk valör som dessa psykiska symptom har.

P75 – Fallrapport: Cerebrala mikrovaskulära skador vid svår COVID-19 – progredierande vitsubstansförändringar efter tillfrisknande

6. Komplikationer

Annika Lundström¹, Ida Petersson¹, Björn Hansen¹

¹ Inst för kliniska vetenskaper, Karolinska Institutet Danderyds Sjukhus, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Fallserier har beskrivit COVID-19 patienter som efter extubering uppvisat långdraget koma eller nedsatt vakenhetsgrad där utredning med magnetresonansundersökning (MR) av hjärnan visat diffus leukoencefalopati och/eller multipla cerebrala mikroblödningar. Vi rapporterar ett fall där MR visade multipla små lakunära infarkter, vitsubstansförändringar och multipla mikroblödningar. Trots neurologisk förbättring under påföljande månader visade kontroll-MR påtaglig progress av vitsubstansförändringar. Kliniskt hade patienten kognitiva sekvele.

Metod: Klinisk utveckling utvärderades genom journalgranskning och kliniska undersökningar. MR hjärna en månad efter debut av COVID-19 symptom samt sex månader senare analyserades. Omfattningen av mikrovaskulära skador graderades enligt etablerade skalor.

Resultat: Efter extubering var patienten komatös (GCS3) och tetraparetisk med bevarade hjärnstamsreflexer. Akut MR visade ett stort antal högattenuerande förändringar DWI, framför allt i vit substans men även i basala ganglier, talamus och cerebellum. Motsvarande ADC tydde på akuta/subakuta ischemier. På T2-FLAIR sågs omfattande vitsubstanförändringar som ofta omgav ischemiska skador. SWI påvisade multipla mikroblödningar. Sex månader senare var patienten neurologiskt förbättrad och självständig men hade kognitiva sekvele. Kontroll-MR visade utläkning av ischemiska förändringar, stabila mikroblödningar och påtaglig progress av vitsubstansförändringar som nu var konfluerande och omfattade större delen av djup och periventrikulär vit substans.

Slutsats: Mental påverkan efter svår COVID-19 kan orsakas av mikrovaskulära skador med multipla infarkter, vitsubstansförändringar och mikroblödningar. Trots klinisk förbättring kan vitsubstansförändringar progrediera efter utläkt infektion och ge kognitiv påverkan. Bidragande faktorer kan vara hypoxi och kritisk sjukdom men även mekanismer specifika för SARS-CoV-2 och virusets interaktion med angiotensin-converting enzyme 2 i cerebral mikrovaskulatur.

Poster på European Stroke Organisation Conference 1-3 september 2021.

P76 – Kvarvarande symtom hos barn som sjukhusvårdats för COVID-19 i Stockholm

6. Komplikationer

Ellinor Sterky¹, Selma Olsson-Åkefeldt^{1, 2}, Olof Hertting^{1, 2}, Eric Herlenius^{1, 2}, Tobias Alfven^{3, 4}, Malin Ryd Rinder^{1, 2}, Samuel Rhedin^{3, 5}, Helena Hildenwall^{1, 4, 6}

¹ Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
² Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
³ Sachsska barn-och ungdomssjukhuset, Stockholm, Sverige
⁴ Institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁵ Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁶ Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: COVID-19 är ofta en mild sjukdom hos barn, men vissa barn uppvisar symptom flera månader efter den akuta sjukdomen. 

Metod: Vi studerade omfattning och typ av långvariga symptom hos barn mellan 0-18 år som sjukhusvårdats för COVID-19 på något av barnsjukhusen i Stockholmsregionen mellan den 13:e mars och 31:a augusti 2020. 

Data om akuta och kvarvarande symptom insamlades genom journalgranskning och telefonintervjuer med barn och/eller vårdnadshavare minst fyra månader (median 219 dagar) efter sjukhusvistelsen.

Resultat: Totalt vårdades 60 barn på grund av primär COVID-19 under studieperioden. Av dessa uppfyllde nio barn kriterierna för MIS-C varav två intensivvårdades. Andra orsaker till inläggning var dehydrering(38%), infektionsobservation(35%) och behov av inhalationer(23%).

Totalt 55 av 60 barn följdes upp med intervjuer. Kvarvarande symptom klassificerades som milda, måttliga eller svåra. Totalt 12 av 55 barn rapporterade något/några kvarvarande symptom och av dessa var det  6 av 12 som uppgav milda symptom med oklar koppling till COVID-19. Det vanligaste symptomet som rapporterades var utmattning. 4 av 12 rapporterade flera allvarliga symptom med möjlig koppling till COVID-19, som utmattning, huvudvärk, muskelvärk och kognitiva svårigheter. Tre av de fyra med mer omfattande besvär var tonåringar. Samtliga barn med kvarvarande allvarliga symptom uppgav en stor påverkan på dagliga aktiviteter såsom skolgång och fritidsaktiviteter. 

Slutsats: Våra resultat pekar på att kvarvarande symptom efter COVID-19 infektion hos barn och unga är relativt vanligt. Tidig upptäckt och stöd till dessa patienter behövs för att minska potentiella konsekvenser för skolresultat och social utveckling.

P77 – Mikrovaskulär dysfunktion mätt med kvantitativa perfusionskartor förekommer över ett år efter svår Covid-19 infektion

6. Komplikationer

Jannike Nickander¹, Rebecka Steffen-Johansson¹, Klara Lodin¹, Daniel Loewenstein¹, Judith Bruchfeld¹, Michael Runold¹, Andreas Sigfridsson¹, Peder Sörensson¹, Hui Xue², Peter Kellman², Martin Ugander³, Kenneth Caidahl¹, Henrik Engblom¹

¹ Karolinska Institutet, och Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
² National Institutes of Health, Bethesda, United States of America
³ Kolling Institute, Royal North Shore Hospital, and Northern Clinical School, Sydney Medical School, University of Sydney, Sydney, Australia

Bakgrund: Svår Covid-19 infektion kan orsaka en kaskad av kardiovaskulära komplikationer utöver viruspneumoni såsom lungemboli, akut högerkammarbelastning och allvarlig hjärtmuskelinflammation. Det inflammatoriska svaret kan påverka mikrocirkulationen i kranskärlen vilket kan leda till utveckling av mikrovaskulär dysfunktion (CMD), vilket potentiellt kan utgöra en mekanism för kardiovaskulära långtidskomplikationer post-covid-19. Det är okänt om CMD finns hos patienter som genomgått svår Covid-19 infektion, varför syftet med den här studien var att belysa förekomst av CMD 6–12 månader efter vårdtillfälle för svår Covid-19 infektion.

Metod: Patienter med svår Covid-19 infektion, definierad som respiratorisk svikt, i behov av andningsunderstöd (minst 5 l/min av oxygentillförsel) (n=31, medel ± SD ålder 56 ± 11 år, 23% kvinnor) undersöktes med kardiovaskulär magnetresonanstomografi (CMR) med en 1.5T skanner (MAGNETOM Aera) 290 ± 78 dagar efter utskrivning från Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm. Kvantitativa perfusionskartor (ml/min/g) inhämtades genom första-passage perfusionsavbildning under adenosinstress (140 microg/kg/min infusion) och vila efter bolus av intravenös kontrast (0.05 mmol/kg, gadobutrol). Global perfusion i vila och under stress mättes via utlinjering av endo- och epikardiella gränser. Kronarflödesreserv (CFR) beräknades som stressperfusion/viloperfusion. Patienten bedömdes ha CMD om CFR var under 2.04.

Resultat: Perfusionen ökade från 0.97 ± 0.3 ml/min/g i vila till 2.77 ± 0.9 ml/min/g under stress, p<0.001. CMD fanns hos 3 av 31 patienter (10%), 377, 274 respektive 203 dagar efter utskrivning.

Slutsats: CMD förekommer hos ca 10% av patienter 6–12 månader efter svår Covid-19 infektion, vilket ger en inblick i kardiovaskulär patofysiologi under långtidsuppföljning.

P78 – Negativa effecter av jod-baserad intravenös kontrast på njurfunktion hos sjukhusvårdade COVID-19 patienter med moderat njurfunktionsnedsättning

6. Komplikationer

Kistner Anna^{1, 2}, Chen Tamm³, Ann Mari Svensson^{2, 3}, Mats Beckman³, Fredrik Strand^{2, 3}, Magnus Sköld^{4, 5}, Sven Nyren^{2, 3}

¹ Medicinsk strålningsfysik och Nuklearmedicin, Karolinska Universitets sjukhuset
² Molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet
³ Radiologi Solna, Bild och Funktion, Karolinska Universitets sjukhuset
⁴ Inst för medicin, Karolinska Institutet
⁵ Enheten för lungmedicin och allergologi, Karolinska Universitets sjukhuset, Solna

Bakgrund: Njursjukdom och njursvikt är associerat med högre mortalitet hos sjukhusvårdade COVID-19 patienter. Vi studerade om intravenös kontrast vid datortomografi (DT)  påverkar njurfunktionen kortsiktigt hos sjukhusvårdade COVID-19 patienter.

Metod: Plasma kreatinin (P-kreatinin) uppmättes dagen för DT och vid 24 tim, 48 tim and 4-10 dagar efter DT. Materialet indelades i kontrastförstärkt (n=142) och icke-kontrastförstärkt DT (n=24) och subindelades relaterat till  uppskattad glomerulär filtration (eGFR), > 60 och ≤ 60 ml/min/1.73 m². Kontrastmedelsinducerad akut njursvikt (KMN) definerades enligt  ≥27 µmol/L ökning, >50% stegring av P-kreatinin från DT eller dialysbehov under uppföljningsperioden. Vi utvärderade faktorer associerade med en >50% stegring i P-kreatinin vid 48 tim och 4-10 dagar efter kontrastförstärkt DT.

Resultat: Median P-kreatinin vid 24-48 tim och 4-10 dagar efter kontrastförstärkt och icke kontrastförstärkt DT vid  eGFR>60 och eGFR≥30-60 visade ingen skillnad från basala värden. KMN förelåg vid 48 tim och vid 4-10 dagar efter kontrast hos 24% och 36% (n=5/14) av patienter med eGFR≥30-60. Motsvarande siffror vid eGFR>60  och kontrastförstärkt/ icke kontrastförstärkt CT var 5% respektive 5%, (p<0.037 and p<0.001, Pearsonc² test). I den föregående gruppen avled fyra av de fem patienterna inom 30 dagar. 

Slutsats: Patienter med COVID -19 och eGFR ≥30- 60 hade en högre frekvens av KMN vid 48 tim och 4-10 dagar efter kontrast administrering, vilket var associerat med en högre 30-dagars mortalitet. För patienter med eGFR≥30-60 föreslår vi strikta indikationer för kontrastförstärkt DT. Intravenös kontrastadministrering vid DT hade en modest effekt hos patienter med eGFR>60.
Publicerad artikel: BMC Nephrol. 2021 Aug 31;22(1):297. 

P79 – NEURO-COVID: ÖKAR SVÅR COVID-19-INFEKTION RISKEN FÖR KOGNITIV SVIKT?

6. Komplikationer

Charlotta Thunborg^{1, 2}, Göran Hagman², Pia Andersen^{1, 2}, Malin Aspö^{1, 2}, Helena Hallinder^{1, 3}, Nicholas Levak¹, Håkan Walles², Elias Jokhader², David Nelson^{1, 2}, Henrik Zetterberg^{4, 5, 6}, Fredrik Piehl^{1, 2}, Jessica Kåhlin^{1, 2}, Antonios Tzortzakakis^{1, 2}, Tobias Granberg^{1, 2}, Lars Eriksson^{1, 2}, Miia Kivipelto^{1, 2, 3, 7, 8}

¹ Karolinska Institutet, Stockholm
² Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
³ Stockholms Sjukhem, Stockholm
⁴ Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
⁵ UCL Queen Square Institute of Neurology, London
⁶ Göteborgs Universitet, Mölndal
⁷ Imperial Collage, London
⁸ University of eastern Finland, UEF, Kuopio

Bakgrund: Neurokognitiva problem och neurologiska symtom är vanliga vid covid-19-infektion i den akuta fasen, särskilt hos kritiskt sjuka patienter. De potentiella mekanismerna bakom dessa symtom är inte helt klarlagda men förmodligen involveras inflammatoriska, vaskulär och neurotropa effekter av coronaviruset. Konsekvenserna på kort- och lång sikt förblir oklara och patienter med neurokognitiv påverkan liknande andra kognitiva störningar, inklusive Alzheimers har rapporterats.

Syftet med Neuro-Covid-studien är att undersöka om det finns en ökad risk för långvarig kognitiv svikt, samt undersöka biokemiska och strukturella hjärnförändringar efter en allvarlig covid-19.

Metod: Detta är en prospektiv kohortstudie med patienter som överlevt intensivvård för covid-19 på Karolinska Universitetssjukhuset. Patienterna undersöks vid 3, 6 och 12-månader med avseende på neurologiska och neuropsykologiska tester samt hjärnavbildning, MRI och blodprov för att beskriva relevanta blodbiomarkörer. Denna presentation kommer att fokusera på neuropsykologisk testning utförd med; Rey Auditory Verbal Learning Test (RAVLT), Rey Complex Figure test, Verbal Fluency Test, Kategoriflöde, Trail Making Test (TMT, A & B), Symbol Digit Modalities Test, samt skattning av ångest med Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS) och livskvalitet (RAND-36).

Resultat: För närvarande har 53 patienter slutfört 3-månaders uppföljningen inklusive neuropsykologiska och neurologiska undersökningar. Medelåldern (SD) var 59,3 år (12,4) år och 71,7 % män. Flera patienter uttryckte kognitiva och/eller mentala problem. MRI visade främst mikrovaskulär patologi. Mer detaljerade analyser baserade på 3-månadersuppföljningen kommer att presenteras.

Slutsats: Upprepade undersökningar kommer att möjliggöra ytterligare analyser av långsiktiga effekter på kognition och underliggande mekanismer. Detta kan identifiera patienter i riskzonen för kognitiva komplikationer och möjliga sätt för att mildra effekten av dessa komplikationer.

P80 – Risk för hjärtinfarkt och ischemisk stroke efter COVID-19 – registerstudier.

6. Komplikationer

Ioannis Katsoularis¹, Osvaldo Fonseca-Rodríguez², Paddy Farrington³, Krister Lindmark¹, Anne-Marie Connolly⁴

¹ Hjärtcentrum, Norrlands Universitetssjukhus och Institutionen för Folkhälsa och Klinisk medicin, Umeå universitet.
² Institutionen för Klinisk Mikrobiologi, Umeå universitet.
³ School of Mathematics and Statistics, The Open University, Milton Keynes, UK
⁴ Klinisk Mikrobiologi, Norrlands Universitetssjukhus och Institutionen för Klinisk Mikrobiologi, Umeå universitet.

Bakgrund: På senare tid har kardiovaskulära komplikationer till COVID-19 uppmärksammats. Dock är de flesta studier inom detta område små och huvudsakligen har inneliggande patienter studerats under pandemins ’’första våg’’.

Metod: I den aktuella studien undersöktes om COVID-19 är en riskfaktor för hjärtinfarkt och ischemisk stroke med hjälp av data från nationella register. Studien är baserat på samtliga konstaterade COVID-19 fall i Sverige från 1a februari 2020 till 14e september 2020, innefattande 86,742 individer. 348,481 ålders- och könsmatchade personer användes som kontrollgrupp. Två olika statistiska metoder användes för att beräkna risken för hjärtinfarkt och ischemisk stroke efter COVID-19; en s.k. self-controlled case series (SCCS) metod och en s.k. matchad kohortstudie.

Resultat: Studien visade att risken för hjärtinfarkt och ischemisk stroke ökar 3–7-faldigt den första veckan; och 3-faldigt den andra veckan efter infektion med COVID-19. Detta visades med både SCCS metoden och i den matchade case-control studien. Därutöver ökar samsjuklighet (baserat på Charlson Comorbidity Index) risken för hjärtinfarkt eller ischemisk stroke. Studien visar också ett omvänt risksamband, att patienter som hospitaliserats för hjärtinfarkt eller stroke att få en COVID-19 infektion under vårdtiden vilket kan bero på nosokomiala infektioner.

Slutsats: Denna studie är en av största hittills publicerade studier som undersöker risken för kardiovaskulära komplikationer efter COVID-19 och omfattar hela svenska befolkningen. Den visar att COVID-19 är en oberoende riskfaktor för hjärtinfarkt och ischemisk stroke. Resultaten indikerar att kardiovaskulära komplikationer kan representera en viktig klinisk manifestation av COVID-19 och visar också hur viktigt det är med vaccination mot COVID-19.

(Studien är publicerad i The Lancet).

P81 – Risk för venös tromboembolism efter COVID-19 – en nationell registerstudie.

6. Komplikationer

Ioannis Katsoularis¹, Osvaldo Fonseca-Rodríguez², Erling Häggström Lundevaller³, Hanna Jerndal², Malin Sund⁴, Krister Lindmark¹, Paddy Farrington⁵, Anne-Marie Connolly⁶

¹ Hjärtcentrum, Norrlands Universitetssjukhus och Institutionen för Folkhälsa och Klinisk medicin, Umeå universitet
² Institutionen för Klinisk Mikrobiologi, Umeå universitet
³ Handelshögskolan, Umeå universitet
⁴ Kirurgcentrum, Norrlands Universitetssjukhus och Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet
⁵ School of Mathematics and Statistics, The Open University, Milton Keynes, UK
⁶ Klinisk Mikrobiologi, Norrlands Universitetssjukhus och Institutionen för Klinisk Mikrobiologi, Umeå universitet.

Bakgrund: COVID-19 är en multi-organ sjukdom och på senare tid har kardiovaskulära komplikationer uppmärksammats. Tidigare fann vi en ökad risk för hjärtinfarkt och stroke efter COVID-19 (Katsoularis et al., 2021, The Lancet). Flera studier och den kliniska erfarenheten pekar på en ökad trombosrisk hos COVID-19 patienter, vilket vi ville undersöka med hjälp av data från nationella register.

Metod: Studien är baserat på samtliga konstaterade COVID-19 fall i Sverige från 1a februari 2020 till 25e maj 2021, innefattande 1,057,174 fall och 4,076,342 ålders- och könsmatchade kontrollindivider. Två olika statistiska metoder användes för att beräkna risken för lungemboli (LE) och djup ven trombos (DVT) efter COVID-19; en s.k. self-controlled case series (SCCS) metod och en s.k. matchad kohortstudie.

Resultat: Studien visade att risken för LE och DVT är signifikant ökad upp till 6 respektive 3 månader efter COVID-19. Detta visades med både SCCS metoden och i den matchade case-control studien. I den akuta fasen av sjukdomen är risken för LE och DVT ökad upp till 65 respektive 9 gånger. Därutöver ökar samsjuklighet (baserat på Charlson Comorbidity Index) och COVID-19 svårighetsgrad risken för venös tromboembolism.

Slutsats: Denna studie är en av största hittills studier som undersöker risken för kardiovaskulära komplikationer efter COVID-19 och omfattar hela svenska befolkningen. Den visar att COVID-19 är en stark riskfaktor för venös tromboembolism. 

P82 – Severe multisystem inflammatory syndrome (MIS-C/A) after confirmed SARS-CoV-2 infection: a report describing four cases among adults

6. Komplikationer

Martina Sansone¹, Marie Studahl^{1, 2}, Stefan Berg^{3, 4}, Magnus Gisslén^{1, 2}, Nicklas Sundell¹

¹ Department of Infectious Diseases, Region Vastra Gotaland, Sahlgrenska University Hospital, Gothenburg, Sweden
² Department of Infectious Diseases, Institute of Biomedicine, Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Gothenburg Sweden
³ Department of Pediatrics, Region Vastra Gotaland, Sahlgrenska University Hospital, Gothenburg Sweden
⁴ Department of Pediatrics, Institute of Clinical Sciences, University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden.

Bakgrund: Multisystem inflammatory syndrome (MIS) triggered by a recent SARS-Cov-2 infection has been recognized worldwide. Although predominantly affecting children (MIS-C), similar presentations have been reported among adults (MIS-A). Awareness regarding the diagnostic and therapeutic challenges of severe post-COVID-19 hyperinflammation is a key factor in order to prevent morbidity and mortality in this subset of patients. 

Metod: A retrospective case series describing four critically ill patients with MIS-C/A diagnosed at Sahlgrenska University Hospital, Gothenburg, Sweden between January and April 2021. Information regarding clinical presentation, laboratory and radiological findings, treatment and outcome is provided.

Resultat: All cases occurred in previously healthy patients with a history of laboratory-confirmed mild SARS-CoV-2 infection within four to seven weeks prior. Median years of age was 24 years (range 19-43) and 3/4 were male. All fulfilled suggested MIS-C/A criteria according to Centre for Disease Control including high fever, laboratory evidence of systemic inflammation and signs of cardiac dysfunction/shock. All cases required care at an intensive care unit (ICU). Treatment was initiated with intravenous immunoglobulin (IVIG), IL-1-receptor antagonist (Kineret) and pulse steroids within five days from admission in 3/4 cases and resulted in rapid clinical improvement. Median length of hospital stay was 13 days (range 12-16). No severe complications were noticed for any of the cases during a three-month follow-up period.

Slutsats: MIS-C/A should be considered, irrespective of age, in patients with fever, hyperinflammation and multiple organ system involvement emerging weeks after COVID-19 infection. Previously suggested treatment regimens for MIS-C seem to be applicable also for MIS-A.

P83 – Cirkulerande ACE2 stiger vid COVID-19 och korrelerar med specifika endotel- och inflammationsmarkörer

7. Patogenes

Annika Lundström¹, Louise Ziegler¹, Sebastian Havervall¹, Ann-Sofie Rudberg¹, Fien Von Meijenfeldt², Ton Lisman², Nigel Mackman³, Per Sandén¹, Charlotte Thålin¹

¹ Inst för kliniska vetenskaper, Karolinska Institutet Danderyds Sjukhus, Stockholm, Sverige
² Dept of Surgery, University of Groningen, University Medical Center Groningen, Netherlands
³ Department of Medicine, University of North Carolina at Chapel Hill, USA

Bakgrund: Angiontensin-converting enzyme 2, ACE2, är den viktigaste receptorn för severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 (SARS-CoV-2). Virusets interaktion med ACE2 kan leda till att receptorn klyvs från cellmembranet och frisätts i löslig form, men konsekvenserna för balansen i renin-angiotensin-systemet (RAS) och patogenetiska effekter är i stort okända.

Metod: I COMMUNITY-studiens patientarm mättes nivåer av cirkulerande ACE2 och ACE antigen med ELISA hos 114 sjukhusvårdade COVID-19-patienter som jämfördes med tio friska kontroller. Uppföljande koncentrationer mättes hos 58 överlevande patienter fyra månader efter sjukhusvård. Vidare undersöktes statistiska kopplingar mellan ACE2 respektive ACE och 1) riskfaktorer för svår COVID-19, 2) endotel- och inflammationsmarkörer samt 3) sjukdomens svårighetsgrad och risk för död.

Resultat: Cirkulerande ACE2 var högre hos COVID-19-patienter än hos friska kontroller, median 5.0 (IQR 2.8-11.8) ng/ml jämfört med 1.4 (1.1-1.6) ng/ml, p < 0.0001. ACE2-koncentrationen var högre hos män än kvinnor men hade ingen koppling till övriga riskfaktorer för svår COVID-19. ACE2 sjönk till 2.3 (1.6-3.9) ng/ml efter fyra månader, men var fortsatt högre än hos friska, p=0.012. För ACE sågs endast marginella skillnader mellan grupper. ACE2 och ACE saknade koppling till överlevnad och svårighetsgrad av COVID-19. ACE2 under COVID-19 hade positiv korrelation till von Willebrand faktor, faktor VIII and D-dimer, medan ACE korrelerade till  interleukin 6, tumor necrosis factor α and plasminogen activator inhibitor 1.

Slutsats: ACE2 är övergående förhöjt i plasma vid COVID-19, troligen på grund av ökad avklyvning från cellmembranet. ACE2 och ACE korrelerar med olika endotel- och inflammationsmarkörer, vilket tyder på frisättning från olika celltyper och/eller kärlbäddar.
J Med Vir 2021

P84 – Identifiera tidiga tecken på permanent lungskada i COVID-19 patienter

7. Patogenes

Anna Löfdahl¹, Linda Elowsson Rendin¹, Barbora Michaliková¹, Annika Nybom¹, Franziska Olm², Dimitrios Kalafatis³, Ellen Tufvesson⁴, Magnus Sköld^{3, 5}, Leif Bjermer⁴, Sandra Lindstedt^{6, 7}, Gunilla Westergren-Thorsson¹

¹ Department of Experimental Medical Science, Lung Biology, Lund University, Lund, Sweden
² Department of Laboratory Medicine, Lund Stem Cell Center and Molecular Hematology, Lund University, Lund, Sweden
³ Respiratory Medicine Unit, Department of Medicine Solna and Centre for Molecular Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
⁴ Respiratory Medicine and Allergology, Clinical Sciences Lund, Lund University, Lund, Sweden
⁵ Department of Respiratory Medicine and Allergy, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
⁶ Department of Cardiothoracic Surgery and Transplantation, Skåne University Hospital Lund, Lund, Sweden
⁷ Wallenberg Center for Molecular Medicine, Lund University, Lund, Sweden

Bakgrund: I skuggan av COVID-19 pandemin ser vi ett ökat antal långtidssjuka. Över hälften av dessa uppvisar efter 4 månader respiratoriska problem där en underliggande orsak kan vara fibros i lungan. Likheter mellan idiopatisk lungfibros (IPF) och lungfibros hos COVID-19 öppnar upp för att undersöka pågående och eventuella gemensamma sjukdomsmekanismer som leder till kronisk lungfibros.  

Metod: För att identifiera COVID-19 patienter som löper risk att utveckla lungfibros, har vi undersökt potentiella serumbiomarkörer hos IPF–patienter och jämfört dessa med plasma från COVID-19 patienter med svåra till måttliga symptom, samt friska individer. Vi tittade även i lungsnitt med immunohistokemi för att studera strukturella förändringar i lungvävnad från COVID-19 patienter. 

Resultat: Vi fann förhöjda nivåer av CXCL-13, en prognostisk markör för IPF, i plasma från patienter med svår COVID-19 (n=8, Fig 1A) jämfört med friska individer. Även andra IPF-förhöjda proteiner inblandade i omstrukturering av lungvävnad och inflammation, såsom CCL19 och dekorin var förhöjda i COVID-19 jämfört med friska individer. Histologiskt identifierade vi i COVID-19 även en tydlig omstrukturering av lungvävnaden med ökat uttryck av periostin (Fig 1B), ett matrixprotein som är förhöjt även i IPF.

Slutsats: Flera mediatorer som reglerar omstrukturering av vävnad och inflammatoriska processer var förhöjda i svårt sjuka COVID-19 patienter i kombination med lungstrukturella förändringar överlappande med IPF-patologin. För att förstå underliggande mekanismer som driver depositionen av fibrotisk vävnad i COVID-19, är det viktigt att studera distal lungvävnad under aktiv fas av fibros, och se hur fibrosmekanismer speglas systemiskt för att finna nya prognostiska biomarkörer för lungfibros. 

P85 – Nivån av vävnadsskademarkören cold-inducible RNA-binding protein i blod associerar till grad av respiratorisk påverkan hos sjukhusvårdade patienter med Covid-19

7. Patogenes

Felix Schagatay¹, Klara Diamant², Alicia Edin³, Johan Normark⁴, Simon Athlin², Olof Hultgren⁵, Johanna Savilampi⁶, Anna Lange², Sara Cajander²

¹ Infektionskliniken Västerås, Centrum för klinisk forskning region Västmanland
² Infektionskliniken, Institutionen för medicinska vetenskaper, Fakulteten för medicin och hälsa, Örebro Universitet
³ Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet
⁴ Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå Universitet
⁵ Laboratoriemedicinska kliniken USÖ, Fakulteten för medicin och hälsa, Örebro Universitet
⁶ Anestesi- och intensivvårdskliniken USÖ, Institutionen för medicinska vetenskaper Örebro Universitet

Bakgrund: De bakomliggande mekanismerna som leder till makrofagaktivering och utveckling av akut respiratorisk svikt vid Covid-19 är fortfarande ofullständigt kartlagda. CIRP (cold-inducible RNA-binding protein) är en av de senaste identifierade vävnadsskademarkörerna inom gruppen ”Damage associated molecular patterns” (DAMPS). Detta protein fungerar som en alarmin i det medfödda immunförsvaret och har i djurstudier visats vara en betydelsefull mediator vid utveckling av akut lungskada vid sepsis och chock. Syftet med denna studie var att studera om uttrycket av CIRP i blodet relaterar till graden av andningssvikt vid Covid-19.

Metod: Prospektivt insamlad kohort av sjukhusvårdade patienter med Covid-19 vid Universitetssjukhuset i Örebro juli 2020-maj 2021. Nivåer av CIRP hos 82 patienter som provtagits vid inklusionsdag (dag 0) analyserades med ELISA i duplikat. Den högsta graden av respiratoriskt stöd under vårdtiden registrerades.

Resultat: Patienter med respiratorisk svikt, n=36, (HFNO ≥40L/min, ventilator- eller ECMO-behov eller som avled inom 30 dagar) hade signifikant högre CIRP-nivåer än patienter med lägre syrgasbehov och svårighetsgrad n= 46, (p=0.006). Varken ålder eller kön påverkade associationen mellan CIRP och svårighetsgrad. Den association till svårighetsgrad som sågs för CIRP kunde inte observeras för CRP (p=0.22).

Slutsats: Resultaten talar för att ett ökat uttryck av CIRP i blodbanan associerar till svårighetsgraden av respiratorisk påverkan vid Covid-19. Experimentella studier är önskvärda för att förstå CIRPs roll vid utvecklingen av respiratorisk svikt.

P86 – SARS-CoV-2 N antigen är påvisbart i cerebrospinalvätska och associerat med immunaktivering hos patienter med neurologiska symtom vid covid-19

7. Patogenes

Arvid Edén^{1, 2}, Daniel Bremell^{1, 2}, Dietmar Fuchs³, Johanna Gostner⁴, Anna Grahn^{1, 2}, Lars Hagberg^{1, 2}, Nelly Kanberg^{1, 2}, Magnus Lindh^{2, 5}, Kristina Nyström^{2, 5}, Erika Stentoft^{1, 2}, Marie Studahl^{1, 2}, Aylin Yilmaz^{1, 2}, Henrik Zetterberg^{6, 7, 8, 9}

¹ Infektionskliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
² Avdelningen för infektionssjukdomar, Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
³ Institute of Biological Chemistry, Medical University of Innsbruck, Biocenter, Austria
⁴ Institute of Medical Biochemistry, Medical University of Innsbruck, Biocenter, Austria
⁵ Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
⁶ Klinisk neurokemi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Mölndal, Sverige
⁷ Avdelningen för psykiatri och neurokemi, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
⁸ Department of Neurodegenerative Disease, UCL Institute of Neurology, London, United Kingdom
⁹ UK Dementia Research Institute at UCL, London, United Kingdom

Bakgrund: Neurologiska symtom är vanliga vid allvarlig covid-19, men den underliggande patogenesen är inte fastställd, och det är inte klarlagt om SARS-CoV-2 kan invadera hjärnan.  Virus kan sällan påvisas med PCR i cerebrospinalvätska (CSF), men immunaktivering är vanligt förekommande.

Metod: Vi inkluderade 44 (13 kvinnor) sjukhusvårdade (måttlig-svår/kritisk) covid-19-patienter med CNS-symtom (n=23), enbart huvudvärk (n=5) eller utan neurologiska symtom (n=16), samt 9 friska kontroller i en prospektiv tvärsnittstudie. Biomarkörer för immunaktivering (neopterin, β2-microglobulin), neuroaxonal skada (NfL) samt SARS-CoV-2 N och S antigen analyserades i blod och CSF.

Resultat: N-antigen påvisades i CSF hos en majoritet av patienterna trots samtidig negativ q-PCR. Även S-antigen påvisades i enstaka fall. CSF N-Ag var signifikant korrelerat med CSF neopterin (r=0,55; p=0.001) och  β2-microglobulin (r=0,47; p=0.005). Samtliga patientgrupper hade kraftigt förhöjda koncentrationer av neopterin och β2-microglobulin i CSF jämfört med friska kontroller. Patienter med CNS-symtom hade även signifikant högre CSF neopterin jämfört med neuroasymtomatiska patienter (p=0.004). CSF NfL var högre hos patienter med CNS-symtom jämfört med friska kontroller (p=0.03). Ingen skillnad sågs för övriga patientgrupper. Vi fann inga skillnader i CSF NfL, neopterin eller β2-microglobulin hos patienter med måttlig jämfört med svår/kritisk covid-19.

Slutsats: Viralt antigen kan påvisas i CSF hos en majoritet av sjukhusvårdade patienter med covid-19 även i avsaknad av detekterbart virus, och korrelerar till graden av immunaktivering i CNS. Patienter med neurologiska symtom har mer uttalad immunaktivering jämfört med neuroasymtomatiska patienter, och uppvisar även tecken på neuroaxonal skada. Resultaten tyder på att patogenesen i CNS kan initieras av virala komponenter även utan direkt virusinvasion i hjärnan.

P87 – The role of endothelial glycocalyx degradation in COVID-19

7. Patogenes

Hanna Jerndal¹, Clas Ahlm¹, Johan Normark¹, Anne-Marie Fors Connolly^{1, 2}

¹ Department of Clinical Microbiology, Umeå University, 90185 Umeå, Sweden
² Molecular Infection Medicine Sweden (MIMS), Umeå University, 90187 Umeå, Sweden

Bakgrund: The endothelial glycocalyx (eGLX), a proteoglycan- and glycoprotein-rich layer covering the endothelial cells, has been shown to play an important role during infectious diseases. It regulates vascular permeability, prevents thrombosis, and modulates leukocyte adhesion and inflammatory response. The aim of this study was to investigate eGLX degradation during COVID-19.

Metod: GlycoCheck is a non-invasive test where a video microscope is placed under the tongue. From the measurements, eGLX thickness can be quantified. The eGLX damage is measured through the Perfused Boundary Region, (PBR), which is the zone where erythrocytes penetrate the protective eGLX.

40 patients with COVID-19 were included at the Umeå University Hospital after written informed consent. GlycoCheck measurements were performed during the acute phase of disease and were compared to follow up. Statistical analysis with related-samples Wilcoxon signed rank test was performed.

Resultat: 23 out of 40 patients have to this date completed 1 follow up GlycoCheck measurement, 1-2 months after the acute phase of disease. Among these 23 patients, the PBR was significantly increased during the acute phase of disease compared to follow up 1-2 months later (p<0.01). Mean PBR among first visits during the acute phase was 2.32 µm (SEM 0.05), compared to the mean PBR of follow up visits, which was 2.12 µm (SEM 0.04).

Slutsats: Our preliminary results show significant differences between the thickness in eGLX between patients during acute phase of COVID-19 compared to follow up measurements of the same patients 1-2 months after, thus indicating a degradation of eGLX during the acute phase of COVID-19.

P88 – Tromboser och Covid-19: Trombocytens roll

7. Patogenes

Laurent Schmied¹, Stephan Meinke¹, Majda Dzidic², Magdalini Lourda², Maaike Jongen¹, Puran Chen², Gunilla Gryfelt³, Helena Bergsten⁴, Mira Akber², Roland Fiskesund^{1, 3}, Paul Ratcliffe^{1, 3}, Thuy Luu¹, Habiba Khodir^{4, 5}, David Olsson⁴, Evren Alici¹, Soo Aleman^{4, 5}, Cecilia Karlström^{1, 6}, Lars I Eriksson^{7, 8}, Niklas Björkström^{2, 9}, Hans-Gustaf Ljunggren², Olav Rooyackers¹⁰, Covid-19 study group KI/K², Kristoffer Strålin^{4, 5}, Anna Norrby-Teglund², Petter Höglund^{1, 3}

¹ Centrum för Hematologi och Regenerativ Medicin (HERM), Institutionen för Medicin Huddinge, Karolinska Institutet
² Centrum för Infektionsmedicin (CIM), Institutionen för Medicin Huddinge, Karolinska Institutet
³ ME Klinisk Immunologi och Transfusionsmedicin, Karolinska Universitetssjukhuset
⁴ ME Infektionssjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset
⁵ Avdelningen för Infektionssjukdomar, Institutionen för Medicin Huddinge, Karolinska Institutet
⁶ ME Hematologi, Karolinska Universitetssjukhuset
⁷ ME Perioperativ Medicin och Intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset
⁸ Institutionen för Fysiologi och Farmakologi, Karolinska Institutet
⁹ ME Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetssjukhuset
¹⁰ Avdelningen för Anestesi och Intensivvård, Institutionen för Klinisk Intervention och Teknik (CLINTEC)

Bakgrund: Vid sidan av andningssvikt orsakar både större och mindre tromboser sjuklighet och död i Covid-19. Koagulationskaskadens reglering är komplicerad och multifaktoriell och omfattar hela kedjan från kärlskada, trombocytaggregering och aktivering av koagulationsfaktorer. Trombosbenägenheten vid Covid-19-sjukdom är både mer omfattande och olik den som kan ses vid andra infektioner, och dess patogenes är ännu ofullständigt klarlagd.

Metod: Trettiotre patienter med akut Covid-19 infektion, 33 patienter med genomgången infektion och 13 friska givare har jämförts. Trombocyternas fenotyp och funktion har undersökts med flödescytometri (FCM) och Multiplate. Rotem har kartlagt koagulationen. Fenotypen hos neutrofila granulocyter av undersökts och 1500 lösliga faktorer i plasman har studerats med O-link explore. Kompletterande Luminex-analyser har utfört för att bedöma koagulationssfaktorer.

Resultat: Patienter med aktiv Covid-19 uppvisar utan undantag en kraftigt ökad protrombotisk profil avseende lösliga faktorer. De visar också en kraftigt ökad koagulationsbenägenhet i Rotem. Ett flertal fenotypiska och funktionella skillnader skiljer trombocyterna från Covid-19 patienter från de hos konvalescenta patienter och friska, vilket stöder idén att en ökad trombocytaktivitet kan bidra till trombosbenägenheten. En del av de observerade parametrarna kvarstod hos patienter med genomgången sjukdom.

Slutsats: Både det humorala och cellulära koagulationssystemet är aktiverat under den akuta fasen av COVID-19. Aktiveringen av trombocyter och neutrofila granulocyter kan vara kopplade. Intressant nog verkar en del av den prokoagulatoriska fenotypen kvarstå månader efter den akuta fasen av Covid-19. Det avslutande arbetet i denna studie fokuserar på hur observerade data styr kliniska parametrar hos patienterna.   

P89 – Betydelsen av fysisk utformning av boenden och organisation av personal vid utbrott av infektionssjukdomar på äldreboenden: en systematisk genomgång

8. Samhällseffekter

Ann Liljas¹, Lenke Pereswetoff Morath¹, Bo Burström¹, Pär Schön¹, Janne Agerholm¹

¹ Karolinska Institutet

Bakgrund: Utbrott av infektionssjukdomar är vanligt på äldreboenden och leder ofta till sjukdom och ibland dödsfall bland de äldre. Den fysiska utformningen av boende och hur personalen är organiserad kan påverka infektionsutbrott. Därför har vi genomfört en systematisk genomgång över betydelsen av organisatoriska egenskaper hos personal och anläggning vid infektionsutbrott på äldreboenden.

Metod: Fem databaser genomsöktes för forskningsstudier som oavsett studiedesign rapporterade om infektionsutbrott i ett eller flera äldreboenden med originaldata över anläggningens storlek, läge (stad/landsbygd), planlösning, tillfällig inhyrd personal, uppdelning av personal (utifrån smittade/icke smittade äldre), personalens bostadsområde och/eller antal timmar undersköterskor spenderar med äldre. Studierna granskades, kvalitetsprövades, analyserades och presenterades genom en narrativ sammanställning. PROSPERO:CRD42020213585

Resultat: Av 10,424 unika träffar inkluderades 16 studier (8 kohortstudier, 6 tvärsnittsstudier, 2 case-control). Infektionsutbrott inkluderade covid-19, influensa, luftrörssjukdomar och mag-tarmsjukdomar. Merparten rapporterade om anläggningens storlek (n=11) följt av planlösning (n=4), tillfällig inhyrd personal (n=3), läge (n=2), uppdelning av personal (n=2), antal timmar undersköterskor spenderar med äldre (n=2) och personalens bostadsområde (n=1). Resultaten antyder att urbant läge och större anläggning innebär större risk för infektionsutbrott. Risken för stort utbrott tycks dock vara lägre i större anläggningar. Uppdelning av personal tycks vara förknippad med lägre risk för infektionsutbrott medan risken för infektionsutbrott tycks vara större om omfattande samhällssmitta förekommer i personalens bostadsområde. Betydelsen av anläggningens planlösning, tillfällig inhyrd personal och antal timmar undersköterskor spenderar med äldre är oklar.

Slutsats: Större anläggningar tycks ha större risk för infektionsutbrott men lägre risk för större utbrott. Bristen på robusta resultat gör att betydelsen av organisatoriska egenskaper till stor del förblir oklar.

P90 – COVID-19-pandemins påverkan på arbetsmiljön för medarbetare inom obstetrik och neonatologi samt ”lessons learned”

8. Samhällseffekter

Magnus Åkerström^{1, 2}, Ylva Carlsson^{3, 4}, Verena Sengpiel^{3, 4}, Malin Veje⁵, Anders Elfvin^{6, 7}, Ingibjörg Jonsdottir^{1, 2}, Alessio Degl'Innocenti^{8, 9}, Linda Åhlström^{10, 11}, Helle Wijk^{10, 12, 13}, Karolina Linden¹⁰

¹ Institutet för stressmedicin, Västra Götalandsregionen, Göteborg, Sverige
² Avdelningen för Samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet, Sverige
³ Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen, Göteborg, Sverige
⁴ Avdelning för obstetrik och gynekologi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Sverige
⁵ Avdelningen för Infektionssjukdomar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen, Göteborg, Sverige
⁶ Avdelningen för Pediatrik, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Sverige
⁷ Avdelningen för Pediatrik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen, Göteborg, Sverige
⁸ Centrum för etik, juridik och mental hälsa (CELAM), Avdelningen för Psykiatri och Neurokemi, Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Sverige
⁹ Gothia Forum för Kliniska Prövningar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen, Göteborg, Sverige
¹⁰ Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet, Sverige
¹¹ Verksamhet ortopedi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen, Göteborg, Sverige
¹² Kvalitetsstrategiska Avdelningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen, Göteborg, Sverige
¹³ Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers tekniska högskola, Göteborg, Sverige

Bakgrund: Obstetrik och neonatologi är verksamheter som inte har möjlighet att prioritera ner eller skjuta upp vård under en pandemi utan behöver hitta nya sätt att organisera sin verksamhet för att möta det vårdbehov som finns. Studiens syfte var att undersöka hur arbetsmiljön inom obstetrik och neonatologi påverkats av pandemin och identifiera förebyggande åtgärder för framtida situationer då hälso- och sjukvården är hårt belastad.

Metod: Samtliga anställda inom obstetrik och neonatologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset erbjöds att besvara en enkät före (oktober 2019) och under COVID-19 pandemin (september 2020). Övergripande effekter på arbetsmiljön, jämfört med före pandemin, analyserades genom flernivåanalys och medarbetarnas upplevelse av att arbeta under pandemin undersöktes genom kvalitativ innehållsanalys av fritextsvar från COVID-19-enkäten. Dessutom genomfördes en dokumentanalys för att identifiera förändrade arbetssätt under pandemin.

Resultat: COVID-19-enkäten besvarades av 382 medarbetare (svarsfrekvens 35%) och 660 medarbetare besvarade enkäten före pandemin (svarsfrekvens 74%). Brist på skyddsutrustning, stark oro för att bli smittad, osäkerhet huruvida implementerade förändringar var tillräckliga och utmaningar med att kommunicera förändringar i rutiner påverkade arbetsmiljön negativt. En ökad sammanhållning och känsla av att vara uppskattad påverkade arbetsmiljön positivt.

Slutsats: Resultatet visar att det finns faktorer inom arbetsmiljön vars negativa effekt på medarbetarnas arbetsmiljö delvis kan mildras vid framtida kritiska situationer. Detta kan åstadkommas genom förebyggande insatser som syftar till att hantera medarbetarnas oro för att bli smittad, säkerställa tillräckliga förutsättningar för chefer att ge stöd, stärka arbetsplatsens psykosociala säkerhetsklimat, systematiskt förbättra de anställdas arbetsförhållanden samt bevara de positiva effekter som de förändrade arbetssätten givit.

P91 – Exkluderad på grund av pandemin: Partners nöjdhet med BB-vården under COVID-19-pandemin: en longitudinell enkät- och registerdatastudie

8. Samhällseffekter

Lisa Berglin^{1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8}

¹ Petrus Olander, Post-doc, Göteborgs universitet, statsvetenskapliga institutionen, Pregdem, Göteborg, Sverige
² Elin Naurin, Professor, statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Forskningsledare för Gothenburg Research Program on Pregnancy and Politics (PregDem), Göteborg, Sverige.
³ Verena Sengpiel, 1) Avdelningen för Obstetrik och gynekologi, Institutet för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. 2) Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska universitetssjukhuset, avdelningen för obstetrik och gynekologi, Göteborg, Sverige.
⁴ Helen Elden 1)Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet. 2) Västra Götalandsregionen, avdelningen för obstetrik och gynekologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige
⁵ Karolina Lindén, Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige
⁶ Elias Markstedt, Göteborgs universitet, statsvetenskapliga institutionen, Pregdem samt SOM-institutet, Göteborg, Sverige
⁷ Lucy R. Zheng, Göteborgs universitet, statsvetenskapliga institutionen, Pregdem, Göteborg, Sverige
⁸ Lisa Berglin, ST-läkare, avdelningen för obstetrik och gynekologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.

Bakgrund: För att förebygga smittspridning av COVID-19 inom förlossningsvården, beslutades i mars 2020 att partners till födande mödrar vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg inte tilläts medfölja till BB-avdelningen efter förlossningen, en restriktion som även använts på andra sjukhus i Sverige och världen. Hur detta påverkat partners upplevelse av vården är tidigare sparsamt utforskat.

Metod: I den här mixad-metods-studien använder vi enkätsvar från Graviditetspanelen som genomförs av the Gothenburg Research Program on Pregnancy and Politics (PregDem), Göteborgs universitet. Mellan september 2019 och mars 2020 rekryterades gravida och deras partners i tidig graviditet i väntrummet till ultraljudsmottagningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Vi jämför partners vars barn föddes innan pandemirestriktionerna med dem som föddes efter. Utfallsvariabeln är nöjdhet med förlossningsvård respektive BB-vård och vi kontrollerar för medicinska registerdata via Graviditetsregistret. Data ifrån 727 partners ingår i den kvantitativa analysen och 143 fritextsvar analyserades med induktiv innehållsanalys.

Resultat: Partners nöjdhet med vården var 22,7 procent lägre efter restriktionerna. Detta skedde oberoende av kliniska utfall och partnerns socioekonomiska bakgrund. Särskilt tydlig var nedgången i nöjdhet hos partners till förstagångsmödrar. Den kvalitativa analysen visade att exkluderingen undergrävde partnerns roll som förälder samt möjligheten att vara stöd för den nyblivna modern. Partnern gick även miste om en av livets viktigaste händelser.

Slutsats: Nöjdheten med vården efter förlossningen föll kraftigt, särskilt hos partners till förstagångsmödrar. Restriktionernas utformning tycks ha förhindrat att grupper med medicinska komplikationer drabbats oproportionerligt. Planering inför framtida restriktioner bör ta kostnaden som exkluderingen av partners medför i beaktande. Studier av långtidseffekter på föräldraanknytning är önskvärda.

P92 – Färre fysiska sexpartners och minskad tillgång till testning för sexuellt överförbara sjukdomar bland män som har sex med män i Sverige under pandemin

8. Samhällseffekter

Carl Fredrik Sjöland¹, Lena Nilsson Schönnesson¹, Anna Mia Ekström¹

¹ Karolinska Institutet, Institutionen för global folkhälsa

Bakgrund: Coronapandemin har påverkat många människors liv, inklusive sexualliv, psykiskt välbefinnande och tillgång vård och prevention. Män som har sex med män (MSM) löper en ökad risk att smittas av sexuellt överförbara infektioner (STI). Vi genomförde två web-enkäter 2020/2021 bland MSM i Sverige för att förstå om och i så fall hur de tycker att deras psykiska hälsa, sexualvanor och tillgång till testning för STI påverkats under pandemin.

Metod: Svarspersoner rekryterades på uppdrag av Posithiva Gruppen till en anonym web-baserad enkätstudie i två omgångar: juli-september 2020 och mars-juni 2021, via sociala webnätverk som Qruiser. De svarande bodde i Sverige, identifierade som MSM och var minst 18 år (2020: n=2536, varav 204 hivpositiva; 2021: n=1287, 132 hivpositiva). Psykisk hälsa mättes som självrapporterade depressiva symptom (PHQ4).

Resultat: Drygt hälften 52%-54% rapporterade färre sexpartners under 2020 och 2021 pga pandemin. Depressiva symptom förekom hos 39% (2020) respektive 42% (2021). Minskad tillgång till STI-testning mättes under 2021: 22% i Sverige, och hela 32% i Stockholm. Tillgång till STI-testning skiljde sig inte mellan hivnegativa och hivpositiva MSM, men 13% av hivnegativa MSM rapporterade att de aldrig testade sig, jämfört med 3% av de hivpositiva männen.

Slutsats: Drygt hälften av ~3000 MSM i Sverige rapporterade ett minskat antal sexpartners under pandemin. En relativt stor andel angav depressiva symtom, men oförändrat mellan åren. Mellan 1/5-1/3 uppgav år 2021 minskad tillgång till STI-testning jämfört med innan pandemin. Detta kan ha betydelse för incidensen av tex syfilis, gonorré och hiv bland MSM. Studien visar också att en liten grupp aldrig testar för STI.

P93 – Gaming under COVID-19-pandemin: en tvärsnittsstudie med fokus på unga människor och förändringar i spelbeteende

8. Samhällseffekter

Emma Claesdotter-Knutsson¹, Frida André², Anders Håkansson³

¹ Psychiatry, Department of Clinical Sciences Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Lund, Sweden. Region Skåne Child and Adolescent Psychiatry, Regional Out-patient Care, Lund University Hospital, Lund, Sweden
² Department of Clinical Sciences Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
³ Psychiatry, Department of Clinical Sciences Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Lund, Sweden. Region Skåne, Malmö Addiction Centre, Gambling Disorder Unit, Malmö, Sweden.

Bakgrund: Under COVID-19-pandemin när skolor stängdes, fritidsaktiviteter och sammankomster reglerades förändrades ungas dagliga liv och sociala interaktioner. Frågor har väckts om effekten av pandemin på ungas online beteenden.

Metod: Vi utförde en anonym online-undersökning (N = 1 501) för att studera förändringar i dataspelbeteenden under COVID-19-pandemin och relatera dessa till sociodemografiska data och hälsofaktorer.

Resultat: När vi studerade hela studiepopulationen avseende förändringar i dataspelsaktivitet fann vi signifikanta skillnader avseende åldersgrupper, disponibel inkomst, spenderad tid hemma, alkoholkonsumtion, fysisk aktivitet, skolgång, försämrat psykiskt välbefinnande, samt spelproblem. När vi undersökte åldersgruppen 16-24 år som rapporterat förändringar i dataspelsaktivitet fann vi signifikanta skillnader i disponibel inkomst, tid spenderad hemma och skolnärvaro. När vi undersökte åldersgruppen 25-39 år fann vi signifikanta skillnader i sysselsättningsgrad, disponibel inkomst, tid spenderad hemma,  alkoholkonsumtion, fysisk aktivitet, skolnärvaro, försämrat psykiskt välbefinnande och spelproblem. Försämrat psykiskt välbefinnande (alla åldersgrupper analyserade tillsammans samt i åldersgrupp 25-39 år), mer tid spenderad hemma (alla åldersgrupper analyseras tillsammans), spelproblem och mindre fysisk aktivitet (åldersgrupp 25-39 år) korrelerade alla positivt med en självrapporterad ökning av spelaktivitet. Att vara anställd (åldersgrupp 25-39 år) och vara över 40 år (alla åldersgrupper analyserade tillsammans) korrelerade negativt med ökat spelande. Vi hittade inga signifikanta korrelationer i åldersgruppen 16-24 år.

Slutsats:

Vi fann att självrapporterat ökat dataspelande under COVID-19-pandemin var störst i åldersgruppen 16-39 år. I åldersgruppen 25-39 år var ökningen av spelande kopplad till försämrat psykisk välbefinnande, arbetslöshet och minskad fysisk aktivitet. COVID-19 kan utgöra en riskfaktor för ökat dataspel i en liten men sårbar grupp.

P94 – Induced abortion and access to contraception in Sweden during the COVID-19 pandemic

8. Samhällseffekter

Jenny Niemeyer Hultstrand¹, Elin Törnroos¹, Kristina Gemzell Danielsson², Margareta Larsson¹, Marlene Makenzius^{2, 3}, Inger Sundström-Poromaa¹, Tanja Tydén¹, Maria Ekstrand Ragnar^{1, 4}

¹ Uppsala universitet, Institutionen för kvinnor och barns hälsa, Uppsala
² Karolinska institutet, Institutionen för kvinnor och barns hälsa, Stockholm
³ Mittuniversitetet, Östersund
⁴ Lunds universitet, Institutionen för hälsovetenskaper, Lund

Bakgrund: The COVID-19 pandemic has impacted on individual’s sexual and reproductive health in different ways globally. The aim of this study was to investigate if the pandemic has affected Swedish women’s decision to have an induced abortion and their access to contraceptive counselling.

Metod: This descriptive, cross-sectional study was conducted between January and June 2021. Swedish-speaking women seeking an abortion through gestational week twelve at seven different clinics were asked to fill out an anonymous questionnaire. The questions covered demographic background, abortion decision and contraception.

Resultat: In total, 623 women participated. Among them, 13% (n=77/604) stated that the pandemic had affected their decision to undergo an abortion. One out of ten (11%, n=64/604) stated it had some impact, and 2% (n=13/604) that it had great impact on their decision. The most common COVID-19 related reasons for the abortion were: worsened economy, not wanting to be without their partner in maternity care, and fear of the virus’ health effects. Otherwise, the most cited reasons for having an abortion were poor economy, the pregnancy was too early in the relationship or already completed family size. Only 4% (n=23/517) of the women reported that the pandemic had affected their access to contraception.

Slutsats: The COVID-19 pandemic has partially impacted women’s decision to undergo an abortion, which is otherwise mainly determined by personal circumstances, including economy. Access to contraception was not largely affected by the pandemic, but most women in this study used no method or methods not involving healthcare contact.

P95 – Large gaps in the quality of healthcare experienced by Swedish mothers during the COVID-19 pandemic: a cross-sectional study based on WHO standards

8. Samhällseffekter

Mehreen Zaigham¹, Karolina Linden², Verena Sengpiel³, Ilaria Mariani⁴, Emanuelle Pessa Valente⁴, Benedetta Covi⁴, Marzia Lazzerini⁴, Helen Elden²

¹ Obstetrics and Gynaecology, Department of Obstetrics and Gynecology, Institution of Clinical Sciences Lund, Lund University, Sweden
² Institute of Health and Care Sciences, Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Sweden
³ Department of Obstetrics and Gynecology, Sahlgrenska University Hospital, Gothenburg
⁴ Institute for Maternal and Child Health – IRCCS “Burlo Garofolo” – WHO Collaborating Centre for Maternal and Child Health, Trieste, Italy

Bakgrund: Disruptions in essential maternal and newborn services have come from even high-income countries within the World Health Organization (WHO) European Region during the COVID-19 pandemic. The aim of the study was to report the quality of care during pregnancy and childbirth, as reported by the women themselves, during the pandemic in Sweden using WHO Standards.

Metod: Women ≥18 years were invited to participate in anonymous, online questionnaire if they had given birth in Sweden from March 1, 2020 to June 30, 2021. The quality of maternal and newborn care (QMNC) was measured using 40 questions across four domains: provision of care, experience of care, availability of human/physical resources, and organizational changes due to COVID-19.

Resultat: Of the 5003 women included in the study, (n=4528) underwent labour.Of these, 46.7% perceived a reduction in QMNC due to the COVID-19 pandemic,29.9% experienced difficulties in accessing routine antenatal care and 62.5% reported that health workers were not always using protective personal equipment.Fundal pressure was applied in 22.2% of instrumental vaginal births and 6.9% reported some form of abuse.Findings were worse in women undergoing prelabor Cesarean section (CS) (n=475).Multivariate analysis showed significantly worse QMNC Index to year of birth (P<0.001), parity (P<0.001), elective/emergency CS (P<0.001), and overall satisfaction (P<0.001).

Slutsats: Women giving birth in Sweden reported considerable gaps over many key QMNC measures including the use of outdated practices and deviations from patient-centred care.Findings were worse in women with prelabour CS. Actions to promote high-quality, evidence-based and respectful care during childbirth for all mothers are urgently needed.

P96 – Livskvalitet i den svenska befolkningen under covid-19

8. Samhällseffekter

Ulf Persson¹, Sara Olofsson¹, Ning Yan Gu^{2, 3}, Cynthia L Gong⁴, Xiayu Jiao⁵, Joel W. Hay⁵

¹ Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, Lund
² University of San Francisco, Sacramento, CA, USA
³ NYG Technologies, LLC, Santa Clarita, CA, USA
⁴ Fetal and Neonatal Institute, Division of Neonatology, Department of Pediatrics, Children's Hospital Los Angeles, Keck School of Medicine, University of Southern California, Los Angeles, CA, USA
⁵ Schaeffer Center for Health Policy & Economics, School of Pharmacy, University of Southern California, Los Angeles, CA, USA

Bakgrund: Utbrottet av pandemin COVID-19 (Coronavirus) har resulterat i olika internationella och nationella strategier, inklusive icke-medicinska insatser (NPI) som social distansering och reseförbud, vilka utformats med syfte att minska hälsoförlusten till följd av pandemin men som också gett upphov till en ekonomisk kris. Båda faktorerna, pandemin och NPI, kan förväntas påverka befolkningens hälsorelaterade livskvalitet (HRQoL).

Metod: Syftet med denna studie var att uppskatta effekterna på HRQoL hos den svenska vuxna befolkningen under utbrottet av COVID-19-pandemin. En webbaserad undersökning skickades till randomiserade urval av den vuxna svenska befolkningen innan pandemin utbröt i Sverige i februari 2020 (n = 1 016) och under utbrottet av pandemin. Den första mätningen under pandemin skedde under första vågen i april 2020 (n = 1 003), en månad efter utbrottet, och den andra mätningen skedde under andra vågen i januari 2021 (n = 1 013), 10 månader efter utbrottet. HRQoL mättes med EQ-5D-5L i pandemiundersökningarna, medan Visual Analogue Scale (VAS) användes i alla undersökningar.

Resultat: Resultaten visar en minskning av genomsnittlig HRQoL mätt med VAS i den svenska vuxna befolkningen, med 0,059 procentenheters minskning av VAS i april 2020 och 0,074 procentenheters minskning i januari 2021, jämfört med den pre-pandemiska mätningen i februari 2020. Förlusten i HRQoL var signifikant bland respondenterna i befolkningen i arbetsför ålder (<65 år), vilket tyder på att de sociala och ekonomiska effekterna av NPI var de främsta orsakerna till minskningen i livskvalitet.

Slutsats: Resultaten av denna studie stöder ett brett folkhälsoperspektiv och framtida HRQoL -mätningar på befolkningsnivå under hela pandemin.

P97 – Minskad mattillgång i Uganda under coronapandemin är kopplat till sämre hiv-vård och färre förebyggande insatser mot hiv

8. Samhällseffekter

Carl Fredrik Sjöland¹, Leo Ziegel¹, Stephen Mugamba², Katarina Århem¹, Robert Bulamba², Godfrey Kigozi², Emmanuel Kyasanku², Fred Nalugoda², Stephen Watya², Anna Mia Ekström¹, Susanne Rautiainen¹

¹ Karolinska Institutet, Institutionen för global folkhälsa
² Africa Medical and Behavioural Science Organization, Kampala, Uganda

Bakgrund: Redan före det första kända covid-19 fallet i Uganda diagnosticerats nfördes ”lockdown” i mars 2020, med skolnedstängningar, förbud mot folksamlingar och förbud mot motordrivna transporter. Enligt preliminära rapporter har dessa långvariga restriktioner haft allvarliga effekter på ekonomi, mänskliga rättigheter, samt tillgång på utbildning, sjukvård och mat. Denna studie undersöker eventuella kopplingar mellan sämre tillgång till mat, hivvård och hivtestning.

Metod: Datainsamling genomfördes i en öppen populationsbaserad kohort i centrala Uganda juli-augusti 2020 (n=1014, hiv⁺=75), där vi jämförde med enkätsvar från samma population maj-oktober 2019 (n=2309, hiv⁺=129). Multivariata regressionsanalyser gjordes för att beräkna oddskvot och 95%-konfidensintervall justerat för kön, hushållsstorlek, och stad/landsbygd. Mattillgång mättes med anpassad screeningfråga för ”food insecurity” (otrygg livsmedelsförsörjning) HFIAS-III.

Resultat: Vi fann att 26% rapporterade otrygg tillgång till mat 2019, medan motsvarande siffra under lockdown 2020 var 49%. Av personer som lever med hiv, beskrev 28% minskad tillgång till hivvård under pandemin, och 11% att de oftare hade missat sin hivmedicinering. Otrygg mattillgång var associerat med en högre prevalens av minskad tillgång till hivvård (OR=5.17 p=0.018 [CI=1.36-19.63]) och bland hivnegativa var minskad mattillgång associerat med sämre tillgång till hivtestning (OR=3.19 p=0.007 [CI=1.47-6.93]).

Slutsats: Denna populationsbaserade studie i Uganda fann en nära fördubbling av otrygg tillgång till mat under pandemin. De med minskad tillgång till mat hade också högre prevalens av sämre tillgång till hivvård och förebyggande insatser mot hiv. Lockdowns i resurssvaga länder som Uganda kan tvinga individer att prioritera mellan mat över vård, vilket kan leda till ökad sjuklighet i hiv och påverka hiv-preventionen negativt.

P98 – Stress och utmattning hos sjukvårdspersonal i samband med Covid-19 intensivvård

8. Samhällseffekter

Elisabeth Nagy^{1, 2}, Cecilia Escher^{1, 3, 4}, Johan Creutzfeldt^{1, 2, 4}, Oili Dahl^{2, 4}, Mini Maria Ruiz Narbona^{1, 2, 4}, Markus Castegren^{2, 4}, Mats Ericson⁵, Walter Osika^{2, 4}, Li Felländer-Tsai^{1, 2, 4}, Meurling Meurling^{1, 2, 4}

¹ Center for Advanced Medical Simulation and Training (CAMST), Stockholm, Sverige
² Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
³ Norrtälje Sjukhus, Norrtälje, Sverige
⁴ Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁵ Kungliga Tekniska högskolan, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Pandemin med utbrott av Covid-19 har, förutom ofattbara konsekvenser för många individer, inneburit en stor påfrestning för sjukvården. För närvarande pågår ett projekt med avsikten att kartlägga och analysera utmattningsrelaterade variabler i de personalgrupper som deltar i intensivvården av Covid-19 patienter under samt efter pandemin.

Metod: Undersökningen omfattar läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som arbetat med intensivvård av Covid-19 patienter på Karolinska Universitetssjukhuset, Mälarsjukhuset Eskilstuna, Norrtälje Sjukhus samt Nyköpings lasarett. Medarbetarnas reaktioner insamlades efter samtycke via en webenkät som distribuerades våren 2020 samt våren 2021. Data från 2018 från liknande kohort finns som jämförelse. Oldenburg Burnout Inventory (OLBI) är ett validerat instrument för arbetsrelaterad stress och utmattning med dimensionerna ”disengagement” och ”exhaustion”. Föreslagna gränsvärde: ”disengagement” ≥2.10, ”exhaustion” ≥2.25.(1) Instrumentet är validerat i svenska förhållanden.(2) Svaren anges på en Likert liknande skala med 4 skalsteg.

Resultat: Resultatet från 2021 baseras på 551 enkätsvar vilket ger en skattad svarsfrekvens på 45%. Värdet för ”disengagement” är 2,10 och ”exhaustion” 2,54 våren 2021.  Pre-Covid data (n=172) från 2018 visar ”disengagement” 1,9 och ”exhaustion” 2,3.

Slutsats: Våra resultat påvisar att intensivvårdpersonal skattar såväl ”exhaustion” som ”disengagement” väl över nivåer före pandemin och över föreslagna gränsvärden vid mätning våren 2021. Vid dessa nivåer har tidigare studier påvisat ökad risk för långtidssjukskrivning. Uppföljande enkät planeras för att följa hur personal återhämtar sig.

(1) Collin, et al (2019). A survey of stress, burnout and well-being in UK dentists. BDJ, 226, 40-49.
(2) Peterson, et al (2011). Burnout levels and self-rated health prospectively predict future long-term sickness absence. JOEM, 53 (7), 788-793.

P99 – Analys av den initiala smittspridningen av SARS-CoV-2 till och inom Sverige

9. Smittspridning

Robert Dyrdak^{1, 2}, Malin Grabbe^{1, 2}, Sandra Broddesson², Tanja Normark^{1, 3}, Niklas Svedberg¹, Natalija Gerasimcik¹, Lynda Eneh¹, Emma B. Hodcroft^{4, 5}, Richard A. Neher^{5, 6}, Jan Albert^{1, 2}

¹ Klinisk mikrobiologi, Karolinska Universitetslaboratoriet, Stockholm, Sverige
² Institutionen för Mikrobiologi, Tumör- och Cellbiologi (MTC), Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
³ Clinical Genomics Stockholm, Science for Life Laboratory, Stockholm, Sverige
⁴ Institute of Social and Preventive Medicine (ISPM), University of Bern, Bern, Schweiz
⁵ Swiss Institute of Bioinformatics, Lausanne, Schweiz
⁶ Biozentrum, University of Basel, Basel, Schweiz

Bakgrund: Arbetet undersöker den initiala smittspridningen av SARS-CoV-2 i Sverige och varifrån viruset kan ha importerats.

Metod: För att undersöka eventuellt dold cirkulation av SARS-CoV-2 i samhället analyserades sparade luftvägsprov på Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetslaboratoriet tagna vecka 6-14 2020 och som inte tidigare hade analyserats för SARS-CoV-2.

För molekylärepidemiologiska analyser nedladdades samtliga virussekvenser provtagna globalt t.o.m. 2020-06-01 från GISAID. Vi genererade även nya helgenomsekvenser från ett urval av svenska SARS-CoV-2-positiva prov baserat på: virusnivå, provtagningsvecka, patientens ålder, reseanamnes samt prov tagna på äldreboenden. Information om smittland för svenska sekvenser inhämtades från SMInet.

Alla sekvenser analyserades med programmet Nextclade för mutationer jämfört med referenssekvensen Wuhan-Hu-01. Fylogenetisk analys utfördes med Nextstrains pipeline augur för samtliga svenska sekvenser med ett urval av det globala datasetet som jämförelsematerial.

Resultat: Vi utförde SARS-CoV-2-PCR på 1 979 luftvägsprov tagna veckorna 6-14 2020. För positiva prov utfördes sekvensering och uppgift om reseanamnes inhämtades från behandlande läkare.

Datasetet från GISAID omfattade knappt 125 000 internationella sekvenser, inklusive knappt 700 svenska sekvenser. Till detta fogades de nya svenska sekvenserna vilket gav ett dataset om totalt 1 350 svenska sekvenser. Uppgift om utlandssmitta fanns för drygt 100 sekvenser. Sekvenserna tillhörde de sex Nextstrain-genotyperna 19A-20D. Inom varje genotyp identifierades kluster dominerade av svenska sekvenser. För dessa kluster analyserades deras troliga ursprung och tidpunkt för introduktion till Sverige samt deras spridningsmönster i landet.

Slutsats: Genotyp 20C dominerade bland de svenska sekvenserna. Analysen kommer att kunna ge indikation på varifrån virus huvudsakligen importerades och hur det spreds i landet.

P100 – Bred testning för SARS-CoV-2 verkar inte vara ett effektivt pandemiverktyg när samhällsspridning är etablerad

9. Smittspridning

Oskar Ekelund¹, Håkan Janson¹

¹ Klinisk mikrobiologi, Region Kronoberg

Bakgrund: Bred samhällstestning för luftvägsvirus med PCR är en tidigare oprövad metod inom smittskyddsarbete som under pågående pandemihantering dock framhållits som en viktig komponent. Huvudsyftet med en sådan testning får anses vara en förmodad bromsande effekt på pandemin med minskad smittspridning, färre svåra sjukdomsfall och ett lägre antal covid-19-relaterade dödsfall. Huruvida så verkligen är fallet är bristfälligt studerat. I denna studie undersöktes huruvida omfattningen av olika regioners PCR-testning för SARS-CoV-2 korrelerade till den andra pandeminvågens svårighetsgrad.

Metod: Från Folkhälsomyndigheten erhölls data över antal utförda SARS-CoV-2 PCR-tester, antal fall av covid-19, antal IVA-vårdade samt antal dödsfall i covid-19 i respektive region från den tidpunkt antalet fall av covid-19 nationellt var som lägst mellan första och andra vågen, dvs vecka 35, 2020, till den vecka då IVA-inläggningarna var som högst, dvs vecka 53, 2020. Samtliga siffror justerades för befolkningsmängd i respektive region. Genom regressionsanalys analyserades huruvida omfattningen av en regions PCR-testning sågs samvariera med antalet covid-19-fall, IVA-vårdade respektive avlidna.

Resultat: Antalet utförda PCR-tester varierade påtagligt mellan regionerna, från 17 000 till 61 000 tester per 100 000 invånare. Inget signifikant samband sågs mellan å ena sidan antalet utförda tester och å andra sidan antalet fall, IVA-vårdade eller avlidna i en region.

Slutsats: Utifrån dessa data kan det inte styrkas att omfattningen av en regions PCR-testning för SARS-CoV-2 under nämnda period inverkade på hur svårt samma region drabbades av pandemins andra våg. Ytterligare studier krävs för att utröna huruvida bred samhällstestning är ett effektivt verktyg i en pandemifas där utbredd samhällsspridning redan är etablerad.

P101 – Detektion av SARS-CoV-2 i sjukhusluft under aerosol-genererande procedurer

9. Smittspridning

Sara Thuresson¹, Carl-Johan Fraenkel², Jonathan Soldemyr¹, Sviataslau Sasinovich³, Anders Widell³, Patrik Medstrand³, Malin Alsved¹, Jakob Löndahl¹

¹ Ergonomi och aerosolteknologi, Lunds tekniska högskola, Lund, Sverige
² Vårdhygien, Skånes universitetssjukhus, Lund, Sverige
³ Klinisk virologi, Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet

Bakgrund: Under covid-19-pandemin har efterfrågan på information om skyddsutrustning varit stor, framförallt angående skydd mot smitta via inandning av luftburet virus. Olika typer av riskfyllda vårdmoment har diskuterats, till exempel så kallade aerosol-genererande procedurer (AGP). Syftet med studien var att identifiera situationer i sjukhusmiljö som kan ge upphov till ökade mängder virus i luften.

Metod: Luftprover samlades in med en vätskecyklon (Coriolis µ, Bertin) från sjukhusmiljöer i Malmö och Lund. Proverna togs under aerosol-genererande procedurer och andra vårdmoment, främst i patientrum där covid-19-diagnosticerade patienter vistades, men även i korridorer och allmänna utrymmen. Luftproverna uppkoncentrerades med Amicon-filter och analyserades med RT-qPCR (gen N1 och N2) för detektion av SARS-CoV-2. Resultaten analyserades med avseende på miljöfaktorer (t.ex. ventilation), pågående vårdmoment och patient-information.

Resultat: Av 310 insamlade luftprover prover var 26 (8 %) positiva för SARS-CoV-2. Av de positiva proverna var 22 tagna i patientrum. En närmare analys av dessa visade att kortare distans från luftprovtagaren till patientens huvud ökade risken för positivt prov (p=0.05). Extra ventilation i form av >8 luftomsättningar/timme eller en mobil luftrenare minskade risken för positivt luftprov (p=0.01). Av de undersökta vårdprocedurerna (se detaljer i Tabell 1) kunde endast PEP (positive expiratory pressure)-träning associeras med positivt luftprov (p<0.05), men tendenser fanns även vid luftrörsmanipulation (bronkoskopi, trakeotomi och sugning av luftrör) (p=0.06). Den uppmätta mediankoncentrationen var 15 kopior/m³ luft (IQR 6-39).

Slutsats: Resultaten pekar på att risken att utsättas för luftburet SARS-CoV-2 är större vid nära kontakt med patienter i dåligt ventilerade utrymmen, samt under vissa vårdmoment. Smittsamheten hos det insamlade materialet undersöktes inte.

P102 – Detektion av SARS-CoV-2 RNA på ytor från vårdavdelning tyder på luftburen spridning av viruspartiklar.

9. Smittspridning

Josefine Thylefors¹, Sara Thuresson², Malin Alsved², Carl-Johan Fraenkel¹, Anders Widell³, Jakob Löndahl², Patrik Medstrand^{3, 4}, Erik Senneby^{1, 5}

¹ Vårdhygien Skåne, Klinisk mikrobiologi och vårdhygien, Region Skåne, Sverige
² Ergonomi och Aerosolteknologi, LTH, Lunds universitet
³ Klinisk Virologi, Institutionen för translationell Medicin, Lunds universitet
⁴ Klinisk mikrobiologi, Klinisk mikrobiologi och vårdhygien, Region Skåne, Sverige
⁵ Klinisk mikrobiologi, Institutionen för translationell Medicin, Lunds universitet

Bakgrund: Smittspridning av SARS-CoV-2 i sjukvården har varit ett stort problem. Det är inte helt klarlagt vilken betydelse luftburen smitta har haft för covid-19. Syftet med studien var att undersöka förekomst av SARS-CoV-2-RNA på höga, mellanhöga och låga ytor på en vårdavdelning före och efter smittstädning.

Metod: Provtagning utfördes genom att svabba en yta med en flockad pinne doppad i medium. Pinnen förvarades i provrör med medium i -80^o C och provet analyserades med RT-qPCR (gen N1 och N2). Proverna togs på en avdelning där det dag 1 enbart vårdades covid-19-patienter. Därefter flyttades smittsamma patienter och avdelningen smittstädades med desinfektionsmedel. Vid provtagning av intilliggande ytor dag 2 vårdades patienter utan covid-19. I varje vårdrum (n=16) togs prov från tre höga ytor (ovanpå garderob, på vårdpanel ovan säng och på frånluftsventil). Prov från låga, mellanhöga och höga ytor togs på avdelningens allmänna utrymmen.

Resultat: Totalt provtogs 150 ytor (75 per dag). Sexton ytor var positiva dag 1 (21%) och 27 var positiva dag 2 (36 %). Elva vårdrum (69 %) hade minst ett positivt prov. Tio av tolv prover (83 %) från låga ytor var positiva minst en av dagarna. Medelvärdet av CT-värdena för positiva prover var 39 (spridning 33-40).

Slutsats: Deposition av SARS-CoV-2-RNA på många av ytorna har sannolikt skett genom luftburen spridning. Det är dock oklart hur fynden korrelerar till viabelt virus. Det är också oklart varför en del prover, framför allt från låga ytor, var positiva efter smittstädning. Våra resultat indikerar att luftburen spridning av virus kan ha betydelse som smittväg för SARS-CoV-2.

P103 – Effekten av distansundervisning på förekomst av SARS-CoV-2 IgG hos svenska tonåringar

9. Smittspridning

Martin Sundqvist^{1, 2}, Scott Montgomery^{3, 4, 5}, Johan Jendeberg^{2, 6}, Gunnar Klein⁷, Gunlög Rasmussen^{2, 8}

¹ Laboratoriemedicinska kliniken, Klinisk Mikrobiologi, Universitetssjukhuset, Örebro
² Institutionen för Medicinska vetenskaper, Örebro Universitet, Örebro
³ Klinisk epidemiologi och biostatistik, Institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro Universitet, Örebro
⁴ Avdelningen för Klinisk Epidemiologi, Institutionen för medicin, Karolinska Institutet, Solna
⁵ Department of Epidemiology and Public Health, University College London, UK.
⁶ Röntgenkliniken, Region Örebro län, Örebro
⁷ Informatik, Örebro Universitet, Örebro.
⁸ Smittskyddsenheten, Region Örebro län

Bakgrund: Skolstängning och hemundervisning har använts för att minska smittspridning under den pågående pandemin. Det är omtvistat om dessa åtgärder varit effektiva, och negativa effekter har rapporterats. Svenska gymnasieskolor bedrev hemundervisning från 18 mars till början av juni 2020. Syftet med denna studie var att studera effekten av hemundervisning på förekomsten av IgG antikroppar mot SARS-CoV-2.

Metod: I slutet av oktober 2020 inbjöds alla elever (n=1345) i årskurs 1 (hade inte haft hemundervisning under våren) och 2 (haft hemundervisning) på två gymnasieskolor i Örebro att delta i studien. Efter informerat samtycke fyllde eleverna i ett app-baserat frågeformulär (Medipal, Stockholm). Ett kapillärt blodprov togs på eleverna och analyserades med ett snabbtest för påvisning av SARS-CoV-2 IgG (Healgen, Zhejiang Orient Gene Biotech, Kina), 9-13 november på skola A och 16-20 november på skola B.  

Resultat: 1005 (74.7%) av eleverna genomförde hela studien.  17.5% (15.3-20.0%) av eleverna testade positivt för SARS-CoV-2-IgG, 15.2% (12.2-18.6%) i årskurs 1 (n=474) och 19.6% (16.4-23.1%) i årskurs 2 (n=531) (ns). Signifikant högre andel av eleverna i skola B hade påvisat SARS-CoV-2-IgG jämfört med skola A (20.7% (15.4-26.9%) vs 11.4% (8.0-15.5%), i årskurs 1, p=0.004) och 28.2% (22.9-33.9%)  vs 11.2% (7.7-15.2%) i årskurs 2, p<0.001).

Slutsats: Förekomsten av SARS-CoV-2-IgG var inte lägre hos de elever som hade distansundervisning jämfört med de som var i skolan under våren 2020. Skillnad i förekomst av antikroppar kunde dock visas mellan skolorna vilket antyder betydelse av andra faktorer än skolnärvaro för exposition av SARS-CoV-2. Ytterligare analys pågår. 

P104 – Rörelsedata från mobiltelefoner används för uppföljning av råd och rekommendationer i den svenska covid-19 responsen

9. Smittspridning

Carl Fredrik Sjöland^{1, 2}, Leah Martin², Pär Bjelkmar², Maria Axelsson², Sara Byfors², Anders Tegnell²

¹ Karolinska Institutet, Institutionen för global folkhälsa
² Folkhälsomyndigheten

Bakgrund: Data från mobiltelefoner har globalt använts för övervakning av rese- och rörelsemönster under covid-19-pandemin. Tillsammans med Telia utvecklade vi metoder för att följa förändring och ordinarie årstidsvariation i resande i Sverige. Vi avsåg öka förståelse av följsamhet och effekt av råd som myndigheten utfärdat i syfte att minska sjukvårdsbelastning och spridning av covid-19.

Metod: Aggregerad och anonymiserad positionsdata från telefonmaster samlades in (mellan 01/2019-09/2021) från telekomleverantören Telia. Resor definierades som förflyttning mellan telefonmasters upptagningsområde där slutpositionen varade >20 minuter. Värden extrapolerades till populationsnivå utifrån Telias marknadsandelar i olika segment. Data aggregerades för Sverige och enskilda län och delades upp i: totalresemått, uppskattat arbetsresemått, samt resor inom eller mellan regioner och kommuner. Totalresemått jämfördes med nordiska grannländer. Data över antal bekräftade fall av covid-19 är från myndighetens databas.

Resultat: I mars 2020 minskade resande hastigt med ~20% i Sverige både sett till totalresemått och arbetsresemått. Frånsett säsongsvariation sågs en ihållande minskning på mellan 8-32% jämfört med 2019, som accentuerades efter lokala allmänna råd november 2020. Lägst nivå sågs i slutet av december 2020, vilket följdes av en minskning i antal fall av covid-19. Under uppföljningstiden var resenivån i Sverige som regel lägre än i övriga Norden, förutom perioden februari-april 2020.

Slutsats: Rörelsedata från telekomföretag kan användas för att uppskatta resande vid utbrott av smittsamma sjukdomar. Våra data visar på ihållande årstidsvariation under pandemin och kvantifierar reseminskning under pandemin vilket bidrar till förståelse om efterlevnad av råd till allmänheten.

P105 – SARS-CoV-2 i utandad aerosol från covid-19-patienter under andning, tal och sång

9. Smittspridning

Malin Alsved¹, David Nygren², Sara Thuresson¹, Patrik Medstrand³, Carl-Johan Fraenkel^{2, 4}, Jakob Löndahl¹

¹ Ergonomi och aerosolteknologi, Lunds universitet, Lund, Sverige
² Infektionsmedicin, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet
³ Klinisk virologi, Translationell medicin, Lunds universitet
⁴ Vårdhygien, Skånes universitetssjukhus, Lund, Sverige

Bakgrund: SARS-CoV-2 i utandade aerosolpartiklar bedöms vara en av de huvudsakliga smittvägarna för covid-19. Flera superspridningsevent har skett under körsång eller högljutt tal. Vi och andra forskargrupper har sedan dess visat att rösten genererar en stor mängd aerosolpartiklar och att mängden ökar ju högre vi pratar eller sjunger. Syftet med denna studie är att kvantifiera mängden SARS-CoV-2 i utandade aerosolpartiklar från covid-19-patienter under andning, tal och sång.

Metod: Covid-19-patienter i ett tidigt skede av infektion identifierades via smittspårning vid Skånes universitetssjukhus. Patienterna besöktes på sina hemadresser med ett mobilt laboratorium för provtagning, och om deras hushållskontakter hade symtom inkluderades även de. Inkluderade patienter fyllde i en enkät om upplevda symtom, och sedan togs nasofarynx- och salivprov. Därefter samlades aerosolpartiklar in från patienternas utandningsluft under 10 min vardera av andning, tal och sång. Insamlade prover analyserades med RT-qPCR för detektion av SARS-CoV-2 (gen N1 och N2).

Resultat: Av de 38 inkluderade patienterna hade 18 (47%) ett eller flera SARS-CoV-2-positiva aerosolprov. Andelen aerosol-positiva patienter var högst inom ett dygn från symtomstart, 9/14 (64%), lägre efter 2-3 dagar, 7/19 (47%), och 0/5 (0%) efter 4-6 dagar, Figur 1. Det var flest positiva prover från sång och tal. Median-emissionen var 11 RNA-kopior/min (min-max: 2-890 RNA-kopior/min). Det fanns en trend mellan lågt ct-värde i nasofarynx och positiva luftprov.

Slutsats: Vår studie visar att det är större risk för SARS-CoV-2 i utandningsluft ju närmre symtomstart och under vokalisering (tal och sång). Genom att kvantifiera emissioner av luftburet virus från olika aktiviteter kan vi förstå smittspridningen bättre och utveckla adekvata skyddsåtgärder.

P106 – SARS-CoV2 infektion hos mink i Sverige: resultat av övervakning

9. Smittspridning

Johanna Lindahl^{1, 2}, Maria Nöremark¹, Siamak Zohari³, Tomas Jinnerot³, Katarina Näslund³, Ylva Strid³, Linda Eriksson³, Caroline Bröjer⁴, Thomas Rosendal¹, Elina Åsbjer⁵, Emelie Pettersson¹, Karl Ståhl¹

¹ Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Avdelning för Epidemiologi och Sjukdomskontroll, Uppsala, Sverige
² Uppsala Universitet, Institutionen för Medicinsk Biokemi och Mikrobiologi , Uppsala, Sverige
³ Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Avdelning för Mikrobiologi , Uppsala, Sverige
⁴ Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Avdelningen för Patologi och Viltsjukdomar , Uppsala, Sverige
⁵ Nationellt Centrum för Djurvälfärd, Sveriges Lantbruksuniversitet , Uppsala, Sverige

Bakgrund: Våren 2020 konstaterades i Nederländerna att minkar kunde infekterats med SARS-CoV2 och sprida smittan vidare till andra minkar.  Infekterade minkgårdar konstaterade senare i flera länder.

Metod: I Sverige genomfördes hösten 2020 obduktioner och PCR-undersökning av självdöda minkar. En serologisk undersökning genomfördes december-januari då 24 djur/gård från 24 gårdar undersöktes. En ny övervakningsomgång inleddes sommaren 2021; djurägare ombads skicka in munhålesvabbar från självdöda minkar fortlöpande för PCR-analys samt 30 serumprover/besättning .

Resultat: Under oktober-november 2020 påvisades PCR positiva minkar på 13 svenska gårdar. Av 24 gårdar som undersöktes serologiskt vintern 2020-21 var endast tre 100% negativa, övriga hade ≥70% seropositiva djur. Som en konsekvens förbjöds avel på minkar under 2021.

Sommaren 2021 har PCR-positiva minkar påvisats på en gård, gården hade även PCR-positiva djur 2020. Genom sekvensering av fyndet från 2021 konstaterades B.1.1, en variant som inte tidigare beskrivits i Sverige men som cirkulerat i flera länder under 2020 och 2021, även hos minkar i Östeuropa. Smittspårning genomfördes. Obduktion visade en kronisk pneumoni (troligen annan orsak) och i näshålan sågs en akut rinit, SARS-CoV-2 antigen påvisades med immunohistokemi i epitelceller i näshålan. Övriga organ var utan anmärkning.

De serologiska undersökningarna 2021 visar att 7 av 17 undersökta gårdar har helt seronegativa djur, medan endast två gårdar hade >50% positiva djur. En av gårdarna som tidigare varit helt negativ var positiv vid den förnyade provtagningen.

Slutsats: Slutsatsen är att SARS-CoV2 har infekterat minkar i Sverige, troligen även vid upprepade introduktioner. Antikroppssvaret förefaller minska månaderna efter utbrott, vilket stämmer med bilden hos människor.

P107 – Smittspridning av covid-19 bland vårdpersonal inom slutenvård – en epidemiologisk studie under pandemins första fas i Sverige

9. Smittspridning

Sekai Chenai Mathabire Rücker^{1, 2}, Catharina Gustavsson^{2, 3, 4}, Fredrik Rücker^{1, 2}, Anders Lindblom^{1, 2, 5}, Maria Hårdstedt^{2, 6}

¹ Infektionskliniken Falu lasarett, Falun, Sverige
² Centrum för klinisk Forskning (CKF) Dalarna – Uppsala universitet, Sverige
³ Högskolan Dalarna, Falun, Sverige
⁴ Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige
⁵ Smittskyddsenheten Dalarna, Falu lasarett, Falun, Sverige
⁶ Vårdcentral Vansbro, Vansbro, Sverige

Bakgrund: I början av covid-19-pandemin rapporterades hög smittspridning bland vårdpersonal. Med bakgrund av begränsad kunskap om sjukdomens konsekvenser, smittvägar och global brist på skyddsutrustning skapade detta oro. Syftet med studien var att kartlägga smittspridning av covid-19 under ett personalutbrott på en vårdavdelning för patienter med covid-19 och identifiera smittskyddsåtgärder som begränsade smittan.

Metod: Retrospektiv epidemiologisk observationsstudie med både kvantitativa och kvalitativa metoder för datainsamling. All personal (läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, fysioterapeuter/sjukgymnaster, sekreterare, lokalvårdare, chefer) som arbetade på infektionsklinikens vårdavdelning under 1 mars till 31 maj 2020 inkluderades.

Resultat: Av 176 vårdpersonal deltog 152 i studien. Femtio av dessa (33%) drabbades under studieperioden av covid-19. Vid kontaktspårning kunde 78% av fallen kopplas till direkt kontakt med en annan smittsam medarbetare (Figur 1). Endast ett fåtal vårdpersonal som insjuknande rapporterade kontakt med ett bekräftat fall av covid-19 hemma (n = 6; 12%) eller i samhället (n = 3; 6%). Multipel logistisk regression identifierade vårdkontakt med patienter med covid-19 eller familjemedlem som testat positivt som riskfaktorer för infektion (justerat OR 8,4 respektive 9,0). Brister i basala hygienrutiner och otillräcklig fysisk distans mellan personal i gemensamma utrymmen beskrevs som främsta orsak till utbrottet på avdelningen; baserat på enkäter från vårdpersonal och intervjuer av chefer. De viktigaste smittskyddsåtgärderna för att stoppa utbrottet var ökad fysisk distans mellan vårdpersonal, fokus på basala hygienrutiner och ökad städning av patientrum och gemensamma utrymmen.

Slutsats: Vår studie lyfter risken för smittspridning av covid-19 mellan vårdpersonal i sjukhusmiljö och vikten av att förhindra dropp- och kontaktsmitta mellan personalen som en del av smittskyddsarbetet.

P108 – Nylig MPR-vaccination hos sjukvårdspersonal och covid-19: en test-negativ fall-kontrollstudie

10. Vaccin

Lisa Lundberg¹, Maria Bygdell², Gustaf Stukat von Feilitzen³, Susanne Woxenius⁴, Claes Ohlsson², Jenny M Kindblom^{2, 5}, Susannah Leach^{1, 6}

¹ Avd. för klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
² Centre for Bone and Arthritis Research, Avd för invärtesmedicin och klinisk nutrition, Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
³ Avd. för klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
⁴ Avd. för Infektionssjukdomar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
⁵ Prövningsenhet barn, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
⁶ Gothenburg University Vaccine Research Institute (GUVAX), Avd. för mikrobiologi och immunologi, Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.

Bakgrund: Det har diskuterats huruvida vaccin mot mässling-påssjuka-röda hund (MPR) kan ha en skyddande effekt mot SARS-CoV-2. Detta skulle potentiellt kunna vara en av många bidragande orsaker till den stora variationen i svårighetsgrad vid covid-19, samt delvis kunna förklara varför barn under 10 års ålder verkar löpa lägre risk att drabbas av svår covid-19-infektion. I samband med mässlingsutbrottet i Göteborg 2018 MPR-vaccinerades en betydande andel av hälso- och sjukvårdspersonal (HSP) inom Västra Götalandsregionen. 

Metod: Vi genomförde en test-negativ fall-kontrollstudie för att undersöka MPR-vaccinets potentiella skyddseffekt mot SARS-CoV-2. Studiepopulationen bestod av HSP inom Västra Götalandsregionen födda mellan 1960-1981 och som provtagits för SARS-CoV-2 via arbetet.

Resultat: Elektroniska enkäter med frågor angående MPR-vaccination skickades ut till 12 940 HSP, varav 5905 (805 män och 5100 kvinnor) svarade. Oddskvoten för att testa positivt för SARS-CoV-2, hos nyligen MPR-vaccinerade individer jämfört med de som inte nyligen MPR-vaccinerats, var 0,91 (95% KI, 0.76 – 1.09). En signifikant interaktion noterades för kön och efter könsstratifiering var oddskvoten för att testa positivt hos män 0,43 (95% KI, 0.24 – 0.79, P=0,006) och 1,01 (95% KI, 0.83 – 1.22, P=0,92) hos kvinnor. 

Slutsats: Våra resultat indikerar att MPR-vaccinet kan ha en skyddande effekt mot SARS-CoV-2 hos män, men inte hos kvinnor. Det går dock inte att utesluta att resultaten påverkats av kvarvarande störfaktorer. Baserat på våra resultat kan det vara av värde att det i framtida studier kring MPR och covid-19 även utförs könsstratifierade analyser.

Vaccine. 2021 Jul 22;39(32):4414-4418. PMCID: PMC8216866.

P109 – Antikroppssvar efter två vaccindoser med mRNA-vacciner mot SARS-CoV-2 hos organtransplanterade

10. Vaccin

Sara Ebadi¹, Anna Lundgren², Susannah Castenbladh Leach³, Marie Felldin¹, Emily De Coursey¹, Vanda Friman⁴, Kristjan Karason¹, Jan-Åke Liljeqvist⁵, Jesper Magnusson¹, Andreas Schult¹, John Mackay Søfteland¹

¹ Transplantationscentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
² Avd. för mikrobiologi och immunologi, Göteborgs Universitet, Göteborg, Sverige.
³ Avd för klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
⁴ Infektionskliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.
⁵ Virologiska laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Sverige.

Bakgrund: Under de senaste två åren har stora forskningsinsatser gjorts för att utveckla vaccin mot SARS-CoV-2. Subgrupper av patienter såsom organtransplanterade exkluderades från de ursprungliga kliniska vaccinprövningarna och effekten av SARS-CoV-2 vacciner har ifrågasatts i den gruppen. Folkhälsomyndigheten rekommenderar nu tre vaccindoser till alla organtransplanterade patienter oberoende av antikroppshalter efter två doser eller tidigare covid-19 infektion. I denna studie undersöktes antikroppssvaret efter två vaccindoser (Spikevax, Moderna och Comirnaty, Pfizer) hos organtransplanterade med och utan tidigare covid-19 infektion. 

Metod: 233 ovaccinerade vuxna organtransplanterade patienter rekryterades prospektivt. Vaccination skedde enligt klinisk praxis med två doser Spikevax eller Comirnaty med fyra veckors intervall. SARS-CoV-2-specifikt IgG i serum mättes före vaccination samt fyra veckor efter andra dosen. IgG-nivåer jämfördes mellan patienter med genomgången covid-19 infektion (n=52) och utan tidigare infektion (n=181). Vidare jämfördes antikroppssvaret hos den senare gruppen beroende på vaccintyp, ålder, kön och användning av Mykofenolsyra (MMF) som immunosuppression. 

Resultat: Medianåldern i patientkohorten var 57 år, 41% var kvinnor, 65% stod på MMF och 44% fick Comirnaty. 98% av organtransplanterade med genomgången covid-19 infektion serokonverterade efter två vaccindoser, jämfört med 61% hos patienter utan tidigare infektion. I den senare gruppen serokonverterade en lägre andel patienter behandlade med (52%) jämfört utan (80%) MMF. Endast mindre skillnader i serokonversion noterades i relation till vaccintyp (63% för Comirnaty, 59% för Spikevax), ålder (<57år: 69%, ≥57år: 54%) och kön (65% kvinnor, 57% män).

Slutsats: Denna studie visar ett signifikant bättre antikroppssvar efter mRNA-vaccination hos organtransplanterade med tidigare genomgången covid-19-infektion. Tidigare ej infekterade patienter behandlade med MMF svarar sämre på mRNA-vaccination.

P110 – B- och T-cellssvar efter SARS-CoV-2 BNT162b2 mRNA vaccination hos patienter med kronisk njursjukdom och hemodialysbehandling

10. Vaccin

Jan Melin¹, Maria Eriksson Svensson¹, Bo Albinsson², Ola Winqvist^{1, 3}, Karlis Paukens⁴

¹ Specialmedicin/Njurmedicin, Uppsala Akademiska Sjukhus och institutionen för medicinska vetenskaper, Njurmedicin, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
² Laboratoriet för Klinisk mikrobiologi, Uppsala Akademiska Sjukhus och Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
³ Institutionen för klinisk immunologi, Karolinska sjukhuset, Stockholm och ABC Labs, Solna, Sverige
⁴ Infektionskliniken, Uppsala Akademiska Sjukhus och Institutionen för medicinska vetenskaper, Infektionsmedicin, Uppsala, Sverige

Bakgrund: Hemodialys (HD) patienter har ett nedsatt immunologiskt svar och riskerar att utveckla svår Covid-19. Syftet med studien var att undersöka B- och T-cellsvar efter vaccination mot Covid-19.

Metod: Femtio HD patienter (69.4 år, 62 % män) vaccinerades med SARSCoV-2BNT162b2 mRNA from dec 2020 och immunsvaret utvärderades 7-15 veckor efter andra dosen samt efter ytterligare fyra månader (47 patienter). Serologi: IgG antikroppstest mot Covid-19 (SARS-CoV-2) gjordes mot Nukleokapsidantigenet (anti-N) och Spike-antigen (anti-S), kvantitativ metod, mikrobiologen, Uppsala. T-cells reaktivitet mot Spike-proteinet med ELISPOT-teknik, som mäter Interferon-gamma aktivitet, utfördes på ABC-lab, Solna.

Resultat: Anti-S IgG antikroppar, som indikerar vaccineffekt eller genomgången Covid-19 infektion, fanns hos 37 (74 %), 5 (10 %) hade ett gränsvärde och 8 (16 %) var negativa 7-15 veckor efter två doser. T-cells svar fanns hos 29 (58 %). Av de 37 patienter med anti-S hade 25 (68 %) ett mätbart T-cells svar. Två av 5 patienter med gränsvärde för anti-S and 2 patienter utan anti-S hade ett samtidigt T-cells svar. 27 patienter (54 %) hade alltså både  antikropps- och T-cells svar. Anti-N som vid genomgången Covid-19 infektion fanns hos 7 (14 %) patienter. Efter ytterligare fyra månader hade antalet anti S negativa patienter ökat från 8 till 19 (40 %) och förekomsten av Anti-S minskat hos alla patienter, i medeltal med 56 % (se figur).

Slutsats: Majoriteten (54%) av patienter med HD utvecklar ett B- och T-cellssvar efter vaccination med två doser mot Covid-19 men  20 % hade ett mycket begränsat immunsvar. Efter 6 månader är ca 40 % av vaccinerade patienter antikroppsnegativa. Uppföljning av B- och T-cellssvar efter tredje vaccinationsdosen pågår fn.

P111 – COVID19 vaccinationstäckning bland äldre och relation till sociodemografiska faktorer- resultat från en skånsk kohortstudie

10. Vaccin

Malin Inghammar¹, Mahnaz Moghaddassi², Magnus Rasmussen¹, Ulf Malmqvist³, Fredrik Kahn¹, Jonas Björk³

¹ VO infektionssjukdomar SUS Lund
² Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds Universitet
³ Kliniska studier Sverige, Forum Söder, Skånes universitetssjukhus

Bakgrund: Äldre personer har ökad risk att drabbas av svår COVID-19 och därför är det särskilt viktigt med en god vaccinationstäckning i denna åldersgrupp. COVERS (Covid-Vaccination Effectiveness, Risk and Safety Study) har undersökt vaccinationstäckningen bland äldre personer i Region Skåne samt faktorer associerade med genomgången vaccination.

Metod: Studien omfattade alla personer över 70 år som var bosatta i Region Skåne 27/12 2020 (n=216243). Personerna följdes genom registerdata fram till 4 juni 2021. Information om genomgången vaccination mot COVID-19 erhölls ur vaccinationsregistret, data om födelseland ur befolkningsregistret och uppgifter om socioekonomisk status erhölls på områdesnivå utifrån postnummer för bostadsadressen.

Resultat: En hög andel av alla personer över 70 år (91,9 %) hade erhållit minst en dos vaccin. Skillnaden mellan olika kommuner var liten men det var en större variation mellan postnummerområden (72.9–98.8 % mellan 2,5 till 97,5 percentilen). Andelen vaccinerade bland personer födda utanför de nordiska länderna var 75%. Bland personer födda i Afrika var andelen som erhållit minst en dos vaccin 67%, bland födda i Mellanöstern 68% och bland födda i Östeuropa eller fd Sovjetunionen 73%. Betydelsen av sociodemografiska faktorer för vaccination var särskilt markant bland personer födda utanför Norden.

Slutsats: De identifierade klustren av icke-vaccinerade utlandsfödda personer i socioekonomiskt utsatta områden manar till intensifierade ansträngningar i vaccinationsprogrammet för att undgå lokala sjukdomsutbrott i COVID-19 med morbiditet och mortalitet som följd. Anpassade strategier krävs som tar hänsyn till befolkningens mångfald.

P112 – Effiktivitet hos BNT162b2 (Pfizer) vaccin som skydd mot COVID-19 bland personer I arbetsför ålder- första resultaten från en skånsk kohortstudie

10. Vaccin

Jonas Björk¹, Malin Inghammar², Mahnaz Moghaddassi³, Magnus Rasmussen², Ulf Malmqvist¹, Fredrik Kahn²

¹ Kliniska studier Sverige, Forum Söder, Skånes universitetssjukhus
² VO infektionssjukdomar SUS Lund
³ Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds Universitet

Bakgrund: Olika vacciners effektivitet mot COVID-19 behöver utvärderas kontinuerligt. I Skåne undersökte COVERS (Covid-Vaccination Effectiveness, Risk and Safety Study) vaccin-effektivitet bland personer i arbetsför ålder under inledningen av 2021.

Metod: En kohortstudie med 805,741 personer 18-64 år bosatta Skåne, varav 26,587 fick minst en dos av BNT162b2 (Pfizer) vaccin personer under undersökningperioden (1e januari till 28 februari 2021). Incidens av COVID-19 beräknades genom köns- och åldersmatchade analyser och stratifierades i tvåveckorsperioder då det var en stor smittspridning under denna period.

Resultat: Den beräknade effektiviteten av vaccinet att förhindra infektion mer än sju dagar efter andra dosen var 86% (95% konfidensintervall 72-94%) men bara 42% (95% konfidensintervall 14-63%) mer än fjorton dagar efter första dosen. Vi fann inga skillnader i vaccineffektivitet mellan män och kvinnor. De personer som tidigare testats positivt för SARS-CoV-2 men var ovaccinerade hade ett skydd på 91% (95% konfidensintervall 85-94%) mot ny infektion.

Slutsats: Vi observerade en tillfredställande skyddseffekt efter två doser av BNT162b2 (Pfizer) vaccin medan effekten efter en dos var betydligt lägre.

P113 – Erfarenheter med vaccination mot COVID-19 vid misstänkt allergi mot PEG/PEG-derivat och vid en misstänkt akut allergisk reaktion efter den första vaccindosen

10. Vaccin

Agnes Csuth¹, Jann Storsaeter², Maria C. Jenmalm³, Anna Nopp⁴, Lennart Nilsson¹

¹ Allergicentrum, avdelningen för inflammation och infektion, institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Universitetssjukhuset i Linköping, Sverige
² Avdelningen för vaccin, Folkhälsomyndigheten, Solna
, Sverige
³ Avdelningen för inflammation och infektion, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet, Sverige
⁴ Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet
, Sverige

Bakgrund: Allergiska reaktioner verkade initialt rapporteras oftare för mRNA-vacciner mot COVID-19 jämfört med andra vacciner. Polyetylenglykol (PEG) och dess derivat var misstänkta ämnen bakom reaktionerna och allergi mot dem är en kontraindikation till vaccination med mRNA-vacciner i Sverige. Vi har utarbetat en modell som följer Svenska föreningen för allergologis (SFFA) riktlinjer med tillägg av utredning av misstänkta allergier mot PEG/PEG-derivat.

Metod: Personer med anafylaxi mot kortisoninjektion, laxermedel samt mot flera, till synes orelaterade läkemedel, PEG och PEG-derivat-innehållande injektioner samt oklara anafylaxier innebär utredning med SPT, enligt ett schema från Köpenhamn. Vaccination med mRNA-vaccin (Comirnaty®) ges vid negativa SPT. Personer som reagerat med en akut reaktion, såsom misstänkt anafylaxi, urtikaria, angioödem efter den första dosen av COVID-19 vaccin erbjuds också SPT-utredning. I vissa fall tas IgE mot PEG och CD-sens mot PEG och vaccinet.

Resultat: Totalt har 32 patienter utretts vid Allergicentrum, 7 patienter före och 25 patienter efter dos 1. Alla de 7 som utreddes före dos 1 vaccinerades utan någon allergisk reaktion. Av de 25 patienter som utretts efter reaktion vid första dosen testades 24 negativt, varav 1 tackade nej till vaccinet och 23 vaccinerades utan någon allergisk reaktion. 1 patient med bekräftad anafylaxi efter den första dosen Comirnaty® testades positivt med CD-sens mot vaccinet och PEG 4000/20.000, pricktestning är planerad.

Slutsats: Vaccination mot COVID-19 kan administreras på ett säkert sätt om SPT mot PEG/PEG-derivat är negativa.  Detta är till stor nytta för att bekämpa pandemin och ökar livskvaliteten för patienterna, särskilt de som har risk för svår COVID-19-infektion.

P114 – Immunsvar efter vaccination mot covid- 19 hos patienter med kronisk njursjukdom stadium 4 eller 5.

10. Vaccin

Anja Rosdahl^{1, 2}, Fredrika Hellgren³, Torbjörn Norén¹, Jessica Smolander⁴, Ursula Wopenka⁵, karin Loré³, Helena Hervius Askling^{6, 7}

¹ Institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro Universitet, Örebro, Sverige
² Infektionskliniken, Universitetssjukhuset Örebro, Örebro, Sverige
³ Avdelningen för immunologi och allergi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁴ Njurmedicinska kliniken, Danderyds sjukhus, Stockholm, Sverige
⁵ Medicinska kliniken, sektionen för nefrologi, Universitetssjukhuset Örebro, Örebro, Sverige
⁶ Institutionen för Medicin, Solna, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁷ ME Infektionssjukdomar Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Patienter i dialys eller med njurtransplantation har en ökad risk för svår covid-19 samt ett reducerat humoralt och cellulärt immunsvar efter covid-19 vaccination. Om skyddet kan optimeras före behov av dialys eller transplantation är mycket vunnet, men data kring immunsvaret efter coivd-19 vaccination hos patienter i pre-dialys är ännu begränsad.

Metod: Tjugo patienter med kronisk njursjukdom stadium 4 eller 5 (utan dialys) samt 9 friska jämnåriga kontroller utan tidigare covid-infektion har vaccinerats med 2 doser av mRNA vaccinet Comirnaty (Pfizer, BNT162b2) med fyra veckors intervall. Blod- och salivprov analyseras avseende förekomst av IgG antikroppar mot Spike-protein och RBD (ELISA) vid  tidpunkt 0, V4, V6, M3, M6 och M12.

Resultat: Två veckor efter dos 2 har samtliga patienter med kronisk njursjukdom utvecklat IgG-antikroppar mot spike-protein, men med lägre antikroppsnivåer än friska kontroller (median EC50 17 094 respektive 35 211, p <0,05)

Slutsats: Patienter med kronisk njursjukdom före dialys och transplantation har ett stabilt men reducerat immunsvar jämfört med friska kontroller och kan vara i behov av en tidigarelagd boosterdos. Vidare analyser av Spike-protein-specifika T- och B-celler samt antikroppsnivåer vid 3 månader pågår.

P115 – Human recombinant ACE2 as a universal agent to block SARS-CoV-2 variants

11. Virologi

Ali Mirazimi¹

¹ Sva

Bakgrund: The recent emergence of multiple SARS-CoV-2 variants has caused considerable concern due to reduced vaccine efficacy and escape from neutralizing antibody therapeutics. It is therefore paramount to develop therapeutic strategies that inhibit all known and future SARS-CoV-2 variants.

Metod: 2 different cell lines and state-of-arts 3D organoids infection models used to demonstrate the antiviral activity of Recombinant soluable human angiotensin converting enzyme (ACE)- 2.

Resultat: Here we report that all SARS-CoV-2 variants analyzed, including variants of concern (VOC) Alpha, Beta, Gamma, and Delta, exhibit enhanced binding affinity to clinical grade and phase 2 tested recombinant human soluble ACE2. Effective inhibition of infections with SARS-CoV-2 variants was validated and confirmed in two independent laboratories. 

Slutsats: Here we report that all SARS-CoV-2 variants analyzed, including variants of concern (VOC) Alpha, Beta, Gamma, and Delta, exhibit enhanced binding affinity to clinical grade and phase 2 tested recombinant human soluble ACE2 (APN01). Importantly, soluble ACE2 neutralized infection by multiple VOC strains with markedly enhanced potency when compared to reference SARS-CoV-2 isolates. These data show that SARS-CoV-2 variants that have emerged around the world, including current VOC and several variants of interest, can be inhibited by soluble ACE2, providing proof of principle of a pan-SARS-CoV-2 therapeutic. inhibited by soluble ACE2, providing proof of principle of a pan-SARS-CoV-2 therapeutic.

P116 – Steroider hämmar SARS-CoV-2-inducerad uppreglering av hyaluronan i primära bronkiella epitelceller

11. Virologi

Annasara Lenman¹, Ebba Rosendal¹, Anna Engström-Laurent², Clas Ahlm¹, Anders Blomberg², Urban Hellman², Anna K Överby Wernstedt¹

¹ Institutionen för Klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, Umeå, Sverige
² Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, Umeå, Sverige

Bakgrund: Obduktionsfynd från patienter avlidna i Covid-19 har visat lungor fyllda med en klar flytande gelé, och vi har visat att denna gelé utgörs av hyaluronan (1). Vi önskade studera hur infektion med SARS-CoV-2 och steroidbehandling påverkade hyaluronans metabolism i humana primära bronkiella epitelceller.

Metod: Primära humana bronkiella epitelceller från två individer infekterades med SARS-CoV-2, med eller utan betametason och odlades i en tredimensionell air-liquid interface (ALI). Koncentrationen av hyaluronan i sekret bildat på cellernas cilierade yta analyserades med ELISA. Genuttryck av hyaluronansyntaser (HAS) och hyaluronidaser (HYAL) bestämdes med qPCR.

Resultat: Vi fann att den cilierade ytan av cellerna producerade ett gelatinöst sekret innehållande hyaluronan. Infektion med SARS-CoV-2 ökade hyaluronans koncentration 1.7 ggr. Vi såg ett ökat genuttryck av HAS2 och HAS3 samt en nedreglering av HYAL1 och HYAL2 vid infektion. Både koncentrationen av hyaluronan samt uttrycket av hyraluronreglerande gener återställdes till det normala vid behandling med betametason.

Slutsats: SARS-CoV-2-infektion påverkade epitelcellerna till ökad produktion av hyaluronan, något som kan förklaras av såväl det ökade genuttrycket av hyaluronansyntaser som det minskade uttrycket för hyaluronidaser.

Då behandling med betametason klart motverkade SARS-CoV-2s negativa effekter på hyaluronans metabolism in vitro, kan minskad hyaluronan frisättning i luftvägarna vara en möjlig förklaringsmodell till den positiva effekten av steroidbehandling vid svår covid-19 med andningssvikt. 

(1) Hellman, U, et al., Presence of hyaluronan in lung alveoli in severe Covid-19: An opening for new treatment options? J Biol Chem 295 (45), 15418 (2020).

P117 – Andningssymtom hos hemmavårdade patienter med post-covid

13. Övrigt

Monika Fagevik Olsén^{1, 2}, Louise Lannefors^{1, 2}, Malin Nygren Bonnier³, Ewa-Lena Johansson^{1, 2}

¹ Institutionen för neurovetenskap och fysiologi/Hälsa och rehabilitering, Sahlgrenskaakademin vid Göteborgs universitet
² Verksamheten Fysioterapi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
³ Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet

Bakgrund: Andningssymtom som bröstsmärta, dyspné och  hypoxi är vanliga hos patienter med post-COVID. Ytterligare kunskap behövs kring symtomens möjliga orsaker. Syftet med denna explorativa studie var därför att beskriva och undersöka olika andningssymtom hos hemmavårdade patienter med post-COVID.

Metod: En konsekutiv serie av 40 patienter som remitterats till lungmottagningen på fysioterapin, Sahlgrenska sjukuhset deltog i studien. Patienterna remitterades pga kvarvarande respiratoriska symtom efter COVID-19 infektion och alla hade varit hemmavårdade. De var i genomsnitt 44 år och 5 var män. Det hade gått drygt 10 månader sedan insjuknandet och 18 hade testats positiva för COVID-19 infektion.

Andningsfunktionen undersöktes med spirometri, andningsmuskelstyrka, fysisk funktion (6 minuters gångtest eller Timed-Stands Test, under samtidig mätning av syremättnad), auskultation, thoraxexpansion, andningsmönster (subjektivt samt objektivt med Respiratory Movement Measurement Instrument) och palpation av bröstkorgens leder och muskulatur. Nedsättning i uppmätta värden definierades som <80% av förväntade värden. 

Resultat: En patient hade nedsatt FVC, ingen nedsatt FEV₁ eller PEF. 58% hade nedsatt inspirationsmuskelstyrka och 26% utandningsmuskelstyrka. Nedsatt fysisk funktion hade 69 % och  10% desaturerade under testen. 12 patienter hade patologiska lungljud.  50% var stela i bröstkorgen och 62% hade smärta i bröstkorgens leder och/eller muskulatur. Alla utom tre hade ett dysfunktionellt andningsmönster i sittande och stående vilket också påvisades vid objektiv andningsmönsterregistrering i liggande hos en mindre grupp av patienter.

Slutsats: Andningssymtom vid post-COVID kan ha flera orsaker som nedsatt lungvolym, exspiratoriskt flöde, andningsmuskulaturstyrka, fysisk funktion, bröstkorgsexpansion, andningsrörelser, andningsmönster samt smärta. För att få en bredare bild bör därför andningssymtomen undersökas utöver spirometri och fysisk funktion med samtidig oximetri.

P118 – Den nationella Covid-19-dataportalen – snabbare forskning genom datadelning under Covid-19 pandemins första år

13. Övrigt

Arnold Kochari¹, Katarina Öjefors Stark¹, Parul Tewatia¹, Liane Hughes¹, Anna Asklöf¹, Linus Östberg¹, Sara El-Gebali¹, Per Kraulis¹, Hanna Kultima¹, Johan Rung¹, och Covid-19 dataportalen teamet¹

¹ SciLifeLab Data Centre, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, BMC, Husargatan 3, 751 22 Uppsala, www.scilifelab.se/data epost: datacentre@scilifelab.se

Bakgrund: Covid-19 pandemin har förändrat forskningens förutsättningar och lyft betydelsen av att forskningsdata och källkod tillgängliggörs öppet. Den nationella Covid-19 dataportalen, https://covid19dataportal.se/, del av ett europeiskt nätverk, tillhandahåller information, verktyg och tjänster för att stödja forskare att använda svenska och europeiska tjänster för datadelning. Dataportalen har utvecklats och drivs av SciLifeLab Data Centre och samarbetspartners sedan juni 2020 på uppdrag av Vetenskapsrådet.

Metod: Sammanställning av material, guidelines, services och verktyg samt relevans-bedömning och sammanställning av forskningsdata och forskningsartiklar. All kod utvecklas ”in-house” och delas öppet på GitHub.

Resultat: Covid-19-dataportalen har byggt upp en digital mötesplats och utgör ett fönster mot forskarsamhället (30 000 besökare, forskare, hälso- och sjukvårdspersonal och allmänhet). Nyckelfaktorer för framgång har varit nära samverkan med SciLifeLabs Covid-19 forskningsprogram, hands-on support till forskningsprojekt och utveckling av nya och befintliga funktioner. Tillsammans med Biobank Sverige och SciLifeLab har dataportalen lanserat Covid-19 provsamlingsregistret, ett verktyg för forskare med information om tillgängliga Covid-19 relaterade provsamlingar i svenska biobanker (N=35). Andra sektioner är Covid-19 Publikationsdatabasen som visar svensk Covid-19-forskning (N=1800), samt sektioner som visar regelbundna uppdateringar av SARS-CoV-2 antikroppstest respektive SARS-CoV-2 nivåer i avloppsvatten. Forskningprojekt som delar data/kod lyfts fram i separata sektioner, som partnerprojekt eller nyhetsnotiser. Arbetet kring dataportalen har möjliggjort samarbeten inom öppen datadelning och samarbeten med europeiska infrastrukturer.

Slutsats: Datadelning har stor betydelse för att accelerera forskningen kring coronavirus och SARS-CoV-2. Covid-19-dataportalen kommer fortsätta utveckla befintliga funktioner och verktyg för datadelning. Samhällets fokus är idag att skapa beredskap för framtida pandemier, och dataportalen kommer utvecklas för att möta dessa nya behov.

P119 – Från kaos till kontroll: sjukvårds- och omsorgspersonals erfarenheter av att arbeta under covid-19-pandemins första fas

13. Övrigt

Fredrik Rücker^{1, 2}, Maria Hårdstedt^{2, 3}, Sekai Chenai Mathabire Rücker^{1, 2}, Emma Aspelin¹, Alexander Smirnoff¹, Anders Lindblom^{1, 2, 4}, Catharina Gustavsson^{2, 5, 6}

¹ Infektionskliniken, Falu lasarett, Falun, Sverige
² Centrum för klinisk Forskning (CKF) Dalarna – Uppsala universitet, Falun, Sverige
³ Vårdcentral Vansbro, Vansbro, Sverige
⁴ Smittskyddsenheten Dalarna, Falu lasarett, Falun, Sverige
⁵ Högskolan Dalarna, Falun, Sverige
⁶ Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige

Bakgrund: Covid-19-pandemin har inneburit stora utmaningar för sjukvårdspersonal över hela världen. Syftet med studien var att undersöka hur personal inom svensk sjukvård och kommunal omsorg upplevde arbetssituationen under de första månaderna av covid-19-pandemin 2020.

Metod: Fokusgruppdiskussioner med läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och lokalvårdare från olika arbetsplatser som vårdade personer med covid-19 (sjukhusavdelningar, akutmottagning, särskilt boende och hemtjänst) genomfördes från juni till oktober 2020. Kvalitativ innehållsanalys användes för dataanalys.

Resultat: Åtta fokusgruppdiskussioner och en individuell intervju genomfördes med totalt 52 personer. Innehållsanalysen identifierade två huvudkategorier: "Oro för att själv bli infekterad och att smitta andra" och "Från kaos till kontroll i en ny och utmanande arbetssituation". Resultaten visade på oro för den personliga hälsan, osäkerhet angående skyddsutrustning och vårdhygienrutiner samt rädsla för att sprida smitta till patienter, kollegor och anhöriga. Deltagarna beskrev både avståndstagande och rädsla, respektive uppskattning, från det omgivande samhället. Faktorer som bidrog till trygghet bland personalen var närvarande och stöttande ledarskap samt att finna tröst och styrka i arbetslaget. Både utsatthet och hjälplöshet, respektive meningsfullhet, beskrevs vid vård av covid-19-patienter.

Slutsats: Studien ger inblick i en utmanande arbetssituation under pandemins första fas. Personal inom sjukvård och kommunal omsorg beskriver upplevelser av stress och otrygghet i en kaotisk och potentiellt farlig arbetsmiljö. Men resultatet visar också på framgångsrik hantering av dessa utmaningar och positiva upplevelser av trygghet och meningsfullhet. För att öka tryggheten bland sjukvårdspersonal i hälsokriser lyfter studien vikten av att minska personalens osäkerhet rörande skyddsutrustning, stöttande ledarskap och information till allmänheten för att minimera stigmatisering av sjukvårdspersonal.

P120 – Hur mycket är vi värda? Undersköterskors upplevelser av sitt arbete på särskilda boende för äldre under första vågen av covid-19

13. Övrigt

Bergqvist Monica¹, Katharina Schmidt-Mende^{2, 3}, Lars L Gustafsson⁴, Katarina Holmgren³, Aniko Vég⁵, Caroline Wachtler², Pia Bastholm-Rahmner^{3, 4}

¹ Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för omvårdnad, Karolinska Institutet
² Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för allmänmedicin och primärvård, Karolinska Institutet
³ Akademiskt Primärvårdscentrum, Region Stockholm
⁴ Avdelningen för klinisk farmakologi, Institutionen för Laboratoriemedicin, Karolinska Institutet
⁵ Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Region Stockholm

Bakgrund: Äldreomsorgen har drabbats hårt av covid-19 med många smittade och döda på särskilda boenden (SÄBO). Undersköterskorna som arbetar närmast de äldre har varit hårt utsatta. Syftet med denna studie var att beskriva undersköterskornas erfarenheter under den första vågen av covid-19.

Metod: Fyra fokusgruppsdiskussioner med totalt 20 undersköterskor från olika SÄBO i Stockholm. Data samlades in under november 2020 och analyserades med kvalitativ tematisk analys.

Resultat: Tre teman identifierades: 1) Vi kände oss rädda, ignorerade och värdelösa, 2) Vi såg till att vi klarade oss igenom krisen och 3) Vi kan göra ett bra arbete med rätt resurser. Undersköterskorna upplevde att de i stor utsträckning lämnades ensamma utan tillräckligt stöd från chefer, sjuksköterskor eller kommunen. De kände sig övergivna då de inte blev lyssnade på vilket framkallade negativa känslor av stress och frustration. De äldre drabbades även av ensamhet och isolering och personalens arbetsbörda ökade. För att hantera situationen utvecklade undersköterskorna egna strategier som inkluderade en hög grad av stöd och samarbete inom gruppen undersköterskor.

Slutsats: Resultaten visar att mycket kan läras av covidpandemin men för att göra det måste chefer och politiker lyssna på de som har arbetat nära de äldre. Undersköterskors erfarenhet och kunskap kan bidra till att utveckla både vården och rutinerna på SÄBO. Teamarbetet kunde inte upprätthållas under krisen med covidpandemin. Sjuksköterskor, läkare och ledare inom vården och omsorgen behöver fungera som förebilder under en kris och arbeta tillsammans med undersköterskorna för att de skall känna sig uppskattade och få inflytande.

P121 – Instängd mellan riktlinjer och ansvar under första vågen av covid-19 – en intervjustudie med sjuksköterskor och läkare på särskilda boende för äldre i Stockholm

13. Övrigt

Monica Bergqvist¹, Caroline Wachtler^{2, 3}, Pia Bastholm-Rahmner^{3, 4}, Katharina Holmgren³, Lars L Gustafsson⁴, Anikó Veg⁵, Katharina Schmidt-Mende^{2, 3}

¹ Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för omvårdnad, Karolinska Institutet, Alfred Nobels Allé 23, Box 23300, 141 83 Huddinge.
² Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för allmänmedicin och primärvård, Karolinska Institutet, SE-141 83 Huddinge.
³ Akademiskt Primärvårdscentrum, Region Stockholm, 113 65 Stockholm
⁴ Institutionen för Laboratoriemedicin, Avdelningen för klinisk farmakologi, Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm
⁵ Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Region Stockholm, 102 39 Stockholm

Bakgrund: Äldre på särskilda boenden (SÄBO) har en ökad risk för insjuknande och död i covid-19 och därför införde regionen och läkarorganisationerna restriktioner som innebar bedömningar på distans av läkare. Detta förändrade sjuksköterskornas och läkarnas arbetssätt med ökad arbetsbörda och nya etiska frågeställningar. Studien beskriver sjuksköterskor och läkares upplevelser under den första vågen av covid-19.

Metod: Intervjuer med åtta läkare och fyra sjuksköterskor från olika SÄBO i Stockholm. Data samlades in vintern 2020/21 och analyserades med kvalitativ tematisk analys.

Resultat: De preliminära resultaten visar tre teman: 1) Riktlinjer skapade etiska och medicinska dilemman; sjuksköterskorna upplevde ett ökat ansvar för medicinska bedömningar; läkarna upplevde ett etiskt dilemma mellan riktlinjer och det medicinska ansvaret. 2) Brist på kunskap och etik i medierapportering skapar lidande; läkarna och sjuksköterskorna kände sig anklagade för bristande vård; felaktig tolkning av palliativ vård påverkade den äldre och närstående negativt; förtroendet för läkaren skadades. 3) SÄBO är en komplex vårdform; SÄBO har inte samma förutsättningar som sjukhus; smittspridning är svårkontrollerad; resurserna är begränsade.  

Slutsats: Riktlinjen att läkare skulle undvika besök på SÄBO emottogs olika. Vissa läkare ser sin roll som konsult och anser att fysiska möten med patienterna inte tillför något. Läkare som anser att fysiska möten är viktiga genomförde besök tvärtemot riktlinjerna. För sjuksköterskorna blev konsekvenserna ökat medicinskt ansvar. Medias rapportering om läkares bedömning och beslut har skadat allmänhetens förtroende för äldreomsorgen. Ett SÄBO är den äldres hem och ska inte vara utformat som en institution men en grund för basal vård måste finnas tillgänglig såsom kompetens och utrustning.

P122 – Moralisk stress var vanligt förekommande bland svensk sjukvård- och omsorgspersonal under COVID-19-pandemin: en tvärsnittsstudie bland 16 044 deltagare.

13. Övrigt

Martina Gustavsson¹, Niklas Juth², Filip K Arnberg³, Johan von Schreeb¹

¹ Centre for Research on Healthcare in Disasters, Health Systems and Policy (HSP), Department of Global Public Health, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden. E-mail: martina.gustavsson@ki.se; johan.von.schreeb@ki.se
² Stockholm Centre for Healthcare Ethics (CHE), Department of Learning, Informatics, Management and Ethics (LIME), Karolinska Institute, Stockholm, Sweden. E-mail: Niklas.juth@ki.se
³ National Centre for Disaster Psychiatry, Department of Neuroscience, Uppsala University, Uppsala, Sweden. E-mail: filip.arnberg@neuro.uu.se

Bakgrund: Denna studie syftar till att kvantifiera i vilken utsträckning vård- och omsorgspersonal upplevde moralisk stress och hur erfarenheterna var relaterade till att arbeta direkt med Covid-19-patienter samt andra arbetsrelaterade faktorer. De förhållanden som ger upphov till moralisk stress är dåligt förstådda och mer kunskap behövs om hur, när och i vilka situationer moralisk stress uppstår och för att förstå vilka stödmekanismer som är till hjälp.

Metod: Denna tvärsnittsstudie genomfördes bland 16 044 deltagare. 153 300 vård- och omsorgspersonal från olika regioner i Sverige som deltagit i Karolinska Institutets Covid-19-utbildning bjöds via e-post in för att delta i en enkätundersökning mellan 23 september och 13 oktober 2020. Erfarenheter av moralisk stress var relaterade till att arbeta direkt med Covid-19-patienter och andra arbetsrelaterade faktorer, t.ex. ålder, yrke, arbetsplatsdemografi.

Resultat: Denna studie är den första som kvantifierar moralisk stress bland en större grupp av vård- och omsorgspersonal. Moralisk stress rapporterades i högre utsträckning av personal som är involverade i vård av Covid-19 patienter samt i direkt patientvård. Brist på resurser samt restriktioner som hindrade familj och vänner från att involveras var stora orsaker till moralisk stress. Informellt stöd rapporterades vara mest användbart när man hanterade moralisk stress.

Slutsats: Resultatet tyder på att moralisk stress är vanligt och utbrett bland personal som arbetar med infekterade patienter. Sjukvårdsorganisationer kan undersöka begränsningar av formella stöderbjudanden och öka möjligheterna till informellt stöd. Då vanliga orsaker till moralisk stress var specifika för pandemikontexten, skulle det vara fördelaktigt att lyfta fram moraliska aspekter av att arbeta med resursbegränsningar.

P123 – Neurochemical signs of astrocytic and neuronal injury in acute COVID-19 normalizes during long-term follow-up

13. Övrigt

Nelly Kanberg¹, Joel Simrén^{2, 3}, Arvid Edén¹, Lars-Magnus Andersson¹, Staffan Nilsson⁴, Nicholas J Ashton³, Per-Daniel Sundvall⁵, Bengt Nellgård⁶, Kaj Blennow^{2, 3}, Henrik Zetterberg^{2, 3}, Magnus Gisslén¹

¹ Department of Infectious Diseases, Institute of Biomedicine, Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden
² Department of Psychiatry and Neurochemistry, Institute of Neuroscience & Physiology, The Sahlgrenska Academy at the University of Gothenburg, Mölndal, Sweden
³ Clinical Neurochemistry Laboratory, Sahlgrenska University Hospital, Mölndal, Sweden
⁴ Department of Laboratory Medicine, Institute of Biomedicine, Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden
⁵ Research, Education, Development & Innovation, Primary Health Care, Region Västra Götaland, Sweden
⁶ Department of Anaesthesiology and Intensive care, Institution of Clinical Sciences, Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden

Bakgrund: Neurologic manifestations are well-recognized features of coronavirus disease 2019(COVID-19). However, the longitudinal association of biomarkers reflecting CNS impact and neurological symptoms is not known. We sought to determine whether plasma biomarkers of CNS injury were associated with neurologic sequelae after COVID-19.

Metod: Patients with confirmed acute COVID-19 were studied prospectively. Neurological symptoms were recorded during the acute phase of the disease and at six months follow-up, and blood samples were collected longitudinally. Healthy age-matched individuals were included as controls. We analysed plasma concentrations of neurofilament light-chain (NfL), glial fibrillary acidic protein (GFAp), and growth differentiation factor 15 (GDF-15).

Resultat: One hundred patients with mild (n=24), moderate (n=28), and severe (n=48) COVID-19 were followed for a median (IQR) of 225 (187–262) days.  In the acute phase, patients with severe COVID-19 had higher concentrations of NfL than all other groups (all p<0∙001), and higher GFAp than controls (p<0∙001). GFAp was also significantly increased in moderate disease (p<0∙05) compared with controls. NfL (r=0∙53, p<0∙001) and GFAp (r=0∙39, p<0∙001) correlated with GDF-15 during the acute phase. After six months, NfL and GFAp concentrations had normalized, with no persisting group differences. Despite this, 50 patients reported persistent neurological symptoms, most commonly fatigue (n=40), “brain-fog” (n=29), and changes in cognition (n=25). We found no correlation between persistent neurological symptoms and CNS injury biomarkers in the acute phase.

Slutsats: The normalization of CNS injury biomarkers in all individuals, regardless of previous disease severity or persisting neurological symptoms, indicates that post COVID-19 neurological sequelae are not accompanied by ongoing CNS injury.

P124 – Pandemins påverkan på arbetsmiljön i primärvården – läkares erfarenheter

13. Övrigt

Hanna Fernemark^{1, 2}, Janna Skagerström³, Ida Seing⁴, Maria Hårdstedt^{5, 6}, Kristina Schildmeijer⁷, Per Nilsen²

¹ Lambohovs Vårdcentral, Region Östergötland, Linköping, Sverige
² Institutionen för Hälsa, medicin och vård, Linköpings universitet, Linköping, Sverige
³ Forskningstrategiska enheten, Region Östergötland, Linköping, Sverige
⁴ Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet, Linköping, Sverige
⁵ Vårdcentral Vansbro, Vansbro, Sverige
⁶ Centrum för klinisk forskning (CKF) Dalarna – Uppsala universitet, Falun, Sverige
⁷ Institutionen för Hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet, Kalmar, Sverige

Bakgrund: Coronapandemin har inneburit omfattande förändringar (”disruption”) av primärvårdens arbete och arbetsmiljö. Primärvården har hanterat en stor del av COVID-19-relaterad vård genom provtagning, smittspårning och bedömning av både misstänkta och verifierat smittade patienter. Vi vet idag mycket lite om konsekvenser av de förändringar som Coronapandemin medfört avseende arbetsuppgifter, roller och kompetensområden i primärvården. Syftet med denna studie är att undersöka hur COVID-19 har förändrat arbetsmiljön för läkare i svensk primärvård.

Metod: Deskriptiv, kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer med läkare i primärvården. Data analyserades med induktiv innehållsanalys.

Resultat: Två huvudkategorier identifierades: ’Arbetets organisation och rutiner’ och ’Psykosocial arbetsmiljö’ som innehåller tre respektive fem subkategorier. Pandemin innebar påtvingade, snabba förändringar i arbetets organisation och personalens rutiner. Ökad flexibilitet, mer patientcentrerad vård liksom nya samarbeten inom och mellan enheter upplevdes som positiva förändringar. Pandemin påverkade också läkarnas psykosociala arbetsmiljö. Ökad arbetsbelastning, stort informationsflöde samt etiska svårigheter och känslor av osäkerhet skapade stress.

Slutsats: COVID-19 pandemin har påverkat arbetsmiljön i svensk primärvård på flera sätt där positiva aspekter innefattar förbättrat samarbete mellan och inom olika enheter samt ökad flexibilitet i sättet att möta sina patienter. Negativa aspekter har varit ökad arbetsbörda och svårhanterlig informationsmängd. 

P125 – Rekommendationer för identifiering, diagnos, och behandling av postcovid: en Delphistudie.

13. Övrigt

Linn Järte^{1, 2, 3, 4, 5, 6, 7}

¹ Martine Nurek (Avdelningen för kirurgi och cancer, Imperial College London, Storbritannien)
² Clare Rayner (företagsläkare, Storbritannien)
³ Anette Freyer (Avdelningen för akutmedicin, Nottingham University Hospitals NHS Trust, Nottingham, Storbritannien)
⁴ Sharon Taylor (Central and North West London NHS Foundation Trust, London, Storbritannien)
⁵ Linn Järte (Avdelningen för anestesti, Swansea Bay University Health Board, Swansea, Storbritannien)
⁶ Nathalie MacDermott (King's College London, Storbritannien)
⁷ Brendan Delaney (Avdelningen för kirurgi och cancer, Imperial College London, Storbritannien)

Bakgrund: Både i UK och Sverige har avsaknad av forskning kring behandlingsmetoder och vårdkedjor för postcovid påvisat behovet av riktlinjer baserade på framväxande erfarenhet.

Metod: Författarna framställde rekommendationer gällande utredning och behandling av postcovid. Dessa distribuerades via internet till en panel bestående av brittiska läkare (oavsett specialistområde) med ett intresse, personlig erfarenhet, och/eller behandlingserfarenhet av postcovid. Panellisterna indikerade under två rundor av Delphi-prövning sin nivå av samtycke med varje rekommendation (5-poängs Likert-skala) samt kommenterade. Rekommendationer som fick en respons med >90% ”instämmer starkt”, ”instämmer”, ”varken instämmer eller motsätter” registrerades som konsensus.

Resultat: 33 läkare från 14 specialistområden nådde enighet för 35 rekommendationer. Huvudsakligen: Allmänläkare bör överväga postcovid vid en bred symtombild (inte enbart trötthet och andnöd) och exkludera differentialdiagnoser när det är relevant. Detaljerad anamnes och undersökning med basal utredning bör ske i primärvården. Indikationer för vidare utredning och specifik behandling (för myokardit, PoTS, mastcellssjukdom) inkluderar hypoxi/desaturation, bröstsmärta, hjärtklappning, och histaminrelaterade symptom. Rehabilitering bör vara individualiserad, med försiktig ökning av aktivitetstakten (för att undvika bakslag) och multidisciplinär support.

Slutsats: Postcovidkliniker bör drivas som del av ett integrerat vårdsystem, där allmänläkare har en central roll i det multidisciplinära teamet. Holistiska vårdvägar, utredning av specifika komplikationer, behandling av potentiella symtomkluster och skräddarsydd rehabilitering behövs.

Vid presentationen sker ett utbyte mellan Linn Järte, artikelförfattare, och Lisa Norén, talesperson för Läkare till läkare, av erfarenheter från och nuläge i UK och Sverige.

P126 – Riskuppfattning, skyddsåtgärder och följsamhet av behandling hos cancerpatienter mellan våg ett och två av COVID-19 i Region Stockholm

13. Övrigt

Jeanette Winterling^{1, 2}, Yvonne Wengström^{1, 3}

¹ Institutionen NVS, Sektionen för omvårdnad, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
² Compehensive Cancer Center, ME HHLH, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
³ Compehensive Cancer Center, ME BES, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige

Bakgrund: I första vågen av COVID-19 lyftes det fram att patienter med cancer hade en ökad risk för att bli allvarligt sjuka och Sverige införde jämfört med andra länder mindre strikta skyddsåtgärder. Syftet med studien var att beskriva cancerpatienter uppfattning om risker, skyddsåtgärder och påverkan på deras cancerbehandling under den första vågen av COVID-19 i Region Stockholm. Därutöver undersöka relationen mellan dessa uppfattningar och själv-isolering och psykiskt välbefinnande.

Metod: En tvärsnittsstudie baserat på det svenska urvalet i en multinationell studie. Cancerpatienter från Region Stockholm rekryterades via reklam i sociala medier och onkologiska mottagningar mellan den första och andra vågen av COVID-19. Data samlades in via en anonym digital enkät.

Resultat: Bland deltagarna (N=76) var medianåldern 64 år, 76% kvinnor, 9% hade blivit infekterade av COVID-19 och 62% hade själv-isolerat sig i ca 11 – 20 veckor. Det var 41% som beskrev att de var oroade för att bli infekterade av COVID-19, och det var associerat med att själv-isolera och att ha högre nivåer av ångest. Majoriteten (78%) beskrev att deras familjemedlemmar betedde sig med försiktighet och följde COVID-19 restriktioner, men att de upplevde att andra människor (5%) eller myndigheter (40%) inte följde de restriktioner som fanns. Mindre än 15% rapporterade att de inte hade fått sin medicinska behandling eller stödjande vård som de borde. 

Slutsats: Trots det lilla urvalet visar den här studien att deltagarna använde själv-isolering för att skygga sig själva från COVID-19 under den här perioden och att deltagarna hade fått sin cancerbehandling som planerat. 

P127 – Som att ständigt vara överskuggad av det okända- en fenomenologisk studie av kvinnors upplevelse av graviditet under covid-19pandemin

13. Övrigt

Karolina Linden¹, Nimmi Domgren¹, Mehreen Zaigham², Verena Sengpiel³, Maria E. Andersson², Anna Wessberg⁴

¹ Insitutionen för Vårdvetenskap och Hälsa, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet
² Avdelningen för Obstetrik och gynekologi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Medicinska Fakulteten, Lunds universitet och Skånes universitetessjukhus
³ Avdelningen för gynekologi och obstetrik, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet och Kvinnokliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg
⁴ Kvinnokliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

Bakgrund: Globalt, har kvinnors emotionella välmående försämrats i samband med nationella nedstängningar för att förhindra smittspridning av covid-19. I Sverige genomfördes ingen stor nedstängning av samhället utan nationella råd om social distansering infördes. Syftet med denna intervjustudie var att undersöka hur kvinnor som inte blivit smittade med SARS-CoV-2 upplevde att vara gravida under covid-19pandemin i Sverige.

Metod: Fjorton kvinnor som varit gravida och fött barn under Sveriges första och andra våg av covid-19 djupintervjuades om sina upplevelser. Data analyserades med en fenomenologisk livsvärldsansats. Studien är en del av COPE-studien (covid-19 under graviditet och i tidig barndom).

Resultat: Essensen av kvinnornas upplevelse av att vara gravida under covid-19pandemin kan beskrivas som att ’ständigt vara överskuggad av det okända’, där covid-19pandemin ibland totalt överskuggade graviditeten och vid andra tillfällen sken solstrålar igenom molnen. Upplevelsen karakteriserades av att behöva hantera de osäkerheter som pandemin innebar och att ständigt behöva förhålla sig till ny information om covid-19 och graviditet. Kvinnor kände sig ensamma och utlämnade när deras partner inte fick medverka under vårdbesöken, speciellt i de fall när det uppstått komplikationer i graviditeten. Kvinnorna hyste stort förtroende för graviditets och förlossningsvården trots att de upplevde att de fick för lite information om graviditet och covid-19.

Slutsats: Att ’ständigt vara överskuggad av det okända’ utmärker upplevelsen av att vara gravid under covid-19pandemin. Pålitlig information ifrån vården, en medföljare vid vårdbesök och screening för emotionellt välbefinnande är viktiga aspekter av graviditetsvård under en pandemi.  

P128 – Utveckling av ett verktyg för att mäta vårdkvalitén på intensivvårdsavdelningar i Libanon under COVID-19 pandemin

13. Övrigt

Märit Halmin¹, Ghada Abou Mourad², Adam Ghneim¹, Alissar Rady², Tim Baker¹, Johan von Schreeb¹

¹ Institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet, Stockholm
² The World Health Organization, Lebanon

Bakgrund: Under COVID-19 pandemin har antalet intensivvårdsplatser ökat kraftigt i låg- och medelinkomstländer. I låg- och medelinkomstländer med begränsade resurser finns också en brist på användbara verktyg för att övervaka kvaliteten på IVA-vård vid en sådan ökning. Libanon är ett övre medelinkomstland med ett ökat behov av IVA-platser för COVID-19 patienter mellan hösten och vintern 2020-2021. Världshälsoorganisationen bistod Hälsoministret i Libanon att öka antalet IVA-platser på offentliga sjukhus med 300%, utan att det fanns något tillgängligt verktyg att bevaka vårdkvalitén. Syftet med denna studie var att beskriva den process där vi utvecklar och implementerar ett verktyg för att bevaka vårdkvalitén inom IVA-vården under en pågående pandemi.

Metod: Vi genomförde en litteraturöversikt, arrangerade expertmöten och utförde en pilotstudie i syfte att selektera fram kvalitetsindikatorer för IVA-vård. Indikatorerna skulle vara möjliga att bedöma av en extern person under en-timma långt besök på respektive intensivvårdsavdelning. Bland de fram selekterade indikatorerna valdes ett mindre antal till ett poängprotokoll.

Resultat: Totalt selekterades 44 kvalitetsindikatorer fram, 33 av dessa inkluderades i poängprotokollet. Vid utvärdering av poängprotokollet framstod en stor skillnad i resultat mellan låg- respektive högresurs sjukhus, vilket indikerar en stor skillnad i vårdkvalitet.

Slutsats: Det föreslagna verktyget kan systematiskt utvärdera och bevaka vårdkvalitén på IVA-avdelningar i länder med brist på mer avancerande och resurskrävande system. Verktyget används för närvarande på 11 offentliga sjukhus i Libanon. Det föreslagna verktyget kan hjälpa till att identifiera kvalitetsluckor som behöver riktade insatser och verktyget kan även följa utveckling över tid. Fler studier krävs för att validera verktyget.